Gott nytt ...

Vad passar bättre inför det nya året om inte dikten NYÅRSKLOCKAN  med en orienteringspräglad tolkning av Kart-Bosse i Idre: 

Spring, orienterare, spring i bistra nyårsnatten, 

låt pannlampsskenet falla mot markens snö, 

när det gamla året lägger sig att dö ...,

ja, spring ut i skog och över isigt vatten! 

Spring in det nya och glöm det gamla

i årets första skälvande minut.

Spring bommars minnen från hjärnans gränser ut 

och spring in en säkerhet att ej längre famla. 

Spring dina tankar ut ur sorgens häkten

och sätt ett plåster på en sargad arm.

Spring fort och känn dig stark och varm

och spring försoning ut till alla orienterarsläkten. 

Spring ut där slöhet räknar sina dagar 

sök formgestaltningar med bättre driv.

Spring in ett ädlare, ett högre liv 

där lungor ej i motlut klagar. 

Spring ut bekymren och många missars öden

och spring den frusna tiden åter varm. 

Spring ut till skogens tystnad, ej till gatularm 

och giv ditt vildmarkshjärta skaparglöden. 

Spring med den stolthet som blott räknar anor, 

ej förtalets lömskhet, avundens försåt. 

Spring in det rätta på triumfens stråt, 

och spring till seger på Idreveckans banor. 

Spring, orienterare, spring .... och all din krankhet vike; 

det dagas, du formstark fram i styrka går! 

Spring ut, spring ut! Snart är det vår, 

spring in i barmarkstidens rike. 

Spring i den tid då själen lyckligt andas 

i ensam strid mot markens hinder; 

där någon åt dig segerkransen binder, 

och allt med nyårsnattens jubel blandas.

Sådär ...

Anno 2016 ett år, om man nu betraktar det ur ett makroperspektiv, som kännetecknas av dysterhet och sorgsenhet. Ett år när miljoner och åter miljoner människor befann sig på flykt. Ett år med fruktansvärda terrorattacker i Bryssel, Nice och Berlin. Ett år när lögner och hätska utfall till höger och vänster öppnade dörren till Vita Huset. Ett år när ett besinningslöst bombande ledde till fler grushögar i Syrien. Illa, illa och trist, trist!

Idrotten sveptes också med av det dystra och sorgsna. Det av WADA avslöjade gigantiska dopingmissbruket chockade en hel idrottsvärld. Det handlade uppenbarligen inte om några enskilda individer som chansade utan av en väl genomtänkt strategi som genomfördes systematiskt.

Det brukas sägas att människan är resultatet av miljoner års utveckling och evolution. Det är bara att konstatera att det har gått sådär ...

Det som INTE hände # 3 ...

Det som INTE hände # 2 ...

Det som INTE hände ...

Mellandagarnas tidningsspalter fylls till stora delar med tillbakablickar och årskavalkader. Med text och bilder görs en repetition av allt som förevarit. Som kontrast blir det nu några dagar en kavalkad av några saker som inte hände ...

Julen är god ...

En helg med god mat och goda möten. En helg med samvaro och umgänge. En helg med tid och möjlighet att ha kul och vara tillsammans. I år berikades julpromenaderna med juniorernas pokemonjakt. Snacka om engagemang!

Julen är sällskapsspelens tid och i år blev det gamla favoriter typ När-då-då samt Vänner och fiender. Det brukar bli inköp av ett nytt spel varje jul men i år fanns inga som var särskilt lockande och såg spännande ut.

Julklapparna var många och naturligtvis fick den yngsta generationen flest. Särskilt kul var shortsen från Thailand.

God Jul!

Idag kommer tomten, här kommer tomten

Titta på listan över allt som vi vill ha:

Vi vill ha svettband, kompass och ett superställ.

Blixtsnabba dubbskor, för jag har ju varit så snäll.

Femton små skärmar till teknik, hjälper oss att hitta spik.

På våran träning i vår skog, vi får aldrig nog.

Sen har vi önskat nya pinnar från sport-ident.

Brickan från Emit den är ju bara ett skämt.

Stiftklämmor växer det mossa på, ett blink och pip det vill vi få.

Stämplingen går ju helt galant för gubbe och för tant.

Ge oss pannlampor för vi vill ju springa natt.

Den gamla från farsan den luktar och lyser för matt.

Nya och fräscha lyser bra hjälper oss kontrollen ta,

reflexen den blänker ju extra stark på språng i skog och mark.

Får vi allt detta så ska vi nog nå våra mål.

Du ska få se att vi blir farfars nya idol.

Segrar ska vinnas med en fart, det är klart, uppenbart.

Med hjälp av allt som vi vill få, till pallen ska vi nå!

Julhälsningar ...

Traditionen med att skicka julkort och julhälsningar lever men allt oftare distribueras dessa digitalt. Oftast finns tomtar, granar och julklappar i motiven men orienterare emellan brukar kul bilder eller teckningar med anknytning till skogssporten vara det dominerande. Några axplock som landat de senaste dagarna:

Bra med bra vänner ...

Med jämna mellanrum kan man höra och läsa om att människor blivit mindre ideella och hjälpsamma. Det handlar då om att man inte längre är benägen att engagera sig i föreningslivet eller bidra med slantar till insamlingar till olika behjärtansvärda ändamål.

Men frågan är om det är så illa ställt. Upplever ett riktigt stort engagemang i olika föreningar oavsett om det handlar om exempelvis idrott eller välgörenhet. Musikhjälpen som precis genomförts samlade ihop nästan 50 mille för att barn i konfliktområden ska kunna erbjudas skolgång.

Ett annat litet exempel i vardagen är flyktingfamiljen, mamma och tre döttrar, som med kort varsel skulle flytta från Restad Gård till Bälinge utanför Uppsala. Uppehållstillståndet var klart och nu skulle man bli kommunplacerad. Detta sker helt slumpmässigt och det är snabba ryck som gäller. Man skickas då till ett boende någonstans i Sverige, till en plats man aldrig varit på tidigare, till en plats där man inte känner någon och till en omöblerad bostad.

Ett mejl skickas till en vän och tidigare arbetskamrat boende i Uppsala; känner du någon i Bälinge som skulle kunna hjälpa familjen att komma igång, hjälp med enklare möbler, hjälp med några madrasser och annat smått och gott som behövs för att klara av vardagens basbestyr.

Vännen Jens agerar snabbt. Kontaktar i sin tur en av sina kompisar, Martin, som bor i Bälinge. Han tar stafettpinnen och mobiliserar. Fixar det ena och det andra genom att kontakta grannar och vänner. Knappt en dygn efter att mejlet, på vinst och förlust skickats iväg, har möbler och husgeråd fixats. Kontakter har etablerats och familjen känner hopp istället för hopplöshet.

Det är bra att ha bra vänner ... och visst ställer människor upp!

Uppnå och göra ...

Ett snack med en adept vad gällde att sätta upp mål och inriktning inför nästa år. Oftast är det lätt att sätta upp mål typ jag ska vara tio-i-topp på alla SM eller vinna minst tre DM. Men under samtalet konstaterade vi att det visserligen är viktigt med mål men det avgörande är inte att veta vad man vill uppnå utan vad man måste göra.

Det handlar både om det stora och övergripande men också i smått. Om man inför ett enskilt lopp har föresatsen att  "spika alla kontroller" eller "vinna" eller "orientera riktigt bra hela vägen" måste man göra klart för sig vad man faktiskt måste göra för att spika kontrollerna eller orientera bra. 

Det kan då exempelvis vara att ha "en plan för varje sträcka", "vara extra noggrann in från sista säkra" eller "lyfta blicken för att få en bra uppfattning av terrängen".

Så efter två timmars snack blev kontentan och sammanfattningen:

- Gör klart för dig vad du vill uppnå!

- Gör klart för dig vad du måste göra!

Späckad helg ...

Oj, två timmar med sanslöst skrattande på Draken i Göteborg. Herrarna Özz Nûjen och Måns Möller bjöd på lektion: Sveriges Historia - den nakna sanningen. En show med högt tempo, humor, allvar, infall och improvisationer. Man var helt matt efter föreställningen och därför satt det skönt med pub- och krogbesök av italienskt snitt.

Innan showen var det nostalgipromenad i Haga och förbi huset på Kaponjärgatan där man som ung tonåring var inneboende hos mormor Axelia efter ankomsten från Sydafrika. På parallellgatan var det julmarknad och utbudet i stort sett detsamma som på alla marknader den här tiden på året; tovade tomtar, kanderade nötter, marsipangrisar, julkorvar osv.

Söndagen inleddes med traditionell julorientering i Trollhättan. Ett 30-tal kände sig kallade och efter loppet bjöds det på julgröt typ smakfull sådan. Så bar det vidare till barnbarn # 3 som firade födelsedag denna fjärde adventssöndag. Han uppvaktades med ett hockeyspel och det är bara att konstatera att takterna och tekniken sitter kvar hos farfar. Junioren behöver en hel del träning!

En innehållsrik helg så nu blir det skönt med några "lugna" dagar innan nästa veckoslut.

Inte så lätt ...

"Vi tränade hårt, men varje gång vi började få fram fungerande grupper skulle vi omorganiseras. Jag lärde mig senare i livet att vi är benägna att möta varje ny situation genom omorganisation och också vilken underbar metod detta är för att skapa illusionen av framsteg medan den åstadkommer kaos, ineffektivitet och demoralisering."

Dessa ord lär ha uttalats av Gaius Petronius för omkring 2000 år sedan då han var romarrikets och kejsar Neros rådgivare. Innebörden är fortfarande aktuellt. Gissar att det är en och annan som ivrigt nickande bekräftar att så är fallet.

Har genom åren mött många organisationer och föreningar som i sitt förändrings- och utvecklingsarbete ritat otaliga organsisationsskisser på whiteboarden ackompanjerat  av ordkaskader med hur bra allting ska bli. Utfallet brukar inte bli särskilt gott.

Nu tror jag inte att orsaken är den förändrade organisationen i sig utan det handlar mer om att man inte tar konsekvensen av den nya strukturen. Att bara rita upp en skiss med rutor och rapportvägar kan tyckas vara kreativt och nytänkande. Det brukar bli ett omilt uppvaknande när man inser att en ny organisation inte är ett självspelande piano ... det krävs acceptans, arbete och vedermödor! 

Det går åt helvete ...

Torsdagskväll och pratshowen Oförhappandes med Ronny Eriksson. Vänersborgs teater var utsåld för att lyssna på honom och pianisten Benneth Fagerlund. På sitt karaktäristiska sätt tog han pulsen på Sverige idag; i stad och på landsbygd, på rättvisor och orättvisor. Det var en blandning av allvar, satir, humor, ståupp och sånger.

Genom åren har det blivit ett antal möten med Ronny och ränderna går inte ur, retoriken känner man igen. Han häcklar politiker, beslutsfattare och överheten både till vänster och höger. Han göder den lilla rabulisten och bråkmakaren som finns hos var och en. Hans reflektioner är underfundiga. Det är inte bara gravallvar utan mycket humor typ: i Avesta pratar man bara speedway ... en sport där man ska köra fyra varv så snabbt som möjligt ... men varför i helvete kallar laget sig för Masarna !?!

Avslutningen blev den klassiska visan Pessimistkonsulten: 

Man avlas hit till jämmerdalen, i slutet av augusti föddes jag

Det var det året då det just i slutet av augusti regnade varenda dag

Så växte man väl upp och blev äldre, tja, man har ju inget annat val

och ända sen den första dan har man av slentrian släntrat kring här i vår jämmerdal

Så det är lika bra att sluta drömma, det går åt helvete i alla fall

för om man drömmer om Paris hamnar man på något vis lik förbannat i Hudiksvall

Och i sin ungdom hade man väl fantasier, men det var ungdomssynder man begick,

man trodde på jämlikhet och på solidaritet, men nu har man ju fått en bättre överblick

så nu ger man väl fan i politiken och låter folk få tycka vad de vill

Inte fan är det nån mening med att slåss i nån förening, nej, det tjänar ändå ingenting till

Så det är lika bra att sluta drömma...

Så småningom så börja' saven stiga och man sökte sig en livskamrat,

nån som uppfyllde ens normer, nån med Dolly Partons former och Tore Wretmans kunnande i mat Men inte fasen blev det som man tänkte då när man var sjutton, arton, för nu i efterhand så vet man, hon ser ut som Tore Wretman och lagar mat som Dolly Parton gör

Så det är lika bra att sluta drömma...

Och nu står man mitt mellan vaggan och graven, medelålders och med övervikt

ja, visst har man väl funderat på att börja motionera fast givetvis på lite längre sikt Och man drömmer om en ny och fin Mercedes och om ett sommarhus i Portugal men man får en gammal Skoda med en trasig växellåda och en friggebod i bästa fall

Så det är lika bra att sluta drömma...

Och ni som sitter här ibland publiken, ni tror ni har det trevligt, men

ni ska vara måttligt glada, ni har säkert vattenskada i kåken när ni kommer hem igen Och alla ni karlar som sitter här och hoppas och drömmer för öppna spjäll

det har ni ingenting för att ni sitter här och gör för det blir ändå ingenting i kväll

Så det är lika bra att sluta drömma...

Få kronor ...

Snart är det fyra månader sedan VM-veckan i Strömstad och Tanum. Härliga minnesbilder sitter kvar från de uppskattade och väl genomförda arrangemangen. Det känns kul att ha varit delaktig i denna orienteringsfest!

Men smakar det så kostar det. Bokslutet för evenemanget presenterades i dagarna. Överskottet blev 300.000:- som ska fördelas bland 18 klubbar beroende på hur mycket ansvar man hade. Det blir inte många kronor över och en del är förmodligen besvikna. Trots närmare 12000 starter på publiktävlingarna och med en förhöjd startavgift blev det ändå inte så många kronor kvar. 

Kraven är höga på ett VM-arrangemang och kvalité kostar även om de allra flesta arbetsinsatserna byggde på idealitet.

Kanske är detta förklaringen till att kön av presumtiva arrangörer är kort. Rent tävlingsmässigt är det inget som känns för stort eller omfattande utan det är allt runtomkring som proffsig arena, mediaservice etc. En annan faktor är att man dessutom ska arrangera VM i precisionsorientering. Har aldrig förstått varför man ska göra detta. Fotorientering och Preo har väldigt lite med varandra att göra. Likheterna finns egentligen inte. Det hade varit mera logiskt att istället ha mtb-orientering samtidigt.

Bohuslän-Dals klubbar kan i alla fall känna sig nöjda även om kassakistan inte fylldes på. Alla funktionärer kan glädjas åt att ha varit delaktiga i ett arrangemang som för de flesta är once-in-a-life-time. Och när man nu bara är VM-arrangör en enda gång så känns det extra skönt att det blev så himla bra.

Höjdare # 3 ...

Så var det dags för årets tredje höjdarorientering. Mitt i juli bar det iväg till Läsö mellan Göteborg och Fredrikshavn. Det har blivit ett antal besök de senaste decennierna. På programmet tre tävlingar. En inledande sprint samt två etapper i så kallad klitterräng.

Häftigt med både barn och barnbarn på plats och boende på vandrarhem i Vesterö Havn. Härligt väder och många cykelturer dels ut till tävlingsetapperna men också för att utforska den platta ön.

Fina arrangemang och särskilt målgången på den tredje etappen. Detta precis vid vattenlinjen på norra delen av ön. Det var höjdardagar på den danska ön! 

Nobel ...

En kväll framför TV:n och Nobelfesten. Ett suveränt upplägg med alla informativa delar som klipps in mellan varven. Man blir bara så imponerad av hela tillställningen och då alla skickliga och kreativa människor. I första hand självklart pristagarna men också alla som fixar till, lagar mat, skapar en värdig inramning osv. 

Forskare drivs främst av en enorm nyfikenhet och besatthet att hitta förklaringar och lösningar på sina hypoteser. Men helt klart är att möjligheten att få Nobelpris triggar och utmanar. Så klok och insiktsfull Alfred Nobel var för över ett sekel sedan när han insåg betydelsen och vikten av att stimulera och inspirera forskning och vetenskapligt arbete.

I förlängningen handlar det också om vikten av lärande, kunskapsinhämtning och utbildning. Ingen tvivlar väl på att det bara är så viktigt, så avgörande och så väsentligt för att skapa ett gott samhälle. Dock har det inte alltid varit en självklarhet. Den nedmontering och negligering av den svenska skolan som påbörjades för knappt femtio år sedan var djupt olycklig. Allt ifrån synen på kunskap till att marginalisera lärarnas status och arbetsförhållanden.

Nu tycks ändå en förändring till det bättre vara på gång. Men det är uppenbarligen en tuff uppgift. Dagligen rapporteras om svårigheter att exempelvis rekrytera lärare eller vittnesmål om dåliga arbetsförhållanden. Alltså, det finns en hel del att ta tag i men det viktigaste är ändå ledstjärnan att ständigt lära, lära om, lära av, lära nytt, lära andra och lära varandra!

Äntligen ungt ...

De flesta orienteringsklubbar har av hävd och tradition haft någon form av poängpris där alla som tävlat oavsett klass, kön och ålder finns med. Sedan 1985 har den egna klubben delat ut Älghornet eller rättare sagt in inteckning i densamma. I stort sett alla tävlingar ingår och de tio bästa resultaten räknas. Dock inte stafetter, tävlingar utomlands samt när det är gemensam start och jaktstart. En mer eller mindre tillkrånglad formel ger för varje tävling en viss poäng. 

Diskussioner förekommer alltid (och vad jag förstått i alla klubbar) om i vilken grad formeln ger ett "rättvisande" utslag. I den egna klubbens formel gynnas äldre (> 40 år) mer än yngre och kvinnor mer än män. Men, men efter årets säsong så blev utfallet det motsatta; en ung kille vann! En kontrast till de senaste tio åren då bara gamlingar vunnit. Härligt!

Extra kul att det var det äldsta barnbarnet som samlade flest poäng. Under året har han avverkat 71 tävlingar och inkasserat 32 segrar i H 10-klassen. Nästa år tas steget upp till 11-12-klassen och då väntar svårare banor och betydligt tuffare utmaningar. 

Poängtabeller ger mycket intressant statistik vad gäller verksamhetens omfattning och inriktning. Trots att antalet tävlingsstarter har ökat vad gäller  landet i stort har den egna klubbens minskat. För andra året i följd dalar kurvan och det bör eller borde naturligtvis bli den viktigaste diskussionspunkten på nästa årsmöte.

Fågel eller fisk ...

Snart en månad sedan Trump valdes till USA:s nästa president. Fortfarande är många antingen förundrade, förvånade, förbannade eller förväntansfulla. 

Det är alltid spännande att få veta mer och förstå mer om människor som "hamnar" på betydelsefulla poster och positioner. Detsamma gäller Donald. Vad är det för en filur egentligen? Hur ser hans livsresa ut? Döljer det sig kanske en räddhågsen gosse bakom machofasaden?  Frågorna hopas.

Det finska journalistparet Saarikoski har försökt att krypa in under skinnet på Trump och sammanfattat sina tankar i boken "Trump och vredens amerika". Intressant läsning som ger ett perspektiv på amerikansk politik i allmänhet och personen Trump i synnerhet. Under läsningen förskräcks och förfasas man stundtals. Är det i dagens upplysta och informationsintensiva samhälle möjligt att slå sig fram med lögner och blå dunster? Ja, uppenbarligen enligt författarna.

Ja, vem är bäst ...

Intressant att följa eftermälet när det blev klart att Henrik Stensson fick årets dagbladsguld. Särskilt upprörda är alla simningens förståsigpåare och Sarah Sjöströms fans. Det som hon gjorde i Rio är ju bara så s-t-o-r-t och och så är bara OS vart fjärde år. Ingen annan anses heller ha tränat så mycket och så hårt (hur man nu kan ha koll på detta).

Man är naturligtvis sig själv och sin idrott närmast och därför naturligtvis besviken när det inte går vägen. Men ... det är svårt, mycket svårt, att jämföra olika idrotter och därför bygger nomineringar väldigt mycket på känslor och antaganden. Tror att på högsta elitnivå, oavsett idrott, så handlar det idag om mycket vältränade, skickliga och hängivna individer. Det är killar och tjejer som satsar hårt och är disiplinerade, uthålliga, envisa och starkt målinriktade. Skillnaderna är små vad gäller alla faktorer som krävs för att vara i topp i respektive idrott.

Bragdbegreppet är intressant. Dels kan det handla om någon som fullständigt oväntat och otippat vinner ett stort internationellt mästerskap men också om någon som redan är etablerad och levererar fler framgångar med all press och förväntningar. Själv tilltalas jag av det förstnämnda, alltså den som överraskar och presterar över förväntan vid mästerskapet. Jenny Rissveds prestation tillhör denna kategori. Det var ingen större överraskning att Sarah Sjöström vann OS, hon var storfavorit. Samma gäller Henrik Stensson som tillhör den absoluta toppen i världsgolfen. Och inte heller var Tove Alexanderssons två VM-guld något oväntat utan snarare mycket förväntat. Men det förringar inte deras prestationer som bara är så otroligt imponerande och kul.

Men som sagt, allt handlar om känslor och antaganden ...

Bäste svensk ...

Dag för dagbladsguldet. Orientering fanns med tack vare Tove Alexanderssons dubbla VM-guld. Men hon var knappast jättehet. OL-sporten är inte så mediaspektakulär och konkurrensen är stenhård. Sara Sjöström fick medaljen förra året och även om årets insatser i Rio var storartade så ska det mycket till att få den två år i streck. (Själv tillhör jag den skara som tycker att man enbart ska kunna få utmärkelsen en enda gång.)

Så Henrik Stensson var en värdig vinnare även om jag trodde att OS-överraskningen Jenny Rissved skulle bli utsedd. I statuterna står det "Med bragd förstås i detta sammanhang ett avgörande av hög rang, vunnet genom ett exceptionellt uppbåd av tekniskt och taktiskt kunnande, segervilja och energi i förening med idrottslig ambition. Bragdens värde skall anses förhöjt i ett fall där avgörandet skett i ett svårt och vanskligt läge."

Kanske kan Tove bli aktuell för Jerringpriset som utdelas i mitten på januari.

Elvispen ...

Höjdarpunkten den andra adventssöndagen var Jonas Torrestad och Vänersborgs  Storband förstärkta med två körtjejer samt stråkar ur Vargöns Kammarorkester. Det bjöds på en hyllning till Elvis Presley eller Elvispen som en av mina morbröder kallade honom.

En härlig kväll med klassiker som Suspicious Minds, Burning Love, In the ghetto och många andra hits.

Medelåldern på fullsatta Vänersborgs teater var hög men engagemanget var det inget fel på. Kul, riktigt kul att än en gång få lyssna på gamla godingar.

Isshow ...

Pass av barnbarn under helgen och då ges tillfälle att kolla in och besöka julaktiviteter riktat till barnfamiljer. Det blir liksom roligare när den yngsta generationen är med. I konkurrens med många olika marknader, tomteparader och julhandel föll valet på isshow i Trollhättan. Konståkningsklubben med åkare i olika åldrar bjöd in till Slättbergshallen.

En fin show, lagom pretentiöst och det kändes "äkta" på något sätt. Två korta akter med ståfika i pausen. Kul med olika åldersgrupper som alla bidrog med sina mer eller mindre utvecklade färdigheter. Kan bara ana så mycket tid tränare och koreografer lagt ner på att fixa till showen, kläder och allt annat.

Sportsidor ...

Tre år har gått som radskrivare/medarbetare i lokaltidningen ttela med fokus på orientering. Det senaste året har varit dramatiskt. Inte för mig men väl för tidningens anställda. Ägarna Stampen råkade ut för stora ekonomiska svårigheter och konkursen lurade bakom hörnet. Rekonstruktionsarbetet är nu avklarat och för stunden överlever tidningen. Dock kommer det sannolikt göras besparingar på olika sätt.

Samarbetet med sportchefen Toni Andersson och hans medarbetare känns bara så bra. Inställningen är positiv och verkligen tillmötesgående. Det är aldrig problem med att få med reportage. Det är skönt att jobba med idrottsfolk!

Under ett år blir det 40-50 reportage med resultat och foton. Även om papperstidningens vara eller inte vara ständigt diskuteras så lever den fortfarande. Påminns om detta med jämna mellanrum då jag träffar kända och okända som brukar vittna om att man läser OL-artiklar. Har noterat att resultatlistorna har särskilt högt läsvärde. Man vill uppenbarligen följa bekantas placeringar oavsett åldersklass.

Det enda som inte känns helt OK är nedtoningen av ungdomsidrott. Man tog bort onsdagsuppslaget Ungsport för något år sedan. Utgångspunkten var att ungdomar främst konsumerar nyheter via andra medier. Men, här tror jag att man gör ett tankefel. Har förstått att bland annat många mor- och farföräldrar och flera andra intressenter vill läsa om sina telingar eller bekantas barn.

Nu blir det några månaders stiltje men i början på mars är tävlingarna igång igen!

Bandyafton ...

Igår hedrades Vänersborgs arena och elitserien i bandy med närvaro. Hemmalaget IFK mötte Bollnäs från Hälsingland. Mina vänner och de jag känner hissar sannolikt upp ögonbrynen och utbrister va-i-hel-vete!?! Det är ingen större hemlighet att jag inte har bandy som favoritsport om man nu ska vara åskådare. Men om barnbarnen ringer och säger: kan du följa med oss på bandy ikväll ... så är svaret naturligtvis: självklart!

Har aldrig riktigt förstått det fascinerande med spelet. Föredrar hockey och handboll när man inte har skridskor på fötterna. Sporter som är intensivare med snabba växlingar, smällar, kraft och finess. Men, man ska ha ett öppet sinne och försöka förstå. 

1725 åskådare var på plats i världens dyraste bandyarena för att följa en välregisserad föreställning; ljuskaskader när hemmalaget gjorde entré, klappvulkan med jämna mellanrum och en entusiastik trummande och högljudd hejarklack.

Efter 2x45 delade man broderligt på poängen. Hemmalaget var lyckliga för att förlustsviten var bruten. Bortalaget var glada för att man fick med sig en pinne hem. Barnbarnen var (verkade) nöjda med kvällen. Farfar tyckte det var kul att sitta på läktaren och ha synpunkter på spelet.

Slutsignalen kom utan längre tilläggstid och det minsta barnbarnet frågade genast: när ska vi gå nästa gång? Och vad ska man då svara på den frågan?!?