Reflektion …

Så trött man blir på orienteringsbanor med bansträckningar genom bush, pinnar, vindfällen och annat bröt. De gångna två dagarna har bjudit på två lopp där orienteringen stundtals kändes som en bisak. I stället handlade det mest om att ta sig fram genom mer eller mindre ogenomtränglig vegetation, klättra över fallna träd och försöka undvika att fastna i ris och sly. Usch och tvi är det bestående eftermälet!

Det är inte mycket man kan göra åt terrängen i sig. Den är som den är och orientering ska naturligtvis innebära att man möter naturen på dess egna villkor. Men där någonstans börjar också arrangörernas och banläggarnas ansvar. När terrängen erbjuder flera alternativ bör man emellanåt stanna upp och fundera över vilka upplevelser man faktiskt vill skapa.

Vad är syftet eller tanken med att dra sträckor genom svårforcerade partierna? Är det för att öka den tekniska svårigheten eller handlar det mest om att göra det fysiskt jobbigt och slumpmässigt? När framkomligheten blir så dålig att löpbarheten försvinner riskerar orienteringsmomentet att hamna i skymundan. Fokus flyttas från vägvalsbedömningar, kartläsning och flyt till ren kamp mot terrängen.

Orientering är som bäst när den utmanar både huvud och ben i en väl avvägd kombination. När löparen får möjlighet att fatta kloka beslut, hålla riktning och läsa kartan i fart. Att gång på gång tvingas stanna upp för att forcera vindfällen eller kravla sig genom täta buskage ger sällan samma känsla av kvalitet eller rättvisa.

Frågan är därför om den här typen av bansträckningar verkligen främjar skogssporten. Lockar de nya utövare? Får de erfarna orienterarna att lämna skogen med en känsla av glädje och mersmak? Eller lämnar de snarare efter sig en upplevelse präglad av frustration, rivsår, blåmärken och en önskan om att nästa arrangör gör andra val?

Tuff terräng har sin plats i orienteringen, men den bör användas med eftertanke. Det är en skillnad mellan utmanande och djävligt besvärlig. Den skillnaden är värd att fundera över både för arrangörer, banläggare och skogssporten i stort.

Födelsedag …

Den 10 juni 1978 var en lördag. Då föddes äldste sonen på Vänersborgs BB. Vilken lycko- och höjdardag det var! Idag är det 48 år sedan, men minnet av den där försommardagen känns fortfarande levande. Tiden går rasande snabbt, ibland känns det nästan som om det var igår vi för första gången fick hålla honom i famnen.

Sedan dess har mycket hänt. Åren har gått och den lille pojken har blivit en vuxen man och familjefar. Jonas hade den stora lyckan att träffa Emelie, en underbar livskamrat att dela livet med. Tillsammans har de fått två härliga söner, Liam och Gabbe, som sprider glädje omkring sig och gör familjen komplett.

När sönerna under veckorna de senaste åren studerat på orienteringsgymnasier och huset varit både tyst och tomt, fann Jonas ett stort intresse i kortspel. Bridge har blivit en passion. Han spelar inte bara själv utan delar också generöst med sig av sina kunskaper som instruktör och inspiratör för andra. Frågan är om det hinns med några brickor även på födelsedagen.

Det närmar sig …

Det finns få naturfenomen som är lika pålitliga som ett stundande fotbolls-VM. Turneringen har ännu inte börjat däremot perioden när man ska ”genomlida” snack och reportage. Man kommer att få veta exakt vad samtliga landslagsspelare äter till frukost. Någon vänsterback från ett mindre fotbollsland kommer att presenteras som "lagets glädjespridare". En stjärnforward kommer att intervjuas hemma hos sin moster. Kameran zoomar in på ett fotoalbum medan en lågmäld speaker berättar att han som liten drömde om att spela fotboll.

TV-sofforna börjar nu fyllas av före detta spelare som med allvarliga miner förklarar att det gäller att "få igång spelet", "sätta sina chanser" och "inte släppa in för enkla mål". Dessa insikter framförs med sådan tyngd att man nästan tror att mänskligheten tagit ett avgörande steg framåt.

Man får ta del av grafik, pilar, värmekartor och avancerad statistik. Någon visar att ett lag har 63 procents bollinnehav i offensiv zon under de sista tolv minuterna efter inkast från höger. Ingen vet vad det betyder, men alla nickar imponerat.

Finns det något som inte kommer vara genomlyst, analyserat och dissikerat innan första avsparken?

  

Sprint i Bredaryd …

Gårdagen blev en tydlig kontrast till lördagens glädjefyllda studentfirande. Vädret hade slagit om under natten, från strålande sol och klarblå himmel till ett lätt duggregn och ett täcke av gråa moln. Sommarvärmen hade ersatts av en svalare och mer dämpad känsla men det hindrade inte dagens aktivitet. På programmet stod vårsäsongens sista sprintorientering i Bredaryd väster om Värnamo.

Terrängen bjöd på ett flackt och lättlöpt område där det gick att hålla hög fart. Samtidigt hade banläggaren gjort sitt bästa för att skapa tekniska utmaningar. Genom olika typer av avspärrningar och vägvalstvingande lösningar blev bansträckningarna betydligt mer krävande än vad den till synes enkla miljön först gav sken av. Det gällde att hela tiden vara koncentrerad och snabbt kunna fatta rätt beslut för att inte tappa dyrbar tid.

Efter målgång och sammanräkning av dagens prestationer väntade en lång resa hem. Färden gick via Jönköping, vidare mot Göteborg, därefter Nödinge och slutligen Vänersborg. Resan blev också ett tillfälle att lämna av två barnbarnefter helgens aktiviteter. Först fick barnbarn nummer två kliva av och senare nummer tre.

För deras del återstår fortfarande några skoldagar innan sommarlovet tar vid. Ett efterlängtat lov som enligt planerna kommer att fyllas med många aktiviteter, inte minst orientering.

En härlig dag …

Det blev ett mycket festligt studentutspring och firande i går. Eksjö visade sig från sin allra bästa sida med strålande sommarväder, glada människor och en härlig stämning som präglade hela dagen.

Äldsta barnbarnet var en av de många studenter som möttes av jubel, blommor och varma gratulationer från släkt och vänner. Efter fyra år av studier, träning och personlig utveckling är nu gymnasietiden till ända. Under dessa år har Eksjö inte bara varit platsen för utbildningen utan också ett andra hem. På skolhemmet har han bott tillsammans med andra orienterare, och där har starka vänskapsband vuxit fram genom gemensamma upplevelser, utmaningar och framgångar. Därför finns det också ett visst vemod i att gruppen nu går skilda vägar efter så många år tillsammans.

Firandet fortsatte under hela dagen med många trevliga möten, samtal och inte minst en ansenlig mängd tårta. Dagen avrundades med en gemensam måltid där familj och vänner kunde samlas och summera en minnesvärd dag fylld av stolthet, glädje och framtidstro.

När kvällen närmade sig sitt slut styrde vi färden vidare mot sydväst. I Bredaryd väntar nya utmaningar redan i dag, då det står sprintorientering på programmet. Efter gårdagens högtidliga firande blir det därmed en snabb övergång från studentfest till orienteringsäventyr.

Student- och nationaldag …

Idag tar vårt äldsta barnbarn studenten, en stor och minnesvärd dag för hela familjen. Han har studerat på orienteringsgymnasiet i Eksjö, där han under åren har kombinerat sina studier med sitt stora intresse för orientering.

Redan i torsdags inleddes firandet med den traditionsenliga studentbalen mitt i Eksjö. Det var vad vi förstått en fantastisk kväll med glada studenter, fina kläder och en härlig stämning.

Idag väntar höjdpunkten ... utspringet! Självklart finns vi på plats för att fira honom tillsammans med övrig släkt och vänner. Vi är så stolta över allt han har åstadkommit och ser fram emot att få dela denna speciella dag med honom.

Stort grattis till studenten och lycka till i nästa spännande kapitel i livet!

Man baxnar …

Igår kollade vi in Anna-Carin Nordin som är en av Sveriges mest meriterade långdistanssimmare. På sin väg till Göteborg gjorde hon ett stopp i Vänersborg. 

Den 17 maj startade hon i Mem vid Östersjön med målet att simma hela vattenvägen till Göteborg. Sträckan är cirka 400 km och omfattar:

* Göta kanal

* Vättern

* Vänern

* Trollhätte kanal

* Göta älv

Allt genomförs utan våtdräkt enligt reglerna för klassisk öppet-vatten-simning. Hon simmar ungefär 20 km per dag vilket innebär 6–10 timmar i vattnet dagligen beroende på strömmar, temperatur och väder.  

Utmaningarna är minst sagt många typ kallt vatten, särskilt i Vättern ... våg- och vindförhållanden på Vättern och Vänern ... nästan tre veckors daglig belastning ... matintag och återhämtning ... båttrafik och säkerhet längs rutten ... pust!