Alla dessa pins …

Man hittar dom här och man hittar dom där ... pins av olika storlekar, former och färger ... i jackfickor ... i askar ... under byrån. Vi har samlat på oss en del genom åren, inte för att vi är samlare utan enbart sparat dessa av olika skäl. 

Avsikten med nålar eller märken är att visa upp en "tillhörighet" ... att sprida ett budskap eller en åsikt ... att markera stöd eller sympati med något ... Majblomman är ett exempel. Det kan också vara ett "bevis" som man erhåller efter en utbildning eller prestation typ simborgarmärket.

Vi samlar och förvarar nu våra pins i en emaljerad ask ... den fylls på när vi hittar en eller tilldelas en ... varför vet jag inte ... de används inte och hamnar inte på något rockuppslag. Kan dock konstatera att i vår generation så är det relativt vanligt att man fäster ett pin på kavajen, blusen eller ytterrocken. Mera sällan ser jag att yngre generationer pryder sig på samma sätt. Politiker däremot bör ofta en synlig pin på bröstregionen exempelvis en stiliserad blomma eller flagga.

Intressant att kolla hur fästanordningen har förändrats genom åren: långa spetsiga nålar ... korta spetsiga nålar med "fjärilslås" eller mutter ... magnetlås ... broschlås ... limbaksida.

Motiven, färgerna och formerna varierar som sagt ... en del är riktigt, riktigt fula, andra vackra och tilltalande. Hittade bland annat nedanstående nål som jag tydligen fick 1995 av kamratföreningen Skogskarlarnas Klubb i Norden ... Guldmärket. Googlade för att få mer fakta och då framgår det enligt statuterna att årligen ska märken utdelas till "en löpande karl" och "en ledande karl". 

Gissningsvis finns det en mer eller mindre intressant historia bakom varje "pin" så ännu platsar inte samlingen i återvinningens metallcontainer.

Kväde i nattens mörker …

Igår avgjordes den andra nattcupen för Göta Älvdalsklubbarna. Ett knappt 40-tal löpare mötte upp och försvann vid 18-tiden till skogs i den gemensamma starten. Terrängen var densamma som när den egna klubbens hösttävling "Vänersborgsmedeln" avgjordes. Det är svårorienterat i dagsljus ... och snäppet krångligare när det är becksvart. Men det var behagligt löpväder typ 7-8 plusgrader, dock mycket blött efter det senaste dygnets ihärdiga regnande.

Väl hemma och nersjunken i mjuka soffan testades paddans AI-app. Matade in några orienteringsrelaterade substantiv, adjektiv och verb ... beställde en dikt, ett poem. Den "artificiella intelligensen" levererade efter en stund några rader som efter lite bearbetning landade med nedanstående verser:

I skogens djup där mörker och stillhet råder

Långt borta från röster, ståhej och applåder

Med pannlampa som stjärna och karta som led

Orienteraren genom buskar och lövverk gled 

Varje steg är en dans med naturen som part

Tempot är högt ja nästan överljudsfart

I varje buske, i varje skugga det glimmar till

Reflexen vid stenen är dit alla vill

Varje kontroll som spikas ger glädjerus

Nästa finns bortanför bäckens brus

Fartvinden känns mot kinden och pulsen slår

Så en undran vart den slingrande stigen går 

Mörkret omsluter, borta och vilse jag plötsligt är 

Letar och söker med steg så små ... är den där?

Springer hit och springer dit och vänder tillbaka

Tycker att banläggarna varit riktigt elaka 

Minuterna går och stjärnorna glimma

Nu har jag sprungit mer än en timma

Ljuset från pannlampan börjar sina

Nattorientering är ibland en pina!

Varför inte …

Under senhösten är utbudet stort av nattorienteringar på lokal nivå. Intresset tycks vara så stort. Dagens ljusstarka pannlampor underlättar också framfarten genom exempelvis obanad terräng. Dock är det en sak som slår mig: disciplinen har aldrig fått internationell mästerskapsstatus som EM eller VM. Konstigt, eftersom många länder har nationella mästerskap och har haft det i många, många decennier.

Har försökt kolla upp med flertalet initierade men ingen har kunnat ge något vederhäftigt svar utan istället kommit med förklaringar typ "kanske svårt att arrangera" eller "det har bara inte blivit av". Ingen framför argument som att det skulle vara svårt att få till sportsliga och rättvisa tävlingar eller att nattorienteringar är mera slumpartade än tävlingar i dagsljus.

Så varför inte ha VM i nattens mörker ...

Jul i antågande …

Undrar hur många julmarknader som har hållits den gångna helgen. I vårt närområde kunde man välja och vraka bland många alternativ. Vi lockades till ett ställe där man bland annat kunde få sin slöa köksknivar slipade.

I regnigt och tregradigt väder drog vi till Åsbräcka bygdegård ... platsen där jag och Gunilla "fick-ihop-det" för nästan precis 49 år sedan.

Marknadsstånden dignade av julpynt, julgodis, juldekorationer och sannolikt var utbudet likartat på alla andra julmarknader. Våra medhavda kassar fylldes med surdegsbröd, mjuk pepparkaka och tre liter äppelmust och naturligtvis fem knivar som nu var så skarpslipade att tomater kunde skäras i millimetertjocklek ... enligt knivsliparen.

Att coacha …

Har genom åren funderat mycket över hur ledare/tränare coachar sina adepter.  Vad händer med alla goda råd, taktiska tips och uppmaningar som sprids. Tar man till sig ... ändrar man sitt beteende/agerande ... gör man något med budskapet mer än att lyssna.

Idrotter skiljer sig också åt, möjligheterna att coacha ... att handleda ... att stödja .... att ge råd ... varierar, adepten är mer eller mindre "nåbar" under tävlingen/matchen. Fotbollstränaren kan snabbt nå ut med sitt budskap ... orienteringstränaren har det betydligt svårare.

Reflekterar själv över alla goda råd jag genom åren spridit till adepter och inte minst till barnbarnen. Möjligheten att påverka är innan startsignalen går ... sedan är det kört. Orientering är också mycket komplext ... det är mycket att hålla reda på ... att ha koll på ... att säkerställa. Det finns en risk att fokus/uppmärksamhet/skärpa riktas till mycket annat än själva huvuduppgiften; orientera snabbt och säkert!

Vid säsongsavslutningen för två veckor sedan i Borås noterade jag en förälder eller var det en tränare som lät sin adept eller teling läsa igenom några rader på en inplastad lapp precis innan start. Funderade inte så mycket på det för stunden men efterhand har nyfikenheten tilltagit: vad stod det på lappen? Gissar och anar att det var någon form av uppmaning som behövde poängteras och tydliggöras, ett sätt att få adepten att fokusera ... just i stunden! 

Ju mer jag tänker på det desto mer övertygad blir jag om att tillvägagångssättet ... den inplastade lappen ... som måste läsas ... precis innan start är så mycket bättre än muntliga anvisningar. Inför ett sprintlopp skulle det exempelvis kunna stå:

- ta det jättelugnt till första så att du "kommer in" på kartan.

- skit i andra löpare, det är så lätt att dras med i andras tempo och riktning.

- Fundera inte så mycket om exempelvis vänster- eller högeralternativ, det brukar inte skilja så många sekunder.

- är det många riktningsförändringar på banan, gör någon halvsekunds stopp vid kontrollen så att utgången blir den rätta till nästa.

- ha superkoll på kompassen när det är detaljfattigt och det inte finns "stående" riktmärken typ byggnader, stolpar eller stenblock. Det är annars så lätt att dra snett och då blir det tidstapp.

Lång gång …

Efter ett dygn med snö och vind bjöd dagen idag på sol, blå himmel och 3-4 minusgrader. Upplagt för en lång "walk-about" ... det blev hela 18 km. Det var ett tag sedan det blev en såpass lång vandringstur. Fika fanns med i ryggan och satt alldeles utmärkt i solens sken.

Airpodsen satt i öronen mest hela tiden. Lyssnade på "Romani kris – Parallella rättegångar i Sverige" (Mondial) där Expressens grävreporter Jenny Strindlöv berättar om tonåringar som tas ur skolan för att bli bortgifta, om höga böter och uteslutningar för den som lämnar sin man eller hustru för en annan, och om livesända rättegångar på Facebook. Hon har velat lyssna på alla perspektiv och erfarenheter av krissystemet, och intervjuar drabbade som hatar romani kris, personer som försvarar det, poliser, lärare och socialsekreterare.

Det är en intressant men också skrämmande inblick. Har inte lyssnat på hela boken och väntar med någon form av konklusion. Dock kan konstateras att flertalet romer tycker att en parallell rättegång har ett värde vid konfliktlösning medan andra tycker det är förkastligt och att svensk lagstiftning är det enda som ska följas. Förstår att berättelsen väcker mycket känslor!

Sicket väder …

Väder-förstå-sig-påarna hintade igår om att ett riktigt uselt snöfall var på gång. Passade därför på att under gårdagsförmiddagen ta en halvannan timmas cykeltur ... kanske den den sista i närtid. Pälsade på mig rejält och det var klokt för trots sol och blå himmel var det isigt och krispigt. Det blev huvudsakligen asfaltsunderlag i både Vänersborgs som Trollhättans kommuner. 

Fortsatte på kvällen med ytterligare en timma på cykelsadeln fast nu handlade det om spinning på gymmet. Detta tillsammans med svägerskan som föredrar denna träningsform i motsats till sin syster. 

Imorse när persiennerna drogs upp visade det sig att väder-förstå-sig-påarna hade helt rätt i sina prognoser. Ett vitt täcke täckte både mark och hustak. Började genast nynna på en gammal låt av Peps Persson med refrängen: Aah, sicket elände ... Aah, sicket rysligt elände! Mer av den vita varan lär falla under dagen ... ännu mera elände!

Alltså ... ikväll blir det ingen nattcup i Nossebro ... pannlampan behöver inte laddas ... kompassen och SI-pinnen får vila. Citerade för mig själv en rad  från Askungen (med en liten justering av texten): Vad är väl en nattorientering i Skaraborg ... den är säkert dötrist och långtråkig och alldeles ... alldeles underbar!

Karta i fokus …

Gårdagen handlade bland annat om förberedelser inför ett tävlingsarrangemang nästa påsk. Lång ställtid kan tyckas men vissa saker måste säkras upp i god tid. Det handlar då om kartunderlaget samt tillstånd att utnyttja ytor/områden för exempelvis start och mål.

Mötte den anlitade kartritaren Carl-Henry A. för att stämma av läget. Han är inne i den absoluta slutfasen av arbetet. Vi diskuterade hur några mindre områden ska hanteras typ om det är värt att noggrant kartera eller inte.

Jag har mött flera kartritare genom åren och även sett hur de tekniskt går tillväga. Idag använder en del handdatorer men CH:s viktigaste verktyg är en sylvass blyertspenna och "genomskinligt" papper. Nu är naturligtvis inte verktyget det viktigaste utan känslan och insikten om hur den tredimensionella verkligheten kan översättas till en förståelig och begriplig tvådimensionell orienteringskarta.

Jag är så fascinerad av hans förmåga och inte minst uthållighet i det som oftast är ett föga glamouröst ensamjobb. Kompetensen och skickligheten är synnerligen hög.

CH tillhör också kategorin orienterare som är särskilt hängivna skogssporten alltså djupt dedikerad om inte besatt av orientering ... det är något speciellt med denna typ av människor!

Nästa år tävlar jag och han återigen i samma åldersklass H75. Han tog steget upp för två år sedan men nu blir vi konkurrenter igen men ... jag måste nog lägga på en rem om inte två för att kunna matcha honom.

Under sen kvällstimma igår landade den slutgiltiga kartfilen i "inkorgen". Det kändes skönt att kunna checka av "Fixa kartan" - tack Carl-Henry!

Bokslut …

Tävlingssäsongen är över för i år. Dock återstår några övriga orienteringar typ vetetanlöp och nattcuper. Högen med kartor är diger även detta år. Har gjort en sortering i två högar:

- Tävlingar ... 85 st.

- Övrigt som vinterrace, veteranlopp, nattcuper och träningsorienteringar ... 52 st.

Sammantaget 137 orienteringslopp ... alltså i snitt ungefär ett var tredje dag.

Gjorde ytterligare en sortering av tävlingskartorna vad gäller discipliner:

Långdistans: 22

Medeldistans: 37

Sprint: 19

Natt: 6

Stafett: 1

2024 är/var mitt sista år i tävlingsklassen H70. Nästa år är det 75-kategorin som gäller fast det är ingen större skillnad, banlängder och svårighetsgrad är ungefär desamma. Men ... har man lust med längre banor är det bara att vandra neråt i klassindelningsystemet; H65, H60, H55 osv. Alltså stora möjligheter och stort utbud vad gäller att hitta något som passar. Dock blir det oftast så att man väljer den egna åldersklassen. 

KM i mörker …

Vi var där för två år sedan, vi var också där för ett år sedan och vi var där igår kväll i novembermörkret. Det handlar om OK Gipen klubbmästerskap i nattorientering och detta i terrängen runt klubbtorpet Delsbo. Ett gammalt boställe vid vägs ände långt inne bland höga berg och djupa dalar.

Bergen runt torpet och Väktorsjöarna är vresiga, ett riktigt vildmarksområde utan åker- eller ängsmark. Med andra ord riktigt tufft och utmanande! Det var förutsättningarna inför loppet i nattmörkret där graderna närmade sig tio plus. Annat var det förra året då det handlade om minusgrader.

Banläggare Urban hade inte gjort det lätt för sig med att hänga ut reflexer och enheter på banorna för de verkliga natträvarna inklusive ärrade veteraner. Det blev extra utmanande då skogsmaskiner hade kört upp halvmeter djupa hjulspår kors och tvärs. Nu var det inte så många som gav sig i kast med dessa banor utan huvuddelen av deltagarna valde den lättare och flackare varianten längs stigsystem.

Efter loppet var det "fredagsmys" på logen, vedspisen sprakade och lyktorna skapade fredagsstämning i stil med "helgdagskväll i timmerkojan".

Frågan är nu om det blir ytterligare ett KM där nästa år?

Stark film …

Igår fanns inte den minsta tvekan i hushållet om att åka till Alingsås och veteranorienteringen arrangerad av OK Skogshjortarna. Ett hundratal andra hade också hörsammat kallelsen. Blå himmel, fem-sex plusgrader och krispig luft var de yttre förutsättningarna. Bra banor med många vägvalsmöjligheter bjöds det på.

På hemvägen gjordes lunchstopp vid Sollebrunns Gästgifveri och på torsdagar denna tid på året serveras vällagad och god ärtsoppsbuffé.

Tillbringade kvällen framför TV:n och kollade på den tyska filmen "De andras liv" från 2006. Den utspelar sig i Östtyskland under den kalla kriget och handlar om en Stasi-agent som övervakar en författare och hans älskarinna. Filmen vann en Oscar för bästa utländska film och ger en gripande skildring av övervakning, maktmissbruk och den mänskliga kostnaden för totalitarism.

Har sett filmen några gånger tidigare och den är stark. Under 70- och 80-talet var jag i dåvarande Östtyskland på orienteringstävlingar ett antal gånger. Närkontakten jag då fick med den socialistiska vardagen skrämde och känslan sitter kvar fortfarande. 

Kulturkväll …

Igår kväll drog vi till Varas fina konserthall för att titta på teatergruppen 123 Schtunks uppsättning av Ingmar Bergmans film "Det sjunde inseglet”. De travesterade och parofierade filmens rollfigurer som exempelvis "Döden". Skratten var många under den 2,5 timmar långa föreställningen.

Vi har sett gruppen vid ett antal tillfällen och det är alltid upplagt för många skratt och upphissade mungipor.

Mörkt och dimmigt …

Gårdagskvällen var dystert mörk och dimman låg synnerligen tät på Hunneberg. Graderna var några över noll. Det var förutsättningarna inför senhöstens första nattcup i orientering. Ett 25-tal hugade löpare mötte upp på OK Skogsvargarnas arrangemang ... dock inte Gunilla. Hon deklarerade under tidig eftermiddag: ALDRIG I LIVET ... något jag inte riktigt förstod. Istället hängde svärdotter Emelie på eftersom du ändå åker dit … men hon erkände senare att om inte jag hade åkt så hade hon besökt gymmet istället.

Banorna var väl anpassade till rådande terrängförhållanden ... de mest bushiga partierna samt områden med vindfällen undveks ... något vi löpare inte hade några större invändningar mot. Vägvalsmöjligheter fanns på stigsystem och någorlunda lättlöpta stråk. Det blev ett skönt nattlöp denna novemberkväll!

Grand finale …

Igår stängde vi tävlingssäsongen 2024 i Borås. Då avgjordes den tredje och sista etappen av O-event. Som vanligt handlade det om Zoo-orientering i Borås djurpark med omkring 3500 deltagare. Vädret var som det brukar vara i knallestaden i mitten på november; grått, småkyligt och fuktigt i luften.

Banorna var snabblöpta bland hägn och djurstallar. Extra spektakulärt blir det när vägvalsalternativ finns via den långa och högt belägna gångtunneln över parken. 

Fyra barnbarn var nöjda med sina respektive lopp denna dag och då är/blir mungiporna upphissade.

Traditionen påbjuder att vi avslutar helgen med lunch i Knalleland och då alltid på "Knallens Pizzeria-Kebab". Även detta år smakade kebabtallrikarna, pizzorna och lasagnen förträffligt. Om detta berodde på hunger eller bra kryddsättning vid tillagningen är svårt att säga ... kanske både och.

Sammantaget en härlig och intensiv traditionell helg med barn, svärdöttrar och barnbarn - kul!

Utför och konstkoll …

Igår handlade det om den andra etappen i O-event - downhill! Korta banor nerför sluttningarna på Rya åsar och mål än en gång på Borås Arena.

Eftermiddagen ägnades åt olika aktiviteter beroende på ålder och inriktning. Några valde bowling och andra inomhusorienterade. Vi fick med yngsta sonen till foto- och konstutställningen på Abecita. Kul att kolla in Lasse Åbergs finurliga teckningar samt andra pop-artisters verk.

På kvällen väntade gemensam middag på Sultan kolgrill ... och det smakade toppen!

Nattsprint …

Det var nästan 2300 startande på gårdagskvällens nattorientering i Borås. Bra och utmanande banor i stadsmiljö, över parkeringsområden och mål på Borås Arena där Elsborg spelar sina hemmamatcher.

Jag hade hela 21 kontroller på min bana med ständiga riktningsförändringar innehållande en "skum" kontroll.

Huvuddelen av startfältet dominerades av tonåringar. Oj vilket bra koncept med nattsprint, downhill och zoorientering - en stor eloge till Boråsklubbarna som ligger i och fixar detta arrangemang år efter år!

Kortfredan i sikte ..

Igår hade vi en upptaktsträff inför ett tävlingsarrangemang nästa år. Det handlar om "Kortfredan" ingående i påskpaketet "Five-O".

Det är ett knappt halvår tills dess och vissa förberedelser måste komma igång nu. Gunilla som är tävlingsledare informerade om förutsättningarna och därefter var ordet fritt för synpunkter, idéer och frågor. Ett 15-tal huvudfunktionärer var på plats.

Trumf för Trump …

Uppenbarligen har en majoritet av de som röstade i USA:s presidentval inte samma uppfattning som jag har. Vet inte vad som anses vara så förträffligt med Trump ... uppenbarligen är det något jag ej begripit, förstått, insett eller har vetskap om. 

Det ska bli intressant att följa fortsättningen kommande fyra år ... sagt ska bli gjort ... retorik ska bli praktik ... tankar ska bli handling. Mycket har utlovats och detta med snabb leverans.

Kollade in Kamala Harris och hennes "avskedstal". Det handlade om mycket ödmjukhet, inga hätska utfall, inga nedsättande personkommentarer och inte ens någon som helst antydan eller insinuation om valfusk eller andra oegentligheter - stort!

Vi tröstade oss igår kväll för "valförlusten" med nattorientering. Främmestads IK arrangerade första etappen av sin traditionella nattcup under senhösten. Bengt och Birgitta bjöd på fin bana i härligt löpväder. Knappt 20-talet löpare kom till start och möttes vid målgång av härlig brasa och marschaller på upploppet - läckert!

Avgörandets dygn …

Vart bär det hän ... det är frågan för dagen. USA går till valurnorna ... röstar på antingen Trump eller Kamala Harris. Opinionsmätningarna ger inga ledtrådar om vem som blir nästa president ... inte mer än att det är oerhört jämnt.

Många är reflektionerna och analyserna som sköljt över oss så till den milda grad den senaste tiden ... finns det något mer att säga, tycka eller åsikta om? 

Det jag har särskilt svårt att förstå är den böjelse många tycks ha för en ålderstigen man närmare 80. Vad är det hos honom som är så kittlande och lockande ... varför är man så hänförd och begeistrad? Tycker det rimmar illa för en nation är och har varit i framkant under många, många decennier. Varför lyfta fram en gamling som för längesedan haft framtiden bakom sig?

Nu är det bara att hoppas ... och det innerligt ... att Kamala drar längsta strået ... vilken härlig kontrast det skulle vara om en av världens främsta nationer utmanande och dikterade villkor för andra länders "gammgubbar".