Påsken är tidig i år men lika välfylld med OL-tävlingar som vanligt. Frågan är bara vilka man ska delta i. Ambivalensen mot nattorienteringar gnager i bakhuvudet. Tyvärr har flertalet arrangörer de senaste åren valt terrängområden och bansträckningar som knappast gynnat disciplinen. Detta har också märkts då antalet deltagare minskat undan för undan.
Skickar iväg ett mess för att kolla hur barn och barnbarn planerar påsken. Ett svar kommer snabbt tillbaka:
Saken är avgjord. Det är bara att logga in på Eventor och kryssa för alla påskens tävlingar. Det blir Häxjakt även i år. Härligt att barnbarnen är "på" och då vill man naturligtvis vara med.
Som vanligt lockar påskaftonens "Öjetrampen" flest startande men elitmässigt är det "Bohuslunken" som är vassast. Startlistorna innehåller mycket världselit och förklaringen är naturligtvis en terräng som delvis påminner om det som väntar när det är VM-dax i augusti.
Påsken blir också hektisk som medarbetare i lokaltidningen. Reportage och resultat från alla tävlingarna ska beredas och iordningställas. Normalt bevakar tidningens sportavdelning sällan orientering av resursskäl men på Vikingaträffen är sportchefen på plats!
Påsken kommer alltså som vanligt präglas av ett tajt tidsschema. Många timmar ska tillbringas på väg till arenor och startplatser, i skogen på väg till nästa kontroll, hemkomst med tvätt av leriga kläder, gps-koll av banorna och winsplitsstudier. Och inte att förglömma allt hönsakackel när galna OL-tuppar och yra OL-höns i eftersnacket ska förklara bommar och tidstapp.
- Man behöver inte vara med på allt och kanske skulle vi någon gång fira påsk som vanliga människor, hörs en röst säga. Svaret är givet; Glöm det!
