Passerade en förskola häromdagen och då hördes från utegården några välbekanta strofer. Nu var det bara de första raderna av de tre verserna som uppfattades:
Blåsippan ute i backarna står,
niger och säger: ”Nu är det vår!”.
Barnen de plocka små sipporna glatt,
rusa sen hem under rop och skratt.
”Mor, nu är våren kommen, mor.
Nu få vi gå utan strumpor och skor.
Blåsippor ute i backarna stå,
ha varken skor eller strumpor på.”
Mor i stugan, hon säger så:
”Blåsippor aldrig snuva få.
Än får ni gå med strumpor och skor,
än är det vinter kvar”, säger mor.
Just nu känns det knappast som vår i Vänersborg och frågan är om en enda blåsippa dristat sig med att sticka upp från det skyddande jordlagret.
Vi kollade läget genom att cykla till Skäktefallet som störtar ut för Hallebergs västsida. En plats vi ofta besöker oavsett årstid. Området var snötäckt och vi spanade, sökte och letade efter blåa kronblad. Inget här och inget där men plötsligt glimtade det till något blekt lilafärgat på sydsidan av ett träd. Där fanns den om än något ynklig ... nu är det vår!
Dock är det fortfarande vinterväder med minusgrader på nätterna och ett snötäcke som bitit sig fast. Än är det vinter kvar som mor säger i diktens sista rad ...
