måndag 12 september 2016

Så det kan bli ...

Oinspirerad knallade jag iväg till starten för lång-DM. Hade fått vänta länge då jag startade bland de sista på hela tävlingen. Gillar inte att bara gå och vänta. Hade också negativa föreställningar om hur terrängen skulle vara; bushigt, stenigt och svårforcerat. Dessutom började det småregna och jag bannade mig själv för att inte ha packat ner och stängt ryggan ordentligt på arenan. Vi konkurrenter hade också ett "gnällmöte" när vi väntade  vår tur. Diskussionsämnet var gårdagens sprintbanor som dissades av alla. Alltså, inga plustankar eller offensivt tänkande innan start!


Så kom långpipet som markerade start. Jag gjorde som jag alltid brukar göra; sätter igång och går långsamt tiotalet steg sneglande på kartan. Det såg intressant ut och vägvalet till första verkade utmanande. Det visade sig också vara fint i skogen och rent på backen och det blev lite fart på benen. Plötsligt kom den där offensiva fokuskänslan. Fokus på att orientera rätt och noggrant. 
Det var slitsamt men tuggade på utan misstag eller bommar. I början på den avslutande långsträckan kändes det riktigt tungt ... gick ett hundratal meter men sedan återvände krafterna. Körde på stigen som slingrade sig längs hyggeskanten, söderut på vägen till kröken och sedan rakt på kontrollen. Var kom krafterna från? 

Var nöjd i mål, hade gjort ett bra lopp dels orienteringstekniskt men benen hade också känts någorlunda pigga större delen av loppet. En bra placering är alltid kul men att ha gjort ett bra lopp som man är nöjd med smäller alltid högre. Då kvittar det om man blir etta, femma eller tolva.
Nu råkade det bli så att loppet också räckte till DM-guld och detta minuten före storfavoriten Carl-Henry. Roligt det också.

Så märkligt att alla minustankar innan start förvandlades till det motsatta ... så det kan bli! Undrar vilka slutsatser idrottspsykologerna och framgångscoacherna drar av detta?


Allra roligast denna långa DM-helg var annars äldsta barnbarnets trippelseger. Hans mamma var också hon nära tre guld men fick nöja sig med två efter en miss på sprinten.