Preo också idag …

Ytterligare en dag med Precisionsorientering på programmet. Detta vid Gustafsberg i Uddevallas västra delar. De orangevita skärmarna var placerade i mycket kuperad sluttningsterräng. Kartan var uppförstorad från en vanlig orienteringskarta och för den här typen av aktivitet var den i mitt tycke schematisk och oexakt. 

Arrangören hade angett att: eventuellt falska kontroller är tydligt falska. Det var en sanning med viss modifikation eller snarare mycket modifikation. Fick helt enkelt inte ihop det på några ställen eller så begriper jag inte riktigt det här med precisionskartläsning.

Nåväl det var en härligt vacker dag och efter genomförd bana utefter strandkanten var det så skönt att sträcka ut på en gräsmatta och småsnacka med vänner man inte mött på länge.

De inbitna preoorienterarna tävlar också imorgon och då på Hunneberg. För oss väntar "vanlig" orientering då ytterligare ett sprint-DM står på tur. Det handlar om Göteborgsdistriktets mästerskap.

Precisionskartläsning …

Idag stod Preo på programmet ... precisionsorientering eller som jag föredrar att kalla sporten precisionskartläsning. Det handlar inte så mycket om vanlig orientering även om man använder samma begrepp och nomenklatur.

Idag handlade det om att försöka lista ut vilken av de orangevita skärmarna som var rätt placerad utifrån kartan och kontrollbeskrivningen. Det fanns också så kallade "falska" kontroller där ingen skärm fanns vid det avsedda föremålet ... klurigt med andra ord.

Terrängen var böljande och diffus, det var inte helt lätt att tyda variationer i kuperingen när blåbärsriset växte högt och hyggena var risiga.

Det hela inleddes med en tidkontroll där det gällde att så snabbt som möjligt identifiera tre kontrollföremåls exakta placering. Det var något överraskande att inleda med detta moment  då man knappt hade ett hum om upplägget. Skulle ha föredragit detta moment i slutet, efter att banan var genomförd. Utfallet på tidkontrollen spelar in om flera deltagare har samma resultat på själva banan alltså är det en form av "utslagsfråga".

Eftermälet är att det hela är lite nyckfullt och tveaktigt om inte diffust vad gäller en del av skärmplaceringarna. Emellanåt var det exempelvis svårt att skilja mellan en mindre höjd och en hög med ris och trädrester.

Det är inte heller helt lätt för den med något nedsatt syn ... kikare får absolut inte användas! En annan faktor är att man måste vara helt tyst och inte säga ett knyst. Alltså inte den minsta kommentar eller fråga typ ser-du-alla-skärmarna.

Men det var en något annorlunda aktivitet och kul sådan när det nu inte fanns någon vanlig orientering i närområdet. Dock är arrangemanget utdraget och det tar tid innan en resultatlista presenteras. Det enda vi i detta nu vet är att den interna släktkampen mellan mig själv, Gunilla, Jonas och svägerskan toppades av H75:an.

OL och galakoll …

Oj vad vädergudarna busade på under gårdagen. Först framåt sen eftermiddag lugnade de ner sig som tur var. Den egna klubben under ledning av svärdotter Emelie arrangerade under kvällen den sista deltävlingen i närområdets ungdomsserie. Den avslutades med prisutdelning och prisbordet bestod enbart av glimrande pokaler. 

Själv hade jag inte något funktionärsuppdrag denna kväll utan passade på att springa en av ungdomsbanorna. Det blev uppvärmningen för TV-kollen av Polarprisgalan. Den var riktigt bra och naturligtvis häftigt att en av pristagarna var gruppen Queen. Härlig musikunderhållning också bland annat av Miriam Bryant och Esperanza Spalding.  Miriams tolkning av Queenslåten ”The show must go on” var mäktig - wow!

Under sen kvällstimma var det dags för TV4-nyheterna och vi tittare kittlades med ett reportage om orientering för ungdomar. Sent om sider dök inslaget upp, man får passa på  när TV4 gör ett inslag om orientering! Det sker absolut inte särskilt ofta i denna reklamkanal.

Väderprognosen avslutade nyhetssändningen och det utlovades uppehållsväder, till och med solsken. Passar bra då onsdagsförmiddagen är avsatt för veteranorientering i Uddevalla.

För 80 år sedan …

Utbudet av streamade filmer, ljudböcker och TV-serier om andra världskriget är stort just nu. Det är 80 år sedan krigsslutet vilket naturligtvis skapar ett intresse utifrån frågeorden varför, när var, vad, hur och vem. Har kollat in ett antal filmer och lyssnat på några böcker. Senast i raden var "Tredje rikets sista dagar" ... intressant, informativ men en hemsk historia. Inte för en sekund ska man tro att beslut och överenskommelser om vapenvila, eld upphör och kapitulation per automatik innebär slut på dödande, förföljelser och maktkamper. Hämnden och vedergällningen får fria tyglar. 

Naturligtvis dras paralleller till dagens krig i Ukraina och på Gazaremsan. Man kan bara ana vad som kommer att hända när någon form av fred överenskommits. Människor glömmer inte ... hämnden och vedergällningen kommer sannolikt få väldigt fria tyglar. 

Lyssnar just nu på Bengt Liljegrens bok om Hitler. Han försöker ge en bild av vem Hitler egentligen var ... vilka tankar, upplevelser och övertygelser styrde hans agerande och vilka faktorer och skeenden i omvärlden spelade in? En intressant historielektion men också en skrämmande beskrivning om vad som händer när "starka" ledare aningslöst ges fria händer. 

Även här kan paralleller dras till vad som händer i världen idag …

Backhopp …

Idag har några timmar ägnats åt att "kvalitetskolla" kartan som under ett antal veckor har vuxit fram genom flera timmars rekognoscering. Det ser bra ut, mycket bra! Kartritaren Göran O. har gjort ett gediget arbete. Återstår lite finputsning innan slutprodukten levereras. Sedan är det bara att sätta igång med att använda underlaget. Under sommaren lär det bli några närtävlingar och till hösten veteranrace och inte minst skolaktiviteter. Alltid kul med en ny karta av högsta klass.

När man traskar igenom området stöter man på och passerar både det ena och andra. En sådan sak var det oansenliga anslaget som berättade var Vänersborgs enda hoppbacke låg. Nu syns inga som helst lämningar men med lite fantasi kan man ana hur det såg ut en gång i tiden. Googlade på "hoppbacke i Vänersborg" vilket gav följande svar: 

"18 Februari 1945 invigdes den nya hoppbacken i Djupedalen. En storpublik på omkring 1000 personer var på plats. Segrade i herrklassen gjorde Pallovara VSK, 2:a Jack Larsson och 3:a Thure Carlsson. Frank Larsson segrade i Juniorklassen".

DM hela dagen …

 Idag var det en lång dags färd mot kväll. Tidigt, tidigt ringde väckarn. Väderkoll ... uschligt även denna dag. Barnbarn #2 hämtades upp och sedan styrde vi kosan till Bollebygd mellan Göteborg och Borås. Där väntade distriktsmästerskapen individuellt i sprintorientering samt en stafett där varje löpare i laget springer två sträckor. Vädret var tjurigt med regn i luften och ungefär tio plusgrader ... inte så muntert. 

Desto mer uppmuntrande var banorna som OK Orinto bjöd på. Mycket bra, varierande och överraskande ... det sistnämnda av en rejäl långsträcka där det verkligen gällde att ha koll på läget. Svärdotter och jag lyckades toppa respektive klasser.

Efter detta blev det en två och en halvtimmas väntan på stafettstarten. Vi hade ett skyddande tält över oss samt dunjackor påtagna och på så sätt "överlevde" vi det bistra majvädret. 

Gunilla tog steget upp i den äldsta herrklassen och vi bildade lag. Favorittippade ... nej, nej! Redan vid startpunkten hände något. De gamla rutinerade herrarna drog iväg men Gunilla bromsade in ... tog ett eget vägval till första kontrollen. Ett lyckosamt drag visade det sig. Hon kom till växlingen som första lag ... jag förvaltade ledningen på den andra  sträckan och så gjorde också Gunilla på den tredje. På slutsträckan gällde det bara att ha koll på läget och inte förhasta sig ... det funkade och när mållinjen passerades gjorde vi det som vinnare ... mycket överraskande och oväntat! Smart av Gunilla att inte försöka hänga på de mera snabbfotade herrarna från startpunkten. Än en gång kan konstateras att inom idrotten kan allting hända ...kul!

Viktigt möte …

Under helgen genomförs Riksidrottsmötet (RIM). Det är idrottsrörelsens "riksdag" och högsta beslutande organ i Sverige. Det är ett gemensamt möte för Riksidrottsförbundet (RF) och SISU Idrottsutbildarna och hålls vartannat år. Syftet är att:

 - Fatta viktiga beslut för idrottsrörelsens framtid. Detta inkluderar bland annat gemensam verksamhetsinriktning, policyfrågor, och ekonomiska stödsystem.

 - Välja styrelse för Riksidrottsförbundet och SISU Idrottsutbildarna samt andra gemensamma organ.

 - Diskutera och besluta om motioner (förslag) från specialidrottsförbunden i olika frågor.

 - Besluta om nya idrotter som vill bli medlemmar i Riksidrottsförbundet.

 

I mötet deltar omkring 200 ombud som representerar de olika specialidrottsförbunden. Det är alltså de förtroendevalda inom idrottsrörelsen som samlas för att forma idrottens framtid.

Följde mötet några timmar idag via webb-TV ... lite nostalgikänsla eftersom jag under min yrkesverksamma deltog i många RIM. Konstaterar att de "heta" ämnena fortfarande är desamma som förr typ bidragsfördelning och elitidrottens organisering ... med andra ord inget nytt under solen. Av motionerna som lämnats in är ingen som kan klassificeras som "ögonbrynshöjande". 

Skrev en gång för längesedan en krönika i någon tidning några rader under rubriken "Glappet inom idrotten":

Det finns ett glapp, ett avstånd, mellan idrottens överbyggnad (RF och SF) och den lilla föreningen. De förra med anställda medarbetare och funktionärer kan på sin arbetstid ägna en hel del tid åt att tänka, fundera, diskutera inriktningsfrågor, förhållningssätt och så vidare. Man har också tid och en skicklighet att formulera PM, anvisningar och riktlinjer som ”trycks ner” till föreningslivet. 

Mottagaren, föreningsarbetaren och utföraren, känner oftast en otillräcklighet i att hinna med. All ordinarie verksamhet ska rulla på och/men samtidigt ska man tänka om och tänka nytt, utveckla och förnya.

Kanske borde det vara Riksidrottsmöte bara vart fjärde år ... då kan goda idéer, uppslag och intentioner få tid att bli förstådda, mogna och realiserade.

Usch så ruggigt …

I förrgår kändes ett "Brrrr", igår var det "Brrrr" i kubik; ynka fem plusgrader, regn som piskade mot fönsterrutan och blåsigt värre. I arla morgonstund proklamerade Gunilla: ingen resa till Lidköping och veteranorienteringen ... så blev det!

När det kylslagna lagt sig något drog vi till skogs! Det blev en vandring på de södra delarna av Halleberg. Vi roade oss med att besöka ett antal "checkpoints" som finns på aktiviteten "Hitta ut". Det blev en skön tur bland annat till några platser vi inte tidigare varit på. En sådan var utsikten över Vargön vid siffran "2" på kartklippet ovan. Trots det gråmulna kunde vi spana långt. 

Det är inte särskilt vackert på platåberget och de senaste årens stormvindar har vräkt ner en hel del skog. Är man road av att se vindfällda träd är det ett eldorado.

Efter två timmar kändes det skönt att ratta hemåt efter två timmars vandring i femgradigt väder. Nu räcker det med nederbörd och kyla!

Väderväxling …

Brrrr ... igår 20-22 grader, sol, vindstilla, bara så härligt ... idag 10-11 grader, gråväder, blåsigt, bara så kylslaget. Det hindrade dock inte 120 löpsugna att delta på Trollhättans SOK veteranarrangemang någon mil sydost om staden. Det bjöds på flack terräng, många kontroller och ständiga riktningsförändringar. 

Det blev inte någon längre stund för eftersnack och fika ... det var inte gött väder! Istället bar det hemåt och under eftermiddagen förbereddes klubbens möte med Kartgruppen.

Framtidskoll …

Har idag kollat in tänkbara terrängområden för nattävlingen "Häxjakten" som ska arrangeras i Vänersborg nästa år. Det är en tävling i början på våren, alltid nyckfullt då man inte vet hur vädret blir. Måste utgå från att parkeringsmöjligheterna är goda alltså ... fast underlag och inte på åkrar/gärden. Vidare en arena inomhus med dusch, ombyte och vistelse. 

Olika möjligheter och alternativ kollades in. Nästa steg handlar om "accept" från banläggare därefter kan kartritare kontaktas. Om allt går i lås kan en karta vara klar vid årsskiftet. Ska bli kul att att se utfallet från dagens inventering.

I bruk igen …

Vi köpte det gröna tunneltältet för så där 35 år sedan. Det kostade då många pengar men kvalitén var av högsta klass. Genom åren har tältet varit med om mycket och blivit uppsatt i skogarnas djup, på O-Ringens gräsytor och på karga fjällhedar. Tältet har varit utsatt för stormvindar, slagregn och het sol.

Vi har alltid varit noggranna och omsorgsfulla med skötseln, hängt upp på tork vid minsta fukt och alltid borstat av smuts och lera.

Det senaste decenniet har tältet inte använts utan legat på ett hyllplan i källarförvaringen ... föredrar numera övernattning på hotellsäng.

Häromdagen frågade äldsta barnbarnet om vi hade något tält för utlåning. Vi har genom åren samlat på oss ett antal så frågan var bara vilken storlek och modell som önskades. Efter lite diskussion föll valet på det gröna tunneltältet men vi gjorde medskicket att det var gammalt och inte använts i närtid. Han svalde och valde det!

Efter helgen var vi naturligtvis nyfikna på hur vistelsen i tältet hade varit ... det hade varit perfekt! 

Kollade för skojs skull upp om tältet fortfarande fanns i utbudet. Det gjorde det men naturligtvis hade vissa förbättringar och förändringar gjorts men modellen var fortfarande densamma och prislappen idag var typ tjugo tusenlappar.

Konstaterar att god/hög kvalitet uppenbarligen lönar sig och nu lockar det (nja lite grann) att testa en övernattning efter alla dessa år.

Blomkoll …

Som uppladdning inför mello igår blev det en vandring till Ovandalen på Halleberg. En plats där ramslöken blommar för fullt just denna tid varje år. 

Efter det väntade Hallsjön där solen värmde gott. Platsen är känd som "Kungens kök" och genom åren när kungarna skjutit älgar på berget rastade man här. Dock var det ett tag sedan, älgstammen är inte så stor längre. 

Vi stannade kvar vid sjökanten, åt medhavd lunch och  spanade in fiskarnas iver att få en firre på kroken. Det nappade inte så som vi uppfattade läget.

Äldsta barnfamiljen bjöd in till spel- och mellokväll och det blev en lång och sen lördag innan alla låtar var spelade och "bada bastu" kom på fjärde plats. 

Ö-rundtur …

En återkommande händelse under ett år är vandringen tillsammans med vännerna Birgitta och Lasse vid kustbandet. Även svägerskan Lena var med i år när vi traskade runt Dyrön. Den ligger en kvarts båtresa utanför Rönnäng och är rejält kuperad och sönderskuren av raviner och djupa sänkor. Vandringsleden runt ön är välpreparerad med många spänger och trappor ... en nödvändighet om man överhuvudtaget ska ta sig fram på flertalet ställen. Under gårdagen var vädret underbart fint med strålande sol, blå himmel och uppåt 20 grader ... men det blåste friskt.



En kul grej var våffelstugan där det handlade om självbetjäning och det satt riktigt gott med nygräddad våffla på södra delen av ön.
Sevärdheterna är inte många på ön men utsikten mot Marstrand, Åstol och andra öar var magnifik.



Väl tillbaka vid utgångspunkten var det bara att vänta in den lilla färjan för återfärd till fastlandet. Ytterligare en härlig tur var genomförd även om det bitvis var jobbigt på grund av det varierande och ojämna underlaget.

Poem till en 75:a …

Sedan i onsdags är det beteckningen "75+" som gäller. ... det känns gammalt! Gårdagen präglades av födelsedagen ... det blev koll av presenter, hälsningar och diverse hurr- och hyllningar. Ett exempel:

I Sydafrikas sol du såg livets ljus en gång,

Sjuttiofem år har gått i en äventyrlig sång.

Vänerborg är nu hemma, men runt världen har du farit,

Man undrar ... är det någonstans du inte varit?

Med kartan i handen i skogens gröna fång ,

Du finner orienteringens spänning, gång på gång.

Varje kontroll en seger, skogen är din plats,

Trots att det emellanåt är en riktig strapats.

Men äventyret slutar inte vid skogens sköna sus,

Nya horisonter lockar, även stadens intensiva brus.

Med väskan och ryggan packad, mot nya mål du drar,

Vart bär det hän detta år du jubilar?

Prylar och ny teknik dig alltid attrahera,

Av det "senaste" du gärna vill ha flera.

Från smarta klockor till mobiler som är blå,

Du omfamnar framtiden nyfiken ... men klok ändå.

Till Gunilla du fria i mitten på sjuttiotalet

Du verkar inte vara besviken på det valet

Farfar och farmor är nu en av era roller

Detta gärna i samband med jakt på kontroller.

Från Sydafrikas inland till landskapen i väst

Ditt liv är en saga, fylld av äventyr och fest.

En kombination av natur, upptäckt och modernitet,

En inspirerande resa, fylld av det bästa du vet.

Så skål för dina år, för allt du har fått se och gjort,

För din nyfikenhet som aldrig tycks bli för stort.

Må dina resor fortsätta, och att tekniken dig behagar,

Må skogssporten skänka dig kraft i många, många dagar!

Nu är det bara att njuta av allt som hände, smaka på variationer av druvans  safter och kalasa på olika läckerheter. Tack, tack, tack säger jag till alla som uppvaktade, det gladde mig mycket!

Oj vilken dag …

Wow, jag är helt överväldigad efter gårdagen. Det blev en innehållsrik 75-årsdag med härliga möten, uppvaktningar och samvaro. Många var korten, messen och mobilsamtalen. Det blev verkligen en dag jag kommer att minnas!

Det började på förmiddagen med en överraskande uppvaktning på veteranorienteringen på Norra Fjället öster om Ljungskile. Arrangören Clyde och hans klubb skrudade mig i LFK:s tävlingsdräkt. Detta ackompanjerades av hurrarop och ja-må-han-leva. Fick också några paket med kluckande innehåll av nära vänner.

Onsdagarnas traditionella eftersnackslunch intogs denna dag på Ljungskile Folkhögskola. Skaldjursgrytan smakade så bra kombinerat med sedvanliga åsikter och synpunkter på den gångna veckans världshändelser och inte minst strapatserna på banläggarens utmanande banor denna dag.

Så väntade eftermiddagens och kvällens fest med släkten. Ett 30-tal dök upp på mingel och kvällsbuffé i Vänersborgs Skidstuga som förresten är en perfekt anläggning för fester och sammankomster.

God mat, härligt häng, många skratt och kluriga quiz. Jag förärades presenter ... många med kluckande innehåll men också "upplevelser" senare i år.

Det var en trött men glad 75-åring som la huvudet på sängkudden vid midnatt.

Trekvartssekel …

Denna onsdag är det precis 75 år sedan jag föddes strax före lunchtid på Betania-sjukhuset i Dundee, Sydafrika. Det var en svensk missionär som byggde anläggningen under 1930-talet. 

I ett brev från min far till min farfar, som jag hittat i gömmorna, berättas mer om dagen. Tydligen var förlossningen kritisk. Doktor Lloyd som kom från England lär ha sagt att det gällde livet för antingen modern eller barnet. Båda överlevde.

I mitt pass står det dock att jag är född i Uppsala. Här har den svenska byråkratin inte hängt med. Mina föräldrar arbetade för SKM (Svenska kyrkans mission) som hade sitt huvudkontor i Uppsala och därför angavs detta som födelseort. 

Det dröjde ett drygt decennium innan familjens flytt till Sverige. Det var en stor omställning för en yngling som visserligen kunde prata svenska men hade engelska som vardagsspråk och var präglad av sydafrikansk kultur. 

Omställningen var också stor från tysk/engelsk internatskola med kadaverdisciplin till svensk grundskola och en mera avslappnad attityd.

När myndighetsåldern inträffade kunde ett val göras mellan att bli svensk eller sydafrikansk medborgare. Då fanns inte möjligheten att ha dubbla medborgarskap. Nu var det aldrig aktuellt med att bli sydafrikan bland annat på grund av den då rådande apartheidpolitiken. 

Jag tror att alla människor under sin livscykel har flera personer som på något sätt betytt något alldeles extra. För min del är en av dessa min farbror, Åke. Min pappas yngste bror var den som drog med mig till orienteringssporten som ung tonåring. Han inspirerade, stimulerade, uppmuntrade, underlättade och öppnade dörrar. Jag blev helt såld och hängiven och detta har inte avtagit det minsta genom åren.

Orienteringsengagemanget har format och präglat hela mitt liv. Träffade Gunilla genom en tjejkompis som orienterade och så blev också hon heltänd på skogssporten. Våra barn präglades naturligtvis av orienteringsintresset vilket förts vidare till barnbarn. Oj, vilken lavin Åke satte igång!

Under sin livsbana var han också idrottslärare under en period. Under min livsbana har jag också varit idrottslärare. Åke har även jobbat på Riksidrottsförbundet ett antal år och det har jag också. Vilken tur att min pappa hade en orienterande lillebror! Vilken tur jag hade som hade Åke!

När jag var yngre betraktades en 75-åring som synnerligen gammal. När orienteringskarriären inleddes i mitten på 60-talet var det väldigt få "gamlingar" som var med. Vilken kontrast det är i jämförelse med idag!

Har lite skräckfyllda minnesbilder av hur farföräldrar och andra jubilarer fotograferades sittande mitt i en hög av blombuketter. Oj, vad det andades gammalt, åldersstiget och till åren kommet.

Nu är jag själv där men det blir inget sittande med blombuketter framför fötterna. Är överhuvudtaget inte så road av "jubileumsfödelsedagsfirande". När 50- och 60-årsdagarna uppmärksammades var det utomlands på en semesterort tillsammans med de allra närmaste. 

70-årsdagen blev annorlunda. ... coronapandemin rådde och det blev en utomhusträff på behörigt avstånd vid en sjökant med konfettibomb och födelsedagssång. Där stod de allra närmaste väl påpälsade för det var kyligt den torsdagskvällen. På stenhällen var läckerheter av italienskt stuk framdukat och det smakade så bra.

Idag är planerna annorlunda. Har alltid hävdat att en dag med mening är en dag med orientering. Alltså inleds 75-årsdagen med veteranorientering. Detta som uppvärmning inför kvällens begivenhet, några timmars samvaro och umgänge med ett 30-tal släktingar - ska bli kul!