Starten på det nya året blir annorlunda. För de allra flesta blir det hemmavistelse med de allra närmaste. Många har för länge sedan fått ställa in traditionella utlandsresor eller fjällvistelser. Dessutom lyser snön med sin frånvaro så skidorna kommer inte till användning.
Då passar det riktigt bra att erbjuda den egna klubbens medlemmar orientering under inledningen av 2021.
Året lider mot sitt slut. Karthögen har trots pandemin blivit hög detta år. En av husets förordningar säger att man inte får slänga en endaste orienteringskarta. Självfallet har jag levt upp till detta. (Man beter sig bara inte som statsministern och justitieministern, alltså att man kräver och säger en sak men sedan agerar tvärtemot ... suck!)
Trots en rejält stympad OL-säsong blev det 22 tävlingar. De tre första redan i januari på atlantön Madeira. Men så brakade coronan loss i mitten på mars. Det blev tvärstopp men i augusti startade det upp igen.
Dock blev det många andra orienteringslöp typ Veckans banor, veteranrace och liknande arrangemang. Karthögen skvallrar om hela 122 aktiviteter alltså sammantaget 144 lopp - drygt var tredje dag under året.
Dock har alla arrangemang funnits i närområdet. De längsta resorna har varit till Tranemo och Habo. Vilken skillnad i jämförelse med "vanliga" år då det blir åtskilliga mil i bil.
Ryda SK från västra Skaraborg inbjöd denna dag till Jullovsorientering. Barnbarn var på hugget så det bar iväg till Almeåsen. Det var några grader över noll men inga regndroppar när vi startade. Trekvart senare tokregnade det och det var isande kallt.
Det blev ett snabbt ombyte vid bilarna och sedan några slurkar varm blåbärssoppa. Dagens löp bestod av terräng med en hel del pinnar och hindrande röjningar på marken. Gissar att det under sommarmånaderna med rik växtligt är riktigt uschligt.
Sannolikt blir det inte någon mer orientering innan årsskiftet men det finns möjligheter i närområdet ...
Juldagen var underbart skön. Redan tidigt under dagen var himlen blå och solen värmde trots att den inte befann sig särskilt högt upp på himlavalvet. Det krävdes inte någon längre fundering om det skulle bära till skogs, det var en självklarhet. Orienteringsbanor väntade i skogen vid Onsjö golfbana. Det var någon minusgrad och det var frostigt vitt på marken. Dessutom hade sankmarkerna börjat isa till så det var riktigt bra löpunderlag.
Dock är de ljusa timmarna inte så många och snart sänkte sig mörkret. Skymningen var osedvanligt färgstark denna tidiga kväll. En juldag som också var annorlunda än brukligt. Den sedvanliga samvaron med sällskapsspel och många runt bordet var naturligtvis inställd.
Istället kollades det bland annat på kungens julhälsning. Han var osedvanligt alert och levererade ett förstklassigt tal.
Idag har det hörts mycket "dan-före-dopparedan" i TV och på radion. Att kalla julafton för dopparedan kommer tydligen av en äldre sed att under julaftonsdagen doppa bröd i skinskspadet medan man gjorde de sista sysslorna inför julfirandet på kvällen.
När man doppade i grytan förr i tiden var det inte som den del av den stora julmiddagen utan något som gjordes i samband med förberedelserna inför julfirandet. Skinka och korv kokades och spadet som blev över kryddades till en doppspad. I detta sänkte man ner brödet ordentligt och fiskade sedan upp det med en slev. Undrar hur många som nuförtiden tillämpar och håller den gamla seden vid liv.
Den egna "dan-före-dopparedan" har ägnats åt diverse förberedelser inför morgondagens julfirande med barn och barnbarn. Det blir en annorlunda jul med samvaro och diverse upptåg med avstånd under bar himmel mellan sprakande eldkorgar. Dock blir det inget dopp i grytan men julbordsmat står på menyn. Vädergudarna har utlovat solsken och krispig atmosfär. Det lovar gott när en mycket sällsam julafton ska gå av stapeln.
På morgonsändningen av TV-nyheterna och aktuell sport berättades att orienteringssporten ska satsa på "jämställt tävlingsutbud". Det handlar om ett likvärdigt tävlingsupplägg för män och kvinnor. Blev något förvånad över att TV-sporten överhuvudtaget tog upp denna fråga men det handlar naturligtvis om fullständig nyhetstorka på redaktionen.
Det ska bli mycket intressant att se vilka konsekvenserna blir i den egna föreningen. Det finns en risk att jag är inskränkt och har ett snävt och trångt synsätt men jag undrar hur exempelvis våra egna tävlingsarrangemang kan/ska förändras för att bli mer likvärdiga än vad de är nu idag. Jag fattar det bara inte men jag hoppas att Orienteringsförbundets initiativ leder till konkreta uppmaningar och förslag på åtgärder. Kan inte inbilla mig att någon enda klubbmedlem skulle ha synpunkter på och sätta sig till motvärn mot vad det nu än kan vara.
Men nu är det bara att med stort intresse invänta direktiv och anvisningar till vårt nästa tävlingsarrangemang i början på april 2021 om nu pandemin har gjort sorti.
Denna lördag syntes faktiskt några blå strimmor på himlavalvet och under en kort stund kändes värme från solstrålarna. Men lyckan var kortvarig, ganska snart tog det gråmulna kommandot igen.
Idag spanade vi en start- och målplatsen för Veckans banor. Syftet var tvåfaldigt dels ett möte på distans med barn och barnbarn men också en koll om aktiviteten följer alla restriktioner och då under de två mest attraktiva timmarna under en helg. Många var där både från den egna klubben men också från grannklubbarna. Kul att aktiviteten lockar olika åldrar och olika kategorier allt från nybörjare till garvade kämpar.
Folkhälsomyndighetens senaste uppmaning till idrotten har sex punkter:
1. hålla avstånd till varandra,
2. inte dela utrustning med varandra,
3. när det är möjligt genomföra aktiviteten utomhus,
4. undvika gemensamma omklädningsrum,
5. resa till och från aktiviteten individuellt, och
6. utföra aktiviteten i mindre grupper
Arrangemanget i sig uppfyller med råge punkterna 2-3-4-5. Vår "inspektion" fokuserades därför på "1" och "6" men där fanns inget som helst att ha synpunkter på. De största grupperna bestod av 4-5 individer och då handlade det enbart om familjekonstellationer alltså grupperingar som vardagligen lever och vistas tillsammans.
Redan tidigare visste vi att orienteringsaktiviteter är "säkrade" så långt det går och detta bekräftades ännu en gång. Det handlar alltså att som arrangör ha säkerställt att minimera risken för trängsel och att man kan hålla avstånd. Det handlar också om att varje enskild individ, varje deltagare, anstränger sig och ser till att leva efter påbuden. Det funkar och därför finns det ingen anledning att för stunden göra några inskränkningar eller förändringar.
Grannkommunen Trollhättan har uppenbarligen gott om pengar om uppgifterna i den lokala avisan stämmer. Under tre år ska skattebetalarnas pengar styras till arrangörerna av Alliansloppet, en rullskidtävling med en del kringarrangemang. Alltså, sammantaget över 10 miljoner som vad jag förstår inte går till idrottsrörelsen utan till en kommersiell aktör. Bra jobbat och bra lobbyarbete då man lyckats sälja in arrangemanget till politiker och tjänstemän.
Orienteringsklubbarna i närområdet skulle behöva några skickliga marknadsförare för att sälja in skogssporten. I den egna kommunen är politiker och inte minst de anställda underhuggarna svårflörtade när det exempelvis handlar om bidrag till skol- och fritidskartor. Trots att den egna klubben gratis ställer kartor till förfogande för skolorna kräver man herostratiska belopp för att vi ska kunna utnyttja kommunala grundkartor som utgångspunkt för att kunna ta fram dessa kartor. Vad jag uppfattat finns det ingen annan kommun som har en sådan attityd och policy. Undrar emellanåt vad det är för grundtankar och vägledande idéer som styr sossemajoriteten.
Det är egentligen oerhört märkligt att det finns sådana skillnader mellan två s-styrda grannkommuner.
Det blir annorlunda möten i vardagen under dessa tider. Facetime utnyttjas flitigt för kontakter i vardagslivet och när det handlar om möten i klubb- och organisationssammanhang används exempelvis Skype.
Denna onsdagskväll hade den egna klubbens OL-sektion sitt månatliga möte. Åtta deltagare var uppkopplade och avhandlade ett antal framtidsfrågor typ vinteraktiviteter. Den milda vintern möjliggör orienteringsarrangemang och det kräver banläggare och funktionärer.
Mötesformen är smidig och tidsbesparande och frågan är om man kommer återgå till traditionella möten i klubbstugan när pandemin har lagt sig. Uppenbarligen blir många vanor och inkörda hjulspår kullkastade och man tillägnar sig nya förhållningssätt och rutiner.
I det grå-våt-trista vädret blev det idag en lång solopromenad. Halva tiden med ljudbok i öronen och under den andra delen handlade det också om ljud fast då i form av en podd. Passade också på att klara av dagens fotobeting med temat "Ur låg synvinkel". Plötsligt så satt den där stolt högt upp i trädet bland alla avlövade grenar en Corvus corone alltså en svartkråka.
Den andra delen av det latinska namnet triggar naturligtvis igång tankar och funderingar om den pågående pandemin som de senaste veckorna fått fullständigt frispel. Vad är det som händer är en berättigad fråga. Trots många restriktioner märks ingen stagnation. Visst har det syndats på många håll vad gäller att undvika trängsel och närkontakt men har det syndats och nonchalerats så mycket?!?
Vad gäller idrotten har följande förhållningssätt fastslagits för stunden:
Idrotts- och fritidsaktiviteter är viktiga för folkhälsan. Man bör dock bedriva sådana aktiviteter på ett sätt som minimerar risken för smitta. För att personer födda 2004 eller tidigare ska kunna träna idrott eller ägna sig åt andra fritidsaktiviteter på ett sådant sätt bör de:
1. hålla avstånd till varandra,
2. inte dela utrustning med varandra,
3. när det är möjligt genomföra aktiviteten utomhus,
4. undvika gemensamma omklädningsrum,
5. resa till och från aktiviteten individuellt, och
6. utföra aktiviteten i mindre grupper
Dessa råd gäller inte personer som ägnar sig åt yrkesmässig idrott eller barn och unga födda 2005 och senare.
För mig är det fortfarande en gåta att tillåta så kallad yrkesmässig idrott som inte inordnar sig under de sex förhållningssätten. Till detta finns det naturligtvis hur många förklaringar och juridiska spetsfundigheter som helst men det är och borde inte vara något förmildrande.
Det var både blött och lerigt på dagens träningspass i skogen strax norr om Onsjö Golfklubb. Två korta orienteringsbanor stod till buds där framkomligheten och sikten den här tiden på året är minst sagt god. Mötte några hundägare som förmodligen traskade längs den vanliga vardagliga promenadstigen och ett rådjur skyndade snabbt iväg när skallen hördes.
Väl hemma var det bara att kliva ur allt det blöta och leriga. Just idag passade det bra att låta klädhögen bli liggande en stund då fotoutmaningen hade rubriken: något du haft på dig idag. Det blev några snabba klick på persedlarna ... inte så utmanande 🥱
Ytterligare en grådag denna decembermånad men på väg till skogs skymtade en liten flik av blå himmel ... alltid något! I skogen väntade Veckans banor med kontroller jag och Gunilla satte ut för någon vecka sedan. Även om vi känner till terrängen och kontrollplaceringarna är det ändå kul att springa banorna på riktigt. Det är inte alltid helt lätt då man närmar sig flertalet kontroller från annat håll än när de placerades ut. Denna vecka var banorna lagda inom gångavstånd från hemmet så det blev både uppvärmningsjogg och nedjoggning.
På fotoutmaningslistan denna söndag stod det "Något orange" och det var lätt fixat vid en av kontrollerna.
Nu är dagarna korta och det gråtrista vädret förstärker känslan av bara några få ljusa timmar. Men det gäller att ta tillvara dagsljuset så gott det går. Igår blev det närmare tre timmars skogsvistelse då 25 kontroller sattes ut inför kommande Veckans banor. Dessa är fördelade på tre banor. Det blir finalen för aktiviteten JULRUSET som är en ersättning för tränings- och tävlingsaktiviteter som annars präglar årets sista månad.
De mörka eftermiddagstimmarna ägnades åt arbete vid datorn. Kartjusteringar gjordes, kontroller markerades i banläggningsprogrammet, kartor med banor laddades upp på sajten Livelox där deltagarna kan ladda upp sina gps-rutter på genomförda banor och slutligen aktiverades arrangemangets informationssida med instruktioner samt möjligheten att ladda ner kartor. Återstår att kopiera kartor för de som inte kan fixa utskrifter själva. Dessa kan hämtas i klubbstugan.
Konstaterar att det åtgår en hel del timmar för att fixa till ett arrangemang men det är och känns bara kul!
Den egna klubben har valt att investera i en ny sprintkarta. VSK har idag ingen karta som är framtagen enligt den senaste kartnormen.
Området som valts är södra delen av Onsjö och kartan kommer att vara i skala 1:3000/1:4000.Carl-Henry Andersson har kontrakterats för att ta fram kartan och han har redan påbörjat arbetet. På kartklippet nedan ser man hur den sydvästra delen kartan kommer att se ut. Jämför med den nedre bilden som är ett kartklipp från 2011 över samma område.
Som framgår är detaljrikedomen riktigt stor och allt är mera exakt. Dock är arbetet en tidsödande process. Med ett kommunalt grundmaterial med gator och hus som underlag kompletteras detta med gator, trottoarer, stenblock, buskage, enstaka träd osv. Kartritaren måste traska omkring bland villor och skogsdungar och spana in alla föremål och sedan göra bedömningen om vad som ska finnas med på kartan och inte. När allt är klart väntar ett tävlingsarrangemang och naturligtvis träningsaktiviteter. Det blir ett lyft för verksamheten!
Snart årsskifte och den mycket stympade tävlingssäsongen är över och då också tidningsskrivandet på måndagar. För sju år sedan uppstod en vakans på lokaltidningen TTELA. Ingen orienteringsskribent fanns på lut. Tillfrågades om att tillfällighetsvis, under ett år, åta mig uppgiften. Tyckte att det var viktigt att den kära skogssporten fick uppmärksamhet och publicitet så svaret blev ja.
Det tillfälliga inhoppet har nu varat i sju år. Sportchefen Toni Andersson har nu blivit pensionär och nya krafter har tagit över. Toni värnade verkligen om en bred bevakning och han gillade orientering. Han brukade själv följa O-Ringen på plats varje år.
Hur det blir i fortsättningen är oklart. En chef profilerar och sätter naturligtvis sin prägel på vad sportsidorna ska fokusera på. Framtiden får visa vilken inriktning och policy TTELA-sporten väljer att ha.
Idag har det varit riktigt vidrigt väder. I arla morgonstund tokregnade det och så fortsatte det i stort sett hela dagen. Läge för en hel del inomhusvistelse. Tid som ägnas åt det som finns på en att-göra-lista men inte känns så angeläget och bråttom typ att städa i datorerna. Det är inte klokt så många filer av olika karaktär man samlar på sig. Samtidigt som man bedriver renhållningsarbetet är det lätt att fastna i någon applikation. Särskilt kul och spännande är det med bildredigeringsprogrammen. Oftast kommer man på något nytt och annorlunda.
Dagens fotoutmaning hade temat "Nära inpå ..." och det blev ett foto av något som för stunden låg nära tillhands. Kartan för denna veckas orienteringsträning fångade intresset. Den zoomades kraftigt in av iphonen som samtidigt vinklades och så blev det ett tryck på avtryckaren. Fotot laddades upp i en applikationen där den inverterades till ett negativ och så blev det som nedan. Hade ingen aning om hur det skulle bli utan det var en ren slump att det blev som det blev.
"Sju saker" var temat för fotoutmaningen denna måndag. Hade naturligtvis kunnat fixat till ett stilleben och komponerat ihop sju föremål/prylar som finns i hemmet. Men det kändes inte så utmanande. På väg till den obligatoriska utevistelsen för dagen passerades gårdsinfarten och där stod det för stunden sju cyklar uppradade. Iphonen plockades fram och några fotoklick avfyrades.
Upptäckte inte något mer motiv med det magiska sjutalet så detta blev dagens motiv:
De senaste två dagarnas fotoutmaning hade temat "Leksak" och "Fordon". Regelverket föreskriver att foton ska tas samma dag alltså kan man inte bläddra fram något häftigt från sparade fotoklick. Med tanke på årstiden och få ljusa timmar under dagen blir det följaktligen objekt fångande under mörkrets timmar.
Hittade ett klassiskt elektriskt leksakståg som snurrade runt, runt i ett skyltfönster. Detta i ett landskap med byggnader som kan återfinnas i hemmastaden. De omgivande huskropparna speglade sig i fönsterrutan och skapade en fin inramning.
Raden av bilar var föredömligt kvällsparkerade på hemmagatan. Inte en kofångare stack utanför linjemarkeringen. Fordonsägarna har bittert fått lära sig detta. Lapplisan eller som det egentligen är, lappgubben, tillhör den riktiga elaka sorten och följer anvisningar till punkt och pricka.
Igår var det finalkväll för Idol. Är en trogen följare. Gillar upplägget och tycker det är kul underhållning med allt från programledarna, juryn och naturligtvis deltagarna. Tycker det är fascinerande att följa den utvecklingsresa de genomför. Är så imponerad av den potential många har och som får blomma ut under skickliga rådgivares/handledares ledning.
Men det är tufft. Utslagsröstandet är utmanande och juryns omdömen tillhör inte alltid det snälla och ödmjuka. Så finns faktorn utstrålning/karisma som ibland kan vara mer avgörande än sången och musiken.
I ett blogginlägg den 16 oktober skrev jag: Favoriten detta år är Nadja Holm! Hon stack ut i ett tidigt skede och blev bara bättre vecka efter vecka. Det var ingen överraskning att hon toppade årets upplaga även om konkurrensen var riktigt hård. Hon hade ett brett register; suverän sång och en showmänniska med mycket karisma.
Ska bli intressant att följa hennes fortsatta karriär. Var hon bara en dagslända? Jag tror inte det!
Idag krävde fotoutmaningen jakt på djur. I kvarteret dräller det av hundar men jag håller gärna ett behörigt avstånd till dessa varelser. Drog därför till skogs några timmar men där fanns inte en tillstymmelse till några som helst levande varelser vare sig två- eller fyrbenta. Det fanns bara lämningar av olika slag. Då återstod bara en tur för att spana in butikernas julskyltning och då blev det napp. Det var bara att välja och vraka bland prydnadssaker och julutsmyckning. Valet föll slutligen på en "Rudolf" fast utan röd mule.
Det damp ner ett fönsterkuvert i brevlådan från Vänersborgsbostäder. Det var en hälsning och en present med anledning av att vi bott i lägenheten hela 20 år. Det första reflektionen var "oj vad åren går" och sedan dök några minnesbilder upp. Vi flyttade från Tibro till Vänersborg för tjugo år sedan då Gunilla blev chef på Föreningssparbanken. Själv veckopendlade jag till jobbet i Stockholm.
Vi lämnade ett stort, stort hus i Tibro och hade tankar på nytt husköp i vänerstaden. Vi kunde välja och vraka då utbudet var stort. Dock fastnade vi inte för något just då och valde därför att bida vår tid och tillfälligt flytta in i en sexrummare i stadens centrala delar.
Tiden gick, vi jobbade mycket, reste mycket och i samma veva övertog vi en sommarstuga med trädgård och allt från mina föräldrar. Över tid avtog intresset att köpa hus med allt vad det innebar och det kändes riktigt bekvämt och bra att bo i lägenhet. Under sommarmånaderna bodde vi dessutom i sommarstugan som alternativ till stadsvistelsen och på den vägen är det. Då vi avyttrade sommarstugan för några år sedan uppstod inte heller någon huslängtan. Det som inledningsvis bara var ett tillfälligt boende har i allra högsta grad blivit permanent.
Då och då dyker tankar upp om bostadsbyte när det kommer prospekt om nybyggen men ännu har vi inte sett något som överträffar läge, bekvämlighet och närhet till skog och vatten. Jag har bott på många ställen i mitt 70-åriga liv men nu handlar det om rekord - 20 år på samma adress!
Nej, fotot är inget utslag av narcissisism eller självförälskelse. Det handlar helt enkelt om fotoutmaningens första dag (se blogginlägg från den 27:e november) där temat och utgångspunkten var "ett självporträtt".
Använde självutlösningsmekanismen på min iphone som blir min "kamera" under alla de trettioen dagarna. Fixade sedan till och "hottade" upp bilden i ett fotoredigeringsprogram med idén att göra det som en omslagssida. Voila!
