Igår kväll tillbringades två och en halv timme för att kolla av Idrottsgalan på TV. Så har den tredje måndagen i januari förflutit i många år. När jag yrkesarbetade var jag på plats i Globen som arenan tidigare hette. De senaste tio åren har det handlat om (pensionärs)soffan.
När kandidaterna nomineras i november brukar jag genast pricka av vilka jag tror på som vinnare i respektive kategori. Nedanstående lista presenterades där jag med fet stil markerade mina favoriter för tre månader sedan.
Årets kvinnliga idrottare
Tove Alexandersson – orientering/skidalpinism
Anna Beck - paracykel
Isabelle Haak - volleyboll
Sandra Näslund – skicross.
Årets manliga idrottare
Armand Duplantis – friidrott, stavhopp
Peder Fredricson – ridsport, hoppning
Daniel Ståhl – friidrott, diskus
Nils van der Poel – skridsko
Årets prestation
Hopplandslaget – ridsport
Anna Nordqvist – golf
Sarah Sjöström – simning
Nils van der Poel – skridsko
Årets lag
Fredrik Bergström och Anton Dahlberg– segling
Damlandslaget – fotboll
Maja Dahlqvist och Jonna Sundling – längdskidor
Hopplandslaget – ridsport
Årets nykomling
Oliwer Magnusson – freeskiing
Maja Stark – golf
Ebba Årsjö – alpint (parasport)
Maja Åskag – friidrott
Årets ledare
Henrik Ankarcrona – ridsport, hoppning
Peter Gerhardsson – fotboll
Vésteinn Hafsteinsson – friidrott
Johannes Lukas – skidskytte
Det blev bara två av sex rätt. Uppenbarligen har fingertoppskänslan inte varit träffsäker detta år eller så är det bara att konstatera att juryn och jag har tänkt olika.
Det som dock stör är kategorin "Årets lag". Har i alla år tyckt att priset ska vara förbehållet lagidrotter typ fotboll, ishockey, handboll, volley osv. Kanske också stafettlag samt dubbel i pingis, tennis och liknande. Men lagtävlingar där man slår samman och räknar individuella lopp eller prestationer är mycket tveksamt. Därför fanns det i min värld tre kandidater till priset i år; damlandslaget i fotboll, Fredrik Bergström och Anton Dahlberg i segling samt Maja Dahlqvist och Jonna Sundling i längdskidor. Ingen av dessa vann. Det blev ridsportens hopplandslag.
Årets upplaga av Idrottsgalan var en ganska så slätstruken tillställning. Det där lilla extra och energihöjande fanns inte. Talen eller kommentarerna från olika representanter blev sega. Tycker också att Nils van der Poel fick väldigt liten uppmärksamhet.
Även detta år fick den kära skogssporten uppmärksamhet tack vare Tove Alexandersson. Hon var helt ohotad i kategorin "Årets kvinnliga idrottare" - kul och mycket välförtjänt!
