Idag inbjöds det till veteranorientering i Göteborg. Start och mål var i nära anslutning till Skatås där jag deltog i min första orienteringstävling: skol-DM på hösten 1963.
Ett knapp hundratal löpare kom till start denna småkyliga förmiddag på de fyra banorna. Den längsta skulle enligt beskrivningen vara 4,2 kilometer fågelvägen men ... i verkligheten var den omkring sex. En felprogrammering i OCAD-programmet var orsaken. Dock var det en kul, omväxlande och vägvalsrik bana i snöfri och lättframkomlig terräng.
Efter loppet väntade delikat italiensk lunch i restaurangen Ciao bella på Avenyn. Sedan bar det iväg till Kungälv för ett kärt möte under några eftermiddagstimmar.
Jag tror att alla människor under sin livscykel har en eller flera personer som på något sätt betytt något alldeles extra. För min del är en av dessa min farbror Åke. Min pappas yngste bror var den som drog och fick med mig till orienteringssporten som ung tonåring. Han inspirerade, stimulerade, uppmuntrade, underlättade och öppnade dörrar. Jag blev helt såld och hängiven och detta har inte avtagit det minsta genom åren.
Orienteringsengagemanget har format och präglat hela mitt liv. Träffade Gunilla genom en tjejkompis som orienterade och så blev också hon heltänd på skogssporten. Våra barn präglades naturligtvis av orienteringsintresset vilket förts vidare till barnbarn. Oj, vilken lavin Åke satte igång!
Under sin livsbana var han också idrottslärare under en period. Under min livsbana har jag också varit idrottslärare. Åke har även jobbat på Riksidrottsförbundet ett antal år och det har jag också.
Min stora inspiratör och förebild har passerat 80-årsgränsen. Han kan av hälsoskäl inte längre utöva världens underbaraste idrott men följer allt som händer via Winsplits, Livelox och allt vad det heter. Han har järnkoll!
Eftermiddagstimmarna försvann snabbt denna gråmulna dag när minnen och upplevelser uppdaterades. Vilken tur att min pappa hade en orienterande lillebror!
