Gårdagens förmiddag inleddes med en båttur från orten Vestmanna. Vädret var allt annat än inbjudande och vi undrade vad som skulle bli av med denna havsutflykt. Nu fick vi intressanta vyer och kollade in lunnefåglar och en och annan säl. Det mest spektakulära var dock grottsystemen och "Häxans finger". Det är en klippa som heter Trøllkonufingur, belägen nära byn Sandavágur på ön Vágar. Det är en 313 meter hög monolit, vilket betyder att den sticker upp ur havet som ett stenblock. Enligt sägnen är det ett av trollkvinnans finger som blivit förstenat.
Väl i land igen väntade Vestmannas omtalade och smakfulla fisksoppa. Dock visade det sig att betoningen låg på "soppa" och många var kronorna anrättningen kostade.
Eftermiddagen närmade sig och sprintorientering i huvudstaden stod på programmet. En bra och utmanande sådan ... teknisk och vägvalsrik ... kul!
När vi vandrade hem till hotellet på kvällskvisten passerade vi bland annat nedanstående staty.
Den gav upphov till en association: fick Dan Andersson lite inspiration från den när han skrev dikten "Gässen flytta" med tanke på den tredje strofen:
När de gamla såren heta tära,
när din kind är vätt av ensamhetens gråt,
när att leva är att stenar bära
och din sång är sorg som vilsna tranors låt,
gå och drick en fläkt av höstens vindar,
se med mig mot bleka, blåa skyn!
Kom och stå med mig vid hagens grindar,
när de vilda gässen flyga över byn!