lördag 5 juli 2025

Med glimten i ögat …



Visst är det underbart hur en radioterapeut kan få en att reflektera över tillvaron. När denne med lugnande röst förkunnade att meningslöshet är frånvaro av orientering, satte jag nästan kaffeskvätten i halsen. 


Citatet kommer ursprungligen från författaren och psykologen Viktor Frankl. Han hävdade att människan drivs av en "vilja till mening", och att meningslöshet uppstår när denna längtan inte tillfredsställs. Enligt Frankl söker vi alla efter ett syfte, något som ger vårt liv värde och betydelse.


Men i min värld ... där livet är en enda stor orienteringstävling, betyder "frånvaro av orientering" att jag har glömt kompassen hemma, tappat kartan i en bottenlös sankmark och att kontrollerna inte finns där jag trodde (eller i alla fall hoppades).

Men ...  tydligen är jag emellanåt inte ensam om att känna mig vilsen. Unga människor idag är, enligt terapeuten, mer apatiska och deppiga än en regnig lördag i juli. Hon radade upp orsaker som fick mig att glorifiera den goda gamla tiden då man bara behövde välja mellan att kanske bli brevbärare om inte rörmokare:


Den ökade valfriheten är en orsak till allt ont. Förr fanns det bara fem smaker på glass, nu finns det femtielva och man får ångest bara av att stå i kön. När allt är möjligt, blir inget riktigt värt att välja. Det är som att ha en hel skog av kontroller att välja bland, men ingen aning om vilken som är nästa på din bana. Total förlamning!


Så har vi samhällsförändringarna. Världen snurrar snabbare än en vilsen orienterare i en snårskog, och det blir svårt att hitta sitt "fotfäste" eller en känsla av tillhörighet. Jag menar, vem har tid att hitta sig själv när man måste hålla koll på den senaste virala TikTok-dansen och samtidigt förstå kvantfysik?


Åsså de sociala medierna där andras liv är så putsade och perfekta att man undrar om de ens svettas när de springer på sina "unika vägar". Att scrolla igenom Instagram är som att titta på en karta där alla andras rutter är perfekt inritade, medan din egen bara är en enda stor, luddig kludd.


Slutligen bristen på tydliga samhällsnormer som flutit bort som en borttappad sportidentpinne. Förr visste man vad man skulle bli, när man skulle skaffa hus, hund och häck. Nu är normerna så flytande att de lika gärna kunde vara ett sumpområde utan fast mark. Och vem behöver en kompass när man inte ens vet åt vilket håll man ska?


Så nästa gång någon pratar om "meningslöshet som frånvaro av orientering", ska man veta att det inte bara handlar om att känna sig vilsen i livet, utan också om att det saknas tävlingsarrangemang eller "Veckans banor"  ... är det inte det som är den verkliga tragedin? 




Kanske borde fler terapeuter rekommendera en bra karta, en snabb SI-pinne, en tumkompass och ett par VJ-skor istället för djupa samtal.


fredag 4 juli 2025

EM på gång …



Det kan väl knappast undgå någon att det nu är EM-fotboll för damer. Oj så mycket det rapporteras, tycks och tänks i alla sorters medier. Ibland blir det mycket triviala reportage typ vilken plats någon av de svenska tjejerna sitter i spelarbussen. Det är tur att man då snabbt och enkelt kan byta kanal eller skrolla förbi denna "stora" nyhet. 


Man undrar så där i förbigående om reportrar har brist på eller tömt ut frågebanken alternativt att man nu minsann ska ge tjejerna lika mycket eller gärna mer uppmärksamhet än när killarna spelar EM.


Tolka nu inte detta som ett ljummet intresse för damfotboll. Det ska bli väldigt, kul och spännande att senare idag följa Sveriges premiärmatch mot danskorna. Dock saknas min favoritspelare Elin Rubensson. Hon platsade inte eftersom kapaciteten inte är densamma som vid VM för två år sedan.




torsdag 3 juli 2025

Invasion …


Efter vår resa till Färöarna och Island har jag reflekterat över våra upplevelser. Det är tydligt att Island har genomgått en stor förändring sedan mitt senaste besök för över tio år sedan. Reykjavik har expanderat med många nya byggnader och vägsystem, vilket indikerar att nationen blomstrar.
Vid populära sevärdheter som Þingvellir nationalpark och Gullfoss har omfattande åtgärder vidtagits för att hantera turistströmmarna. Besökare kan inte längre vandra fritt, och nya servicebyggnader med livlig kommers har vuxit fram.
Enligt vår guide i vulkanlandskapet fortsätter turismen att öka år efter år. Detta sker trots höga priser och ett ofta ogynnsamt klimat med gråväder, regn och temperaturer under tio grader. Kanske är det just karaktären av utomhusvistelse, utmaningar och äventyr som lockar besökare.



Det väcker frågan om Island i framtiden kommer att möta liknande problem som Kanarieöarna, Barcelona och Venedig, där massiv turism skapar svårigheter både för besökare och boende. Beslutsfattare står inför ett svårt dilemma: turismen genererar betydande intäkter men medför också stora kostnader. När överväger nackdelarna fördelarna? Jag är tacksam att jag slipper brottas med den frågan!


tisdag 1 juli 2025

Hemma igen …

Under knappt två veckor har vi rest västerut men är nu åter på hemmaplan.  En hemresa under gårdagen med flygbuss ... flygplan ... snabbtåg ... tåg ... lokaltåg. 




Som vanligt stod orientering på programmet men också koll av det länder bjuder på. Det brukar blir innehållsrika och upplevelserika långa dagar, så också denna gång. Färöarna och Island har vissa likheter men också olikheter. 


- Båda har sitt ursprung från vulkanisk och underjordisk aktivitet. För Färöarna var det för mycket längesedan, vulkanerna har slocknat. På Island härjar dom för fullt. 


- Båda öarna bjuder på många naturupplevelser och ska man få utbyte av sin vistelse ska det finnas ett särskilt intresse för utomhusvistelse och naturupplevelser.


- Väderförhållandena är snarlika, ofta grått, regn i luften och en temperatur runt tio plusgrader denna tid på året.


- Det är dyrt att vistas och turista på Färöarna och det är ännu värre på Island. Kronorna går åt! Men det kompenseras av välsmakande och synnerligen aptitliga rätter på lunch- och middagstallrikarna.


- Island och speciellt huvudstaden Reykjavik bjuder på många sevärdheter och goda möjligheter till håll-i-gång. I Torshavn är det nästan tvärtom.


- Orienteringsterrängen är ganska så lika ... inga skogar utan istället öppen fjälliknande terräng. Dock är tävlingsutbudet klent på båda öarna, utövarna är inte särskilt många. Verksamheten hålls igång tack vare invandrade norrmän och danskar.




Sammantaget är vi mycket nöjda med denna tripp med alla upplevelser som staplats på varandra. Det nära sällskapet i form av Ingrid, Robert, Bosse och Angela samt den större gruppen vi reste tillsammans med gjorde det hela extra roligt.


Nu ser vi framemot tävlingar på hemmaplan och då inte minst O-Ringen. Då blir det storhushåll tillsammans med hela barn- och barnbarnsligan!