Det började med ungdomsstafetten. Inte så spännande. Det blev utdraget och kanske var det så att banorna var lite för svåra. Dessutom saknade den egna klubben lag och det är bara så trist. Istället hölls tummarna för grannlaget TSOK som tillhörde favoriterna. Det blev till slut placering 15.
Damstafetten var desto mer rafflande och omväxlande. Det bommades friskt i skogarna norr om Nynäshamn. Himla kul att IFK Göteborg blev tvåa och deras andralag sprang också in bland de tio bästa. Imponerande men också ett resultat av ett mål- och utvecklingsarbete som startade för 6-7 år sedan. Fungerade då som processledare under ett antal tillfällen och har därför följt utvecklingen av hela klubben med speciellt intresse. Nu ska en ny plan sjösättas och jag fick förfrågan om en medverkan. Men ... svaret blev nej. Lovade och stålsatte mig själv för tre år sedan att inte ta den typen av jobb. Ska det vara proffsigt måste man dagligen leva och verka med konsultinsatser av olika slag. Det gör jag inte längre och då ska man inte heller åta sig uppgifter även om det kan vara smickrande och lockande. Är dock övertygad om att IFK gör helt rätt genom att ta ett omtag.
En folkrörelseprofil, Fabian Månsson (1872–1938), hävdade att varje organisation behöver, åtminstone tankemässigt, börja om från början vart åttonde år för att fortsätta hålla sig rörelse. Jag är övertygad om att han har rätt.
