Oj, oj, oj ... idag blev det sammantaget 16-18 minuter bomtid på en medeldistansbana. Detta i en mycket extrem terräng med toksvåra banor. Jag var inte ensam om detta. Många, många andra gjorde också rejäla misstag. Det ägnades mycket tid åt rannsakan efter loppet.
Trots en kartskala på 1:7500 för de äldre klasserna var det väldigt svårt att läsa kartan på grund av detaljrikedomen. Ska det vara på detta sätt i fortsättningen måste en ännu större kartskala till.
Terrängen var extrem och jag förstår att kartritaren varit tvungen att selektera mängden detaljer men det i sin tur leder till tveksamhet och otydlighet.
Kontrollerna i sin tur var gömda i det höga gräset och höstens rikliga sly. Det gällde att ha tur, mycket tur.
Vän av ordning undrar naturligtvis hur allt detta kan hända trots utbildade banläggare och kontrollanter.
Själv tror jag att alltför ofta sker banläggningen idag framför datorn. Terrängen kollas sällan av vad gäller kartprecision, växtlighet, framkomlighet och sikt.
I datorn kan exempelvis detaljrika partier zoomas in och förstoras och framträder då tydligt. Det blir helt annat på verklighetens karta.
Många av banorna på dagens tävling i Kungälvs OK:s regi var rent teoretiskt och på dataskärmen helt OK men inte i praktiken. Höga slyområden, igenvuxna stigar och svåridentifierade terrängdetaljer bidrog till detta.
Det goda rådet till framtidens banläggare är att vistas mer ute i terrängen för att stämma av och kolla in utifrån löparnas perspektiv.
Nu är det bara att lägga helgens två tävlingar till handlingarna som det brukar heta. Eftermälet är tyvärr ingen höjdare.
