Så stor beundran jag har för idrottsmorsor i allmänhet och orienteringsmorsor i synnerhet. Förutom att de många gånger tränar och tävlar själva säkerställer de juniorernas idrottande och "överlevnad". De packar, de snyter näsor, de knyter skor, de håller ordning, de tröstar, de har överseende, de tar hand om, de letar efter borttappade prylar, de hejar och de finns tillhands.
Senaste exemplet är tre morsor som i fredags packade minibussen full med ungar och väskor. De rattade upp till Dalarna där klockan blev sen innan man var framme. Tidig uppgång både på lördag och söndag för att coacha och vara morsa på Daladubbeln. Efter prisutdelning lång hemresa och sen hemkomst.
Hur orkar dom och hur hinner dom? Vad vore tillvaron utan dessa morsor?
