Så har då årets sista Frida City Sprint avgjorts. Man kunde välja mellan att springa i dagsljus eller mörker. Skillnaden vad gäller orienteringsteknik och upplevelsen är stor.
I dagsljus är det lätt att ha framförhållning genom att kolla in husfasader, stenmurar, häckar, trädsamlingar osv vilket inte låter sig göras i mörker. Det krävs då betydligt större skärpa och noggrannhet.
Märkligt att inte fler nattävlingar går i så kallad "sprintterräng". Det är en perfekt introduktion till att springa med pannlampa i en miljö där ingen behöver känna rädsla ifall man missar eller kommer snett. Dessutom behöver man inte ha dyrbara värstinglampor utan det går bra med enklare varianter för några hundringar.
Nu undras om någon av SAKO-klubbarna under vintersäsongens nattcup vågar köra i urban miljö och med sprintkaraktär även om banorna inte behöver vara av det kortare slaget?
