Uppror ...

Alla ansvariga är rörande ense; barn födda sent på året har svårare att ta för sig och etablera sig i idrotts- och tävlingssammanhang. Detta tycker de flesta oavsett om man är tränare, sitter i något förbunds ungdomskommitté, forskare, barnpsykolog och allt vad det heter. 

Trots denna enighet och vad jag förstår övertygelse om det tokiga i att använda födelseår som utgångspunkt när man skapar tävlingsklasser så blir det bara prat. Hur kan det komma sig att man inte föreslår och driver igenom förändringar?

I andra sammanhang sker förändringar den dagen man fyller år. Man kan exempelvis inte gå till Systemet och hävda att jag fyller ju 20 i december så därför kan jag väl få köpa ut nu till midsommar.

Har överhuvudtaget aldrig förstått logiken i att byta tävlingsklass det år man fyller och  inte den dag man fyller. Kan någon förklara?

Jag kan förstå att det kan bli vissa problem i lagidrotter men i en individuell idrott som orientering ser jag inga som helst svårigheter.

När man nu vet och är övertygad om nackdelarna för barn som är födda sent på året med nuvarande system så är det ju hur lätt som helst att rätta till. Och när man ändå gör det för barn så kan man göra samma sak för alla. Alltså, om man fyller den 14 maj så byter man också åldersklass den 14 maj!

Nu är det bara att hoppas att alla som sitter i ansvarig och inflytande ställning agerar och gör något. Om inte, kanske ett pensionärsuppror borde startas. Ett uppror som inte handlar om att driva egna intressen utan som sätter barnen i fokus. Är det någon som hänger på?

Arrangemang ...

Vänersborgsdubbeln under dagarna två har lockat omkring 350 + 500 löpare. Fint väder och det kan bli ytterligare ett 100-tal på direktbanorna. 

Tomas Johansson har åtagit sig banläggningen för bägge arrangemangen och har naturligtvis haft fullt upp. En nyreviderad karta runt Skidstugan bjuds löparna på och medeldistansbanor som kommer kräva mycket koncentration och noggrannhet.

Många är engagerade för att alla delar av arrangemanget ska fungera. Naturligtvis underlättas mycket när arenan är belägen vid klubbstugan med tillgången på lokaler, material etc. 

Den egna uppgiften blir att sätta ut och plocka in kontroller under dagarna två. Barnbarn ska vara medhjälpare för att på så sätt få övning och träning inför framtida uppdrag.

I ljus eller mörker ...

Så har då årets sista Frida City Sprint avgjorts. Man kunde välja mellan att springa i dagsljus eller mörker. Skillnaden vad gäller orienteringsteknik och upplevelsen är stor.

I dagsljus är det lätt att ha framförhållning genom att kolla in husfasader, stenmurar, häckar, trädsamlingar osv vilket inte låter sig göras i mörker. Det krävs då betydligt större skärpa och noggrannhet.

Märkligt att inte fler nattävlingar går i så kallad "sprintterräng". Det är en perfekt introduktion till att springa med pannlampa i en miljö där ingen behöver känna rädsla ifall man missar eller kommer snett. Dessutom behöver man inte ha dyrbara värstinglampor utan det går bra med enklare varianter för några hundringar.

Nu undras om någon av SAKO-klubbarna under vintersäsongens nattcup vågar köra i urban miljö och med sprintkaraktär även om banorna inte behöver vara av det kortare slaget?

fotOLek ...

Det blir många foton på kontroller, löpare och målupplopp under en tävlingssäsong. De flesta överlever inte då de försvinner genom deleteknappen. En del får extra uppmärksamhet genom att bli behandlade i någon eller några av många fotoappar där motiven kan manipuleras och ändras. Några smakprov med hösttouch:

Klarläggande ...

På sprinttävlingar brukar det ibland vara svårt att avgöra kontrollernas exakta placeringar. Många gånger krävs det noggrann koll på kontrollbeskrivningen. Banläggare försöker också "lura" löparna genom att placera kontrollen antingen på ena eller andra sidan av exempelvis en häck. Det brukar då vara mer eller mindre omöjligt att avgöra det exakta läget enbart genom att kolla kartan. Har alltid stört mig på detta och föreslagit att man istället med en röd punkt i kontrollringen ska tydlligöra det exakta läget. Ännu har det inte anammats men nu kanske något händer. 

Fick en karta från Italien, Alpe Adria Cup 2016 Sprint, där man nu testat att markera med röda punkter och det blir onekligen lättare, klarare och tydligare. Trots allt handlar orientering om att läsa kartan och inte rutiga papperslappar med en massa kryptiska figurer och siffror. 

Nu undras hur lång tid det tar innan det blir vedertaget och även används på tävlingar generellt?

Höjdardubbel ...

IK Uven arrangerade en dubbelsprint strax väster om Lindome kyrka. I bostadsbebyggelsen hade banläggaren lagt banor med många kortsträckor och riktningsförändringar. En banläggning som krävs i den typen av områden.

Det härliga höstvädret hänger kvar och det var underbart skönt att sitta i solvärmen under vilan mellan de två etapperna.

Smart av arrangörerna att ha två etapper. Det lockar onekligen fler än en singeltävling gör.

Välskött bonnaskog!

Ja, så stod det på terrängbeskrivningen för Bredareds IF:s medeldistans. Nu betyder inte detta att marken var fri och ren från kvistar och pinnar utan det handlade mer om sikten och skogsskötseln i största allmänhet.

"Underbar septemberdag" kan man i alla fall sätta som rubrik för denna lördag.  Blå himmel och krispig luft och träd som börjar bli gulröda skapade härliga förutsättningar.

Bantest ...

Två kvällar med provlöpning av banor som ska användas vid Vänersborgsdubbeln första helgen i oktober. Många kontroller i Skidstugans närområde på en nyreviderad karta. Två dagar med medeldistans där det kommer ställas höga krav på orienteringsskickligheten.

Klubbens yngre förmågor deltar inte på grund av terrängkännedom. Istället har de provlöpt banorna för sina åldersklasser. Gissar att tider kommer jämföras när resultatlistorna från tävlingarna blir klara.

Många är engagerade och åtskilligt med tid läggs ner för att skapa bra arrangemang. Då är det bara att hoppas att anmälningarna strömmar in de närmaste dagarna för någonstans finns en kritisk gräns där antalet arbetstimmar och inkomsterna ska harmoniera. 

Inställt ...

Under flera år har det under senhösten burit iväg på en OL-resa. Förra året handlade det om en månadslång tripp till Sri Lanka, Maldiverna och Indien. 

Tanken var ursprungligen att några veckor i oktober skulle tillbringas i Turkiet med deltagande i bland annat en femdagarstävling. Men, men den politiska utvecklingen i landet har gjort att intresset falnat. Det känns helt enkelt inte lockande längre att vistas i ett land där det råder starka spänningar och i spåren på det terroraktiviteter och upplopp av olika slag. Dock tråkigt för de lokala orienterarna som vi mött vid några tillfällen och som med stor entuasiasm fixat bra arrangemang.

Nu får det istället bli en kortare helgtripp till Bornholm. Det har genom åren blivit ett antal resor dit, senast förra hösten. I år avgörs en av etapperna på norra spetsen av ön, på Hammeren. En alldeles speciell plats med säregen natur. 

Tätt på given ...

Frida City Sprint på tisdagskvällen när skymningen nalkades. Snabblöpta och lätta banor på Onsjö där det gällde att snåla in på löpmetrarna. Mycket löpbetonat och det är bara att förlika sig med att ju blir årsringarna blir desto långsammare går det. Tanken vill men kroppen kan inte! Men sprint är kul, då det verkligen gäller att snabbt fatta beslut och undvika även de små misstagen.

Onsdagsförmiddag var det dax igen, veteranorientering på sydöstra delen av Hunneberg. Som vanligt var Skogsvargarnas arrangemang av toppenkaraktär med kul banor och fin inramning. Höstvädret var bara så gott så snabbdoppet i den närliggande bergssjön satt bra.

Efter två lopp i tävlingstempo så nära varandra så känns det i de nedre extremiteterna. Men, men det är bara att gilla läget. Om några timmar väntar provlöpning av banor inför den egna klubbens tvådagarsarrangemang om drygt en vecka. Det är tätt på given!

Växande klasser ...

Någon har sannolikt exakt koll på läget men känslan är att fler och fler väljer så kallade direktbanor på OL-tävlingar. På Landehofs tävling i söndags valde omkring 30 % av deltagarna dessa klasser. Egentligen inte så konstigt med tanke på flexibiliteten. Man kan välja att åka till tävlingen om vädret ser tilltalande ut och man kan fritt välja starttid, banlängd och svårighetsgrad. 

Dock verkar det som om att arrangörerna inte riktigt hängt med. Köerna är minst sagt långa vid anmälningstälten och liknande köer kan noteras vid starten där direktklasserna dessutom trängs om utrymmet med inskolnings- och U-banor.

En annan problematik när starten är gemensam för alla klasser är trängseln direkt efter start. Irritation uppstår när elitlöpare och andra snabbfotade ska passera eller tvingas bromsa in och vänta.

Nu utmanas arrangörer att skapa nya och smidigare anmälnings- och startrutiner. Dessutom bör man inte klumpa ihop alla klasser vid samma start. 

En utmaning ligger också i att uppskatta hur många startande som kan bli aktuellt. Här spelar väderförhållanden in och beredskap måste finnas för att exempelvis snabbt kunna trycka extra banor.

60:e i år ...

Under helgen avverkades den 60:e tävlingen för året. Efter att ha rotat omkring i karthögen var fördelningen på olika distanser:

Lång 16 st

Medel 24 st

Sprint 17 st

Natt 3 st

En fördelning som sannolikt speglar den totala fördelningen av tävlingar. Möjligtvis har det blivit några fler sprintdistanser detta år.

Senast var det en medeldistans i OK Landehofs regi och det blev en riktigt tuff utmaning. Kuperat och svårorienterat. Det var skönt att ha kartskalan 1:7 500 för annars hade det varit mer eller omöjligt att kunna tolka karta i vissa områden som exempelvis vid kontroll # 8.

Fem år sedan ...

Den 18 september 2011 var också en söndag. Idag är det fem år sedan VSK arrangerade stafett-SM. 333 lag kom till start i det gråa och småruggiga vädret.

Runt lunchtid korades 2011 års svenska mästare i stafett. Detta efter spännande och utslagsgivande tävlingar. Vilken dramatik det blev, speciellt i herrklassen. På arenan skapades en härlig stämning av skickliga speakers och en skogsspeaker.

Arrangemanget blev en fullträff alltifrån invigningsceremonin, där Hanna Sandgren trollband alla med ett fantastiskt framförande av nationalsången, till den avslutande prisutdelningen. Du som vill återuppliva och minnas SM-stafetten kan gå in på SM-bloggen

Äckliga älgflugor ..

I samband med den senaste tidens orienteringstävlingar har den sällsynt otrevliga älgflugan haft den dåliga vanan att sätta sig i håret och på huden. Tydligen är det så att den är som mest aktiv i början av hösten. Flugan söker ett värddjur att övervintra på, och kryper in under hår och kläder. Den vill helst övervintra i pälsen på älgar och  hjortdjur, men så landar den på "fel" värddjur som en exempelvis en orienterare. 

De är svåra att få tag på, är snabba och skickliga på att gömma sig. Trots noggrann dusch lyckas ändå några hålla sig undan och kan krypa fram en bra stund efter. Riktigt äckliga är dom men de ska vara ofarliga även om de också kan bita till. De lär dock kunna bära och överföra olika bakterier och man bara undrar när det kommer någon form av larmvarning.

Vargkvällen ...

Skogsvargarna valde att arrangera en tävling en vardagskväll. Ett något förenklat arrangemang med färre klasser och fri start men ändå med en tydlig tävlingsprofil. Bra, bara så bra! 250 startande på medeldistansen i ett terrängområde som inte låg i direkt anslutning till klubbstugan. Det var också bra, för det är ju bara så trist att springa runt grannklubbarnas klubbstugor.

Konceptet var intressant speciellt som SAKO-organisationen har taggat ner och tagit bort flertalet träningsarrangemang. Kanske ska fler klubbar följa Skogsvargarnas exempel och under augusti-september inbjuda till kvällstävlingar. Tävlingar av lite enklare karaktär men ändå mer än en träningsorientering. Gärna i nya terrängområden och som medeldistans vilket begränsar tidsåtgången.

Stort tack till Peter Strömdahl och hans klubbkompisar - bra initiativ!

Vänersborgsdubbel ...

Första helgen i oktober är det den egna klubben som arrangerar en dubbeltävling. Klubbstugan är utgångspunkten vilket underlättar väldigt mycket. Det mesta finns redan på plats. 

Kartan är reviderad efter senaste snitt och deltagarna kan förvänta sig kartläsningskrävande banor i huvudsakligen flack terräng. 

Utbudet av tävlingar är stort däremot är planeringen och samordningen av tävlingsprogrammet mellan närliggande distrikt inte optimalt. Vissa helger krockar närliggande arrangemang med varandra medan det påföljande helg kan vara svårt att hitta en tävling i närområdet.

Klubbens optimister tror att varje tävlingsdag kan locka 600-700 deltagare. Själv är jag mera pessimistisk eller kanske realist. Lördagstävlingen har konkurrens av ett Boråsarrangemang och det kommer sannolikt att märkas. Tror att omkring 300 startande är mera trovärdigt medan söndagsupplagan kan attrahera ytterligare 100-200. Vädret spelar naturligtvis in, blir det brittsommar så kan säkert direktbanorna locka många.

Så det kan bli ...

Oinspirerad knallade jag iväg till starten för lång-DM. Hade fått vänta länge då jag startade bland de sista på hela tävlingen. Gillar inte att bara gå och vänta. Hade också negativa föreställningar om hur terrängen skulle vara; bushigt, stenigt och svårforcerat. Dessutom började det småregna och jag bannade mig själv för att inte ha packat ner och stängt ryggan ordentligt på arenan. Vi konkurrenter hade också ett "gnällmöte" när vi väntade  vår tur. Diskussionsämnet var gårdagens sprintbanor som dissades av alla. Alltså, inga plustankar eller offensivt tänkande innan start!

Så kom långpipet som markerade start. Jag gjorde som jag alltid brukar göra; sätter igång och går långsamt tiotalet steg sneglande på kartan. Det såg intressant ut och vägvalet till första verkade utmanande. Det visade sig också vara fint i skogen och rent på backen och det blev lite fart på benen. Plötsligt kom den där offensiva fokuskänslan. Fokus på att orientera rätt och noggrant. 

Det var slitsamt men tuggade på utan misstag eller bommar. I början på den avslutande långsträckan kändes det riktigt tungt ... gick ett hundratal meter men sedan återvände krafterna. Körde på stigen som slingrade sig längs hyggeskanten, söderut på vägen till kröken och sedan rakt på kontrollen. Var kom krafterna från? 

Var nöjd i mål, hade gjort ett bra lopp dels orienteringstekniskt men benen hade också känts någorlunda pigga större delen av loppet. En bra placering är alltid kul men att ha gjort ett bra lopp som man är nöjd med smäller alltid högre. Då kvittar det om man blir etta, femma eller tolva.

Nu råkade det bli så att loppet också räckte till DM-guld och detta minuten före storfavoriten Carl-Henry. Roligt det också.

Så märkligt att alla minustankar innan start förvandlades till det motsatta ... så det kan bli! Undrar vilka slutsatser idrottspsykologerna och framgångscoacherna drar av detta?

Allra roligast denna långa DM-helg var annars äldsta barnbarnets trippelseger. Hans mamma var också hon nära tre guld men fick nöja sig med två efter en miss på sprinten.

Snabbsprint ...

DM-sprinten på Karlsborgs fästning blev en lätt och snabblöpt historia med många sekundstrider. Det gällde verkligen att snåla in på löpmetrarna och springa på.

Det var en rejäl kontrast till förra lördagens sprint på Käringön då det krävdes mycket noggrann kartläsning.

Det blev en härlig dag i Karlsborg då solen sken och arrangemanget var bra. Äldsta barnbarnet fick stå högst upp på pallen även idag. Det blev vinst också på natt-DM.

Nattastrul ...

Det började redan vid avfärden från Vänersborg. Konstaterade att batteriet till pannlampan inte laddats. Det har strulat tidigare men naturligtvis var det bortglömt. Snabbt rotades en gammal lampa fram med lika gammalt batteri. Satsade på att ladda lite extra i stugan där vi skulle bo. Den lyste ... men inte så länge vilket konstaterades en halvtimme innan start. Sporthandlaren på plats hade en ny lampa med nyladdat batteri ... sa hon.

Det blev ett inköp och så bar det iväg till start. Hade lampan tänd för att vänja mig. Vid starten konstaterade jag att lampan gick ner i effekt och så började den blinka, signalen om att batteriet är slut. Den hade inte fått så mycket laddning. Vad göra? Frågade startpersonalen om det fanns en lampa till övers. Jajamen, en enklare variant fast jag har bara laddat den en timma.

En minut innan start och lampan var på plats. Så bar det iväg och det funkade i 20 minuter ... ljuset avtog. Tryckte på manöverknappen och fick lägre effekt. Det funkade och då var det bara att fortsätta. Det gick bra ytterligare någon kilometer men så började remmen runt huvudet att lossna. Det var bara att ställa sig still och fixa till i mörkret. Minuterna tickade iväg och tankarna kom; jag skiter i det här. Men, men lampan lyste fortfarande fast med reducerad effekt. Det var bara att tugga på och jag kom i mål. Tio minuter efter, ändå hyggligt beroende på omständigheterna. 

Men sammantaget, oj vilket strul! Idag väntar DM-sprinten i dagsljus som tur är!

Stubboende ...

DM-helg i Karlsborg med övernattning två nätter. Detta i en stubbliknande stuga med hög mysfaktor. Barnbarnen har pratat mer om boendet än om de tre tävlingarna som står på programmet; natt, sprint och långdistans.

Sprintdistansen avgörs i och runt omkring Karlsborgs fästning och de två andra i skogarna utanför samhället.

Vardags-OL-kväll ...

Idag var det OL hela dagen. Förmiddagen handlade om kontrollutsättning för kvällens olika träningsgrupper. Sedan någon timmas jobb med att skriva ut kartor samt inplastning.

Så blev eftermiddagen sen och träningen började. Linjeorientering stod på programmet med syftet att träna riktningsförändringar och kartläsning. Bra träningsmodell som borde upprepas med jämna mellanrum. Man ska inte underskatta människors intelligens men inte överskatta deras kunskaper. Många gånger tror jag att man har för svåra orienteringsträningar. Man borde oftare och mera regelbundet nöta och träna in basmomenten.

Nu märks det att hösten är på gång. Det börjar skymma ganska tidigt vilket märktes när kontrollerna skulle plockas in igen.  Imorgon väntar DM-natten strax norr om Karlsborg och det lär definitivt vara mörkt när starten går 21.00.

Onsdagshöjdare ...

Förmiddagen ägnades åt veteran-OL. Denna dag i TSOK:s regi med rejäl vildmarksterräng väster om Göta älv. Bra banor med intressanta vägvalssträckor. Sedan följde långt eftersnack med klubbkompisar från OK Gipen över kaffe och mackor.

En eftermiddag som ägnades åt att göra plommonsylt. Lite söligt och kladdigt men slutresultatet är bara så gott på morgongröten eller i yoghurten. Allt detta i väntan på dagens huvudevenemang; direktsändningen via internet av Apples event där nya versioner av iphone och iwatch presenterades. Bara så häftigt att i realtid kunna följa Tim Cook och hans medarbetare när de nya produkterna presenterades. 

Mycket stor vill-ha-faktor vad gäller iphone 7 och då plusvarianten. Dissade första upplagan av iwatch då den saknade gps men nu hade Apple tagit förnuftet tillfånga och grejat detta samt dessutom säkrat vattentåligheten. Alltså, mycket vill-ha-faktor även för armbandsuret. 

Pluskänslor ...

De positiva vibbarna från helgens två tävlingar på Käringön känns fortfarande. Det var en alldeles speciell upplevelse på de kala och ibland hala klipphällarna och det karga landskapet.

Veckans OL-reportage och underlag till tidningen ttela fokuserades naturligtvis kring DM-tävlingarna på Käringön. Visserligen inte DM för Västergötland men väl för två av klubbarna i tidningens spridningsområde: OK Gipen och OK Kroppefjäll.

Det fina helgvädret med blå himmel och solsken håller i sig och därför var det givet med en mtb-tur längs vänerkusten. 

Gääässsppp ...

Stafett-DM i Alingsås blev en gäspig tillställning. Endast fyra lag kom till start från den egna klubben. I övrigt var hela tävlingen odramatisk med utdragna resultatlistor i nästan alla klasser. Antingen har man lagt för svåra banor eller gafflat i överkant. Stor spridning blev det i alla fall och som åskådare var det ingen höjdare. Som tur var fanns det uppiggande öppna banor av hög klass med utmanande orientering.

Gårdagens medeldistans i samma område lär ha varit en blöt tillställning med mycket och ihållande regn. Tur att man var på Käringön. Idag sken och värmde i alla fall solen.

Nästa helg fortsätter DM-paketet med natt, sprint och långdistans. Det blr en långhelg i Karlsborg.

Vilken höjdardag ...

Valet att dissa det egna distriktets DM-medel och istället välja granndistriktets arrangemang var helt rätt. På Käringön utanför Orust stod två distanser på programmet. Först sprint på öns norra del bland alla hus och sommarstugor. Eftermiddagens medeldistansbanor sträckte sig över öns sydliga berghällar och kala klippor.

Vädergudarna belönade alla som tagit sig till Käringön genom att fixa solsken och klarblå himmel hela långa dagen. I vilan mellan de två tävlingarna bjöd Sjöräddningssällskapet på uppvisning i hamnbassängen.

H 21-klassen hade ett starkt startfält tack vare att nybakade dubble världsmästaren Olav Lundanes från Norge var på plats. Han vann givetvis och stortrivdes han också i den annorlunda OL-miljön.

Många plus och stort TACK till Gunnar Persson från Svanesunds GIF som var initiativtagare och motor i dubbelarrangemanget. Det blev en höjdardag!

Distriktsbyte ...

Kommande två helger vankas det DM-tävlingar. I många andra idrotter har DM nedgraderats och har inte alls samma status som tidigare. Men inom skogssporten samlas många i startlistorna. Även i mycket små distrikt lever DM vidare trots tunna startfält. 

Den egna klubben startar bara med totalt fem lag i stafett-DM. Det måste vara någon form av all-time-low i föreningens historia. Helt uppenbart är att stafetter inte känns kittlande och lockande ... eller så orsaken en annan.

Nåväl, den egna inställningen till DM-tävlingar är neutralt. Det kvittar om en tävling har DM-etikett, det är tävlingstillfället som är det intressanta och lockande. Sedan några år tillbaka är DM-arrangemang "öppna" även för löpare som inte tillhör distriktet i fråga. Dock tävlar man inte om DM-tecknen. Detta är bra. Då kan man välja vilket distrikts DM man deltar i. Detta ska göras för första gången kommande helg.

Västgötadistriktet arrangerar medel och stafett i Alingsås. Arrangerande klubbar Skogshjortarna och Kullingshof kommer fixa till en bra tävlingar i terrängen runt Hjortgården. Men Bohuslän-Dal har valt ett helt nytt terrängområde för sin sprint- och medeldistans. Man kör bägge tävlingarna samma dag på Käringön utanför Orust. Det känns bara så lockande och inspirerande att orientera där så valet var enkelt och givet.

Svanesunds GIF med Gunnar Persson som motor har karterat ön och fixar tävlingarna. I förväg har ett litet kartklipp skickats ut till alla deltagare. Detta för att man ska få en uppfattning om karaktären på terrängen och typen av kontrollpunkter som kan bli aktuella. Tanken är att man ska utnyttja kartan på vandringen från färjeläget till tävlingsarenan. Bra och kreativt nytänkande! Detta ska bli kul trots att ett DM-tecken inte kan bli aktuellt men det är helt ointressant i sammanhanget.

Veteran-OL ...

Efter uppehåll under VM-veckan har veteranorienteringarna gjort omstart för hösten. OK Flundrehof från Sjuntorp arrangerade på en gammal karta strax öster om "45:an". Vissa revideringar hade gjorts men det gällde att ha "split vision" och förlita sig till de stora detaljerna.

Närmare 100 deltagare mötte upp i det gråmulna men varma vädret. Terrängen var huvudsakligen lättframkomlig och på många ställen stod kantarellerna tätt. Men vem har tid att plocka svamp när prestigekamper ska avgöras.

Eftersnacket handlade, förutom dagens banor, mycket om VM. Funktionärer från olika delar av jättearrangemanget vittnade om både det ena och andra. De som inte var på plats i norra Bohuslän var begeistrade över perfekta TV-sändningar. En och annan funderade över om det blir några kronor i överskott från arrangemanget. En annan snackis var det förestående DM-arrangemanget i sprint och medeldistans för Bohuslän-Dal som avgörs på Käringön.