Igår följdes Nobelfestligheterna framför TV:n. Även om mycket fokus inriktas på festen, kläderna och menyn så brukar de informativa klippen om prisens inriktning och omfattning samt intervjuerna med berörda vara riktiga höjdare.
Alfred Nobel var bara så stor, insiktsfull och föredömlig. Han insåg vikten av att stimulera och uppmärksamma stora och goda prestationer och inte då bara en naturvetenskaplig inriktning utan också det kulturella och humanitära. Gillar alldeles speciellt inriktningarna i hans testamente "afskaffande eller minskning af stående armeer" och "intet afseende fästes vid någon slags nationalitetstillhörighet".
Följde också utdelningen av fredspriset i Oslo. Människorättsaktivisten Nadia Murad från Irak och den kongolesiska läkaren Denis Mukwege delade på priset för sina insatser mot sexuellt våld i krig och konflikter.
Murad är yazidiskan som blev tillfångatagen av extremistgruppen IS och förd till Mosul i Irak. Efter tre månader under slavliknande förhållanden med sexuellt våld och tortyr lyckades hon fly. Sedan dess har hon ägnat sin tid åt att berätta om det våld kvinnor utsattes för samt om minoritetsgruppen yazidiernas situation.
Har nyligen läst hennes bok "Den sista flickan" för att öka insikten om dels yazidierna men också om de fruktansvärda övergrepp oskyldiga blivit utsatta för. Så viktigt det är med ett fredspris, så klok Nobel var!
