Intressant att läsa blogginlägg med OL-anknytning utifrån olika teman. Nedan ett med koppling till jämställdhet.
Sune Andersson från Halmstad skriver:
SOFT:s ordförande som avgår vid förbundsmötet har uttalat sig;
”Vi har mängder av starka kvinnor i Orienteringssverige, och fler och fler tar också plats. Därför tror jag att vi även fortsättningsvis kommer att ligga i framkant vad gäller jämställdhetsarbetet”.
Hur är det egentligen ställt med jämställdhet inom svensk orientering?
En befogad fråga när jag läste på SOFTs hemsida.
En befogad fråga när jag är på tävlingsplatserna. Var finns kvinnorna?
Jo i markan, i barnpassning och sjukvård samt sparsamt ensamt på andra platser.
Hur ser det ut i föreningarnas styrelser? Helt dominerat av män.
I ett annat blogginlägg hittade jag dessa rader som kanske kan vara en förklaring eller orsak till att det är som det är.
Tänk vad jag fick stå ut med som ordförande i klubben. Vilka påhopp när något nytt som jag med styrelsen ville införa emellanåt. Vilka årsmöten! Jag blev kompis med flera på slutet av min ordförandetid när de såg att mycket blev bra och genererade verksamhet och framgångar. Men det gällde att vara stark och inte ta åt sig. Fick frågan om jag ville gå in som ordförande igen men så kom minnen fram från påhopp och motstånd fram. Det var dock inte bara bastugubbarna som representerade påhoppen skall sägas till deras försvar.
Uppenbarligen har orienteringssporten lite att jobba med ...
