VM-dax ...

Orienterings-VM startade idag med sprintkval. Nu blir det en spännande vecka. Ska bli intressant att följa TV-sändingningarna som börjar imorgon.

Konstaterar att mycket har hänt och saker har utvecklats sedan jag själv hade förbundskaptensrollen 1986-1995. Ta som exempel vetskapen om i vilka terrängområden tävlingarna skulle avgöras. Inför mitt första VM 1987 var gigantiska områden avlysta runt Gerardmer i Frankrike. Man hade inte en susning om exakt var medaljerna skulle fördelas. Det fanns inga tidigare karterade områden som skickades ut i förväg. Allt var mycket, mycket hemligt.

Idag är det helt annorlunda. Gamla kartor finns tillgängliga. Via google kan terrängområden zoomas in och framförallt då stadsmiljöer. Idag ägnar också landslagsledningar och löpare mycket tid åt att spekulera i olika sträckor och kan även få en "street view" av tänkbara löpstråk. Oj, vilken förändring och vilket annorlunda synsätt vad gäller förhandsinformation och "terrängkännedom". Banläggare försöker naturligtvis skapa överraskningar genom att med konstgjorda hinder spärra av gator och passager.

Dagens kvaltävlingar var orienteringstekniskt ganska lätta men det lär bli betydligt knepigare när det gäller medaljkampen. Förmodligen blir det också tuffa sekundstrider och det är svårt att utse klara favoriter. Det lär bli några spännande timmar framför paddan imorgon som uppladdning inför Gränsjaktens första etapp i Strömstad.

Släktbesök ...

En heldag i Göteborg med släkten i fokus. Det handlade dels om dem som avlidit alltså besök på fyra begravningsplatser men också ett härligt möte med en farbror och faster.

Förr eller senare står många inför ett dilemma. Hur länge ska gravar vårdas och skötas om och särskilt då när det exempelvis handlar om föräldrars mostrar, fastrar osv och där det inte finns någon som längre har en koppling eller nära släktband. Hur länge ska gravar prydas och underhållas när ingen längre gör besök? Ja, det fanns lite att fundera på när ogräs rycktes bort och gravar krattades.

Det finns människor som har betytt mycket genom åren men några har betytt särskilt mycket. En sådan är min farbror Åke. Han introducerade mig i orienteringssporten för över 50 år sedan. Hans entusiasm, engagemang och stöttning fick mig att brinna för skogssporten. Jag är honom så evigt tacksam. 

Wow, så mycket orienteringen har gett mig och format mitt liv. Ett "arv" som senare förts vidare till barn och barnbarn så det är flera som kan skänka en tacksamhetens tanke till Åke. Av hälsoskäl är han inte längre aktiv men följer allt som händer och har järnkoll på Hogedalarnas prestationer.

Det blev en härlig eftermiddag runt fikabordet med mycket nostalgi, skratt och minnen och vi var rörande eniga om att orientering är mer än idrott, det är ett sätt att leva!

Onsdagsrörelse ...

En förmiddag med "Hitta ut" i Trollhättan. Äldsta barnbarnet ringde och ville ta några kontroller och det kan man inte tacka nej till. Det blev elva i skogsdungarna i stadens östra delar. Det svåraste var att upptäcka kontrollkäpparna. Ibland var de placerade högt upp i något träd ibland i knähöjd. Men en kul, trevlig och bra träningsform. Häftigt att köra tillsammans med ett barnbarn. Löpmässigt har man inte längre någon chans men när det blir svårare orientering är gammal äldst. Undrar hur länge till man kan hålla honom stången på en svår bana?

Mera aktivitet och rörelse under eftermiddagen. Det blev 35 km landsvägscykling i behagligt tempo. Lite motvind här och där och några regnstänk. Många var cyklisterna som var ute denna onsdagskväll.

Cykling är verkligen avkopplande och omväxlande.

Sommarplaner ...

Tillbaka på hemmaplan efter skön vistelse söderut med behagliga och dagliga 30 värmegrader. Det var en kul och omväxlande mix av upplevelser. Italien är oftast härligt även om busstidtabeller och liknande falerar.

Nu väntar flertalet så kallade semesterorienteringar. Utbudet är stort och man kan förstå att en och annan arrangör känner sig besviken när deltagarantalet inte blir som förhoppningar eller förväntningar var. 

Mitt i sommaren, första juliveckan, avgörs också VM i orientering i Estland. Tyvärr ingen resa dit utan medaljstriderna får följas via TV i samband med tävlingar i Strömstad och Skagen. Sedan blir det Hallands tredagars och så O-Ringen i Arvika. Sommaren är fulltecknad!

Sommarstället besöks inte så ofta och det känns som att en avveckling är på gång. Som orienterare hinner man inte med eller rättare sagt vistelse där med underhåll, gräsklippning etc nedprioriteras. Det är inte heller helt okomplicerat med boende på två ställen. 

Flygpackning ...

Det ges rika möjligheter att reflektera över saker och ting när man är på resande fot. Konstaterar bland annat att dagens moderna flygplan måste vara felkonstruerade eller så är det något annat som spökar.

I många år har man skilt på passagerare och bagage men inte nu längre. När man väl äntrar planet ska man inte bara trängas med medpassagerare utan också med väskor, bagage och välfyllda taxfree-påsar. Fler och fler tycks ta med ALLT bagage i det så kallade handbagaget. Konsekvensen blir att utrymmena ovanför sätena snabbt blir påfyllda och överfyllda. Sitter man på 20:e raden får man kallt räkna med att ryggan i bästa fall får plats på den motsatta sidan 7-8 rader längre fram eller bak. En orsak till detta är att man nu allt oftare måste betala för sitt bagage. Förr ingick som regel 20 kilo i biljettkostnaden men inte nu längre. Vem vill inte klara sig från extrakostnader när man kan? Ett annat skäl är naturligtvis att man inte vill vänta på att få sin väska vid rullbandet.

Följaktligen måste de vanliga bagageutrymmena i underdelen av planen allt mer gapa tomma och då har något blivit fel. Ska bli intressant att se hur flygbolagen agerar i framtiden. Blir det nya plan med större bagageutrymmen i kabinen eller ska man ta rejält betalt för att ha packning ovanför huvudet och de som inte har betalat för sitt handbagage får placera detta i fotutrymmet. Man kan undra över hur det ska bli ...

Höjdarvecka ...

På midsommarafton bjöd Amalfikusten på sina bästa sidor. Magiska vyer från topparna ner mot havet. Den pittoreska byn Positano med husen hängande på branta sluttningar var fascinerande. Det tyckte inte bara vi utan också tusentals andra turister.

Det blev ingen sill eller färskpotatis denna afton utan istället en pizza med havets läckerheter.

Nu blir det några timmars sömn innan en tidig morgontaxi tar oss till Napolis flygplats och resan hemåt. Oj, vad en höjdarvecka försvinner snabbt.

Plusvandring ...

Den klart bästa vandringen idag norr om Amalfi. Omväxlande natur och härliga utsikter. Värmegraderna är över 30 och solen ligger på. Det konsumeras en och annan liter vätska.

Under eftermiddagen tillbaka till Amalfi där en uppskattad törstsläckare fanns på plats på torgets fontän.

Många steg ...

En tuff vandringsdag som avslutades med medelhavsbad. Lederna är så där lagom markerade och kartunderlaget inte särskilt bra. Det blev några extra svängar på slingrande stigar.

Men så småningom nådde vi idylliska Marina Di Praia. En skarp klyfta där Medelhavets vågor tränger sig in. Minimal  badstrand men superhärligt bad. Skönt att bli av med damm och svett!

Så väntade en sen lunch med öl modell "grande". Planerna var att ta bussen till Amalfi men italienska tidtabeller och italiensk tidsuppfattning skiljer sig från svenskt dito så det blev svarttaxi.

Amalfi har många turistfällor och prislapparna är därefter. Turisterna är många så trängsel och köer är vad man måste förlika sig med. Det är ju inte precis grenar man själv är världsbäst på.

Ruinstadsbesök ...

För andra gången detta halvår gjordes ett besök i Pompejii med dess unika, tragiska och spännande historia. Det blev en repris från marsbesöket men istället kunde vi briljera med fakta när vi lotsade ressällskapet mellan stenblocken.

Det var hett även denna dag så drickapauserna blev många. Sammantaget en kul och intressant dag men nu räcker det med Pompejii tills vidare.

Vi lämnar nu boendet i Napoli och drar upp i bergen söder om storstaden. Här stannar vi nu fyra nätter innan hemfärden. På programmet vandringar och förhoppningsvis flera salta bad.

Capri ...

Idag klev kvicksilvret över 30 och solen eldade på. Det blev båttur till den mytomspunna krokodilhuvudsliknande ön Capri. Där inledde vi med en vandring som hette duga. Det var ruggigt kuperat och inte alls lätt att gå. Den ursprungliga planen förkastades och istället blev det bad i Medelhavets böljor. 

Tillbaka till Neapel under sen eftermiddag och kvällsvard på en av stadens bättre fiskrestauranger. En hummer på 3,2 kilo blev huvudrätt. En smakupplevelse som hette duga.

Toppbesök ...

Idag stod vulkanbestigning på programmet. Vesuvius ligger tio km sydöst om Neapel, och sträcker sig 1 277 meter över havet. Den är fortfarande aktiv.

Vesuvius har haft många vulkanutbrott, även om lång tid förflyter mellan utbrotten. Det senaste ägde rum 1944.

År 79 e.Kr. ödelade ett utbrott städerna Pompeji och Herculaneum.

Idag höll hon sig lugn även om det blåste rejält kring kraterkanten. Men solen stekte på så det gjorde inte så mycket.

OL-fritt ...

Idag bar det iväg söderut, över Alperna, förbi Rom och ner till Neapel.

Italien välkomnade med sol och nästan 30 grader. Vi är i Italien så gott som varje år och alltid i samband med någon orientering. Men inte denna gång. Nu väntar vandringsturer på Vesuvius, på Capri och i Pompeji. Sällskapet består av Gunillas syskon och familjemedlemmar.

Lite orientering blir det trots allt. Följer Tre skåningar och en dansk via liveresultat och Livelox. Om inte John Blund stör för mycket görs nog uppkoppling för att följa Jukola.

Avslut ...

Igår den äldre generationen, idag den yngre. Det var skolavslutning i Vänersborg och vi avverkade två ceremonier. Det var stämningsfullt, underhållande och det andades glädje och optimism.

De yngsta klassernas avslutning präglades av värdefrågor typ förhållningssätt till kompisar och natur. De äldres var musikinspirerade med många uppträdanden.

Det talas ofta om att den svenska skolan är i kris men knappast överallt. Upplever att Onsjöskolan är högklassig ur många perspektiv med engagerade lärare och målinriktad verksamhet. Eleverna verkar trivas. 

Noterade också att traditioner hålls vid liv. Inmarsch bakom den svenska flaggan och avslutning med psalmen "Den blomstertid nu kommer".

För barnbarnen väntar nu en intensiv sommar med mycket orientering. Någon timma efter avsutningen bar det iväg till tävlingen "Tre skåningar och en dansk" i Helsingborg och Helsingör.

Vi äldre drar iväg till Italien för en veckas vandring runt Neapel. Detta tillsammans med Gunillas syskon.

Veteranrally ...

Idag behövde svärmor och hennes vänninnor chaufför när det årliga biltipsrallyt i pensionärsföreningens regi skulle genomföras. Starten var vid Hålanda Bygdegård och sedan väntade sju-åtta mil på allt från motorväg till slingriga grusvägar i storskogen. Här och där tipsfrågor och en del praktiska tävlingsmoment. Detta för att få lite spridning på deltagarna eftersom de allra flesta lärt sig googlandets konst. Ett längre kaffestopp gjordes vid Backamo och det gamla militärlägret innan karavanen på ett 40-tal bilar förflyttade sig till Skepplanda Bygdegård.

Där väntade, som sig bör, när svenskar umgås och kommer samman korv och bröd. Bullens korv naturligtvis! En annan självklar ingrediens är lotterier på specerihinkar och flaskor med druvans safter. Prisutdelning naturligtvis till de som svarat och presterat allra bäst.

Undrar hur länge den här typen av bilrally kommer att överleva. Den lockar framförallt de äldsta pensionärerna och många vittnade om hur man i sin ungdom roade sig med att åka en biltur på söndagar. Uppenbarligen var själva bilåkandet då målet och upplevelsen medan bilåkandet idag mera är ett medel för att komma till ett mål eller en upplevelse. Och tipsfrågor är ju redan nu en avsomnande företeelse i smartphonens tidevarv.

Men ... det var en trevlig upplevelse för en ung pensionär att under några timmar få umgås med den äldre generationen.

FCS ...

Tredje omgången av årets Frida City Sprint genomfördes på tisdagskvällen. En mycket löpbetonad och lätt bana i centrala Vänersborg. Vågat att låta banorna korsa den mest trafikerade gatan vid två tillfällen med tanke på olycksrisken.  Ingen vill ju tappa några sekunder! Som tur var blev det inga incidenter. Närmare 100 löpare kom till start och det stora flertalet valde den långa banan. 

Frida City Sprint närmar sig 10-årsjubiléet. Det som triggade igång arrangemanget var ett projekt inom ramen för Idrottslyftet. En närkarta över Skräcklanområdet togs fram. Till detta kopplades en tävling samtidigt som Aqua Blå-festivalen med namnet AQUA-sprinten 2008 och riktade sig till skolelever men också aktiva orienterare i närområdet. Det blev ytterligare en AQUA-sprint 2009 och en fortsatt verksamhet utsträckt i tid genom Frida City Sprint. Konceptet byggde på tre banor: en lång (3-4 km), en kort (2-3 km) och en nybörjarbana (1-2 km).

När idén växte fram i Idrottslyftets projektgrupp erbjöd sig Per-Arne Johansson att ta hand om första årets banor. Sedan dess har han varit banläggare för alla etapper.

Under de första åren pågick parallellt ett karteringsarbete och detta också med stöd från Idrottslyftet. I stort sett hela Vänersborg blev kartlagt. Dock har revidering och nyritande avstannat. Ska aktiviteten fortleva krävs sannolikt att resurser avsätts till nya kartprojekt.

Nu har det varit nästan en månad med sprintorienteringar. Längtan är nu stark efter skogsbanor och mer orienteringstekniska utmaningar. Var sak har sin tid!

Cykelpass ...

Måndagkväll har blivit spinningkväll. Gymmets instruktör Magnus leder ett 45-minuterspass med rubriken "Cykel Activio". Det brukar sluta med riktig hårdkörning efter att tempo och belastning succesivt har stegrats. Man påminns om hur viktigt det är med uppvärmning och hur mycket lättare det blir att ta i och prestera. Trots att jag vet detta "fuskar " man ändå rejält inför exempelvis de flesta orienteringslopp. Det får kanske bli en föresats under månaderna som kommer att i alla fall vara något svettig när startklockan räknar ner.

Ett 25-tal spinnare brukar delta huvudsakligen tjejer, några medelålders killar och så en och annan pensionär. Musiken är hög och likaså rumstemperaturen. Svetten lackar hos en del och dryper hos andra. De 45 minuterna försvinner snabbt och den avslutande stretchingen brukar vara både efterlängtad och skön för att inte tala om duschen.

Innan pensionärstiden hade man aldrig tid (eller tog sig tid) att njuta och ta det lugnt efter ett träningspass. Bråttom, bråttom och skynda, skynda var det som gällde. Nu är tempot inte lika högt eller så har insikten och förståndet ökat. En insikt och ett förstånd som understryker vikten av en stunds återhämtning och kontemplation.

Hos knådarn ...

Idag var det dax för månadens besök hos husmassören Viola. En tvåtimmarsomgång där ingen muskel eller led slapp undan. Viola är suverän på att hitta och känna av trötta och överbelastade ligament. Många gånger besöker man massören när man har en skada eller krämpa. Tror dock på idén att regelbundet få sig en omgång i förebyggande och stärkande syfte.

Har kunnat rekommendera Viola för många vänner som skadat sig i orienteringsskogen eller fått någon jobbrelaterad åkomma. De allra flesta har varit mycket nöjda och lägger sig nu regelbundet på britsen hos Elfsborgsmassagen.

Viola utgår från det synsätt och den teori som utvecklats av Sven Lundin. I korthet handlar det om att olika smärttillstånd och nedsatta kroppsfunktioner oftast är orsakade av "cirkulationsspärrar" genom inlagring av slaggprodukter i blod- och lymfcirkulationen.

Efter ett inledande samtal för att kartlägga och identifiera tillståndet i kroppen inleds en behandling med 3-5 massagetillfällen under en vecka. Varje behandling tar omkring två timmar. Beroende på hur kroppen svarar och rehabiliteringen fortskrider är det oftast lämpligt med behandling en gång i månaden.

Alltid något ...

Ytterligare en helg med sprintorientering och denna gång Edetdubbeln. Två etapper med halvannan timmas vila mellan racen. Som vanligt vid sprintarrangemang så finns det alltid någon detalj på kartan eller banorna som ger upphov till tveksamheter och diskussioner.

Snackisen denna dag var en obefintlig passage som inte var markerad på kartan. Kolla den röda pilen på sträckan mellan kontroll 9 och 10. Där framgår att det ska vara möjligt att passera mellan tomtmarken och det förbjudna rödstreckade området men så var det inte. En banläggarmiss eller bankontrollantmiss. Oavsett vilket så borde det rödstreckade området även täckt den gula "korridoren". Några fick veta detta av tidigt startande löpare, andra inte. 

Trist att en sådan detalj drar ner helhetsintrycket på ett annars så bra arrangemang med bra och utmanande banor.

Särskilt kul denna dag var den egna klubbens löpare i de yngsta klasserna. Många topplaceringar kunde noteras vilket sporrar och inspirerar.

Födelsedag ...

Äldste sonen föddes idag för 39 år sedan. Uppvaktades genom en dag med kulturell prägel. Först besök och rundvandring på Pilane och alla utomhusstatyer. Sedan bar det iväg till akvarellmuséet i Skärhamn. Där väntade bland annat en härlig lunch med dagens fångst ... torsk!

Under tiden som de äldre kollade in akvareller skolades juniorerna i målandets tekniker. Det var mycket uppskattat under suveränt högklassig pedagogisk ledning. En höjdargrej och en påse attiraljer inköptes för fortsatt verksamhet på hemmaplan.

Sökande ...

Den egna klubbens valberedning får ingen sommarvila. Det fanns ingen ordförandekandidat vid årsmötet tidigare i år och sedan dess har styrelsen varit förarlös. Valberedningen letar med ljus och lykta efter någon villig och frivillig. 

Situationen är inte helt unik. Det finns fler exempel på idrottsföreningar som hankat sig fram utan ordförande. Den intressanta frågan är varför det är svårt att rekrytera. Det är märkligt men ändå kanske inte. 

I omklädningsrummet, på bastuns översta lavar och vid fikaborden råder oftast ingen brist på synpunkter, åsikter, uppfattningar, ståndpunkter och ställningstagande om hur det borde vara och på vilket sätt klubben egentligen ska ledas och styras. Men rösterna tystnar snabbt och blickarna sänks mot golvbräderna när någon uppmanas eller utmanas att åta sig ett ordförandeskap - märkligt!

Men ... ett ordförandeskap är inte alltid en dans på rosor. Uppmuntrande tillrop och uppskattning är en bristvara. Man måste också vara beredd på att vara måltavla för olika särintressen, mer eller mindre perifera, som känner sig förbisedda eller överkörda. Är man genuint intresserad av det idrottsliga kan det bli ett omilt uppvaknaden när styrelsemöten huvudsakligen handlar om exempelvis drift av fastighet, inköp av ny brännare till elpannan eller jourlista för klippning av gräsytor. Det var knappast den typen av spörsmål som lockade när man en gång blev medlem.

Valberedningar är viktiga. Man måste vara ganska så klar över exempelvis vilken ordförandetyp man vill ha. Ska det vara någon som har en förvaltande karaktär och "sitter stilla i båten" eller en kreativ och innovativ typ, alltså någon som vill förnya, driva på och utveckla. Det i sin tur bygger på vilken inriktning och handlingsplan medlemmarna beslutat om på årsmötet eller stämman.

Man undrar om valberedningen i sommar ska finna/övertala/utmana någon som kittlas och lockas av uppdraget.

Lätt lopp ...

Det var en riktigt löpbetonad bana på Göteborgs sprint-DM som avgjordes på onsdagskvällen i hällande regn. Visserligen var inledningen brutal med en mycket brant stigning men orienteringstekniskt var det lätt, mycket lätt. Differenserna i resultatlistan var också mycket små.

Belackarna suckar över att det är heltokigt att åka ända till Göteborg för ett lopp som är över efter en kvart. Ja kanske, men två begeistrade barnbarn kunde inte alls förstå varför man inte skulle åka. Det är bara så härligt med den entusiasm och lust som visas.

Efter loppet genomgång i två etapper. Först den direkta upplevelsen när man kommit i mål sedan när gps-spåret lagts upp i Livelox. Där framgår med stor tydlighet vilka avvikelser som gjorts eller tveksamheter som uppstått.

Utifrån farfarsperspektivet försöker man sätta fokus på prestationerna som sådana och inte på placeringen i resultatlistan. Som oftast kan konstateras att tidsförlusterna främst orsakas av orienteringsmisstag och mycket, mycket sällan handlar det om att farten har varit för låg. Men det viktigaste är ändå att det hela upplevts som roligt och kul. Och det var det trots hällregn.

Nada ...

En regnig onsdag, riktigt mycket nederbörd vräkte ner. Veteranorienteringen hade våravslutning i Vänersborg med den egna klubben som arrangör. Den egna insatsen var "nada" alltså ingen. Har valt att prioritera ledar- och funktionärsarbete på barn- och ungdomsinriktade aktiviteter. Känns för mig viktigare utan att för den skull nedvärdera eller onödigförklara de insatser som görs av alla som engagerar sig på onsdagsförmiddagarna. Alla insatser behövs. Utnyttjar ju själv veteranracen så gott som varje vecka. Tror dock det är viktigt, en överlevnadsfråga faktiskt, att man fördelar betingen i en klubb. 

Har noterat att det egentligen aldrig saknas funktionärer och hjälpande händer vid olika evenemang vare sig det är ett Vårrus eller  en Fridaluff. Bristen ligger mera på de organiserande/ledande positionerna.

I jämförelse med våra grannländer och även ur ett europaperspektiv har vi i Sverige generellt sett stora funktionärsskaror vid tävlingar. Kan konstatera detta efter många års deltagande i olika sammanhang. Egentligen konstigt då det inte är någon brist på tekniska hjälpmedel eller utrustning som förenklar och underlättar. 

I orienteringsvärlden råder också en kultur där alla klubbmedlemmar förväntas vara funktionärer vid det egna arrangemanget trots att mängden arbetsuppgifter inte kräver detta. Varför ... kan man fråga sig. OK, vissa har terrängkännedom och/eller specifika kunskaper som arrangemanget kräver men det gäller absolut inte alla. Tycker egentligen att man borde vända på kuttingen. Så många som möjligt från den egna klubben borde ges möjlighet att delta i det egna arrangemanget speciellt då ungdomar, nybörjare och nya medlemmar.

6 juni ...

En härlig nationaldag med sol och värme. Alla barnbarn togs med på utomhusteater vid Lödöse museum. På repertoaren Ronja Rövardotter i två akter. Amatörskådespelare i alla åldrar gjorde en riktigt bra gestaltning. Vi njöt, barnen njöt och alla andra tycktes trivas. 

Astrid Lindgrens story har många bottnar och djup. Rövarbanden ledda av Mattis och Borka är rivaler. Ronja som är dotter till Mattis blir i hemlighet vän med jämngamla Birk, som är son till Borka. Tillsammans gör de uppror mot sina familjer och rymmer tillsammans hemifrån ut till en grotta i skogen. Till slut lyckas de förmå sina fäder att förena de båda rövarklanerna. Romanen skildrar unga människors upptäckarglädje och revolt mot världens orättvisor och vuxnas trångsynthet. Den bjuder på ett porträtt av en både ömsint och patriarkal far och ett uppfriskande könsrollsöverskridande porträtt av en handlingskraftig och självständig dotter.

Spinner ...

Barnbarnen har drabbats av "spinnersfebern". Men ... man vill inte bara ha en utan många i olika färger, med lysdioder eller andra färgsättningar. De marknadsförs hårt med texter typ: en spinner är en grym leksak som hjälper med koncentration, rastlöshet, stress och trista väntetider. Det är en helt perfekt grej att hålla på med medan du funderar, väntar på något eller bara hänger. Du håller i kullagret i mitten och sätter fart på armarna så de spinner runt. Det låga motståndet i kullagret gör att den kan spinna riktigt, riktigt länge. En spinner är något du alltid kan hålla på med.

Det mest fascinerande är hur en liten trearmad snurra med kullager kan skapa sådan attraktion och hög vill-ha-faktor.  Det är en tämligen enkel konstruktion och användningsalternativen är eller tycks vara få. Hur länge kommer prylen leva kvar? Naturligtvis kommer en viss utveckling ske typ dubbelspinners och trippelspinners som något förlänger livslängden men sen då?

Tre sprintrace ...

Tre sprintrace på ett dygn med sammantaget 5000 starter. Kinnekulledubbeln inledde på lördagen med ett arrangemang i Hällekis. Två olika terrängtyper. En svårare som inledning och en mycket lätt andra etapp. Som alltid lite diskussion om vilka passager som var tillåtna och inte. Oftast är det stenmurar och häckar som skapar tveksamheter. Det finns också en tendens till att sprintkartorna blir allt mer detaljrika och svårlästa. Undrar hur länge till man håller fast vid skalan 1:4000?

Sommarlandssprinten lockade närmare 3000 startande, hvudsakligen barn och ungdomar. Ett lockbete är naturligvis nöjesparken med alla sina attraktioner. Det är ett häftigt arrangemang som är avklarat inom två timmar. Imponerande att banläggarna lyckas få till nya stråk varje år! Nu återstår ytterligare några helger med sprintdistanser och en viss längtan börjar nu uppstå efter "skogsbanor".

Ungdomsfokus ...

Igår kväll lämnade VSK-kidsen kompassen och SI-pinnen hemma. Istället blev det deltagande i löptävlingen Maratonstafetten. Den avgjordes i terrängen runt Trollhättans Skidstuga. Två jämna lag ställde upp från klubben och det blev jämnt, bara någon minut skilde vid målgång.

Kul med den entusiasm och idrottsglädje som visades upp. Därför ingen som helst tvekan att spendera en antal kvällstimmar för att vara skosnöresknytare, påhejare, uppmuntrare, tröstare och fungera som "färdtjänst".

Denna kväll blev det ytterligare ungdomsengagemang. Torsdagsträning för den ungdomsgrupp vi ansvarar för. Träning med riktningsövningar och kompassen i fokus. Detta enkla instrument och hjälpmedel är inte alltid så lättanvänt. Det gäller att nöta in och öva, öva, öva på handgreppen. Förhoppningsvis var det en och annan som fick någon form av aha-upplevelse.