Habo igår …

Tidigt, tidigt iväg på lördagsmorgonen. Bilen blev fullpackad efter att äldsta barnfamiljen hämtats upp för resan till den lilla orten Habo strax nordväst om Jönköping. Där väntade tävlingen "Hökensåsracet" i huvudsakligen flack och lättlöpt terräng. Omkring 500 löpare mötte upp i det vårkyliga vädret där en och annan vitsippa visade sina kronblad och även en påsklilja stoltserade ensamt på arenan. 

Det var snabblöpt och det gällde verkligen att snåla in på löpmetrarna. En del underliga stensamlingar fanns här och där i den öppna terrängen. Det blev ingen seger för bilgänget dock två brons och tre fjärdeplatser.

Efter löpet handlade det om en kulturaktivitet. Habos träkatedral är välkänd och ett besök där ett måste. Tyvärr, tyvärr var den stängd och låst denna lördag så det blev bara att kolla in utifrån. 

Färden ställdes under tidig eftermiddag till Borås och hotellboende. Där väntade en skön och värmande stund i relaxavdelningen innan TV-sändningen från orienterarnas World Cup började. Oj så det svenska laget imponerade och inte minst Sara Hagström som knuffade ner Tove Alexandersson från översta steget på prispallen. 

I Borås mötte även yngsta barnfamiljen upp och igår kväll blev det middag på favoritstället "Oliven". Det blev uppladdningen inför dagens löp på medeldistans i Rävlanda mellan Borås och Göteborg. 

Bokstund …

En av den gångna veckans kulturaktiviteter bestod av ett möte med författarinnan Marit Kapla på biblioteket i Vänersborg. Hon publicerade för några år sedan boken "Osebol". En bok på drygt 800 sidor med intervjuer av ett 40-tal invånare i Osebol i norra Värmland.

Tidens gång med skogsarbete och flottning som försvunnit, fabriker, fritidsanläggningar och skolor som lagts ner speglas i berättelserna. Såväl inflyttande med bakgrund från andra länder, storstadsbor som sökt landsbygdens stillhet som invånare sedan flera generationer vittnar om relationers betydelse, glädje och vemod. 

Marit Kapla belönades med Augustpriset för sin debutbok Osebol, som har översatts till flera språk. 

Hennes senaste bok heter "Kärkek på svenska" och bygger på intervjuer gjorda av filmaren Staffan Julén under arbetet med en dokumentärfilm med samma titel som boken. Ett trettiotal personer i olika åldrar från hela landet har fått tala fritt över ämnet "kärlek".

Det blev en finstämd föredragning om kärlekens former under halvannan timma!

På plats i Floby …

Igår gästades Floby, det lilla samhället väster om Falköping. Orten är främst känd för fabriken som tillverkar bromsskivor, navmoduler och vevstakar till fordonsindustrin.

Nu var inte anledningen till vårt besök ett intresse för utrustning till bilar utan det handlade om orientering. 

Falköpings AIK OK hade valt Hasselbackarna i Floby för dagens veteranlöp. Det är ett litet och detaljrikt terrängområde som bitvis är ganska kuperat. Det var väldigt mycket sten i skogen både rejäla bumlingar men också mindre varianter.  Backarna är kända för sina hasselsnår och den rika förekomsten av vitsippor och blåsippor.

Dock var det småkyligt denna dag, typ 5-6 grader, så vitsipporna slog inte riktigt ut för det var bara tidvis sol. 

Närmare 160 65-plussare mötte upp och parkeringsområdet kändes välfyllt när vi rattade in. Många bekanta på plats så det blev en sen start innan allt småsnack var avklarat. Mängden ensamma stolryggsäckar vittnade då om att huvudparten hade dragit till skogs.

Eftersnacket och fikat denna dag intogs tillsammans med de tidigare klubbkamraterna från åren i Tibro. Vi blev uppdaterade om nuläget och naturligtvis ställde vi en del nyfikna frågor. Tiden drog iväg, arrangörerna packade ihop måltält, datorer och alla andra tillbehör som arrangemanget krävde. 

Vi hade bråttom hem. Där väntade TV-sändningen från World Cup i orientering som avgjordes i Norge. Det blev dryga tre timmar i soffan och koll på världens bästa orienterare. Det blev en mycket bra och spännande tävling. Oj, så imponerad man blir av framfarten över stock och sten, det går verkligen undan! Extra kul naturligtvis med de svenska framgångarna. Fortsättning följer till helgen och då värmer vi också själva upp med tre tävlingar!

Kyligt, kyligt …

Ett 70-tal "vets" mötte upp på 3-stads-veteranernas onsdsgsorientering strax norr om Uddevalla. Kuperat, tufft och utmanande var signumet för UOK:s arrangemang med 5-6 plusgrader och isande vindar.

Det blev snabbfika och kort eftersnack men vi hann ändå med att "banna" tävlingsarrangörer som väljer låånnnnggggttt utdragna startfält på sina tävlingar. När antalet startande minskar borde man fundera på hur man ska göra arrangemangen mer "deltagarorienterade" alltså anpassa och skräddarsy utifrån moderna människors olika värderingar och synsätt. 

Idag kan man knappast räkna med att familjer eller kompisgäng vill avsätta massor av timmar (som "gammgenerationen" präglats av) för att delta i tävlingar eller behöva gå upp i svinottan för att hinna i tid då man fått sig tilldelat en tidig start. 

Går man på en fotbollsmatch eller gör ett biobesök kan man enkelt välja vilken plats man vill sitta på eller vilken föreställning som passar bäst.

På liknande sätt borde exempelvis framtidens orienteringsarrangemang anpassa sig; när man anmäler sig väljer man också en starttid! Är man sent ute får man naturligtvis stå sitt kast och välja en ledig tid.  Rent tekniskt och administrativt är det idag väldigt enkelt att tillämpa en sådan rutin.

Där ungefär slutade eftersnacket och ett blåfruset gäng drog hemåt.

I OL-tjänst …

Det blev många timmars skogsvistelse under gårdagen.  Detta i kyligt och stundtals regnigt väder. Tur att superställ, luva och värmande handskar ännu inte förpassats till sommarförvaring.

Vid lunchtid äntrades MTB-cykeln, ryggan satt på plats och kartor fanns i benfickorna. Målet var Onsjö golfbana. Först handlade det om intagning av ett tiotal kontroller och sedan förflyttning till ett annat område för utsättning av kontroller för ett kommande arrangemang. Det senare tog längre tid än planerat. Skogsmaskinerna hade tagit ner ett skogsparti och lämningarna var många och synnerligen svårframkomliga. Dessutom fanns rejäla, djupa och vattenfyllda hjulspår som försvårade/hindrade framfarten. Beslutet fattades ... banorna måste läggas om! Det var så där lagom roligt att stå vid en lerig stigförgrening i hällande regn och kolla in alternativa bansträckningar på kartan. Men en lösning växte fram och någon timma senare var allt på plats. Snabb cykeltur hem för att torka upp och stilla hungern.

Det blev en stunds återhämtning och pusta ut innan det var dags igen. Upp på cykeln och sedan till klubbanläggningen för en funktionärsinsats. Svärdotter Emelie var allt-i-allo för en ungdomstävling. Det föll på min och Gunillas lott att vara "stödledare" ute på banorna. Detta ifall någon skulle vara helt "lost" och behöva antingen hjälp eller tröst alternativt båda delarna. Dock behövde vi inte agera denna kväll, alla klarade sig själva oavsett om man hade extra bråttom eller bara strosade. 

Så blev det afton även denna dag ... snabb cykeltur hem ... extra lång varmdusch ... och reflektioner efter många timmar i skogen; inte så dumt ändå trots uselt väder!

Härligt möte …

Efter förmiddagens simlängder och avslappning i bubblet satt jag i Vattenpalatsets omklädningsrum och pustade ut. Plötsligt dök en skolklass upp. Det var livat värre. När alla snabbt rusade ut i bassängen stod deras lärare kvar. Jag kände igen honom men det var inte mer än så. Plötsligt utbrast han: är det du Lasse ... du var min gympalärare en gång i tiden ... jag heter Lars fast inte längre Nilsson i efternamn utan Skantz.

Då minns jag honom: en elev som var en duktig löpare och cyklist. Minns att han också fick en femma i slutbetyg när han lämnade grundskolan i Lilla Edet. Det blev några nostalgiska tillbakablickar innan han berättade om sitt stora cykelintresse ... då trillade poletten ner. Jag drog mig till minnes några tidningsskriverier:

Efter 24 timmars cykling, 67 körda mil och 42 510 insamlade kronor tvingades Victoriapristagaren Nils van der Poel strax utanför Vilhelmina att bryta sitt cykellopp som skulle ta honom från Vittangi till Smygehuk på 82 timmar.

Krafterna tröt och Nils kunde, enligt egen utsago, inte längre hålla den fart som krävs för att klara av loppet på under 82 timmar.

– Nils spände bågen rejält. Att cykla 205 mil på 82 timmar är en väldigt, väldigt tuff utmaning. Trots gedigna förberedelser gick det inte den här gången men som alla vet… bättre lyssna till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge.

Lars Skantz cyklar dock vidare mot Smygehuk.

Vilket härligt sammanträffande med denne yngling som nu passerat 50 och jobbar som gympalärare. Han hade hört talas om att jag hjälpt några av hans kollegor i Vänersborg med kartor och banor i orienteringsundervisningen. Han frågade då lite försynt om han också kunde få lite hjälp och självklart blev svaret ja!

Så kul detta möte var och så jag beundrar denna tidigare elev och hans "pannben". Han cyklade för några år sedan uppför Hallebergsbacken 122 gånger för att på så sätt cykla uppför lika många meter som världens högsta berg M:t Everest 8848 meter. 

Backen vid Halleberg mäter 83 höjdmeter och tar ungefär åtta minuter att cykla. Det innebar att Lars var ute i 16 timmar och 58 minuter – mestadels i 27 gradig värme.

Han måste haft en inspirerande gympalärare en gång i tiden ... 🤪

Besök hos knådarn …

I över 20 år och i snitt var sjätte vecka görs ett besök hos massören Viola för en tvåtimmarsbehandling. Hon är skicklig och har hårda nypor!

Hon jobbar utifrån ett synsätt lanserat av Sven Lundin. Han utvecklade en teknik som löser upp s k ”cirkulationsspärrar” som kan uppstå av många olika orsaker: träning, ensidig belastning, stress osv.

Som orienterare och idrottare råkar man då och då ut för sträckningar och andra skador på muskler och leder. Då är det bara så bra och skönt att låta Viola fixa till detta. 

När man passerat 70 blir kroppen dessutom stelare och mera orörlig för varje år. Förutom regelbunden aktivitet och träning behövs utan tvekan knådning och massage.

Denna förmiddag var avsatt för en behandling. Tror starkt på tanken att massören inte bara ska besökas när smärtan kommit eller skadan inträffat utan också i förebyggande syfte. Därför finns regelbundna besök inprickade i den tajta pensionärsalmanackan.

Gropterräng …

Tidig, tidig uppstigning och frukost på rummet på nordvästra delen av Torsö. Halvannan timmas bilresa väntade till Binneberg söder om Hjo. 2014 sprang vi en tävling i samma terrängområde och vi visste därför vad som väntade; gropterräng med rejäl kupering. Dock är sikten och framkomligheten god.

Lördagens goa värme och solsken var idag utbytt till hälften så många plusgrader och ett grått molntäcke. Dock inget regn förrän vi bröt upp för hemfärd.

Hjobygdens OK bjöd på ett superarrangemang och medeldistansbanorna får klart godkänt! Knappt 300 startande och man undrade var fanns alla ungdomar typ 18-19 år och yngre?

Ö-löp …

Under tidig eftermiddag igår bar det iväg åt nordost till Mariestad och sedan ut på Torsö för att slutligen hamna vid Laxhall. Där har en konferensanläggning och stugby byggts upp. En fin anläggning där vi huserar under två nätter. 

Som uppvärmning inför dagens långdistanstävling Torsölången blev det en pubkväll tillsammans med kompisar från Främmestads IK. Vi åt gott, vi drack gott och roades av "Hingsten från Fjällbacka". På hans meny stod covers, fräckisar och diverse dösnack ... kul! 

När mörkret lagt sig denna underbara vårkväll var det lätt att somna och så vaknade vi upp till en solig och härlig morgon.

Boendet var beläget bara några stenkast från tävlingsterrängen. Banläggaren var snäll denna lördag och det var inte så stora utmaningar. Han kunde ha gjort det klart svårare. 

Vi funderade ett tag på att ta årets första bad i Vänern men varmduschen lockade mer.

Nu väntar ytterligare en övernattning innan det tidigt imorgon bär av till Hjo och ytterligare en tävling.

Lång utedag …

En innehållsrik torsdag från morgon till kväll med början vid Dammekärr i Nödinge. Där var det göteborgarnas veteranorientering som stod på programmet. Helt underbart vårväder med 17-18 grader mötte de omkring 80 deltagarna. Det blev ett långt eftersnack med kaffekoppen i handen. 

Sedan gjordes tre nedslag på hemresan till Vänersborg. Besök, snack och fika utomhus! Under sen eftermiddag avslutades så dagens utevistelse vid Skäktefalket i Vargön. Blomkoll ... och konstaterandet att nu blommar både blåsippor och vitsippor - våren är definitivt här!

Nytt förfarande …

Funderingarna om majblommeinköp som jag reflekterade kring för två dagar sedan har fått sin lösning. Det blev som väntat ett barnbarn som kom med erbjudandet. Men det handlade om ett annorlunda köpupplägg. Ett mess klingade till i mobilen med uppmaningen att logga in på Lovas majblommebutik.

Uppmaningen följdes och plötsligt dök det upp olika möjligheter. Man markerade det man ville ha, swishade över kronorna och om några dagar ska förhoppningsvis blommorna hamna i brevinkastet. Vill man inte ha nål, kransar och bilblomma kunde man investera i en digital variant. Oj, vilken rationalisering av hela förfarandet ... både på gott och ont. 

Så när jag blir "anfallen" av försäljande kids kommande dagar behöver jag bara visa upp mobilens digitala blomma!

Hårt och tufft …

Ett 75-tal mötte upp på dagens veteranorientering för 3-stads-klubbarna. Härligt väder om än lite kylslaget i skuggan. Dock blev det en skön fikastund utomhus. Kändes bra med återhämtning och "återställning" efter genomförandet av hårda banor.

Terrängen i Sjuntorp är tuff om inte på gränsen till brutal. Rejäl kupering där ekvidistansen verkligen lever upp till sina fem meter. Då dessutom en hel del sly och pinnar täcker marken blir det svårforcerat. 

Banläggaren var inte heller så snäll utan hade lagt svåra sträckningar och kontroller. Nu gillar jag detta men det kan bli lite väl utmanande för många. Hälften av gänget valde den korta banan, något färre mellanvarianten och knappt 15 den långa banan. 

Eftersnacket handlade huvudsakligen om terräng och banor och alla var rörande överens om att det var bra/skönt att årstiden inte var juli/augusti/september då växtligheten och undervegetationen är som frodigast.

Man var också rörande överens om att det så gott som i alla skogar blivit bushigare och mera svårframkomligt än tidigare. Svårt att vederlägga detta ... kanske beror det på att gamlingarnas löpstyrka och spänst försämrats och då upplever man stockar, stenar och hinder mera uppbromsande än när årsringarna inte var lika många. 

Imorgon väntar ytterligare ett veteranlöp då göteborgarna inbjuder till kamp vid Dammekärr strax öster om Nödinge ... där är terrängen också tuff!

Majblommedags …

Denna soliga men något kylslagna tisdag var tydligen startskottet för försäljning av majblommor. Oj så många kids som var ute på gator och torg med sina försäljarväskor. Kan ana att man också ser speciellt pensionärer som de bästa "kunderna". Tappade räkningen på hur många som erbjöd mig årets blomma vid passagen genom Vänersborgs centrala delar.

Fick ta till den "vita lögnen" har-redan-köpt och då inte bara en gång. Det-säger-alla fick jag som svar! Så är det kanske men jag tror att många väntar med sina inköp tills man fått köperbjudande från barnbarn och grannarnas kids.

Har fått lära mig att blomman har sålts sedan 1907. Beda Hallberg som grundade Majblomman drevs av ett starkt engagemang för barn och unga och ville ge alla möjligheten att bidra till ett bättre och starkare samhälle. Hennes enkla idé var att ge en blomma som kvitto till alla som skänkte pengar. 

Det är verkligen fascinerande att denna tradition fortfarande lever så starkt vid sidan av alla andra insamlingar och upprop för olika behjärtansvärda ändamål. 

Nu återstår bara att se vem jag kommer att köpa en uppsättning majblommor av de närmsta dagarna.

Natt-nostalgi …

Vid fredagens natt-DM lyckades jag knipa segern. Det har blivit ytterligare ett antal natt-DM-vinster genom åren. Detta både i Bohuslän-Dals distrikt som i Västergötland. 

Har några vaga minnesbilder om att jag för första gången tog hem ett DM-guld i nattorientering som junior. Kollade igenom kartpärmen från 60-talets andra hälft och ser man på jag hittade en karta från den 31 augusti 1967. Det var ingen påtryckt bana utan när startsignalen ljöd fick man rita in banan från en mallkarta, det gällde att vara noggrann och inte rita fel!

Bohusdistriktets natt-DM arrangerades då en torsdagskväll av I 17 IF. Det var alltså regementet i Uddevalla som fixade till tävlingen och detta i terrängen väster om Trollhättan vid Öresjö. 

Kartan var av det då mycket moderna slaget (kurvbild i skala 1:25 000 med "vit" skog). En kontrast till den "svart-vita" backstreckskartan utgiven av Generalstaben i skala 1:50 000 som gällde när jag började orientera 1963.

Det jag minns var att den batteridrivna pannlampan inte var en höjdare, ljusstyrkan var på 4 watt. Inte mycket att komma med i jämförelse med dagens "flodljus".

En notering visar att jag också vann med halvannan minut tillgodo på klubbkompisen i OK Gipen, Thomas Josefsson.

Rotade också igenom skokartongen med diverse medaljer och plaketter och hittade ett ärgat DM-tecken från 1967. Belöningen blev alltså densamma i fredags som för över 50 år sedan, en plakett med samma utseende ... allt har inte förändrats genom åren!

En sån höjdardag …

Efter att "ha gjort" Skara under lördagen där bland annat de berömda bronssköldarna spanades in på museet drog vi till Kållandsö denna morgon. Där väntade tävlingen "Läckömedeln" med Lidköpings VSK som arrangör.

Nu var det inte vilken tävling som helst. Det bjöds på ett otroligt välordnat arrangemang. Då handlar det inte bara om terräng, karta och banor utan om allt runtomkring typ vid starten och på arenan. Så välkomnande och så exemplariskt på alla sätt. Vädergudarna log också mot oss deltagare och detta med 12-13 grader, blå himmel och strålande sol. 

Efter tävlingen besöktes Läckö slott där härlig sopplunch intogs innan byggnaden kollades in. Vi beställde en specialvisning och fick en gedigen genomgång och rundvandring i slottet. Det var en höjdartimma som den initierade och engagerade ciceronen bjöd på. En kul grej såg vi på en av målningarna … beroende från vilket håll tavlan beskådades syntes barmen i mindre eller större utsträckning …

Under sen eftermiddag ställdes så kosan hemåt till Vänersborg och vi kunde bara konstatera att det varit en höjdarhelg på många olika sätt. 

Skaratur …

Igår eftermiddag drog vi till konsthotellet och "Gröna Lund" i Skarabygden. Nu handlade det inte om en längtan efter kulturupplevelser och åkattraktioner. Nej, nej ... det var DM i nattorientering som stod på agendan!

Boende på hotellet och arenan för nattävlingen hette Gröna Lund - en klassisk utedansbana i kamelandskapet nordost om Skara. Ett terrängområde som består av grusåsar, kullar, platåer samt sänkor där det ofta ligger sjöar eller kärr. Landskapet är mycket varierat med ängar, betesmarker och åkrar.

I detta virrvarr av formationer var banorna lagda och det blev extra utmanande i nattens mörker. Graderna var 4-5 så där och inramat av ett envist duggregn. Lyckades dock behålla skärpan och koncentrationen under hela loppet vilket belönades med ett DM-tecken.

Skönt att inte behöva köra långt under sen nattimma. Skönt att också kunna sova skönt i skön hotellsäng. Frukosten intogs framför några av Zorns dalkullor och några verk av Bengt Lindström.

Idag väntar rundvandring i Skara. En plats vi ofta passerar men väldigt sällan kollar in.

Detta blir uppladdningen inför morgondagens tävling i närheten av Läckö slott. Sammantaget en helg med en perfekt kombo av skogsspring och kulturinslag - alla blir nöjda!

Intressant möte …

Igår lyssnade vi på ett föredrag av Patricio Galvez. Han är känd för sin kamp att få hem sina sju barnbarn från IS och det syrianska fånglägret Al-Hol. Han åkte själv till Syrien då staten inte ville hjälpa till att hitta barnen som då var mellan ett och åtta år.

Galvez har, tillsammans med Joakim Medin, skrivit boken "Amanda - min dotters resa till IS" som gavs ut förra året. 

Boken beskriver hur hans dotter föds i Sverige, konverterar till islam och radikaliseras tillsammans med sin make den blivande IS-terroristen Michael Skråmo. Den handlar om deras flytt till Syrien och hans kamp att få hem barnbarnen till Sverige efter att föräldrarna dödats. Man kan på SVT-play se dokumentärfilmen "Children of the Enemy" som beskriver Galvez kamp för sina barnbarn.

Det var ett intressant möte på Vänersborgs bibliotek. Galvez föredragning hade många dimensioner och perspektiv:

- Den förtvivlan och maktlöshet han kände när dottern konverterade och sedan inte brydde sig om hans vädjanden och uppmaningar om att lämna IS.

- Alla strävanden och kampen att först hitta sina barnbarn sedan föräldrarna dött och sedan föra dem tillbaka till Sverige.

- Relationen till sin före detta fru, mamma till Amanda, som också hon konverterade och bodde i Syrien.

- Bemötandet från "allmänheten" för sitt engagemang.

- Tankar om åtgärder och agerande när man märker att ens barn eller anförvanter "radikaliseras".

Ofta för svårt …

Trösklarna är på tok för höga! Gör detta kategoriska uttalande efter att ha kollat in ett antal banor/övningar/träningar som ett antal orienteringsklubbar serverat nybörjare de senaste åren. Ja, jag har själv agerat på samma sätt; lagt banor och sträckningar som varit för svåra och krångliga. 

Konsekvensen har blivit att många har fallit bort, slutat och kanske valt någon annan idrott. En och annan har envetet kämpat på men kommit in i ett "såsande" beteende; en planlös och irrande orienteringsteknik. Det blir så när utmaningar blir övermäktiga och alltför svåra.

Skynda långsamt blir uppmaningen. Låt saker ta sin tid. Träna, öva, drilla och repetera basfärdigheterna om och om igen. Klättra inte för fort i "färgtrappan". Barn och även äldre nybörjare måste få känna jag-klarade-av!

Överstökat …

Tajt program och så var påsken över! Annandagen tillbringades under några timmar vid Skogsbo och tävlingen "Vikingaträffen". En medeldistans som avgjordes i helt snöfria marker och skönt väder. Omkring 900 deltagare fanns på plats och av dessa ett 50-tal med röd-vit VSK-dress.  Slutfacit efter påsktävlingarna blev tre bra lopp utan något större misstag - alltid kul!

Idag bär det till skogs igen för koll av terräng och bana inför nästa veckas "Vårlöp". Dessa arrangemang uppskattas vilket bekräftas med mejl, mess och vid möten. Konceptet är en bana av relativt lätt karaktär, en banlängd på 3-4 kilometer och i terräng som är lättframkomlig. Vem som helst kan ladda ner och skriva ut en karta och man väljer själv vilken tid på dygnet man går/springer/rusar igenom banan. Kontrollskärmarna är försedda med reflexband så mörkret är inget hinder. Denna veckas bana är förlagd till östra Vänersborg:

Lugn fart …

Påskdagens traditionella tävling "Bohuslunken" var inställd på grund av snötäckt terräng på "fjället" utanför Uddevalla. Men en dag med mening måste innehålla något kopplat till orientering och därför ställdes färden till Väktorsjöarna mellan Trollhättan och Lilla Edet.

Där väntade en variant av foto-orientering fixat av Börje S. i OK Gipen. 

Vi valde att genomföra banan tillsammans med äldsta barnfamiljen och det blev en kul och skön vandring mellan bergsmassiven med speciell koll på stora stenblock. Bitvis låg snön kvar men i stort sett var det barmark. Dock kunde vi spana in ett istäcke på en av sjöarna.

Medhavd lunch intogs vid en strandkant och som vanligt smakar det mesta extra gott när hungern slår till.

Imorgon blir det inte någon lugn vandring mellan kontrollerna, medeldistanstävlingen "Vikingaträffen" står på programmet!

Påskhärligt …

För 51:a året avgjordes idag Öjetrampen. Har själv varit med på merparten av dessa arrangemang. Årets upplaga var av det bästa slaget; välordnat och välarrangerat! Naturligtvis bidrog det härliga vädret till en positiv upplevelse men ändå är det karta, banor och allt runt omkring som säkerställer det hela.

På morgonfärden till Magra passerade vi ett fält där hundratals svanar rastade. Det är uppenbarligen inte bara tranor som mellanlandar i Västergötland. Nu känns det att våren gör sitt inträde. 

Tävlingsterrängen var så gott som snöfri, undervegetationen hade ännu inte tagit fart och sikten var god. Då kan det inte kännas annat än riktigt kul!

Kortfredan …

En underbart härlig dag i Ardala väster om Skara. 6-7 plusgrader, blå himmel, solsken, ingen snö och sprintorientering.  Över 500 mötte upp till den mycket välarrangerade tävlingen. Banorna var av den lättare karaktären då det är svårt för banläggaren att få till utmanande stråk i det flacka villasamhället. Det gällde verkligen att snåla in på löpmetrarna och inte stoppa eller sakta in för ofta. Det gällde också att vara uppmärksam då det fanns kontroller "överallt". Risken för felstämpling var stor!

Imorgon väntar nya förutsättningar med vildmarksterräng och långdistans söder om det lilla samhället Magra. Det blir stora startfält då omkring omkring 1300 löpare är föranmälda.

Påsk i skogen …

Det snöblandade regnet piskade i ansiktet, motvinden var stark, mtbcykeln slirade fram i snömodden och ryggan var packad med elva kontrollskärmar som skulle sättas ut. Vad håller jag på med ... var en berättigad fråga! Det handlade om nästa veckas Vårlöp i terrängområdet i Vänersborgs östra delar. 

Dryga timman senare var allt avklarat och det var vind i ryggen på väg hem. Där väntade någon timma framför datorn för bearbetning och "publicering" av karta och bana på klubbens hemsida. Gött ... när det var avklarat!

Mobilen hörde av sig, det var svischljudet som varslade om ett inkommande mejl: 

Tyvärr måste vi ställa in Bohuslunken då vi inte kan genomföra en rättvis tävling. Snön är fortfarande heltäckande i skogen och vägen till arenan har bitvis stora tjälskador. Dessutom har nysnö fallit idag och väderprognosen är inte tillräckligt gynnsam i närtid.

Inte helt oväntat men naturligtvis lite trist för både arrangör som tävlande men övriga påsktävlingar i närområdet kommer att genomföras.

Det börjar redan ikväll med nattävlingen "Häxjakten" som avgörs väster om Skara. Dock väljer vi att avstå och den närmaste vänkretsen höjer i all hast ögonbrynen och undrar; hörde vi rätt och i så fall varför!?!

Under många år har tävlingen varit ett måste, nästan ett obligatorium. Men tyvärr har det allt för ofta varit bushig, pinnig och svårforcerad terräng där tävlingen avverkats. Inte så kul ... man börjar bli kräsen! Ett annat skäl är att det blir svårt att också kombinera tävlingen med långfredagens "Kortfredan", en sprinttävling. Den deltar vi i men vi överger inte Häxjakten. Vi följer den via liverapportering och då framförallt barnbarn #2:s framfart. Detta tillsammans med äldsta barnbarnet som fokuserar på två tävlingar denna påsk, Öjetrampen på lördag och Vikingaträffen på annandagen.

Vardagslöp …

Det var utmanande orientering under sen eftermiddag på tisdagskvällen. Det var småkyligt men solen gjorde allt för att värma upp de 30-talet löpare som kom till start. Banorna var utmanande men framförallt gällde det snömängden. Så gott som hela terrängen var täckt av den vita varan, bitvis var det 2-3 decimeter. 

Trots soliga dagar blir det inte mycket snösmältning då minusgraderna härjar nattetid. Man undrar hur det ska bli med påsktävlingarna i närområdet. Risken att något eller några arrangemang blir inställda är påtagligt.

Idag väntar ytterligare en orientering då 3-stads-veteranernas onsdagslöp har premiär. Arrangörerna Trollhättans SK varslar om snö och isiga stigar på banorna runt motionsgården Slätthult.

Vår på gång …

Passerade en förskola häromdagen och då hördes från utegården några välbekanta strofer. Nu var det bara de första raderna av de tre verserna som uppfattades:

Blåsippan ute i backarna står,

niger och säger: ”Nu är det vår!”.

Barnen de plocka små sipporna glatt,

rusa sen hem under rop och skratt.

”Mor, nu är våren kommen, mor.

Nu få vi gå utan strumpor och skor.

Blåsippor ute i backarna stå,

ha varken skor eller strumpor på.”

Mor i stugan, hon säger så:

”Blåsippor aldrig snuva få.

Än får ni gå med strumpor och skor,

än är det vinter kvar”, säger mor.

Just nu känns det knappast som vår i Vänersborg och frågan är om en enda blåsippa dristat sig med att sticka upp från det skyddande jordlagret. 

Vi kollade läget genom att cykla till Skäktefallet som störtar ut för Hallebergs västsida. En plats vi ofta besöker oavsett årstid. Området var snötäckt och vi spanade, sökte och letade efter blåa kronblad. Inget här och inget där men plötsligt glimtade det till något blekt lilafärgat på sydsidan av ett träd. Där fanns den om än något ynklig ... nu är det vår!

Dock är det fortfarande vinterväder med minusgrader på nätterna och ett snötäcke som bitit sig fast. Än är det vinter kvar som mor säger i diktens sista rad ...

Pangdag …

Två tävlingsalternativ fanns på söndagen då vi var anmälda till två arrangemang beroende på hur snöläget skulle vara på respektive plats. Det blev en tur till norra Halland och IF Rigors medeldistans. Halvvägs dit uppenbarade sig barmarken och detta i höjd med Lödöse. Därefter syntes inte ett snökorn och vid arenaplatsen i Älvsered fanns inte en tillstymmelse till den vita varan ... härligt, härligt! Dessutom var himlen kanonblå, graderna 7-8 och flödande sol. Över 1000 deltagare hade kommit dit och man behövde inte ångra sig. Ett härligt terrängområde och bra banor. Arrangörerna bjöd dessutom på skön varmdusch inomhus i direkt anslutning till målet. Årets hittills bästa arrangemang, helt klart!

Väderprognosen antyder att våren är på gång men det är fortfarande minusgrader nattetid så det lär ta tid innan snötäcket försvinner i Vänersborg. Detsamma gäller närområdet där fem tävlingar ska genomföras under påskhelgen. Det blir knappast barmark vilket känns så där. Tankar fanns att än en gång dra söderut men förhoppningarna att snötäcket ska ge vika är starkare än de faktiska förhållandena i Halland just nu.

Val och kval …

Vilket väderskifte igår, det trista och gråa var utbytt till sol och blå himmel. Resan gick lätt till Tanum och en medeldistanstävling där arrangörerna utlovat "så gott som snöfritt". Nu var detta en sanning med modifikation, hela området var snötäckt fast det var inte så djupt. Tidig start vilket innebar inga spår att springa i. Därför extra försiktigt då det var svårt att följa och se exempelvis stigarna.

Eftersnacket handlade om snöeländet och påskens tävlingsarrangörer hade många bekymrade anletsdrag. Största utmaningen är uppenbarligen att fixa till parkeringsytor. Inte helt lätt på mjuka och leriga gärden/åkrar.

När man är i Tanum är det så gott som obligatoriskt att besöka Sportshopen strax söder om Grebbestad. Så också under gårdagen och vi var inte tomhänta när det stora varuhuset lämnades.

Dilemmat under sen eftermiddag handlade om vilken tävling vi skulle välja denna söndag. Vi var anmälda till ytterligare en tävling i Tanum men också till Rigorträffen söder om Göteborg. Det blir så tokigt ibland när arrangörer står i valet och kvalet mellan att ställa in arrangemanget eller inte då snön stökar till det hela. Det som fällde avgörandet var barmark eller snöunderlag. Enkelt val då snöpulsning och spårsnö är så trist, det blir en tur söderut!

En pryl till …

Uppfinningsrikedomen är minsann stor. Konstaterar detta efter att ha ögnat igenom en webbsajt med idrottsprylar. Idag investerar fler och fler idrottare i så kallade kompressionskläder. Forskning har visat att tighta kläder kan öka styrkan och explosiviteten. På samma sätt är det dokumenterat att man kan öka steglängden genom att använda kompressionstights.

Med kompressionskläder under och efter träningen kan man också förebygga träningsvärk. Det kräver dock att man har plagget på cirka ett dygn efter loppet eller träningen.

I dagarna har, efter flera års forskning och utveckling, speciella kompressionshuvor lanserats lämpade för idrotter med mycket tankearbete som exempelvis orientering.

Dessa huvor, bidrar genom det ökade trycket runt om på huvudet, att tankarna inte sticker iväg åt olika håll. Det blir lättare att hålla fokus och minnesförmågan ökar. Effekten blir att exempelvis orienterare inte behöver göra så många kartläsningsstopp på en tävling och då tjänar man tid.

Huvan "Run-And-Think" kan beställas i olika färgkombinationer så att var och en kan hitta något som passar. Nackdelen är att man alltid måste ha "huva på" även när det är riktigt het sol ... men vad gör man inte för att tjäna tid?!? Man undrar vad som blir nästa kompressionsplagg!