Mörkt på heden ...

Axevalla hed är ett öppet hedlandskap mellan Husgärdessjön och samhället Axvall i Skärvs socken i Skara kommun, Västergötland. Igår sprang vi nattorientering i detta säregna landskap och i ett närliggande skogsområde. Fint löpväder med grader omkring +5 och så gott som klar himmel.

Ute på heden var den stora utmaningen att slaviskt följa kompassriktningen   i mörkret medan man i skogspartiet fick krångla sig fram i bushiga partier.

Vi övernattade på Konsthotellet i Skara och senare idag drar vi vidare till Karlsborg. Där väntar två tävlingar, medeldistans idag och lång variant imorgon.

Tjejer kan …

Varför är det så få kvinnor/tjejer som är banläggare och kartritare i orienteringsvärlden? Det är märkligt eftersom det inom andra funktioner/poster/uppdrag inte alls förhåller sig så. 

Beror det på "gubbsen" inte släpper in eller släpper fram tjejer ... vill man hålla kvar och levandehålla en gammal kultur eller sedvänja att det bara är män som grejar detta. 

Finns det fördomar om att vissa uppgifter är "manliga" och avskräcker tjejer. Underskattas de egna förmågorna och/eller finns det en känsla av att inte vara tillräckligt kvalificerad?

Är det så att tjejer upplever banläggarjobbet eller kartritandet som trist och tråkigt?  Är det möjligen så att banläggning och kartritning uppfattas som mindre sociala eller mindre "kreativa" uppgifter och detta avskräcker?

Genom åren har det inte saknats projekt/satsningar/åtgärder för att rekrytera tjejer typ utbildningar, mentorprogram, nätverk etc men effekten och utfallet har varit liten.

Trots utbildning och stöd kanske det ändå finns strukturella och osynliga hinder vad det nu kan vara ... jag får bara inte ihop det!

Är dock just nu inne i ett banläggaruppdrag inför ett av påskens stora arrangemang i väst. Detta tillsammans med en H20-yngling och en D55-tjej. Ett kul jobb där olika synsätt lyfts fram, kompromisser görs och nu är slutprodukten klar. Konstaterar att visst kan yngre och visst kan äldre och ingen som helst tvekan om att tjejer kan!

Hur ska det bli …

Igår var det årspremiär för Trestadsveteranernas onsdagsorientering. Aktiviteten har nu 25 år på nacken. Det var Karl-Erik Fransson från Trollhättan som tog initiativet och sedan har det rullat på ... ett 20-tal arrangemang årligen fördelat på en vår- och en höstomgång.

Igår stod Trollhättans SK som arrangör och man valde samma terrängområde som vid starten för ett kvartssekel sedan; det stigrika friluftsområdet Slätthultsgården. Ett 100-tal veteraner mötte upp och bland dessa Sten Emanuelsson från Vänersborg som även deltog för 25 år sedan. Vädret var underbart härligt med 15-16 plusgrader, blå himmel och solsken. I den närliggande dammen hade även grodorna vaknat till liv.

Efter loppet bar det för en del av till en lunchrestaurang där vi sedvanligt eftersnackade och gick igenom världshändelserna. Naturligtvis fick Trump och hans nya rike mycket uppmärksamhet, inte minst de utlovade tullarna mot allt och alla. Många var funderingarna, rynkorna i pannorna och frågetecknen.

Det blåser ofta till i politikens värld och just nu är det synnerligen turbulent. Kanske är det dax att damma av nedanstående uppmaning som har en intressant och sedelärande koppling till orientering.

Go dag …

Igår kändes det verkligen som Vårens första dag. Många grader över tio ... blå himmel ... sol! Dagen inbjöd till cykeltur för att kolla in sedvanliga vårtecken. Långt stopp vid Skäktefallet där det knappt rann något vatten alls, det märks att det inte varit särskilt mycket nederbörd de senaste veckorna. 

Nu har också blåsipporna vaknat upp och visade stolt upp sig vid foten av Hallebergs branter. Även vitsipporna gjorde entré så nu är det vår! 

Vänerhavet var kav lugnt denna första aprildag och det blev en längre fikastund precis vid strandkanten. 

Fake News …

Vintersporterna avklarade …

Söndagsförmiddagen bestod av några grader plus och regn = ingen lust till utomhusvistelse då det dessutom inte var någon OL-tävling denna dag. Istället blev det en dag med sportkoll på TV ...avslutningen av Ski Classics samt VM-finalerna i bandy. Hann dock med  lite utevistelse i form av halvannan timmas komplettering/revidering av sprintkartan som ska användas på långfredagens arrangemang.

Ski Classics var en tuff uppgörelse med branta stigningar och hisnande utförsåkning. Är så imponerad av dessa skidåkare som grejar detta dels fysiskt men också mentalt ... att staka på timme efter timme kräver tålamod och pannben ... egenskaper som inte är så utvecklade hos mig.

Bandy-VM och två finaler avgjordes i grannstaden Lidköping. Jag brukar inte slita ner åskådarläktarna då det bjuds på denna sport. Har aldrig fascinerats av detta lagspel men igår gav jag den chansen ... från TV-soffan. Kul att Sverige vann både dam- som herrfinalen men det var segt ... jag och bandy "klickade" inte heller denna dag.

Kyliga vindar …

SMHI utlovade sol och över tio plusgrader men så blev det inte. Kalla vindar blåste in från Västerhavet. Stenungsunds OK arrangerade en medeldistans på Stenungsön och detta vid en av kommunens större havsbadplatser med namnet Hawaii. Här finns en fin mix av sandstränder, klippor samt brygga med hopptorn. Stor gräsyta för solbad och picknick, grillplatser och lekplats ... samt riktigt branta och detaljrika bergspartier.

Över 500 startande mötte upp denna lördag och det blev en rejäl utmaning på banor som krävde mycket fokus och skärpa. Alla var säkert tacksamma för att det inte var en tidig hösttävling. Då brukar terrängen vara rejält bevuxen och synnerligen bushig och svårframkomlig.

Det blev inte en långt utdragen fika med eftersnack då vädergudarnas temperament inte hade förändrats under förmiddagen, den kyliga blåsten höll i sig.