Döda era älsklingar ...

För många år sedan var jag på en kurs/utbildning där föreläsaren kom med uppmaningen "Kill your darlings"! Uttrycket används inom dramaturgi för film och litteratur, och handlar om att ta bort ord, meningar, scener och annat som av någon anledning tilltalar upphovspersonen men som inte tillför berättelsen något väsentligt.

Föreläsaren menade att aktörer inom alla verksamheter oavsett om det handlar om exempelvis företagande eller föreningsliv ska våga att ta bort, lägga ner och sluta med saker som egentligen inte tillför något. Det handlar om företeelser som överlevt sig själva, som är passé men som ändå av någon outgrundlig anledning hänger kvar och levandehålls.

Kom att tänka på de tre orden den gångna helgen. Stod i kön till duscharna efter lördagens orienteringstävling i Bergslagen. Uppsnappade ett samtal mellan ett gäng gubbar som handlade om KM, alltså klubbmästerskap. Förstod att det var problem med att få till det vad gäller tävlingsdagar, klassindelning och regelverk. Det vittnades om  olika försök att skapa värdiga mästerskap. Kriterierna och uppläggen hade förändrats, justerats, omdanats och modifierats vid många tillfällen under flera årtionden. Trots alla åtgärder hade man ändå inte fått till det och KM verkade idag mera vara ett problem och en pålaga än ett kul händelse och en årlig eftertraktad tilldragelse i respektive klubb.

Log för mig själv, kände igen tankegångarna från den egna föreningen. Uppenbarligen är orienteringsklubbarna flera, eller kanske till och med många, där KM fortfarande hanteras som något centralt och väsentligt. 

Blickar man bakåt i tiden och gör tillbakablicken riktigt lång kan man förstå att KM var en betydelsefull aktivitet i klubbarna. Utbudet av tävlingar och mästerskap var klent och det årliga KM-arrangemanget var ett sätt att komma samman och få till ett tävlingstillfälle. Gulnande tidningsklipp och gamla dokument vittnar om att många mötte upp och statusen var hög. Men det var då det.

Funderade vidare när jag sakta men säkert närmade mig duschstrilen att KM i allra högsta grad kvalificerat sig till Kill-your-darlings-listan! Det är ett typexempel på något som inte längre tillför verksamheten något väsentligt eller är berikande på något sätt men som känslomässigt bitit sig fast. 

Oj, oj, oj ...

Man häpnar emellanåt och så också dessa dagar. Den egna klubben har inte längre tillgång till samhällsstöd för att kunna avlöna en anställd som fixar, städar och plockar upp efter olika aktiviteter i klubbanläggningen. Det innebär naturligtvis en utmaning och uppfordran för klubbens medlemmar att fixa detta på något sätt. 

En till numerären liten och åldersstigen falang vill dock ha det som tidigare. En anställd ska sopa upp, städa, torka upp osv när man bastat, skitat ner eller utnyttjat omklädningsrummen. Lönekostnaden för detta tycker man ska fixas genom att medlemmar i större utsträckning ska få betala för deltagande i tävlings- och träningsaktiviteter. Alltså, ska barn och ungdomar (eller deras föräldrar) som utgör merparten av de som är idrottsligt aktiva bära kostnaden för att äldre män ska slippa ta ett tag med sopkvasten eller golvmoppen. 

Detta är anledningen och orsaken till min häpenhet men även en portion ilska. Dessutom har man mage att med jämna mellanrum ha synpunkter/åsikter/tyckanden om att andra klubbmedlemmar "inte ställer upp" eller "borde dra sitt strå till stacken" och "man utnyttjar bara klubben".

Jag vet inte vilken tillvaro eller vilken kontext dessa till åren komna har präglats av eller vistats i. Dock verkar det vara ljusår ifrån det som kan rubriceras som ideellt och oegennyttigt. Värnandet om och stödet till unga och kommande generationer verkar inte heller finnas i tankevärlden. Man är sig själv nock helt enkelt! Man undrar också så där i förbigående vem som på deras hemmaplan städar och håller rent? 

Men, men det finns trots allt många, många som representerar motsatsen. Jag är så imponerad av mängden frivilliga insatser som görs av ungdomsledare, kommittéer, föräldrar, kontrollutsättare, tävlingsledare osv osv. Oj, så många frivilligtimmarna blir om man summerar.

Tycker också man ska ha respekt för exempelvis dubbelarbetande barnfamiljer som har fullt upp med att få livspusslet att gå ihop.  Man kan då inte ställa vilka krav som helst  vad gäller mängden ideellt engagemang. 

Avslutningsvis en liten utmaning till gubbsen: men visst skulle ni klara av att sopa ett golv och svabba av kaklet i duschutrymmet!

All-time-low ...

Lördagskvällen och en bit in på natten var vikt åt webb-TV från 10-mila. En bra sändning där det var tajt i början men som alltid i dessa sammanhang blir det rejält utdraget när det drar ihop sig för målgång. IFK Göteborg vann för tredje året i rad. Imponerande och riktigt gött!

Som lokaltidningsskribent var årets 10-mila en stor flopp och ett rejält fiasko. Det var några decennier sedan något liknande bottennapp. Förhoppningar ställdes till Trollhättans SOK och deras lag i alla tre klasserna men utfallet blev dåligt, om inte riktigt dåligt. Några förhoppningar för den egna klubben fanns överhuvudtaget inte då inget lag var anmält. Jag har uttryckt det tidigare men understryker det ytterligare en gång: riktigt trist! Dock en tydlig konsekvens och följd av de nedprioriteringar som gjordes för några år sedan. Usch och fy! 

Dock blev det ytterligare en härlig orienteringsdag i Skinnskatteberg med långdistans på menyn. Betydligt finare terräng än gårdagens medeldistans även om det var rejält tunglöpt i de vattensjuka sankmarker som passerades. Djärvt av banläggarna att dra banorna genom dessa partier. Hade själv aldrig gjort det. Tur att omständigheterna var så fina med härligt vårväder, solsken och nästan 18-20 grader i luften. 

Konstaterar den stora orienteringstekniska skillnaden mellan terräng och banor när man jämför västsverige och bergslagsterräng. I den senare handlar det mycket om att köra kompass och det märks att man inte tillfullo behärskar detta.

Ytterligare en kul och utmanande OL-helg kan läggas till handlingarna men redan på onsdag väntar något nytt och en kontrast. OK Gipens tävling Götaälvdalsträffen arrangeras öster om samhället i riktigt tuff, kuperad, gnetig och detaljrik terräng.

Bergslagslöp ...

Omkring 500 löpare mötte upp i Skinnskatteberg denna vårlördag. Medeldistans stod på programmet i flack terräng och på banor som inte hade några större orienteringstekniska svårigheter.

Den som kan sin orienteringshistoria vet att de första svenska mästerskapen i orientering avgjordes i Skinnberg 1935. Det fanns då bara en herrklass och premiärsegraren hette Alvar Kjellström. Han tävlade för stockholmsklubben Stigfinnarna.

Det är alltid intressant att tävla runt om i landet inte minst beroende på hur man tillämpar regelverket. Oftast finns möjligheter att efteranmäla sig till tävlingar senast två-tre dagar före evenemanget.

Vid dagens tävling erbjöds följande alternativ: Efteranmälan vid arenan på tävlingsdagen på inlottade vakanser senast 1 timme före första start mot förhöjd avgift. Så smart och så genialt. Heder åt arrangörsklubbarna!

Västsvenskarna som deltog kunde räknas på ena handens fingrar alltså inte så många bekanta. Men visst blir det möten med några man mött genom åren. Alldeles speciellt kul att träffa Wiklund från Arboga. Han förärade oss en honungsburk från den egna produktionen. Det är honung som heter duga!

Imorgon väntar långdistans med samma arena och målområde som idag men innan dess ska 10-mila följas via webb-tv på boendet i Fagersta.

10-mila ...

Kommande helg väntar årets 10-mila. Nästan tusen lag är anmälda med följande fördelning:

Tiomilakavlen 315

Damkavlen 347

Ungdomskavlen 294

Tyvärr, tyvärr har den egna klubben inget lag. En viss skillnad i jämförelse med för några år sedan då 10-mila var en stor, viktig och prioriterad aktivitet. Nu är det bara att hoppas att ungdomssatsningen som klubben har bär frukt kommande decennium.

Vad gäller grannklubbarna är det bara Trollhättans SOK som satsar seriöst. Dock lär de inte ha kapacitet att slå sig in bland de 50 bästa.

Även min forna klubb OK Gipen är anmälda och jag gissar att deras ambition är att "gå runt" - gott det!

Förutom 10-mila är det få orienteringstävlingar under helgen. Därför ställs kosan till Bergslagen och Skinnskatteberg för OL-touren. Det är inte särskilt ofta vi tävlar där så det ska kul. Dock är de yngre Hogedalarna inte på plats. SM-finalerna i innebandy avgörs i Stockholm under helgen. Innebandyklubben i Vänersborg åker dit med många  ungdomar, föräldrar, tränare och allt vad det heter. Så kompasser och dubbskor får vila denna helg.

Oavsett var man är och vad man gör kollar man dock säkert in webb-TV och bataljerna i Glimåkraskogen under lördag-söndag. Lite 10-mila-känsla måste man ha!

Bara en tusing ...

Fortsättning följer vad gäller stadens bandylag IFK Vänersborg och deras försök att ordna upp ekonomin efter vidlyftiga affärer och noll-koll på kassaflödet.

Kommunen har enligt dagens lokala avisa fortsatt sagt nej till att efterskänka omkring 400 000:- av skattebetalarnas pengar. Man är med all rätt rädd för att skapa prejudikat som kan leda till att andra klubbar och föreningar agerar på samma sätt i framtiden.

Det har lett till att många bandyentusiaster har börjat oja och stoja för att kommunen inte ställer upp. Man målar upp skräckscenarier för vad som kan hända om klubben kånkar och det skulle naturligtvis vara trist. 

Men samtidigt undrar man om det nu är så illa ställt och ett katastrofläge varför inte dessa entusiaster, supporters, hangarounds och allt vad det heter mobiliserar. Nu är det ett jätteläge att ställa upp och verkligen visa och understryka sin hängivenhet och sitt engagemang. Det räcker med att 400 personer pytsar in en tusing var till den kommunala kassan så är problemet löst. Sedan tidigare har ju flera privata näringsidkare lovat att "efterskänka" eller skriva ner sina fordringar. Hur svårt kan det egentligen vara?

Mitt i veckan ...

Så var det vardag igen efter en innehållsrik påskhelg. Men onsdagsförmiddagar är avsatta för veteranorientering så det var bara att tejpa vristerna, dra på sig tävlingsdressen och dra iväg till Herrestadsfjället norr om Uddevalla. Där väntade tuff vildmarksorientering men denna torra vår har torkat upp de flesta sankmarkerna som annars brukar vara rejält vattenfyllda denna tid på året. Dock var det tunglöpt bland alla tuvor och högt fjolårsgräs.

Samlingsplatsen var den idylliska gården Åleslån där solen hettade på längs den gamla ladugårdsväggen. En bekant som vanligtvis har fullt upp med att säkra pensionerna för gamlingarna hade tagit kompledigt. Hon ville delta i och uppleva onsdagstillvaron för veteranorienterare och "pryade" på en av banorna.

Tufft, var omdömet ... här mesas det inte vad gäller svårighetsgrad och fysisk utmaning!

Efter fikastund tog det inte många minuter innan merparten bröt upp och som genom ett trollslag var det plötsligt tomt på gårdsplanen. 

- Men varför stannar man inte kvar och njuter av stillheten, värmen och trevligt sällskap, fortsatte hon.

Så är det bara ... agendorna är fulltecknade ... "mor" väntar därhemma med lunchen ... yogan börjar om två timmar ... husbilen ska besiktigas ... barnbarn ska hämtas från dagis ... ska hinna med en sväng till IKEA ... skärmar ska hängas ut för kvällens nybörjarkurs osv. 

- Det verkar jobbigt att vara pensionär, blev slutrepliken.

Vilken insats ...

En som vanligt orienteringsspäckad påskhelg är över. Fem mycket välarrangerade tävlingar har genomförts i närområdet. Sammantaget gjordes 3500 starter och jag gissar att alla verkligen trivdes när vädergudarna också var på plats med sol, värme, vindstilla och blå himmel.

Många, många funktionärer har varit inblandade med olika grader av insatser. Speciellt banläggarna har haft en tuff uppgift. Det är ett rejält och ansvarsfullt beting att fixa till banor för alla klasser. Det kräver så mycket noggrannhet och att ha totalkoll. 

En annan stor insats gjordes under tävlingarna av speakern Susanne Barkholt. Varje dag under flera timmar informerade hon, serverade mellantider, intervjuer, sluttider och avslutade varje dag med att styra upp prisutdelningarna på ett härligt värdigt sätt. Jag beundrar verkligen hennes insats med så stort och genuint engagemang.

Har själv genom åren haft många speakeruppdrag men då oftast endagarsuppdrag. Kan dra mig till minnes att man var helt slut efter att under många timmar ha haft totalfokus på uppgiften. Att göra detta fem dagar i sträck är bara så imponerande!

En annan i topp ...

Igår vann storebror och idag var det lillebror, barnbarn #2, som segrade. Detta i påskhelgens avslutningstävling i Trollhättan. Formidabelt vackert och härligt väder och ett otroligt fint arrangemang. Idag stod medeldistans på programmet och det var verkligen lurigt och klurigt i den huvudsakligen flacka och detaljrika terrängen.

Men för barnbarnen och deras jämnåriga blir det inte någon längre vila och återhämtning efter en intensiv påskhelg. Redan imorgon kväll kör den lokala ungdomstävlingen SAKO-serien igång i Sjuntorp. Orienterande barnfamiljer har bråda tider nu och gissar att det är en och annan mamma och/eller pappa som tycker att det-är-lite-mycket-nu!

I topp ...

Ytterligare en tävlingsdag denna påskhelg. Alla klämmer inte alla fem tävlingar utan tar en vila- och återhämtningsdag. Det blev en sådan för mig själv idag. Istället var det att hänga vid målupploppet på Herrestadsfjället tillsammans med äldsta sonen. Fokus på många uppgörelser men framförallt i H14-klassen. 

Barnbarn #1 tillhör skaran som tävlar varenda dag och påskdagen blev en lyckodag denna soliga vårdag. I år har steget tagits upp i H14-klassen och idag togs årets första triumf i den nya konkurrensen. Stor lycka för honom själv naturligtvis och stolt var fadern och även farfadern. Det var också en skön revansch för barnbarnet som på långfredagens sprintetapp tokbommade en kontroll och återfanns långt ner i prislistan. Idrott är verkligen omväxlande och kontrastrikt; lycka och misslyckanden, glädje och besvikelse, vinst och förlust, lätt och tungt, bom och spik på, trist och kul!

Toppendag ...

Påskafton och traditionen påbjuder deltagande i orienteringstävlingen Öjetrampen som snart har 50 år på nacken. Deltog på en av de första upplagorna 1967. Närmare 1500 löpare mötte upp i vårvädret strax utanför Sollebrunn där graderna stack över 20-gränsen. 

Långdistans stod på programmet och det var en typisk sådan bana med få kontroller.  Det tillhör inte favoritdistansen. Inte för banlängden utan mer på grund av karaktären. Orienteringsmomentet är inte lika utmanande som vid medeldistans. Men det var otroligt fint i skogen även om det överallt fanns spår efter vildsvinens härjningar.

Arrangörerna Främmestads IK och OK Kullingshof svarade för ett riktigt toppenarrangemang. Det var så välordnat, gediget och trevligt upplagt vad gäller allt. Det var en höjdardag!

Fortspring ...

Årets första sprintorientering genomfördes i helt underbart vårväder med 20 grader i luften, blå himmel, vindstilla och solsken. Det var så underbart att bara kunna springa i ”pure” nylon. Tävlingsområdet var lättlöpt och snabblöpt i villabebyggelse och i ett parkområde. Över 500 löpare kom till start och alla verkade njuta av det perfekta vädret och det högklassiga arrangemanget.

För de äldre löparna har året inneburit en förändring då kartskalan numera ska vara 1:3000. Detta för att kartan ska vara lättläst och tydlig.Tendensen har varit att fler och fler föremål har tagits med vilket medfört svårigheter att tyda allt när synen försämras. En bra åtgärd, men det finns alltid en risk att ännu fler och ännu mindre terrängdetaljer plockas med av ambitiösa kartritare.

Sprint som tävlingsform med korta banor och många kontroller utmanar. Det gäller att fatta mycket snabba beslut och spara in på löpmetrarna. Det kan straffa sig att passera på ”fel” sida av ett buskage eller avvika några grader från kompassriktningen. Dessutom måste man ligga på löpmässigt och hela tiden vara offensiv. En kul form som omväxling till de mera vanliga disciplinerna långdistans och medel.

Klokt ...

På Orienteringsförbundets hemsida framgår att O-Ringen inte blir en del av en framtida världscup. I flera decennier har frågan diskuterats. Minns att det var på tapeten redan under min egen period som förbundskapten. Var själv aldrig någon anhängare av idén. Förstod helt enkelt inte poängen eller det geniala med att samordna O-Ringen och Världscupen.

Alltså, tycker jag det är ett klokt belut som fattats i dagarna. Förutsättningarna har uppenbarligen noga granskats. Nu har parterna tillsammans funnit att det går att hitta andra och bättre lösningar.

O-Ringen är stort, mäktigt och ett fantastiskt arrangemang men det är inte eliten som sätter färg på tävlingen. Det är den stora massan och bredden på arrangemanget. Förstår fortfarande inte vad påskyndarna och ivrarna förväntar sig eller tror ska hända om tävlingen skulle få världscupsstatus. Är det fler sponsorer, mer uppmärksamhet eller vad?

Nu är det i alla fall slutdiskuterat för den här gången men det dyker säkert upp nya påskyndare och ivrare.

PM ...

Under alla mina decennier inom orienteringsidrotten har jag inför varje tävlingstillfälle tagit del av ett dokument benämnt  "PM". Begreppet kommer från det latinska begreppet promemoria. Med detta avses ett kortfattat dokument för ett avgränsat ämne. Promemoria är också ett samlingsnamn för förslag, instruktioner, referat, rapporter, utredningar, skrivelser, yttranden mm.

Har alltid undrat varför begreppet "PM" används istället för "Information", "Tävlingsfakta" eller kort och gott "Info".

Nåväl, nästa sak jag noterat är att dessa PM inte längre är kortfattade. De tenderar att bli allt längre och utförligare. Den digitala utvecklingen har möjliggjort detta då man i princip kan skriva hur mycket som helst då distributionen inte längre är ett problem. Förr var arrangörerna tvungna att kopiera upp på pappersark som delades ut till alla när man anlände till tävlingsplatsen. Därför var man extra noggrann och selektiv och fixade in allt på ett A4-blad.

Idag får man skrolla länge, länge på smartphonen för att hitta det som är viktigt och bra att veta inför loppet som ska löpas.

Noterar allt oftare hur nybörjare och noviser i orienteringssporten kämpar sig igenom textmängderna med bekymrade pannveck. Gissar att man tror att allt är viktigt.

Därför undrar jag om det inte blir en tillbakagång till tiden då PM var kortfattade och avgränsade. Information om vilka som ingår i juryn eller vem som är speaker eller vad tekakorna i markan har för pålägg publiceras då på annan plats.

Lokalt i fokus ...

"Dubbla budskap" är en beteckning på yttranden, uttalanden och uppmaningar som inte är entydiga, alltså ... man säger ett men det finns en dubbelmening i det man säger som går åt motsatt håll. 

Ungefär så skulle jag vilja beteckna lokaltidningar. Man hävdar att det är det lokala perspektivet som är det viktiga och centrala men när man väl bläddrar i avisan så är det mycket av rikskaraktär. Det är sådant man läser i de stora bladen typ DN och GP och som TV-kanalerna sprutar ut. Det gäller alla typer av nyheter även det som speglas på sportsidorna. Visst är det trevligt att läsa om Kalla, Tiger Woods och SM-vinnarna i damishockey men hur mycket lokal koppling och utgångspunkt handlar det om. Jo men visst är det lokalt men knappast utifrån exempelvis Vänersborg-Trollhättan-Lilla Edet-perspektivet.

Förstår naturligtvis att det är billigare, enklare och mera lättvindigt att fylla sidorna med massproducerat stoff från nyhetsagenturer och byråer. Men det blir så slätstruket och så andefattigt när man rapar upp det som många gånger redan har upprapats och upprepats.

Tror och tycker därför att den stora utmaningen (läs också uppmaningen) för lokaltidningar i allmänhet är att vara just lokala. Spegla det som händer i närområdet, i lokalsamhällena oavsett om det handlar om syföreningens årsmöte eller seriespelet i någon bollidrott!

Jag är ingen medieforskare men är övertygad om att lokaltidningars överlevnad är att vara unika och ensamma i sitt slag. Det blir man genom att vara "lokal"!

OL i påsk ...

Det är med stor fascination och respekt man noterar alla ideellt arbetande inom idrottsrörelsen. Oj, så mycket kraft och energi det läggs ner. Naturligtvis får de mycket tillbaka i form kontakter, möten och att finnas med i ett meningsfullt sammanhang.

Just nu tänker jag på grannklubben OK Skogsvargarna från Vargön. Inom ett dygn arrangerar de två orienteringstävlingar under påskhelgen. Ett tufft beting med allt vad det innebär för den inte särskilt stora föreningen. Inte minst då risken med att något strular eller att terräng, karta och banor inte faller alla på läppen. Många, många är förberedelsetimmarna med möten, planering, utsättning av kontroller, ett arenabygge och massor av administrativa rutiner.

Nu är de inte ensamma arrangörer under påsken i närområdet. Ytterligare tre klubbar bjuder på evenemang. Vilket ynnest det är för oss i Vänersborgs SK att kunna delta i högklassiga arrangemang kommande långhelg.

Nostalgika ...

Idag var det långdistansorientering i terrängen nordost om Skara Sommarland. Tveksamt om det skulle bli någon start då en förkylning, en riktigt ovälkomnen sådan, varit till besvär under veckan. Nåväl det blev start men det var reducerad framfart som gällde.

På senhösten 1966 arrangerades skol-DM i området och i kartsamlingen finns naturligtvis kartan i skala 1:25 000. På den tiden var skogen grön och ängsmark vitt. Stenblock var markerade med små hattliknande tecken. Terrängdetaljerna som markerades på kartan var i jämförelse med idag mycket få. Banan fick man rita av från en mallkarta och detta moment ingick i tävlingstiden. Alltså, blev det oftast lite slarvigt vilket framgår i västra delen av kartan. Nedan dagens karta och bana där terrängen norr om Axevalla travbana utnyttjades. Det har hänt lite sedan 1966. Skara Sommarland etablerades av Bert Karlsson i mitten på 80-talet.

Ytterligare ett kartklipp som visar var dagens kontroller var belägna på 1966 års karta. Lite slarvigt inritat men så hade det förmodligen sett ut. Nostalgiskt - ja! Bättre förr - nej!

Riktigt kul ...

Under fredagskvällen var det dags för fjärde upplagan av Trollhättans Idrottsgala. Under kvällens gång belönades framgångsrika idrottare och föreningsmänniskor. Orienteringssporten uppmärksammades också.

90-åriga Karleric Fransson fick utmärkelsen Årets prestation. Detta för sin trippelseger på veteran-VM tidigare förra året. Tävlingar som avgjordes i Danmark. VM-titlarna i all ära men ändå mer imponerande är hans långa idrottskarriär. Han sprang sin första orientering redan som 14-åring strax utanför Lilla Edet. Det är några år sedan! Karl-Erik är fortfarande aktiv och är bland annat en trogen deltagare på Trestads veteranorienteringar. Riktigt kul för både Karleric och orienteringssporten!

Revidering ...

Orienteringskartor är färskvara. Det händer ständigt saker som gör att de måste uppdateras och revideras. I den egna klubben är jag en av några i kartkommittén. En kommitté som städades bort av styrelsen för några år sedan men som nu återupplivats. Det var viktigt för kartframställningen har genom åren betingat sexsiffriga belopp och det gäller att ajourhålla.

Vi har så här långt gjort en rejäl nulägesanalys för att inventera status, användning, kvalité etc. En prioritering har gjorts vad gäller revidering och det närmaste året blir det ett antal kvadratkilometer av terrängen väster om Vänersborgs Skidstugan. Ett spännande och detaljrikt område som ska erbjudas de tävlande som under hösten 2020 kommer till Vänersborg.

Det handlar inte bara om en revidering vad gäller förändringar i skog och mark utan också om en uppdatering utifrån en ny kartnorm som nyligen fastställts.

Allt är numera digitaliserat och det finns definitivt ingen längtan till gårdagen. Då tuschritades kartorna på plastark, en för varje kartfärg. Oj, vilket jobb och oj vad det blev kladdigt ibland.

Nästa steg blir att en kartritare ska kontrakteras så någon gång under hösten påbörjas revideringsarbetet.

Ingen fara ...

Statstelevisionen förlorar rättigheterna till längdskidor och alpint. Kvällstidningarna basunerar ut att det är ett chockbesked för många. Chockbesked !?! ... förstår inte riktigt. Det är ju inte första gången en tv-kanal kapar åt sig något intressant och spektakulärt. 

Naturligtvis handlar det om pengar och någonstans går gränsen för hur stor del av skattepengarna som finansierar den statliga televisionen ska avsättas till att följa mediaspektakulära idrotter. Det blir alltid på bekostnad av något annat. Det blir då följaktligen mindre pengar för att följa andra idrotter eller händelser överhuvudtaget.

Därför ... är jag varken chockad eller ledsen. Låt reklamkanaler eller vad de nu kallas ta över all spektakulär och säljande underhållning inklusive idrottsevenemang. Det är egentligen bara bra, utbudet kan då förhoppningsvis bli större, bredare och mer berikande.

Tycker att SVT i allt för många år allt för lättvindigt har anammat/kopierat/efterliknat de kommersiella kanalerna. 

Nu tar det några år innan övergången. Det är först från 2021 som förändringen blir en aktualitet och när är det är dags så är det bara att trycka på en annan knapp på fjärrkontrollen.

Brrr ...

Idag var det kyligt när det var dags att bege sig till Uddevalla för veteranorientering. Graderna var under noll, det blåste och snöflingor dalade ner och la sig på marken. Långärmat - ja! Mössa - ja! Vantar - ja!

Start och mål var förlagt till Bjursjöstugan i utkanten av Uddevalla. Här var jag på mitt första orienteringsläger i mitten på 60-talet. Ett läger i Bohusläns Orienteringsförbunds regi. Det blev ytterligare ett antal läger de närmast påföljande åren. 

Terrängen var relativt flack med inslag av några kuperade partier och stora sankmarker. God sikt och relativt god framkomlighet denna tid på året. Dock en hel del ris och sly på backen.

Ris och sly var annars dagens tema under fikat och eftersnacket. Vittnesmål framfördes bland annat från dem som deltog i Västergötlands natt-DM samt Landehofs tävling. Det hade varit pinnigt och risigt värre speciellt i Mullsjö.

Dock brukar arrangörer vara förtegna om vad som gäller. I inbjudningar talas det mycket sällan om hur det egentligen är utan mer hur man tycker/önskar/vill/hoppas att det ska vara.

Erfarna röster hävdade med bestämdhet att skogsbruket har ändrat karaktär. Numera låter avverkarna mycket ligga kvar av någon anledning. Sant eller inte?!?

Det blev inte någon längre fikastund. Mörka moln tornade upp sig och varslade om fler snöflingor och det blåste bistert runt knuten på den klassiska Bjursjöstugan. Våren var inte i sikte denna onsdagsförmiddag.

Lärdom ...

Stadens stolta bandylag har det tufft. Pengaflödet har man haft nollkoll på och skulderna är flera miljoner. Nu väntar en ackordsuppgörelse med företag och andra för att rädda existensen. Kommunen har dock sagt nej och föreslår istället någon form av avbetalningsplan. Man tycker inte att skattebetalarna ska behöva stå för klubbens förlustaffärer. Men åsikterna är delade, några tycker si och andra så.

VM-arrangemanget blev en förlustaffär. Kan till viss del ha förståelse för detta. Det var sannolikt många intressenter som tyckte till. "Det måste ni satsa på" och "skapa nu det där lilla extra" var säkert några goda råd man fick och som man realiserade. Men allt har en prislapp oavsett hur vällovligt och klokt det kan vara. Men det kan vara svårt att säga nej när man hör väloljade käftar och skickliga retoriker.

Drar mig till minnes den egna klubbens SM-arrangemang 2011. Från centralt håll (läs Orienteringsförbundets kansli) kom tidigt propåer och påstötningar om att ha storbildsskärm på arenan. "Så blir det i framtiden och nu gäller att vara med" sa den pratglade konsulenten.

Jag la ner mycket tid på att kolla upp med leverantörer och producenter. Förstod tidigt att det var förknippat med höga kostnader. Insåg också att det inte handlade om en liten pickup med bildskärm på flaket utan om en stor och t-u-n-g långtradare som skulle köras ut på målgärdet. Markägaren var bekymrad, skulle vägtrummorna hålla för den stora belastningen och han var tveksam överhuvudtaget till markens bärighet. En annan problematik var placeringen så att man undvek direkt solsken på bildskärm. Gjorde flertalet besök på målplatsen ett år innan arrangemanget för att kolla hur solstrålarna föll. 

Så kom då "point of no return" alltså dagen då ett beslut måste fattas. Vi som SM-arrangörer sa nej. Ett nej som upprörde tjänstemannen och vi fick stå ut med spott och spe. "Ni är inte seriösa och tar det här arrangemanget med en klackspark" var ett av många omdömen. 

Med facit i hand var beslutet helt rätt. Hade vi lyssnat på det centrala kansliet hade det blivit en ekonomisk brakförlust. Det har inte heller blivit så att storbildsskärmar har funnits på framtida SM-tävlingar. Det finns helt enkelt inte förutsättningar och ekonomi för detta. 

Lärdomen är och blev att man alltid ska lyssna på goda råd och idéer men samtidigt vara skeptisk, realist och inte svälja allt.

Återställning ...

På måndagar under tävlingssäsongen slås man av hur mycket prylar som används när skogssporten utövas. Två-tre tävlingar under en helg fyller med lätthet bautastora ryggsäcken. Speciellt denna tid på året när vädret är nyckfullt och växlar snabbt. Alltså, måste regnkläder, dunjackor, vantar, mössor etc också packas med om man ska "överleva" både före och efter loppet.

Tvätthögen brukar bli rejält stor och oftast är utrustningen minst sagt skitig. Inte bara det, dessutom ska skor rengöras och pannlampan samt annan utrustning iordningsställas inför nästa race. Måndagar är återställardag - not so fun 😝.

Svårframkomligt ...

Usch så mycket bush! Det var omdömet från många efter målgång vid långdistansorienteringen i Landvetter denna soliga men småblåsiga söndag. Terrängen var rejält kuperad men så gott som överallt var det bushigt, pinnigt och slyigt trots att undervegetationen fortfarande låg i dvala. 

Under senhösten förra året arrangerade OK Landehof en tävling öster om dagens tävlingsområde. Det var storkuperat men med öppen och lättframkomlig skog. Det gav mersmak och därför ingen större tvekan inför dagens tävlingsval. Men det blev alltså tvärtom, usch för bush!

Barnbarn #4 var med även denna dag och på programmet stod Knattebana och lek i barnpassningen. Även äldsta barnbarnet var på plats och roade sin lilla kusin innan det egna loppet.

Högtidsstunden är fikat efter loppet. När inga föräldrar är med är det ”fritt val” i serveringen och då blir det en (hel) del godsaker i både flytande som fast tillstånd. 

Ytterligare en helg är snart över och då återförenas barnfamiljerna som varit utspridda lite här och var. Äldsta sonen i Vänersborg, yngsta sonen på jobbresa i Spanien, svärdöttrar med varsin son på innebandyturnering i Varberg och övriga barnbarn tillsammans med den äldre generationen. Det gäller att ha ordning på logistiken och veta var folk håller hus!

Inget DM ...

Under gårdagens sena kvällstimmar var det distriktsmästerskap i nattorientering. Ovanligt denna tid på året för traditionen påbjuder annars att det är en hösttävling. Dock blev det igår inget deltagande. Istället handlade det om pass av barnbarn #4. Flickebarnet har ännu inte så många år på nacken och det hade varit något orättfärdigt att åka till Mullsjö med henne under fredagskvällen och natten. Istället blev det inköp av godis i stora påsen och pizzabak. 

Dock slipper hon inte orientering under lördag och söndag. I Göteborg anordnas två tävlingar och då får hon hänga med. Miniknat stod idag på programmet och en stund på barnpasset.

Dagen idag bjöd på svår men rolig orientering på Hisingen. Gött att det var denna tid på året innan bush och undervegetationen växt till sig. Ett fint arrangemang med riktigt bra karta och bana.

Fullständigt underbart ...

Imorse plingade det till i mobilen. Noterade att det var ett mess från äldsta barnbarnet. Tänkte att det är nog några frågor inför helgens tävlingar. Öppnar meddelandet och noterar att han har koll på läget vad gäller gårdagens veteranrace. Han hade dels spanat in resultatet via applikationen Winsplits men också sett gps-spåren i Livelox. Efter detta skickar han mig sitt konstaterande:

Helt underbart och det var bara att ”pudla” genom att replikera med vad som faktiskt hände och erkänna slarvet som gjordes.

Jag blir nästan tårögd när jag tänker på att man kan ha den här typen av dialog med barnbarn. Orienteering is King and/or Queen!

OL hela dagen lång ...

Veteranrace även denna förmiddag men nu ställdes kosan till Skaraborg. Strax utanför Grästorp mötte omkring 150 orienteringssugna upp. Vädret var löpvänligt skönt och terrängen lättlöpt. Proceduren är densamma som alltid men varje gång ges tillfällen till nostalgiska tillbakablickar oftast med glimten i ögat och goa skratt.

Under sen eftermiddag var det uppstart av nybörjarkurs och ungdomsträning. Tillsammans med flertalet andra ledare och medhjälpare gjordes en insats där ett 50-tal barn och ungdomar fick vägledning och goda råd. Man undrar alltid hur mycket som går hem och hur mycket som hamnar på hälleberget. Det är alltid svårt att bedöma effekten och utfallet av det som tränats eller som var avsikten med övningen. Man undrar och fundrar emellanåt också om hur många som kommer att bli mer eller mindre besatta av skogssporten. Erfarenheten och många års insikt ger vid handen att det handlar om 10-15% som på något sätt fortsätter. Förhoppningsvis har dock det stora flertalet fått en kul upplevelse just denna torsdagseftermiddag.

Fågelfokus ...

Idag bar det iväg långt in i Västerlandaskogarna söder om Lilla Edet för veteranrace. Start- och målplatsen var idyllisk även om plusgraderna var få och himlen grå. Högsta betyg får OK Gipens banor och likaså kringarrangemangen. Veteranorienteringarna är oftast välorganiserade. Inte så konstigt när erfarenhetsåren sammantaget är många och så finns det också en ambition att bjuda till lite extra.

Det blev en lång fika- och eftersnacksstund inte minst beroende på att solen trängde sig fram. Dagens banor avhandlades som sig bör men annars var det stort fokus på fåglar. Lennart H. briefade oss som dröjde sig kvar om fågelskådningens utmaningar och mysterier. Mycket intressant att få höra vad som roar och gläder en inbiten ornitolog. 

Orienterare sägs vara ”nördiga” men frågan är om inte fågelskådare spelar i samma division. Men ... det är härligt med människor som är besjälade och uppfyllda av sitt intresse och sina engagemang. 

Skepsis ...

Jag blir allt mer skeptisk när jag nuförtiden läser och tar del av så kallade forskningsrapporter och studier. Tycker att det många gånger mer handlar om tyckanden och åsikter än om fakta och realiteter. Detta trots att den ansvarige är akademiker eller har avlagt examina på ett etablerat lärosäte.

Drar mig till minnes när jag själv för flera decennier sedan presenterade ett examensarbete och där jag manglades rejält av opponenterna. Hade jobbat mycket med att verkligen basera slutsatser och konstateranden på vad som framkommit i enkäter, intervjuer och allt vad det var. Försökte städa bort personliga övertygelser och uppfattningar.

Trots detta grannlaga arbete fick jag ändå en hel del påskrivet och man slog ner på saker som kategoriserades som "tveksamt". Är det något du vet, tror eller tycker, var en återkommande kommentar.

Uppsatsen godkändes och jag fick min examen men också mycket kunskap/lärdom/insikt den förmiddagen då jag tyckte att opponenterna var elaka om inte riktigt elaka. Oj, vad jag lärde mig mycket. Lärde mig att vara källkritisk, att vara försiktig med tolkningar av data, att vara medveten om det subjektiva osv.

Tycker att flertalet studier/undersökningar/utredningar utgår från någon form av grundtes eller grundantagande som man till varje pris vill få bekräftad. Detta genom exempelvis hårt vinklade frågor där svaren nästan är givna eller genom att inte ställa motfrågor eller följdfrågor. 

Det mest bedrägliga är dock de slutsatser och konklusioner som görs. Jag häpnar ibland över hur lättvindigt man fastslår det ena eller andra.

Har med intresse tagit del av Orienteringsförbundets studie vad gäller barns tävlande. Syftet har varit att skapa ett underlag för eventuella beslut om förändringar kring regelverk och andra styrmedel. Jag tycker att rapporten är ett bra exempel på hur man vill driva och förankra en åsikt/uppfattning. Upplever den mer som en partsinlaga än en objektiv undersökning.

Det må så vara men då ska man vara mycket försiktig med att använda dokumentet som ett beslutsunderlag.

Fejknyheter eller "fake news" är vanligt idag, en sorts bluff eller medveten spridning av desinformation. Tycker att många studier/forskningsrapporter/undersökningar också ska förses med varningsflagg eller varningsmärke med texten: Kan vara fake! 

GPS-begränsning ...

En ny bestämmelse träder i kraft detta månadsskifte. Det handlar om en begränsning vad gäller användandet av så kallade gps-klockor. Dock omfattas bara äldre personer av begränsningen. 

Social- och äldreministern och dennes departement har under en längre tid noterat att allt fler äldre orienterare registrerar sina orienteringslopp. GPS-spåren läggs efter loppet in på en kartapplikation, exempelvis Livelox, där man i efterhand exakt kan se hur man förflyttat sig.

Departementet har i sin studie sett att framförallt bland pensionärer läggs allt mer tid ner på och åtgår för att titta på dessa "spår". Inte nog med det, man tittar också på konkurrenternas vägval och misstag. 

- Jag tycker det är bra att pensionärer rör på sig och är aktiva men att dessutom slösa bort en massa timmar genom att efteråt passivt sitta och titta på en ipad eller liknande är inte bra, menar ministern.

- Konsekvensen blir att äldregruppen ägnar mindre tid åt att sköta sin trädgård och vardagliga beting som matlagning, passa barnbarn, virka grytlappar och delta i pensionärsklubbarnas aktiviteter. Detta kan i framtiden få förödande konsekvenser speciellt när vi ser att allt fler äldre kvinnor ägnar sig åt detta, fortsätter departementschefen.

Fabrikanterna av gps-klockor har nu tvingats montera in gps-spärrar på klockorna. Dessa "spärrar" läser genom huden och blodgenomströmningen av åldern på personen och slår av gps-funktionen om bäraren är 60+.

Protester har redan börjat strömma in och departementet har tvingats anställa nya informatörer. Veteranorienterarnas Intresseförening har dock starka opinionsbildare och deras lobbyverksamhet kan ge resultat.

Ministern har tagit till sig kritiken och är beredd att lätta på restriktionerna. Vi funderar på att ge dispens så att man tillåts att göra 10 registreringar per år.  Vi funderar också på att man ska kunna köpa så kallade registreringsrätter av de som inte utnyttjar sin 10-pott. Dock menar ministern att detta strider mot partiets grundideologi. 

- De rika och besuttna skulle kunna köpa till sig hur många registreringar som helst och ett sådant samhälle vill vi inte ha, avslutar ministern.