Våren är (kanske) här. Onsdagarnas veteranorientering har haft premiär. 72 löpare samlades vid Slätthultsgården i Trollhättan.
Även några snödroppar tittade yrvaket upp. Regnet strilade ner men vad gör det när snön spolas bort.
I omklädningsrummet diskuterades (som vanligt) krämpor, skador, smärtor och den minimala mängden träning under vintermånaderna. Visserligen hade några över 100 skidmil i kroppen men ändå. Nu är ju oftast detta inte helt med sanningen överensstämmande utan mera ett sätt att tona ner (egna) förhoppningar och förväntningar.
Som vanligt efter loppet samling runt kaffekoppen och förmiddagsmackan. Oj, vilka goda skapelser en del har med sig. Det handlar då inte om utsmetad blek kaviar som pålägg utan omsorgsfullt genomtänkta smakupplevelser.
Trots att det stora flertalet sprungit ett antal gånger i terrängen så var det ändå lätt att ta fel på mängden stigar och motionsspår. En och annan väl gömd kontrollskärm skapade också tidstapp. Egentligen bra att det är så för utan dessa skulle eftersnacket vara ganska så andefattigt och innehållslöst.
