Skatspaning ...

De senaste veckorna har mitt intresse för skator (pica pica) ökat markant. Detta av en ren tillfällighet. Utanför köksfönstret tronar ett träd. Ett skatpar observerades som ihärdigt kom flygande med kvistar och grenar för ett bobygge. Kollade deras strävanden dag efter dag. Lärde mig också en del om fågelarten genom lite googlande. 

Har kollat in deras strävanden och aktiviteter varje dag. Igår blev det plötsligt ett våldsamt liv i trädet. Skatparet flög fram och tillbaka, oron var stor. Då såg jag att en av kvarterets katter tagit sig upp i trädet.

Målet var uppenbart, den skulle upp i boet där det sannolikt fanns smakfulla skatägg eller var det nyfödda ungar. Under en kvart utspelade sig naturens grymma skådespel. Stor förtvivlan hos skatorna som gjorde utfall efter utfall för att skrämma bort katten. Den hade respekt för de svart-vita men brydde sig egentligen inte så mycket. Till slut kröp den in i boet. Såg inte vad som egentligen hände men efter en stund tystnade skatorna och verkade ge upp. Så la sig friden över gården och i trädet och det var förmodligen slutpunkten på min skatspaning.

Kustnära ...

När långa natten började på 10-mila då orkade inte ögonen hålla sig öppna längre så det var bara att stänga av livestreamingen. Missade en del rejäla omkastningar som skedde i mörkret men naturligtvis följdes slutsträckan. Och oj så imponerande och starkt av IFK Göteborg. Kul med västsvenskt i topp! 

Under sen förmiddag bar det av till Hafstenssund och en spektakulär medeldistanstävling på en halvö. Det var omväxlande rejält brant men också flackare partier. Några kontroller precis vid strandkanten var ett häftigt inslag.

Omkring 500 deltagare mötte upp på en mycket välarrangerad tävling och det härliga vädret med sol och 15-16 grader var som grädde på moset.

OL i soffan ...

Idag har det blivit ett antal timmar framför teven och livestreaming från Tiomilaskogen. Det lär bli fler timmar senare ikväll och under natten ifall inte John Blund har gjort sitt.

Det började med ungdomsstafetten. Inte så spännande. Det blev utdraget och kanske var det så att banorna var lite för svåra. Dessutom saknade den egna klubben lag och det är bara så trist. Istället hölls tummarna för grannlaget TSOK som tillhörde favoriterna. Det blev till slut placering 15.

Damstafetten var desto mer rafflande och omväxlande. Det bommades friskt i skogarna norr om Nynäshamn. Himla kul att IFK Göteborg blev tvåa och deras andralag sprang också in bland de tio bästa. Imponerande men också ett resultat av ett mål- och utvecklingsarbete som startade för 6-7 år sedan. Fungerade då som processledare under ett antal tillfällen och har därför följt utvecklingen av hela klubben med speciellt intresse. Nu ska en ny plan sjösättas och jag fick förfrågan om en medverkan. Men ... svaret blev nej. Lovade och stålsatte mig själv för tre år sedan att inte ta den typen av jobb. Ska det vara proffsigt måste man dagligen leva och verka med konsultinsatser av olika slag. Det gör jag inte längre och då ska man inte heller åta sig uppgifter även om det kan vara smickrande och lockande. Är dock övertygad om att IFK gör helt rätt genom att ta ett omtag. 

En folkrörelseprofil, Fabian Månsson (1872–1938), hävdade att varje organisation behöver, åtminstone tankemässigt, börja om från början vart åttonde år för att fortsätta hålla sig rörelse. Jag är övertygad om att han har rätt.

Tro inte på allt ...

Har precis börjat läsa Hans Roslings nyutkomna bok "Factfulness". Känner igen en hel del från när jag lyssnade på honom för ett antal år sedan. Trots det är den mycket tankeväckande och absolut läsvärd. På en av de inledande sidorna skriver han:

Hur många gånger har man inte själv utgått från någon form av "valda sanningar" alltså uppfattningar om hur man tror att tillvaron är beskaffad. Och hur många gånger har man inte låtit sig duperas av exempelvis politikers tvärsäkra uttalanden och konstateranden.

Som av en tillfällighet har i dagarna sajten faktiskt.se lanserats. Faktiskt granskar nyheter och uttalanden i nyhetsflödet och är ett samarbete mellan DN, SR, SVT, SvD och KIT. Syftet är att bidra till en öppen, inkluderande och faktabaserad offentlig debatt. Tycker att det är ett gott steg. Ett försök att ändå skapa någon form av klarhet, förtydliganden och kritisk analys kring uttalanden, påståenden och "sanningar".

Inte bra ...

Ett 40-tal orienteringstävlingar i landet  har fått ställas in under mars och april beroende på snö, is och kyla. Det blir ett stort ekonomiskt bortfall för arrangörsklubbarna. Även här i väst har tävlingar ställts in.

Nu har i alla fall snön försvunnit men tävlingsarrangemangen lyser med sin frånvaro. Kommande helg är en riktig långhelg. Dock bara ett enda arrangemang i regionen eller närområdet till Göteborg och Tvåstad. Man undrar hur det är möjligt? Är orsaken att 10-mila avgörs under helgen eller vad? Det borde vara ett gyllene tillfälle för arrangörerna som fick ställa in tidigare i år att genomföra sin tävling nu istället. Är övertygad om att det inte skulle vara någon brist på deltagare.

Känns som om det är någon form av tanke- eller systemfel. I olika sammanhang pratas det om att öka och bredda utbudet. Konferenserna och projekten kring detta tema är och har varit många. Men på något sätt verkar det ha slagit stopp i maskineriet. Har det blivit för mycket prat och för lite verkställighet? Kanske är regelsystemen och kvalitetskraven så höga och så invecklade att klubbar drar sig för att arrangera. Kanske är det för mycket administration och formaliteter som gör att  den goda tanken med alla anvisningar blir den goda sakens fiende. Det är något som falerar på besluts- och samordningsnivåerna!

Tufft minst sagt ...

Inte heller denna onsdag gick det att bara ha ”pure nylon” på veteranorienteringen i Lilla Edet. Graderna var ensiffriga, himlen grå och luften riktigt ruggig. Usch, usch för vädret.

Banorna som OK Gipen bjöd på var brutalt tuffa för att uttrycka sig milt. Förutom kuperingen var det mycket bush, grenar och kvistar på backen. Sankmarkerna var också rejält vattenrika. Det blev en  genomkörare!

Terrängen öster om samhället är brant och höjderna är många vilket banläggaren utnyttjade. Nedan en höjdprofil från den längsta banan. 

Måste uttrycka min beundran för de äldre veteranerna, en del har passerat 90-strecket, som kämpar sig över vindfällen och mossar och klättrar uppför och hasar sig nerför branta sluttningar. Helt otroligt!

Trist tisdag ...

En regnig småkylig tisdag är som gjord för att fixa till saker som finns på en ”bucket list” med etiketten trist-att-ta-itu-med. Det handlar då om att städa garaget, röja i källare och garderober samt att göra sig av med diverse material typ kartonger/tomglas/reklamblad. Not so fun ... men det känns oerhört tillfredsställande när det är gjort.

På gården har hyresvärden ställt ut en jättecontainer där alla hyresgäster kan slänga det mesta. Men oj så mycket bra och fortfarande brukliga prylar som människor gör sig av med. Det borde finnas en uppställningsplats och varsågod-och-ta-plats för prylar som kan komma till användning i något annat hushåll. Det sägs att ”recycling” är inne men de vete tusan.

Under en paus var det avkopplande att manipulera med nytagna foton i en bildredigeringsapp. Idag blev det fokus på svart-vitt (inspirerad av gråvädret) och den vackra blåsippan som plåtades vid Skäktefallet i Vargön häromdagen fick en annan kulör.

Rengöring ...

Måndag är tvättdag. Jodå, tvättmaskinen och torktumularen snurrar även på fler av veckans dagar. Men på måndagar under orienteringssäsongen har mycket samlats när det varit tävlingar under helgen. Det brukar bli en hel del inte minst när det varit kallt och blött.  Detta även i ett tvåpersonershushåll. Kan dra mig till minnes tiden då två idrottsintresserade barn bodde hemma. Då var det tvätthögar som hette duga!

Kan också minnas när idrottskläderna inte tvättades. Under skoltiden förvarades gympakläderna i påsen som alltid hängde på skolbänkens krok. Gympa två-tre gånger i veckan och kläder som efter lektionerna stoppades ner i påsen till nästa tillfälle. Någon gång under terminen togs kläderna hem men mycket sällan. Det var snuskigt men det var allmänt accepterat och vedertaget. Det var inte bättre förr!

2 x medeldistans ...

En intensiv helg med två tävlingar båda över medeldistans. Under gårdagen bar det iväg till Skövde och Billingens sluttning. Kanonväder och en terräng som ännu inte var bushig och svårframkomlig. 

Sikten var också god denna tid på året. Det blev ett bra lopp, ett sådant som man alltid önskar att göra. Ett tidstapp på kanske någon halvminut. Dock ingen seger, då hade det behövts ben som var en minut snabbare.

Det kändes lite halvtungt på söndagsmorgonen. En av svågrarna hade kalas kvällen innan. Nu blev det inte toksent men ändå. Efter halvannan timmas körning söderut nåddes tävlingsplatsen vid Greggered söder om Göteborg. Härligt väder idag också men tuffare terräng. 

Det blev ytterligare ett bra lopp denna helg och därmed nöjdhetskänsla. Dock ingen seger. Löpmässigt rår man inte på de tre-fyra bästa i åldersklassen.
Så skönt att på hemvägen göra lunchstopp hos yngste sonen med familj. Den ugnsbakade laxen var superb!
Under sen eftermiddagstimma hemma igen. Nu blir det ingen mer fysisk aktivitet denna dag! Nu är det vila som gäller och frågan är om inte ögonen sluter sig tidigt denna afton.

Över 20 ...

Våren smällde till och graderna placerade sig klart över 20. Solen sken och en cykeltur var given. Målet blev denna dag ut på halvön Vänersnäs så långt vägen räckte. Medvinden var behaglig på ditvägen men hem var det rejäl motvind som gällde. Ryggan var packad med fika och det kom väl till pass under halvannan timman på en klippa precis vid vattenkanten. Det lockade med bad och det var nära, nära ... det gick bra upp till knähöjd men sedan lite väl kyligt. Första doppet får bida sin tid.

Det är inte ofta Vänersnäs hedras med närvaro men det passade bra denna soliga fredag. Minimalt med trafik mitt på dagen och då är det skönt att ”äga” vägen. Halvön är flack med många gårdar och mindre jordbruk. En del pampiga boningar från förr vilket indikerar att det varit en attraktiv boplats.

På andra sidan sundet finns Skaraborgs flygfottilj. Där finns Gripencentrum som är Försvarsmaktens centrala enhet för allt som rör utbildning av piloter. Där utbildas svenska Gripenpiloter och även piloter från andra länder som köpt planet.

Så bar det hemåt med bromsande motvind så det gällde att krypa ihop och bita ihop medan benen fylldes på med ytterligare cykelmil denna vår.

Blåsippstid ...

Det har blivit en vana, eller tradition om man så vill, de senaste åren att någon gång spana in blåsipporna vid ”Brudslöjan” eller Skäktefallet i Vargön. I år var det riktigt sent på grund av den långdragna vintern. Som vanligt blev många foton tagna och motiven liknar fjolårets eller förfjolårets eller förförfjolårets osv. 

Trots att solsken och många plusgrader utlovades blev det ändå en kylslagen cykeltur dit och hem gen. Vi var inte de enda som sökt sig till fallet för att fota, kolla in sipporna och naturligvis fika till ackompanjemang av vattenbruset. Det är ett mäktigt vattenfall som lockar många. Så i och med detta besök och sippkoll så kan en punkt på årets ”bucket list” bockas av.

Konstutställning ...

En vacker och behaglig onsdagskväll blev en kulturkväll. Dock ingen finkultur utan istället gatans konstverk alltså graffiti. 

Det blev en cykeltur till resterna av Wargöns AB som las ner för ett decennium sedan.  Byggnaderna har mer eller mindre rivits. Dock återstår en hel del husrester, väggar, trappor och byggnadsbråte.

Många av ytorna har gjorts tillgängliga för graffitimålare och det finns mycket att beskåda. Stora konstverk och små i många och allehanda färger.

Det är fascinerande att gå omkring och kolla in dels graffitin men också lämningar från fabrikstiden. Kombinationen är charmig!

Dock är en varning på sin plats. Man bör vara försiktig när man traskar igenom området. Det finns farliga hålor, raserade trappor, höga stupande väggar utan staket, bråte, glas osv. Det är definitivt ingen lekplats. 

Men ... det är absolut värt ett besök, helst då i fint väder, då graffitifärgerna framträder som bäst. 

Onsdag igen ...

Veteranorientering och denna gång i Ljungskile med Skarsjövallen som utgångspunkt. Knappt hundra daglediga på plats i kyligt vårväder ... när kommer värmen så att man kan springa med kortärmat typ  "pure nylon"?

Banorna var snälla även om det fanns en brutalbacke som skulle forceras. Flera sträckningar i bebyggelse men det känns lite som fel tid nu när barmarken är ett faktum. 

I vintras när det var Vinterrace på samma ställe då gick banorna i storskogen med rejält snödjup och det var både kallt och isvindar. Lite underligt kan tyckas.

Men inga ledsna miner för det och kaffet brukar smaka gott även när man har buff på huvudet och tjockjackan påtagen.

Det är många arrangemang på gång just nu. Gårdagskvällen ägnades åt 10-milaträning vid Skidstugan i Vänersborg. Inget eget deltagande utan det handlade om kontrollintagning efter racet. Tog de som låg stignära och kunde därför utnyttja mountainbiken. Den blev rejält fullastad med ställningar, skärmar och fickorna var packade med SI-enheter.

Oj, så mycket tid det läggs ner på arrangemang. Det är inte gjort i en handvändning. Det är så mycket som måste fixas och iordningsställas. Heder, mycket sådan till de som lägger banor och sköter allt administrativt. Ibland undrar man om inte arrangemang skulle tjäna på mer samordning ...

Cykeltur ...

En knappt två mil lång cykelrunda denna förmiddag. ”Racern” behövde luftas efter en lång vinterdvala. Valde huvudsakligen nysopat asfaltsunderlag för annars är risken stor för punka. Under vintern har det hävts ut massor av vasst grus som inte är snällt mot cykeldäck.

En härlig tur trots vind överallt och från alla håll. Så är det i Vänersborg och nu på vårkanten drar vindarna också med sig iskyla från Vänern. Men med vindtäta byxor och dito överdel är det inga problem.

Om någon vecka är förmodligen allt vintergrus borta. Såg och hörde ett antal större fordon med sop och uppsug. Gissar att det är åtskilliga ton som lagts ut under några vintermånader och nu hämtas in igen. Och så undrar man om det återanvänds ... är det möjligt ... det måste också vara en massa annan skit som sopas upp ... var läggs allt? Ja, det är den typen av frågor som snurrar runt i en pensionärsskalle när man inte behöver reflektera om jobb- och arbetsrelaterade spörsmål.

Trist ...

Om knappt veckor är det dags för 10-mila. Denna gång i utkanten av Nynäshamn. För första gången på många, många år har inte den egna klubben något lag i någon av klasserna. Bakgrunden är att det helt enkelt saknas löpare. Det är en konsekvens av den avveckling/nedtoning av elitverksamheten klubben valde att göra för några år sedan.

Förstod aldrig varför huvudsakligen den äldre generationen påhejade av en del yngre tyckte att det var ett klokt beslut. Vad har man vunnit? Vad har blivit bättre? Vem har blivit lyckligare?

Nu kommer det ta några år att bygga upp det som raserats. Ett hopp finns dock bland de många i 10-12-års åldern som tränar och tävlar flitigt. Dock finns det en risk att dessa söker sig till andra klubbar i de senare tonåren. Detta då till klubbar som har en etablerad satsning och ambition att delta på de stora stafetterna och elittävlingarna.

Nu hjälper det inte att såga sågspån. Det gäller bara att ta nya tag och starta ett utvecklingsarbete med tydligt fokus; VSK ska tillbaka!

Tufft ...

Stenungsunds OK bjöd på rejält kuperad och tunglöpt terräng vid sin vårorientering söder om samhället. Vid Toröd är bergen höga och detaljrika. Det gällde verkligen att fundera på vägvalen. Att bara på måfå dra iväg från en kontroll brukar straffa sig obönhörligt.

Många knäade rejält och löptiderna blev avsevärt längre än vid ”normala” långdistanser. Närmare 800 löpare kom till start i det löpvänliga vädret med omkring 15 plusgrader. Den egna klubben kunde notera fem klassegrar genom bland andra erfarna och rutinerade Tommy Andersson, Jenny Nyman och Emelie Svalin.

Sprintstafett ...

Brudarebackens Sprintstafett för ungdomar bestod av fyra sträckor av olika svårighetsgrad där man kunde delta med två, tre eller fyra löpare i laget. De flesta valde att dubblera alltså springa två sträckor var. Banorna var korta och lagda i slalombacken i närheten av Skatås i Göteborg.

Det fanns också en Propagandaklass där man kunde blanda friskt vad gäller årgångar. Sprang själv i ett lag med två svägerskor, en far, en dotter och en dubbelsvärfar representerade tre olika klubbar.

Barnbarn #1 och #2 sprang i samma lag och det blev seger i HD12-klassen med 26 deltagande lag. Ytterligare två lag från den egna klubben kom bland de sex främsta. Nedan uppställda efter målgång och i bakgrunden skymtar gammal man (tävlingens äldsta)  som ger sig ut på den tredje sträckan.

Sammanfattningsvis en mycket trevlig tävling med ett upplägg och en inramning som var bara så bra. Bra initiativ av Göteborgs Skidklubb!

Häftigt ...

Har under några timmar följt inledningen av Swedish League i orientering via livesändningar. Kul att kunna följa sverigeeliten med bild, ljud och text! 

Kan konstatera att det i startlistorna finns många kända namn. Jag tänker alltså på flertalet av de yngre löparnas föräldrar jag mött genom åren. Det är helt uppenbart att man måste vara infödd i sporten och debuterat tidigt om man så så småningom ska kunna vara med i toppen. Visst finns det ett och annat undantag men de är inte många.

Förmodligen är det så i de flesta idrotter, alltså en generationskoppling som öppnat dörrar och underlättat på olika sätt.

Fascineras också hur orienteringssporten har utvecklats i jämförelse när jag själv debuterade. Tänker exempelvis på discipliner, kartstandard och teknisk utveckling för att kunna följa tävlingar. Härligt!

Torsdagslöp ...

Även denna förmiddag vankades veteranorientering. Skaraborgskretsen hade sitt första evenemang för året i Grästorp. Det är en knapp halvtimmes resa hemifrån så det var bara att anträda färden. Närmare 150 deltagare hade sökt sig dit och det var trångt om starttiderna den första halvtimmen. Samling och dusch var förlagt till Ishallen och tävlingsområdet var beläget strax intill.

Fem banor stod tillbuds i det begränsade området som kan tyckas vara lättorienterat. Men ... det är bedrägligt i skogsdungarna och det är lätt tappa sekunder om man bara rusar på. Kontrollerna var många och detsamma gällde riktningsförändringarna. 

Efter loppet fika och denna gång med kompisar från Tibro och Skövde. Alltid bra att bli uppdaterad om vad som hänt och händer. Även om det var flera år sedan boendet i Tibro så var det ändå ett decennium vi fanns där och många kontakter knöts då. Vi övertalades också att åka till Skövde nästa helg och Hagens medeldistanstävling på Billingesluttningen. 

Tävlingsområdet ligger inom Rånna Ryds Naturreservat och består av stigrik kulturmark med inslag av öppna betesmarker. Låter spännande!

Onsdagslöp ...

Över 120 startande på årets andra Antikrunda eller som den också kallas veteranorientering. Solen sken men graderna hade knappt orkat sig över nollgränsen. Start och mål var förlagt till Bergagården på Hunneberg. Under påsken var det snö i terrängen och stigarna  var rejält isiga. Nu fanns inte en tillstymmelse till den vita varan och det är bara så skönt med barmark!

Bra banor med en del orienteringsmässiga utmaningar. Det var lätt att tappa en minut eller två ifall man släppte på koncentrationen.

Som vanligt fika och eftersnack men sedan dröjer det inte länge förrän tystnaden lägrar sig över platsen. Av någon underlig anledning har pensionärer oftast bråttom för att hinna med fler saker. Här unnar man sig inte några extra minuter i vårsolen lutad mot en södervägg inte.

Stugfritt ....

Första våren på länge utan att behöva bry sig om tillsyn, vård och underhåll av sommarstuga. På senhösten förra året såldes fastigheten efter moget övervägande. Den har varit till mycket glädje genom åren ... men också krävt sin tid och kostnader. I genomsnitt har vi bott där kanske en och en halv månad per år. Vintertid har vi överhuvudtaget inte varit där trots vinterboning. Så beslutet var egentligen inte så svårt. Barn med familjer hade dessutom ingen som helst lust att ta över.

Just nu känns det bara så skönt att slippa kratta upp fjolårslöv, rensa i trädgårdsland och ställa iordning för sommarmånader. Under vintern har vi dessutom sluppit åka dit för att kolla uppvärmning och att vattenledningar inte frusit. 

Alltså, ingen som helst längtan att vara sommarhusägare. Var sak har sin tid och sommarstugan har haft sin tid!

Ta-Ge ...

På en stubbe i närskogen har Ta-Ge återvänt. Det är en enkel liten plastinbakad lapp med en uppmaning och en pryl av något slag. Prylen byts ut med oreglbundna mellanrum av den som känner för det och det har alltid varit spännande (nåja) att passera och kolla in stubben. 

Så plötsligt försvann Ta-Ge efter någon friluftsdag för skolelever för något år sedan.

Nu har Ta-Ge återuppstått och piggar upp promenad- eller löprundan. Ska bli intressant att se hur länge  Ta-Ge överlever denna gång. Får också fundera på vad jag själv ska ta med i utbyte ... kanske blir det en kompass eller varför inte en stiftstämpel.

Bara nylon ...

Värmerekord för i år. Graderna pendlade kring 20. Över 1200 orienterare var på plats när FK Herkules arrangerade en medeldistans i de branta och svårforcerade bergen öster om Mölndal. Temperaturen möjliggjorde att bara springa i nylondress. Skönt efter alla vinterlöp med superställ och overall.

Terrängen är den här tiden på året öppen och sikten är god. Värre blir det under sommaren och hösten med all bush och växtlighet. Då är det inte kul att orientera i området.

Banläggaren bjöd på utmanande orientering och det var många som bommade här och där. Terrängen är riktigt detaljrik och kartan naturligtvis lika så. Det är tur att alla över 60 får en någorlunda läsbar karta i skala 1:7500. Det bästa hade varit en ännu större skala för att kunna tyda alla detaljer.

Även yngre årgångar borde få storskaliga kartor. Jag har aldrig förstått varför de under 60 ska ha 10000-del eller 15000-del. De gäller då främst ungdomar. 

Ta som jämförelse textstorleken i en barnbok. Den skiljer sig rejält från en vuxenbok. Sannolikt bygger det på någon form av forskning och erfarenhet som pekar på att barn lättare tar till sig, fattar och förstår större symboler och tecken.

Ja, det här med fasta kartskalor är ytterligare en av orienteringssportens mysterier som av hävd och tradition levandehålls.

Nöjda ...

Via liveresultaten kunde Västkuststafetten följas på distans. Hur skulle det gå för barnbarn som sprang andra respektive tredje sträckan. Banan var densamma för alla sträckor.

En lagom klurig bana som passar bra för en stafett där man högst får vara tolv år och där killar och tjejer springer samma klass. En annan bra sak är att man på mittensträckan kan ha 1-3 löpare. Den som kommer först till växeln lämnar över till slutsträckan.

Efter 45 minuter och tre avverkade sträckor var det dags för målgång. I ensamt majestät kom en rödtröjad VSK-löpare och sprang i mål som vinnare med 47 sekunder tillgodo till nästa lag. Gissa om det var nöjda barnbarn och lagkamrater denna lördag i Göteborg.

Inte så lätt ...

Hittade följande intressanta övning i en pärm från en ledarskapskurs jag deltog i för något decennium sedan. Temat var ”Värderingar och tankar som styr”. Ta del av nedanstående saga om en baron och hans gemål. 

Detta är berättelsen om en baron och en baronessa som bodde i en makalöst stor och mäktig borg. En dag sa baronen till baronessan; Jag ska besöka en bekant idag och kommer hem först sent i natt. Du får under inga förhållanden lämna borgen, gör du det hamnar du i extrema svårigheter.

Baronen red iväg på sin vita och ståtliga springare. Efter ett tag blev baronessan uttråkad, hon lämnade borgen och begav sig till sin älskares koja. Tiden gick och baronessan märkte att eftermiddagen blev sen. Hon ilade tillbaka till borgen och skulle just passera över fällbron när vakten uppenbarade sig med draget svärd. Stanna, skrek han. 

Baronen har sagt att om jag såg dig komma tillbaka in i borgen under dagen ska jag döda dig. Baronessan blev förskräckt, vände om och sprang tillbaka till älskarens koja. Du måste hjälpa mig skrek hon. Älskaren sa; tyvärr, hjälper jag dig blir jag dödad, du får ta hand om dig själv, försvinn! 

Baronessan tog sig tillbaka till borgen. En eka med en roddare fanns vid vallgravskanten. Snälla, sa baronessan, ro mig över den breda och djupa vallgraven så att jag kan smita in i borgen. Gärna det sa han men det kostar 1 00 guldmynt. Jag har inga pengar för tillfället men ro mig över så ordnar jag det. Jag är ledsen baronessan, först guldmynten sedan ror jag. 

Baronessan blev förtvivlad men sökte upp en väninna i närheten och berättade vad som hänt. Låna mig 1 00 guldmynt … fort … du får tillbaka dem imorgon. Nej det vågar jag inte då blir jag dödad svarade väninnan. 

Kvällsmörkret började lägga sig, det blev sent och baronessan desperat. Hon vände tillbaka till fällbron, såg inte någon vakt, och rusade över. Precis när hon kom in i borgporten steg vakten fram och stötte sitt svärd i henne. Hon dog omedelbart.

I sagan finns sex individer: 

• Baronen

• Baronessan

• Vakten

• Älskaren

• Väninnan

• Rorsmannen

Lista i tur och ordning vem du tycker är mest ansvarig för baronessans död till den som är minst ansvarig. 

Snön försvinner ...

Idag inspekterades snöläget vid Skidstugan. Mycket har försvunnit och ett av barnbarnen undrar vart det vita tar vägen. Ja, vad svarar man? Dock skönt att mer och mer av den vita varan smälter ner.

Graderna närmade sig tvåsiffrigt och på något sätt kändes det som om våren sakta knackar på. Härligt!

Årspremiär ...

Våren är (kanske) här. Onsdagarnas veteranorientering har haft premiär. 72 löpare samlades vid Slätthultsgården i Trollhättan. 

Även några snödroppar tittade yrvaket upp. Regnet strilade ner men vad gör det när snön spolas bort. 

I omklädningsrummet diskuterades (som vanligt) krämpor, skador, smärtor och den minimala mängden träning under vintermånaderna. Visserligen hade några över 100 skidmil i kroppen men ändå. Nu är ju oftast detta inte helt med sanningen överensstämmande utan mera ett sätt att tona ner (egna) förhoppningar och förväntningar.

Som vanligt efter loppet samling runt kaffekoppen och förmiddagsmackan. Oj, vilka goda skapelser en del har med sig. Det handlar då inte om utsmetad blek kaviar som pålägg utan omsorgsfullt genomtänkta smakupplevelser.

Trots att det stora flertalet sprungit ett antal gånger i terrängen så var det ändå lätt att ta fel på mängden stigar och motionsspår. En och annan väl gömd kontrollskärm skapade också tidstapp. Egentligen bra att det är så för utan dessa skulle eftersnacket vara ganska så andefattigt och innehållslöst.

Tillbakablick ...

Påsken är över. Den blev till glädje för många tävlingssugna orienterare. Alla fem planerade arrangemang här i väst kunde genomföras. Arrangörerna fick slita hårt då snö, kyla och is försvårade det mesta. Men det blev höjdartävlingar som vann mångas gillande. Vädergudarna belönade insatserna genom att inte ställa till med nederbörd och mörka moln. Istället strålade solen och löptemperaturen var behaglig.

Lokaltidningen TTELA har en positiv inställning till orientering. Man lämnar generöst med utrymme för reportage, resultat och foton. Det blir flera sidor efter en påskhelg med fem tävlingar. Tidningen har också en nätupplaga:

Dock saknas det lokala inslaget i elitklasserna. För tillfället finns det ingen som har rollen. Förhoppningsvis finns han eller hon nu i ungdomsklasserna och bidar sin tid. Med all respekt och all beundran för veteraner och annat "gammfolk" som presterar i sina respektive klasser men det skulle bara vara så bra för orienteringssporten i tvåstadsområdet med en men gärna flera fixstjärnor.

Påskavslut ...

Annandagens orientering bjöd på strålande solsken och perfekta förhållanden trots att stigarna var riktig isiga vid Slätthultsgården i Trollhättans södra utkant. Vikingaträffen var ett mycket välordnat arrangemang med utslagsgivande och roliga banor.

Förutom egna lopp har påskhelgen varit intensiv utifrån rollen som OL- skribent i lokaltidningen TTELA. Det handlar inte bara om reportage och resultat som ska skrivas utan också om foton som ska tas. 

Det blir många foton under en tävlingsdag. Tätpositionerna i elitklasserna växlar men till slut fastnade trots allt segrarna i herrarnas och damernas elitklasser. I mittenbilderna syns Henrik Johannesson, Stora Tuna OK och Maren Jansson Haverstad, NTNUI-Norge.

Uppfinning ...

Vintern med all snö har varit ett helvete för orienterarna. Många tävlingar har ställts in men hos de arrangörer som ändå valt att genomföra tävlingen har banläggarna haft det minst sagt besvärligt. Man har fått trampa sig igenom stora snölager bärandes på ställningar, kontrollskärmar och SI-enheter. Det har helt enkelt varit svårt att ta sig fram.

Men orienterare är kreativa och nu har den tekniska kommittén tagit fram en lätthanterlig typ av terränggående snöplog. Den är hopfällbar, lättmanövrerad och väger minimalt men testerna har visat att det är ett effektivt redskap.

Nu tycks ändå vintern vara på återtåg så först nästa år ska plogen lanseras för fullt. Enligt uppgift ska alla licensierade banläggare gratis erhålla varsitt exemplar tack vare en ny sponsor. Övriga som vill ha en plog får själva pytsa upp kronorna den kostar.