Kustvandring ...

Idag hände det! Det blev en vandring ut till den nordvästra spetsen av Ramvikslandet, det karga och storslagna stenlandskapet som skapats av vind och hav. Ända sedan jag fick en laserskannad karta av tävlingskonkurrenten, den mysige Gunnar Beijbom, har jag lockats av det synnerligen kuperade och svårframkomliga området i nordväst. Det är ingen plats man dagligen söker sig till. Regn och väta gör klipphällarna snorhala och mer eller mindre livsfarliga. Men om solen skiner och nederbörden har hållit sig borta då är det läge!

Vindarna friskade på men vad gjorde det denna vårdag med grader som närmade sig tjugo. Bitvis var det lättvandrat men ju närmare målet vi kom desto tuffare blev det. Det finns inga stigar eller leder utan man får söka sig fram bland klippor och skrevor. Helskärpt måste man vara - för varje steg! I dalgångarna är växtligheten minst sagt tät men denna tid på året så var det någorlunda framkomligt.

Det kändes gött när klättringen till Toppen av den yttersta udden var avklarad och då blev det också intag av matsäck. Vandringen tillbaka till bilen gick i ett annat stråk med solen och sydvästanvinden mitt i ansiktet. En toppenvandring blir omdömet!