Klockan närmade sig elva idag och spänningen steg inför kungörelsen om vem som skulle tilldelas Nobels fredspris 2025.
Prisets statuter bygger på Alfred Nobels testamente och är mycket tydliga. Priset ska tilldelas den som "har gjort mest eller bäst arbete för folkens förbrödring, för avskaffande eller minskning av stående härar och för fredshållande konferenser."
Jag har begränsad insyn i årets officiella kandidatlista. Däremot har USA:s president Donald Trump själv varit högljudd med att han, enligt egen mening, förtjänar världens mest prestigefyllda pris.
Jag följer dagligen, mer eller mindre frivilligt, Trumps ständiga utspel och uttalanden. Hans retorik kännetecknas ofta av konfrontativa och fientliga uttalanden riktade mot politiska motståndare, institutioner, enskilda individer och olika samhällsgrupper. Dessa uttalanden tycks vara en central del av hans politiska stil och har intensifierats under hans andra presidentperiod.
Det är här den centrala frågan inställer sig: Rimmar Trumps agerande med andan i Nobels testamente?
Ligger hans handlingar i linje med "folkens förbrödring" eller "minskning av stående härar"? Det är naturligtvis en subjektiv värderings- och bedömningsfråga. Personligen har jag dock svårt att se att presidentens retorik, som ofta präglas av splittring och aggressivitet, på något uppenbart och kraftfullt sätt skulle harmoniera med de fredsfrämjande statuter som priset vilar på.
Ja, så ungefär gick mina tankar under morgontimmarna i väntan på elvaslaget. Så kom då beskedet: María Corina Machado från Venezuela får Nobels fredspris. Det var en överraskning för alla initierade. Hon får priset för sin ”outtröttliga arbete med att främja demokratiska rättigheter för Venezuelas folk och för hennes kamp för att uppnå en rättvis och fredlig övergång från diktatur till demokrati”.
58-åriga María Corina Machado har i över tio år varit en tongivande ledare inom oppositionen mot Venezuelas auktoritäre president Nicolás Maduro.
Hon har själv blockerats från att kandidera i val. I perioder har hon tvingats gå under jorden ”till följd av allvarliga hot mot hennes liv”, sa Jørgen Watne Frydnes, ordförande för Norska Nobelkommittén, under tillkännagivandet.
Så ... då kunde man andas ut strax efter elva, det blev en värdig pristagare!
Det slår mig att alla som är sugna på att i framtiden få fredspriset, och även andra utmärkelser, kanske ska börja med att läsa igenom statuterna, tolka och förstå innebörden och sedan agera och uppträda i linje med detta.