Så var det O-Ringen igen. Har dålig koll på antalet men det närmar sig 40. Har avstått några år dels under perioden som landslagsledare men också beroende på andra tävlingsalternativ.
Egentligen tillhör inte tävlingen favoritobjektet. Köerna brukar vara långa, avstånden till start gigantiska, bussväntan i kubik och massor av folk som trängs. Dagarna brukar bli riktigt långa med väntan och förflyttning. Ändå är jag på plats. Mycket beroende på att yngre generationer vill vara med och naturligtvis faktorn man-ska-bara-vara-med-när-det-är-Oringen!
Årets första etapp belönades med toppenväder på banorna norr om Högfjällshotellet. Det handlar mycket om kompass och rakt på till kontrollområdet men sedan brukar det bli svårare och många gånger är det svårt att reda ut hur kartritaren har tänkt.
Elitmässigt är årets upplaga tunn, riktigt tunn. Tove Alexandersson och Thierry Georgiou har redan kopplat greppet och båda står sannolikt som slutsegrare på fredag.
Imorgon ny etapp av samma karaktär så det gäller att skärpa till kompasstekniken ... kanske läge att investera i en ny dosa ...
