Två landslagsstjärnor har den senaste månaden bestämt sig för att sluta med satsningen. Inte konstigt, har man vunnit många medaljer så infinner sig naturligtvis en viss mättnad. Dessutom kostar det mycket tid, kraft och energi att ligga på topp. Värdetävlingarna har blivit fler vilket kräver fler förberedelseläger osv. Det är åtskilliga veckor och helger som måste tillbringas i landslagsmiljön.
Men Sverige har en bred elittopp så det finns säkert efterträdare som även i framtiden säkrar medaljer till blågult.
Ibland undrar jag om orienteringsidrotten gynnas av mängden mästerskapstävlingar. Tiden är begränsad vilket innebär att man måste prioritera och välja bort. Tror att flera landslagslöpare efter en tid saknar den vardagliga idrottstillvaron som umgänge med familj och klubbkompisar.
Tror därför det är klokt med separerade sprint- och skogsmästerskap. Alltså, att man kör respektive discipliner vartannat år. Kanske borde man också ha World Cup med ett upplägg där man bara har skogsdistanser när det är Sprint-VM och tvärtom.
