O-Ringen är över ...

Så är då årets O-Ringen avslutat. Sammantaget blev det ett bra arrangemang i Sälenfjällen. Härligt med bra och centralt boende. Skönt att avstånden till start var lagom långa. Behagligt väder med solsken så gott som varje dag. Vad kan man mer begära?

Men en och annan kritisk synpunkt kan man ha. Efter det egna loppet avslutningsdagen var uppdraget att skugga ett barnbarn på U2-banan. I och för sig inget nytt, det har gjorts flera gånger tidigare. Men aldrig tidigare har jag varit med om så "tätbefolkade" nybörjarbanor och banor för de yngre som på Lindvallen. Det var packat vid kontrollerna och mellan kontrollerna; svårt att ta sig fram och svårt att se kontrollställningarna. Barn och instruerande/ledsagande föräldrar i en salig röra tillsammans med många övriga tävlande. Dessutom uppstår flera nya stigar och stråk under dagen vilket gör att kartan definitivt inte stämmer. Vana orienterare förstår och ser detta men nybörjare blir stående som frågetecken.

Undrar om banläggarna ens anar vad som faktiskt utspelar sig på nybörjarbanorna de lagt. Tror att en hel del utvecklingsenergi i framtiden bör läggas på nybörjarstråken. Ser att man måste skilja exempelvis  Inskolning, U1 och U2 från övriga banor. Förstår att det kan vara svårt men ska det bli någon form av kvalitetshöjning måste det göras. 

Paus i O-Ringen ...

Efter tre etapper blev det på fjärde dagen vilodag eller om man så vill aktivitetsdag. Förmiddagen ägnades åt att ta sig till toppen av liftsystemet vid Lindvallen. Lite fjällvandring och sedan fika på toppen innan det promenerades nerför gräsbevuxna pister.

Under eftermiddagen biltur till Lima och Sixten Jernbergs museum. Det var inte så många som jublade och sträckte upp handen när förslaget att åka dit framfördes. I alla fall så följde sönerna med. Sixten Jernberg är bara så stor i min idrottsvärld. Under tidigt 70-tal träffade jag honom under några dagar. Han hade då avslutat sin karriär och satsade helhjärtat på att bygga upp sin fritidsby. Det var lite dålig beläggning under sommaren och därför försökte han locka dit orienterare men det krävdes en modern kurvbildskarta. 

I min moderklubb, OK Gipen, var Rune Borg den stora stjärnan. Han vann bland annat SM 1951. Rune lärde mig en hel del om orienteringens mysterier. Han var också en av de första kartritarna i landet. Viss erfarenhet hade han från jobbet som lantmätare. Rune hade kontakter med Sixten Jernberg och antog erbjudandet att rita en karta i direkt anslutning till fritidsbyn. Under några dagar var jag där som "pinnpojke" för Rune och naturligtvis träffade vi den stora skidstjärnan. Andäktigt lyssnade jag på honom och hans utläggningar och åsikter om både det ena och andra. Minns att han pratade mycket och länge och språket var minst sagt mustigt.

Det var också fascinerande att se hans prissamling. De finaste medaljerna låg då på ett bord med en täckande glasskiva. Gissa om det kändes stort att komma så nära OS-medaljer. Minns också att han hade många etuier med silverskedar som han fått i pris.

Allt detta finns nu på ett museum vid Limedsforsen som invigdes för några år sedan. Dessutom finns en staty av Jernberg i naturlig storlek i anslutning till muséet. Det blev en höjdartimma denna vilodag innan fjärde och femte etappen.

Etapp 2&3 ...

Ytterligare två dagar i Sälenfjällen med i stort sett samma förutsättningar som inledningsetappen. Mycket rakt på där det verkligen gällde att ha koll på riktning och avstånd. Det blir spridning på de något längre sträckorna vilket framgår av nedanstående kartklipp med ett 20-tal löpares vägval fångade med gps.

Har fortfarande svårt att få kläm på kartritarens tolkning av olika områden på kalfjället vilket leder till osäker oientering. Är inte ensam om detta. Oj, vad många det är som frågar och verkar vara vilsna.

Imorgon är det vilodag innan de två avslutningsetapperna avgörs från Lindvallen. Det blir ytterligare en etapp med kalfjällskaraktär medan avslutningen går i ren skogsmark.

Never give up ...

Går det att plocka in 77 placeringar på en sträcka som är 300 meter lång? Ja, faktiskt. Efter att ha tokbommat årets första O-Ringenkontroll var adrenalinpåslaget högt och skärpan på topp till nästa kontroll; följ nu instruktionsboken ... och det gick vägen!

Även fortsättningen gick bra och etapplaceringen blev 15; never give up! 

Kan dock fortfarande inte förstå vad som hände till första. Såg som planerat den lilla branten, där det också satt en kontroll, men sedan bar det iväg ... gps-spåret kan ge någon förklaring men efter morgondagens lopp ska faktiskt en avstickare göras för att reda ut vad som hände.

O-Ringen igen ...

Så var det O-Ringen igen. Har dålig koll på antalet men det närmar sig 40. Har avstått några år dels under perioden som landslagsledare men också beroende på andra tävlingsalternativ.

Egentligen tillhör inte tävlingen favoritobjektet. Köerna brukar vara långa, avstånden till start gigantiska, bussväntan i kubik och massor av folk som trängs. Dagarna brukar bli riktigt långa med väntan och förflyttning. Ändå är jag på plats. Mycket beroende på att yngre generationer vill vara med och naturligtvis faktorn man-ska-bara-vara-med-när-det-är-Oringen!

Årets första etapp belönades med toppenväder på banorna norr om Högfjällshotellet. Det handlar mycket om kompass och rakt på till kontrollområdet men sedan brukar det bli svårare och många gånger är det svårt att reda ut hur kartritaren har tänkt.

Elitmässigt är årets upplaga tunn, riktigt tunn. Tove Alexandersson och Thierry Georgiou har redan kopplat greppet och båda står sannolikt som slutsegrare på fredag.

Imorgon ny etapp av samma karaktär så det gäller att skärpa till kompasstekniken ... kanske läge att investera i en ny dosa ...

Läsö x 3 ...

Ytterligare en omgång med tre tävlingar har avverkats på Läsö. Det har blivit ett antal sedan något decennium tillbaka. Som oftast var vädergudarna på gott humör och det bjöds på massor av sol och klarblå himmel. Cykeln utnyttjades till att nå TC varje dag.

Terrängen var en blandning av klitlandskap och flack granskog. Många kontroller på banorna på kartor som kanske inte var av allra högsta klass men vad gör det när allt runtomkring är välarrangerat.

Avslutningsdagen var målet förlagt precis vid strandkanten på öns norra sida och en havsjungfru fungerade som sista kontroll.

Många blåa bär ...

Skogens blåbär bara noteras och passeras när det det är OL-tävling. Därför är det bara att passa på och plocka nu när ingen orientering står på programmet. Blåbären är riktigt många, riktigt stora och man behöver inte gå och leta. Hinkarna fylls snabbt på!

Lite orientering blir det i kylslaget sommarväder då det då och då kastas en blick på paddan och junior-VM som pågår i Schweiz. Har tyckt att de två inledande distanserna har varit överraskande lätta vilket bekräftats av deltagarna. Men så blev det medeldistanskval och det blev plötsligt svårare och riktigt utmanande. Finaltävlingen blir förmodligen av samma karaktär.

Variation när det är gråtrist ...

Sommarsöndag med halvtrist väder och längtan efter sol och värme är stark. Hoppas att kommande OL-veckor på Läsö och sedan i Sälen blir soliga och heta.

Förmiddagen ägnades åt att via internet kolla junior-VM och den inledande sprintdistansen. Noterade med viss förvåning att banorna var enkla utan några större orienteringstekniska utmaningar. Helt klart att löpstyrkan var väldigt avgörande. Det blev bara en bronsmedalj för de blågula.

Grå himmel och fuktigt nedfall hindrade inte en 2-milatur på mtb-cykeln. Sökte upp några nya stråk på topografiska kartan men konstaterar att den inte är helt uppdaterad. De på kartan stora stigarna var igenvuxna och svårcyklade. Men man upptäcker alltid något nytt och annorlunda.

Av en ren tillfällighet kom en påminnare via instagram om en konsert i Åsbräcka Kyrka undet temat "En hållplats i sommartid".  Alltså, ytterligare en cykeltur denna dag till den gamla kyrkan mellan Sjuntorp och Lilla Edet och naturligtvis en förväntan och undran om vad som stod på programmet. Duon Christina och Frida gjorde ingen besviken. Med sång, fiol, piano och finstämda toner framkallades härliga sommarkänslor. Cykelturen tillbaka till sommarstugan handlade om ösregn men det var bara att trampa på. 

Så väntade ytterligare en höjdpunkt som avslutning på dagen; EM-finalen i fotboll. Vilken dramatik och spänning innan det stod klart att Portugal spöade storfavoriten Frankrike. Vid midnatt var det bara att pusta ut efter en lång och riktigt omväxlande grådag med olika ingredienser.

Sommarträning ...

Veckans SAKO-orientering genomfördes under broarna söder om Velanda. Terrängen brukar sommartid vara "döskallemärkt" men banläggaren Per Ivarsson hade nosat upp någorlunda lättframkomliga områden och fixat till bra banor. 

En bro över Slumpån har byggts tre gånger. Den första bron var en enkelspårig stålbro och byggdes 1875-76. Bron som var 150 m lång och förstärktes med betong och betongvalv 1912 - 1914. Den revs i november 1994.

Den andra bron var en 200 m lång enkelspårig betongbalkbro. Den blev klar 1984 och byggdes eftersom den gamla bron var i dåligt skick. Den togs ur bruk 2012. 

Den tredje bron är en dubbelspårig betongbalkbro. Den öppnades för trafik i november 2012.

Bro #2 och den tidigare järnvägen är nu omgjord till asfalterad cykelbana. Den passar också utmärkt för rullskidåkning. Så här mitt i sommaren kan man längs banan beskåda den lömska björnlokan. Den ska man undvika närkontakt med då den kan orsaka stor sveda om den kommer i kontakt med huden. 

Björnloka och jätteloka innehåller furanokumariner som är irriterande på hud, särskilt om huden utsätts för solbestrålning. Brännskadeliknande utslag med kraftig hudirritation, rodnad och blåsor, som kan bli stora och smärtsamma. Besvären kan kvarstå i veckor så passa dig!