I går var det dags för en återkommande ritual: två timmar på Violas massagebrits. Hon är en kvinna med nypor av stål som inte tvekar att ge sig på muskler, senor och leder med en kraft som skulle kunna rubba det mesta ur sin position. Den här gången var det framförallt de nedre extremiteterna som stod på schemat, märkta av sommarens tävlingar på obarmhärtiga stigar, sugande sankmarker och branta backar.
Viola jobbar efter en metod som utvecklats av Sven Lundin. Han har insett att träning och ensidiga rörelser kan förvandla våra kroppar till ett igenkorkat avloppssystem, fyllt av vad han kallar ”cirkulationsspärrar”. Han utvecklade en massageteknik för att "spola rent" och Viola är en av hans ivriga lärjungar.
Så där låg jag på bänken under två timmar medan Viola frenetiskt masserade, knådade och bearbetade kroppen centimeter för centimeter. Med salvor, oljor och flinka fingrar gav hon sig på mina muskelknutar och "stopp" som om de vore hennes personliga fiender.
När jag klev upp från bänken var jag något mörbultad men det kändes välgörande.
Skavankerna har förhoppningsvis reducerats till ett minimum, och jag känner mig redo att ta mig an kommande månads orienteringar.
Tror starkt på tanken eller så inbillar jag mig att "knådarn" inte bara ska besökas när smärta kommit eller skada inträffat utan också i förebyggande syfte. Därför dessa regelbundna besök hos Viola ... om fem-sex veckor väntar nästa omgång.