Detta är inlägg nummer 3116 i denna blogg och det är idag precis 10 år sedan det första inspelet gjordes:
"En ny blogg som egentligen är en ersättare, en förlängning, en fortsättning och vidareutveckling av bloggen "I spåren" (kolla länken till höger) som startades 2010. Tanken är att inspelen och utspelen som görs ska vara både bredare och djupare.
Innehållet kommer att variera. Små saker, tyckanden, tankar, klokord, citat, bilder, åsikter, klipp, texter och foton i en salig blandning".
Får med jämna mellanrum frågan om varför jag bloggar. Huvudskälet är att det fungerar som en personlig dagbok. Märker att jag allt oftare "bläddrar" tillbaka för att kolla in olika saker när detaljminnet sviker. Ättlingar och vänner hävdar att de också tar del av innehållit; bra att veta vad du/ni håller på med!
Jag roas av skrivandet i sig, själva processen att fånga upplevelser och känslor och ge dem en bestående form. Det fungerar också som en ventil och ett sätt att vädra och sortera tankar.
Kanske bottnar allt i det som jag en gång hävdade vara mitt drömyrke: journalistens. Ville kombinera detta med idrottsintresset men på den tiden betraktades inte sportjournalister som "riktiga" journalister. Statusen var inte särskilt hög. Det blev inget med skrivaryrket.
Under mina yrkesverksamma år skrev jag mycket. Det handlade om rapporter, protokoll, debattinlägg, böcker, promemorier, artiklar osv.
Men det var inte lätt i början ... att skriva på svenska. Under uppväxtåren på södra halvklotet var engelska mitt "modersmål". På hemmaplan kommunicerade vi inom familjen på svenska men i skolan var det engelska som gällde både i tal som i skrift.
Oj vilka problem jag hade under de första tonåren i svensk skola med ordföljd, verbböjningar och uttryck. Det var mycket rödmarkeringar i uppsatserna och bockarna staplades på hög.
Idag är det fortfarande så att jag "slirar" med grammatiken och uttrycker mig med engelska termer.
Nästa blogginlägg blir det tretusenetthundrasjuttonde!