Vardag igen ...

Efter två VM-veckor i Strömstad är det åter vardag i Vänersborg med tisdagskväll och SAKO-tävling för ungdomar. Äldsta barnbarnet passar på att tävla i H 12 som blir aktuellt för honom nästa år. 

I den öppna klassen deltog tre från Syrien och samlade på sig ännu mera OL-erfarenhet. Bommarna är inte längre så stora och de gjorde nästan felfria lopp på Trollhättans SK:s perfekta banor runt Slätthult.

Eftertankar ...

VM är över och det är märkligt hur snabbt saker som nyss hänt blir historia. Gissar att alla som haft ett funktionärsuppdrag i samband med VM känner samma sak. Måste också särskilt beundra de som hade de verkligt tunga uppdragen som generalsekreterare, tävlingsansvarig, banläggare, arenabyggare osv. Oj, vilket jobb de har gjort och så många timmar de lagt ner! 

Det egna engagemanget växlar nu ner. Rapporter har skrivits till IOF och VM-organisation.

Så här dagarna efter dyker det också upp mejl från deltagare:

Dear Lasse and Gunilla,

We arrived  yesterday evening and we had good trip. Whole day we talk to our families about our experience in Sweden and I can say that the most of that was about people who met we and about you two guys :)

We are impessed about your devotion to care about us and organize our staying to be interesting. We can say great THANK YOU and we are so happy that we know you! And you will be in our hearts forewer :)

Have a nice time , enjoy life and just stay the same as you are right now - happy , friendly, so simple and smile :)

Det är skönt och det värmer att få den här typen av uppskattning och beröm!

Avveckling ...

Vilken tur VM-arrangemanget hade med strålande solsken och klarblå himmel när den avslutande stafetten genomfördes i Buar öster om Strömstad. Dagen efter, när allt var över, bjöd på skyfall, blåst och kyla. Dagen efter var också avvecklingsdag. Undan för undan lämnade VM-deltagare Strömstad. Så snabbt dagarna har gått och under de knappa två veckor som VM-äventyret varat har mycket hänt och upplevts. Vårt ansvar för IOF WOC/SILVA Clinic har varit otroligt spännande och givande. Vi fick mycket "kred" av deltagarna och det var riktigt vemodigt att skiljas. 

Nu återstår lite avvecklingsarbete med rapporter som ska skrivas och annat smått och gott. Engagemanget har varat i drygt ett år med inledningsvis mycket planeringsarbete. När sedan alla var på plats var det intensiva dagar med tajta program och späckade scheman. Skönt att nu kunna ta det lugnt några dagar. Så kan man konstatera att man blivit ytterligare rik, inte på pengar men på upplevelser!

Nu är det över ...

Athletes party avhölls under sen lördagskväll och blev som dessa tillställningar alltid brukar vara. Flera länder valde en speciell utstyrsel och de norska tjejerna var klart elegantast. Den svenska truppen var utklädda till minions. Stor succé vid entrén till festlokalen.

Under tidig morgontimma kunde en av dessa figurer upphittas utanför en stuga i Strömstads utkanter. Vilka äventyr hade den varit med om?

Vilken dag !!!

Vilken avslutning det blev på VM. Solen strålade, tusentals åskådare på plats och spännande tävlingar. Succé är bara förnamnet. Trist bara att de blågula damerna misslyckades och hamnade utanför prispallen.

Nu återstår bara avslutningsbanketten. Och imorgon är VM-festen över ...

En lugn dag ...

Efter intensiva VM-dagar blev fredagen en lugnets dag. Löparna börjar bli slitna och de som deltog i gårdagens långdistans behövde verkligen en vilodag.

IOF, det internationella orienteringsförbundet, passade på att ha möten av olika slag. Flera av "våra" löpare deltog. Av de som inte hade något särskilt program önskades saltbad från klipporna. Solen sken och allt verkade lovande. Vi tog med lunchpaket och åkte ut till Saltö. Väl där började molnen dra ihop sig och efter en timma kom åskan. Det blev inget bad men väl en härlig vandring och posering på bohuslänska hällar. 

Ikväll ska vi ha en avslutning för Clinic-gruppen då en del reser hem direkt efter VM-stafetten. För de som blir kvar väntar "Athletes party" imorgon kväll.

Som väntat ...

Det blev guld till Tove. Det blev guld till Lundanaes. Det blev inga blågula herrmedaljer. Alltså en dag utan överraskningar men med spännande och underhållande tävlingar. Det enda som störde var det evinnerliga regnandet.

Dagen började med publiktävling i ett angränsande terrängområde. Lång gångväg till start och långt från skogsmålet till arenan. Kartorna i Öppen klass 7 tog slut och då fanns inget annat val än att ta variant 8 som var 1,5 km längre. Konkurrensen var hård med svenska VM-löpare på startlinjen. Det blev pisk av Jonas Leandersson med precis 20 minuter på den knappt fem kilometer långa banan.

Imorgon är det vilodag för alla VM-löpare och publiktävlande. En vila som världens bästa sannolikt uppskattar. Dagens långdistans var verkligen tuff, hård och lång. 

Ingen vila ...

Dagen idag började med provlöpning i ett område som liknar morgondagens långdistans. Två av "våra" löpare har kvalificerat sig, en herr- och en damlöpare. Det blir tuffa bud med beräknade segrartider på 95 och 80 minuter.

Sedan bar det iväg till pressträff och presslopp på Tanum Strand innan Sportshopen välkomnade med shoping till kraftigt reducerade priser. Strax utanför jätteaffären blev det frampå kvällen prisutdelning för medeldistansen. Det kändes verkligen skönt att se den svenska flaggan hissas i topp.

När kvällsmörkret lagt sig gjordes de sista förberedelserna inför morgondagen vad gäller transporter och lunchpaket. Det blir ytterligare en lång dag imorgon och frågan är om någon ska lyckas slå Tove Alexandersson och om det överhuvudtaget blir en svensk herrlöpare på prispallen. Det egna tipset är norskt; Olav Lundanes!

Vilken fullträff ...

Vädret var bara så bra.  Målplatsen vid den gamla satellitstationen utanför Tanum var perfekt. Förutsättningarna med utslagsgivande terräng och banor kunde inte vara bättre. Det var upplagt för en höjdardag.

Vilken avslutning det blev när Tove Alexandersson som sist startande äntligen sprang hem ett VM-guld.

Det var en dag spänning, dramatik och sekundstrider; orientering när det är som bäst!

Träning och kultur ...

Lång dag som inleddes med genomgång av provlöpning inför morgondagens medeldistans. Därefter resa söderut till Tanum. Vädergudarna var inte snälla. Strax efter start bjöd de på ett hejdundrande skyfall som smattrade rejält på hällebergen. Några av adepterna vägrade att ha plastficka; det brukar vi inte ha hemma! Tillbaka efter passet var alla som dränkta kattor och kartan var "pappersmassa"! 

Slutsatsen man drog var given: Always listen to Lasse!

Efter träningen lunch på Rasta-restaurangen innan dagens kulturaktivitet. Det blev ett besök på Vitlycke och hällristningarna. Därefter ett stopp hos VM-sponsorn SportShopen i Grebbestad där Silvas representanter överlämnade en kompass till Chad från Barbados. Hoppas den visar rätt imorgon på medeldistansfinalen!

Höjdardag ...

På förmiddagen publikrace med en blandning av skog och bebyggelse. Toppenväder och kanonskön stämning på arenan.

Häftig eftermiddag med sprintstafett mitt i Strömstad. En höjdartävling med mycket spänning och dramatik. Sverige var länge med men fick vika ner sig på sista sträckan och guldet förvandlades till brons.

Kanonstart ...

Första VM-dagen avklarad och vilken final det blev på sprinten med blågult i topp i herrklassen. Jerker Lysell imponerade men lika imponerande var danskan Maja Alm som försvarade sitt VM-guld från fjolåret. Hon var rejält före tvåan Judith Wyder från Schweiz. Svenskorna hade tyvärr en tung dag där ingen av de tre startande räckte till.

Det bjöds på utmanande banor mitt i Strömstad med många åskådare runt målområdet och ute på banorna. Sammantaget en drömstart på årets VM. Imorgon väntar publiktävling och Sprintstafett.

VM har inletts ...

Sprintkvalet är avverkat. Som väntat ganska så lätta banor men med ett klurigt område. Det var tätt i toppen men ingen av nybörjarländerna hade någon chans ... fortfarande har de mycket att lära och det krävs också många träningstimmar.

Undet eftermiddagen är det dags för sprintfinal med mål mitt i Strömstad - det är upplagt för spännande uppgörelser.

Back in business ...

För 21 år sedan var jag med i min sista "Team Leader Meeting" inför en VM-tävling och då i tyska Detmold. Idag var det dags igen och denna gång i lagledarrollen för nio nationer.

Nå har något förändrats? Nej, knappast efter arrangörernas information kom frågestunden. En frågestund in absurdum. "Oh my god" ... så många triviala detaljfrågor och oj, oj, oj vad man kan göra saker komplicerade. Ingen förändring är konstaterandet! Efter en och en halv timma var allt avklarat och det gällde att sortera bort det mesta. Förhoppningsvis slipper löparna i morgondagens sprintkval att få lyssna på alla smådetaljer.

Förberedelser ...

Nu är vi igång med träning och förberedelser inför VM-veckan. Löpare från Argentina, Uruguay, Chile, Barbados, Serbien, Montenegro, Cypern, Korea och Egypten är med i gruppen jag och Gunilla ansvarar för. Spännande möten med olika kulturer och inte minst med olika erfarenheter av orientering.

Som första punkt på programmet idag stod träning i relevant medeldistansterräng. Det var en upplevelse för några av deltagarna som aldrig tidigare mött något liknande. Alla ska delta både på sprintdistansen och medel. Sprint lär man "överleva" men hur ska det gå på medeln i Tanum?

VM är igång ...

Flera års förberedelser ska nu genomföras och dömas av. Många är kontrollanterna som varit inblandade och synat och nagelfarit. Sannolikheten att något ska strula rejält är liten. Det tävlingsmässiga brukar fungerar. Det gör det på de flesta orienteringstävlingarna. Dock kan det vara så att allt runtomkring kan vara ovant typ mediaservice, tv-sändning, proffsig resultatredovisning osv. Men klubbarna i Bohuslän-Dal har jobbat hårt och intensivt så det är bara att hålla tummarna så att det blir en fullträff.

Det egna engagemanget har nu övergått från planering till verkställelse. I höstvackert väder hängdes kontrollerna ut på ovanstående karta. Detta inför en träning som förberedelse för medeldistans. Imorgon dyker deltagarna i WOC/SILVA Clinic. Ska bli spännande att möta dessa löpare och inte minst få en uppfattning vilken nivå man ligger på.

Och just nu mejlas det om att Chile-representanten är försenad och kommer till Landvetter först sent imorgon kväll. Så nu gäller det att klara ut hur resan till Strömstad ska fixas ... det gäller att vara flexibel och hitta lösningar!

 

DubbelHjo ...

Hjobygdens OK bjöd som vanligt i augusti in till en tvådagarstävling. Årets evenemang avgjordes strax nordväst om Hjo. Omkring 500 deltagare mötte upp till gemytlga tävlingar.

Lördagseftermiddagen började med solsken men i slutet av tävlingen öppnade sig molnen och bjöd på rejält med regn. På söndagsförmddagen var det tvärtom, med regn i början och strålande solsken vid avslutningen. 

Terrängen var överraskande fin med varierande och kul banor. Dock undras hur många av de startande som noterade att startpunkten på söndagstävlingen var felplacerad. Nu gjorde det inte så mycket men en och annan förvånad löpare undrarde hur tusan man kunde dra snett efter bara ett hundratal meter.

En vecka kvar ...

Bara en vecka kvar till årets stora orienteringsfest VM i Strömstad och Tanum. I dagsläget kommer löpare från 47 länder finnas på plats. Sex publiktävlingar gör också att det blir höjdardagar i norra Bohuslän.

Man undrar hur mycket uppmärksamhet det fjärde VM:et genom tiderna i Sverige ska få. Konkurrensen från slutdagarna i Rio-OS är stor. Men SVT är på plats så den som inte kommer till Strömstad ska kunna ta del av tävlingarna.

Det egna engagemanget kommer att riktas till de 12 löpare som ingår i IOF WOC/SILVA Clinic. Vi ska säkra så att de får allt stöd med förberedelser inför tävlingarna. Just nu kollas allt upp vad gäller logi, måltider och transporter. Dessutom förbereds en del träningar i relevant terräng som ska genomföras nästa onsdag, torsdag och fredag.

Kulturdag ute i det fria ...

Idag förbyttes gårdagens höstkyla till solsken och någorlunda varmt i luften. Snabbt bestämdes ett besök till Pilane och den årliga utställningen i det fria. 

Vi plockade med oss tre unga Syrier som vi på olika sätt försökt stötta och hjälpa.

Det blev några givande timmar bland mer eller mindre mäktiga konstverk. Fikat på utsiktsplatsen satt riktigt bra. Sikten var god och vi kunde spana in stora delar av Bohusläns södra skärgård.

Efter Pilane bar det iväg till Skärhamn och konsthallen där Walt Disneys historia visades upp ... så där lagom intressant.

Fyra år sedan ...

Tiden drar iväg. Så här i början på augusti är det fyra år sedan jag valde att pensionera mig. Man märker detta just nu när så många börjar sina jobb efter semestern. Att gå i pension vid 62 års ålder var inget hugskott, tanken hade funnits i bakhuvudet sedan flera år tillbaka.

I mitten på 70-talet skrev jag en betygsuppsats när jag pluggade sociologi på universitetet. Den handlade om det framtida samhället; om 30-40 år så där. Vad gäller arbetslivet siade jag om att vi skulle ha kortare arbetsdagar typ 5-6 timmar och att pensionen inträdde vid 50-55 år. Allt detta som en konsekvens av den tekniska utvecklingen och en attityd och värdering om att yrkesarbetet inte var det viktigaste i livet. Så fel jag hade men fröet var sått! Dock tror jag fortfarande på tanken om en generellt kortare livsarbetstid. Tycker det är helt crazy att exempelvis unga välutbildade inte kommer in på arbetsmarknaden på grund av att gamlingar, 60-plussare, knegar på.

Jag lämnade ett toppenjobb inom idrottsrörelsen. Massor av kul uppgifter, massor av trevliga arbetskamrater och en bra lön. Det var ett toppenjobb helt enkelt men också krävande. Jobbade många timmar i veckan med en hel del kvälls- och helgjobb. Resorna och pendlingen till Stockholm tog tid och kraft och idag undrar jag hur jag stod ut i närmare 25 år. Men det är med ett leende på läpparna och stor tillfredsställelse jag blickar tillbaka på arbetslivet. Dock har det aldrig funnits en längtan tillbaka, var sak har sin tid.

Tillvaron när man kan styra och ställa hur man vill disponera sin tid är behagligt skönt, mycket behaglig. Men dagarna fylls ändå med beting av olika slag. Mycket är kopplat till orientering. Närmast väntar 14 dagar i Strömstad. Som en av många VM-volontärer blir det förhoppningsvis spännande och innehållsrika dagar i norra Bohuslän.

För min och Gunillas del handlar det om att ansvara för IOF WOC/SILVA Clinic. Det är en satsning/projekt som Internationella Orienteringsförbundet gör för att introducera nya länder och löpare. Under VM erbjuds support och coaching av dessa då man oftast inte har ledare med sig. Vi kommer jobba tillsammans med några IOF-delegater. I dagsläget handlar det om 14 löpare från följande nationer: Barbados, Cypern, Korea, Uruguay, Chile, Argentina, Serbien, Montenegro, Egypten, Nepal och Kamerun. Det är inte helt klart vilka det slutligen blir då tveksamheter råder om vissa länder ska få visum eller inte. 

Så även om det femte pensionärsåret precis har inletts så är det fortfarande "jobb" som gäller. Någon avlöning blir det inte utan istället belöning genom att få vara delaktig i ett höjdararrangemang.

Gör en Emma ...

Uttrycket kommer från förra årets VM-tävlingar i orientering. Duktiga danskan Emma Klingenberg följdes då och då i TV. Noterades att hon vid flera kontroller gjorde ett mikrostopp, sannolikt för att säkra riktningen till nästa. Äldsta barnbarnet såg på och vi mera garvade (!?!) orienterare förstärkte beteendet och sa att man bör "göra en emma" vid varje kontroll.

Nämnda barnbarn har vid ett antal tillfällen under året rusat iväg utan att ha koll på riktningen till nästa kontroll och tappat tid och placeringar trots ständiga uppmaningar. Trist, trist! Detta hände senast på O- Ringen och på Tibrotrippeln. Inför sista tävlingen hade far och son en genomgång och satte upp en plan; ett stopp vid varenda kontroll, kolla riktningen med kompassen och sedan iväg.

Ord omsattes till handling och det sagda blev gjort. Grabben sprang i mål. Det hade gått bra men han hade enligt egen utsago tappat alldeles för mycket tid genom att göra dessa stopp vid varje kontroll. Fadern nickade, tog fram sin mobil och gick in på liveresultaten. Visade upp utfallet och sa; ja så här går det när man gör ett kort stopp vid varje kontroll. Displayen visade tätplacering och när alla kommit i mål var segermarginalen nästan en hel minut trots att "det tog alldeles för mycket tid genom att göra dessa stopp". 

Farfar spädde på det hela genom att konstatera: du hade kunnat stå still vid varje kontroll ytterligare 5-6 sekunder och ändå ha vunnit!

Nu är det bara att hoppas att uttrycket "Gör en Emma" har etsat sig fast och blivit ett mantra!

Välarrangerad trippel ...

En tajt helg med tre tävlingar i Tibro. Som vanligt ett högklassigt arrangemang och med en nyhet för året; sprintetapp. Medel- och långdistansen avgjordes till stora delar i gropterrängen som finns öster om samhället. Ungdomens 10-mila arrangerades parallellt så det var full rulle från tidig fredagseftermiddag.

Väderförhållandena är alltid viktiga och avgörande vid den här typen av flerdagarsevenemang och både arrangörer och tävlande hade tur. Trots mörka moln då och då kom inga regndroppar och vid avslutningen strålade solen. Många var på plats och över 3000 starter noterades.

Nu är höstsäsongen inledd och redan nästa helg väntar ytterligare två tävlingar i östra Skaraborg strax utanför Hjo.

Tillbakablick ...

O-Ringenveckan är intensiv. Så gott som alla timmar är intecknade med något trots att själva loppen bara tar 30-40 minuter. Veckan går snabbt. Plötsligt är man på hemmaplan igen. Snart är alla kläder tvättade och allt annat iordningplockat ... och dagarna i Sälen känns långt borta.

Det har blivit närmare 40 O-Ringenveckor genom åren. Begeistringen är inte lika hög som under premiäråren. Nu är behållningen umgänget med barn och barnbarn. 

Dessutom är O-Ringen mötesplatsen med gamla kompisar, arbetskamrater och andra bekantskaper. Årets arrangemang var OK med råge även om fjällen inte tillhör favoritterrängen.

Intressant att så här i efterhand kolla in hur media har bevakat detta enorma arrangemang. Lokaltidningen TTela har som vanligt varit på alerten. Sportavdelningen satsar på att göra gedigna reportage och har frikostigt med utrymme. Men, men ... det saknas elitprofiler! Visst är det kul att ta del av familjreportage och kids som deltar för första gången men det behövs mer för att höja spänningsnivån.

Annars har den stora snackisen bland tidningsdrakarna varit H 55:an som inledde varje dag med att springa banan i ett fingerat namn för att sedan springa samma bana fast då med sitt riktiga namn och med goda resultat.

Man undrar hur han tänkte, hoppades eller trodde skulle hända genom detta tilltag; vad drev honom att agera på detta sätt? Man undrar och fundrar! Uppenbart är att 55-årsklassen är en kritisk period. Någon tyckare hävdar att det är då man kan göra det "sista rycket" innan krämporna slår till. Den minnesgode kan erinra sig ett annat fusk som gjordes i 55-klassen för ett antal år sedan. Ledaren gjorde en katastrofmiss på en kontroll den tredje eller fjärde dagen och valde att kasta bort kontrollställningen och därmed ogiltigförklarades etappen.

Fortsättning lär följa i denna tragikomiska händelse men det orkar man knappast ta del av. Nu väntar Tibrotrippeln och i slutet på månaden den stora festen; VM i Strömstad!