Nu är vardagen här igen, sa grannen: ... jobb ... skola för barnen ... köra till träningar ... ingen sovmorron ... ett år till nästa semester.
Som numera erfaren pensionär märks det inte och känns det inte lika påtagligt men visst är det "vardag" igen. På orienteringsfronten blir det nu som alla andra månadsskiften augusti-september DM-tävlingar.
Dessa mästerskap är på gränsen till heliga om inte helgade inom skogssporten. Ifrågasätts företeelsen möter man blickar av oförståelse och kallsinnighet. Har inte träffat på eller mött någon annan idrott där distriktsmästerskap fortfarande har så hög status speciellt bland de som passerat 40-50-årsgränsen.
Den egna inställningen till DM-tävlingar är neutralt. Det leder inte till någon extra pulshöjning. Det kvittar om ett arrangemang har DM-etikett eller inte, det är tävlingstillfället som är det intressanta och lockande.
Sedan några år tillbaka är DM-arrangemang "öppna" även för löpare som inte tillhör distriktet i fråga. Det är bra. Då kan man välja vilket distikt man deltar i. Dock tävlar man då inte om DM-tecken.
Tävlingsprogrammet är i närtid späckat av arrangemang då varje distrikt (landskap) med stolthet fixar sina egna DM även om deltagarantalet är lågt. Så är man ute efter tävlingstillfällen är det gyllene tider.
Kommande helg väljer vi på lördag det egna distriktets mästerskap i medeldistans men vi skippar söndagens DM-stafett. Då drar vi åt nordväst, till Kvillebyn, och springer Bohuslän-Dals långdistans.
