lördag 19 september 2020

Man undrar ...

Hur tänkte dom där ... ja så funderar man emellanåt när man sett något eller hört något som överraskat eller förvånat eller både och ... hur tänkte dom där? 

Igår fanns anledning att ställa frågan efter läsning på Orienteringsförbundets hemsida. Med stolthet proklamerades: Prestationspriset – ett helt nytt SM-pris att fightas om!





Ett pris där de bästa prestationerna i förhållande till den egna förmågan ska uppmärksammas. Alltså ett pris vid sidan av de som vanligtvis utdelas i elit- och toppidrottssammanhang som guld, silver och brons. Nu är det ingen jury som ska utse detta utan det handlar om sifferexercis utifrån analysdelen i sträcktidsprogrammet Winsplits. Alla initierade vet att underlaget inte är särskilt vederhäftigt.


Susanne Söderholm, Svenska Orienteringsförbundets chef menar att priset har sitt berättigande; vi pratar ofta om att vi ska fokusera på prestation – inte resultat, så det här priset ligger helt rätt i tid!


Själv har jag alltid levt med uppfattningen att i mästerskapssammanhang typ SM råder en en mycket tydlig, klar och enkel logik: snabbast i mål blir svensk mästare! Men nu ska tydligen nya tankesystem och synsätt etableras och dessa ska dessutom officiellt belönas. Man undrar så där i förbigående vilken löpare som med stolthet tar emot priset efter att exempelvis ha kommit 38:a visserligen utan misstag men med låg löpfart och en känsla av en medioker insats.


Reaktionerna har naturligtvis inte låtit vänta på sig. På olika diskussionstrådar florerar omdömena:


Det är ju inte ens en prestation, årets fegis borde priset kallas. Har man inga bomtider på SM och inte vinner så har man inte spänt bågen.


Vilka mer saker kan vi tävla om för att inte bara fokusera på de som är bäst?

Gissa din tid?

Närmast tid mellan kval och final?

Snabbaste tiden från målgång till utstämpling?

Minst antal steg i förhållande till kroppslängd?

Högst maxpuls?


Vilket trams!


Jösses, är det första april idag?


Ja man undrar verkligen: hur tänkte dom där ... alltså hur tänkte Orienteringsförbundets ledning typ styrelsen och kansliets tjänstefolk?!?