Kommande helg arrangerar den egna klubben Preo-SM. Senast var det 2011 samtidigt som klubben arrangerade SM-stafetten i fotorientering. Det är inte så många som känner sig kallade. Knappt ett 60-tal är anmälda till natt- respektive tempodisciplinen.
Varför tar det inte fart med Preo, Mountainbike-OL och skid-OL? Varför är det såpass få som söker sig till dessa varianter? Skidorienteringens dilemma kan jag till viss del förstå. Det krävs trots allt snö. Men till Preo och mtb?
Har under flera år betraktat den egna klubbens jobb med Preo. Den lever tack vare en knapp handfull entusiaster men någon nykreytering sker inte. Det enda som höjts är medelåldern.
Undrar ibland om inte Preo är för krångligt, svårt och komplicerat. Dessutom är begreppet Precisionsorientering otydligt. (Det handlar egentligen inte om orientering vilket däremot emot skid- och mtbvarianten gör). Tycker att begreppet "Precisionskartläsning" är mera relevant och tydliggörande.
Mtb-OL borde egentligen var riktigt stort med tanke på mängden cykelentusiaster. Många av dessa vill ha utmaningar i skogsterräng med hinder och svårigheter av olika slag. Är det arrangemang som saknas eller vad fattas? Om man nu ändå ska försöka sia om framtiden så är det sannolikt mtborientering som kommer att växa och frodas.
