Nyårsveckan i fjällvärlden är över. Snön och minusgraderna fanns där och pisterna var välpreparerade. Kul att vara tillsammans med barn och barnbarn. Särskilt kul att se att "det man tränar på blir man bra på". Juniorernas trevande inledning på utförsskidorna den första dagen var som bortblåst i slutet på veckan. Skepsisen eller var det skräcken i deras blickar fanns där den första dagen när "målbilden" klargjordes; innan vi åker hem har ni tagit stolliften ända upp till toppen och sedan åkt ner "lätt som en plätt". Och så blev det!
Utförsåkning är komplicerat. Prylarna är många som ska tas på och fixas till. "Ställtiden" blir oftast lång och utdragen. Dragkedjor ska dras upp, remmar ska fixas till och spännen ska dras åt. Men när väl allt är på plats kommer belöningen. Det är bara så skönt att glida ner, känna fartvinden, parera, svänga och släppa loss.
Extra njutning blir det när man lärt sig dagsrytmen i backarna. Hänger man på låset och är på plats när liftarna kör igång under morgontimman har man en stund när man "äger" backarna. Sedan blir det trångt och liftköer.
Men när klockan närmar sig tolv intar det stora flertalet lunch. Då kan man "äga" igen och vänta med det egna matintaget till efter ett.
Dagarna går snabbt och plötsligt är man hemma igen i ett snöfritt Vänersborg. Hur blir fortsättningen? Blir det någon snö eller ska minusgraderna fixa till skridskoisarna? Kanske klokt att kolla upp isdubbar och långfärdsgrillorna.
