Het inledning ...

Det var hett på första etappen av Italienska 5-dagars. Bilens termometer visade på många grader.

I byn Auronzo avgjordes en tuff sprintorientering med rejäl kupering. Banorna var riktigt utmanande och kul! Det som inte var lika kul var tidstappet jag gjorde vid kartbytet. Uppfattade inte/missuppfattade/förstod inte funktionärens anvisning. Innan det hela hade rett upp sig hade åtta minuter gått. Var klart irriterad då det i övrigt var ett felfritt lopp. Så kan det gå ... bara att ta nya tag imorgon.

Desto roligare var det när rapporter från Ungdoms-EM kom. Malin Kristiansson från grannklubben Trollhättans SOK vann. Nu får inte Sverige tillgodoräkna sig vinsten eftersom Malin har dubbla medborgarskap. Hennes mamma är danska och därför sprang hon i röd-vit dress. Fick snabbt fixat till en notis till lokaltidningen TTELA ... en sådan framgång måste uppmärksammas!

Nostalgi ...

Idag imponerades det på sporthandlaren i byns lilla sportaffär. Hans utbud kollades in och han hörde att vi var svenskar. Vet ni vad som hände här ute på sjön 1956? Jajamän, blev svaret ... här vann Sigge Eriksson från Sverige OS-guld och OS-silver på skridsko. Han blev så imponerad av att vi visste detta och berättade att han själv som åttaåring såg alla loppen eftersom hans pappa var funktionär. Han fortsatte med en beskrivning om var publikläktarna var placerade och hur tävlingsdagarna gestaltade sig. Dock kom det inte så mycket publik till OS överhuvudtaget. Detta på grund av hutlösa priser på inträdesbiljetter och hotellrum som kostade skjortan. Redan för dryga 60 år sedan härskade tydligen girigheten på Olympiska spel.

Ytterligare en sanslöst vacker och varm dag noterades. På programmet stod bland annat sommarbob nerför skidpist samt provlöpning av tävlingsterrängen för etapp två och tre. Starkt kuperat, mycket undervegetation och  bitvis svår orientering är tydligen det som kommer att gälla. Imorgon inleds evenemanget med med en sprintetapp i byn Auronzo belägen dryga 800 meter över havet. 

OS-smak ...

Idag lämnades Vigo di Fassa och vi åkte nordost till Misurina. Där blir det boende kommande vecka när Italienska 5-dagars i orientering avgörs. Hotellet vi bor på ligger alldeles vid den lilla Misurinasjön. Omgivningarna är bara så otroligt vackra. Solen skiner och graderna är idag 27-28 på dessa 1700 meter havet.

Alldeles i närheten ligger Cortina d'Ampezzo. Där avgörs vinterspelen i OS 2026. Ett OS som Sverige missade men det verkar inte ha utbrutit någon landssorg för det. Tror inte att så många egentligen bryr sig. Entusiasm för ett OS har inte varit så stort och uttalat. Naturligtvis känner de som drivit kampanjen sig besvikna samt de aktörer som har eller hade ett ekonomiskt intresse av vinterspel i Svea rike. Men de flesta tycks vara av den uppfattningen att ett OS-arrangemang kostar mer än det smakar, vilket jag helt instämmer i. 

Vid kaffepausen i Cortina idag kollades läget av hos en del bybor. Kommentarerna var av karaktären det-ska-bli-roligt och det-är-så-många-år-dit-så-vi-har-inte-kunnat-känna-efter.

Dock är det en helt fantastisk plats så jag förstår att Olympiska kommittén gjorde det val man gjorde. 

6-årskalas ...

Oj, oj, oj ... ytterligare en helt fantastisk dag i Dolomiterna. Graderna var ännu hetare än gårdagen och himlen ännu blåare och vyerna bara så storslagna. Det minsta barnbarnet Lova alias ”Little Love” fyllde sex år och fick uppleva en dag som hon förhoppningsvis kommer att minnas.

Lunchen ute i det fria på 2350 meters höjd var extra riklig idag. Ett stort plus för gorgonzolan som sköljdes ner med en fin årgång av druvans safter. Efter lunchen blev det några rejäla backar innan liften till dalgången äntrades. En del valde dock att gå nerför de drygt 1000 höjdmetrarna.

På kvällen väntade födelsedagsmiddag med lokala specialitéer. Förutom hurrarop och sång för födelsedagsbarnet avtackades vår bergsguide Anders. Det är guld värt att ha någon som i förväg planerat, rekat och fixat. Visst kostar det en slant men det har man igen när man väl är på plats.

Ett snäpp vassare ...

Gårdagens vandring i Dolomiterna var helt otrolig men överglänstes av dagens äventyr.  En mer än otrolig upplevelse med enorma vyer. Vi drog upp till 3000 meters höjd naturligtvis med hjälp av linbanor. Där var luften tunn, vintersnön hade ännu inte smält bort, himlen var knallblå, solen gassade, vindarna höll sig borta och vi fascinerades alla av det vi såg.

Lunchen på den höga höjden smakade bara så förträffligt. Ostarna, det kallskurna, bröden, oliverna och peston var gudagott. Ingen restaurant i hela världen kan konkurrera med dagens sittning.

Hedrade också den legendariske cyklisten Fausto Coppi som vann Giro d’Italia fem gånger och Tour de France två gånger. Minnesmärket fanns vid Passo Pordoi som vi passerade under dagen. Coppi hyllas än idag genom att den högsta punkten på varje års Giro d’Italia kallas Cima Coppi. Han dog ung i malaria, bara 40 år gammal 1959, efter att ha besökt Burkina Faso.

Det är riktigt kul att vara och vandra tillsammans med båda sönerna och deras familjer samt bror, svågor och svägerskor.

Vilken dag ...

Ibland tror man att man upplevt det mesta under snart sju decennier men så var det inte. Dagens vandring var sanslöst häftig med enorma vyer, otroligt sommarväder, omväxlande vandring och en lunch som hette duga.

Bergen var minst sagt storslagna och med klarblå himmel såg man det mesta och man såg långt. Turen som vår ledsagare Anders hade valt lär vara en av de vackraste i detta område och visst var det så. Vintertid är det ett skideldorado och på avstånd såg man nedfarter och liftsystem.

Hela gänget stortrivdes, det hördes på skratten och kommentarerna även om det emellanåt blev hög puls och intensiv andhämtning då höjden över havet pendlade mellan 2200 och 2400 meter. Wow ... det blev en vandring att minnas!

Skaplig dag ...

Dolomiterna välkomnade oss med ett otroligt fint, soligt och varmt väder. Vi tog oss upp i bergen med en linbana innan apostlahästarna tog vid. Höjden pendlade mellan 2000 och 2400 meter över havet. Vi var inte ensamma. Många var de som var vandringssugna. Vi passerade en och annan ”refugio” och där blev det både fika och lunch under solparasollerna.

Bitvis var det brant uppför men det kändes framförallt på återvägen. Lårmusklerna fick verkligen anstränga sig ... det lär bli träningsvärk imorgon!

En dag till ...

Det var het sol över Venedig denna söndag. Många var de som sökt sig till kanalstaden. Många var korten som togs. Många var Spritzdrinkarna som serverades. Många var de som passerade Rialtobron över Canale grande.

Imorgon blir miljön en annan. Dolomiterna väntar med vandringsturer. I sällskapet på 15 personer finns föräldrar, barn och barnbarn samt bröder, systrar osv. Det lär bli lite kyligare väder då temperaturen är genomsnittligt tio grader lägre än vid kusten.

Kanalstaden ...

Genom åren har det blivit flera besök i Venedig, säkert ett tiotal gånger. Därför inte så ögonbrynshöjande när det återigen är några dagars vistelse här. Det mesta är sig likt. Massor av folk, arroganta servitörer och prylförsäljarna är tretton på dussinet.

 Ficktjuvseländet lever kvar. Var mycket medveten om detta under gårdagskvällen och hade därför bara några euro i en tunn plånbok instoppad i den knappförsedda bakfickan. I busskön till hotellet kände jag ett litet tafsande i backfickan. Anade vad som var på gång men behöll fattningen, väntade tills knappen kändes uppknäppt innan jag med full kraft drämde till den främmande handen. Den försvann snabbt och herr ficktjuv var mycket förvånad när vi fick ögonkontakt. Han frågade då vart bussen gick?!? Sedan gled han iväg med en polare som försökt öppna Gunillas väska men som förmodligen blivit överraskad när kompisen fick smäll på fingrarna. Tur ska man ha ibland!

Het midsommar ...

Graderna var över 30 dock fanns inte sill och potatis på menyn. Istället havets läckerheter på en pastabädd och tiramisu till efterrätt.

Platsen är Venedig och detta som första anhalt på sommarens Italientripp. Efter helgen väntar vandring i Dolomiterna och veckan därpå Italienska 5-dagars i orientering. Imorgon dyker också söner med familjer upp. De åkte inte ner idag då en midsommar på annan plats än hemmavid inte fanns på agendan.

Renovering ...

Stamrenovering pågår i fastigheten där vi huserar. Det innebär omfattande arbeten under halvannan månad med installation av nytt kök, nya toaletter, nytt badrum osv. 

Något boende i lägenheten under tiden är inte aktuellt utan det blir ett vagabondliv under augusti-september.

Det ska bli skönt med en uppfräschning och på köpet ges ett fint tillfälle till att slänga och göra sig av med saker som kan klassificeras som det-är-nog-bra-att-ha men som över tid inte använts eller brukats.

Även källarutrymmen och garage ska fixas till så turerna till återvinningen blir säkert många då åtskilliga prylar och annat samlats, lagrats och lagts på hög. 

Veteranexamen ...

Sista veteranorienteringen innan sommaruppehållet genomfördes vid den egna klubbens anläggning. Över 100 veteraner kom till start och dessutom några skollediga ungdomar som fick känna på vad som väntar om 50-60 år sådär.

Lufsade igenom den långa banan innan det var dags att bege sig ut i skogen igen för att plocka in kontrollställningar och SI-enheter. Under tiden bänkade sig alla deltagare runt borden där det traditionsenligt serverades sill och potäter. Jodå, det räckte till kontrollintagarna också!

Så efter halvannan timma var Skidstugan tom och det ända som återstod var städning. På min lott stod omklädningsrummen och golven fick sig en omgång. 

Nu är det knappa två månaders uppehåll innan onsdagsaktiviteterna kör igång igen den 14 augusti.

Uttagningar ...

Några "lokala" löpare har tagits ut till sommarens mästerskapstävlingar. Line och Björn Cederberg som tidigare tävlat för den egna klubben har båda blivit uttagna att representera Danmark när VM i orientering om två månader avgörs i Östfold, Norge. VM-programmet har från och med i år delats upp. Skogsdistanserna avgörs ojämna år medan sprintdisciplinerna i stadsmiljöer genomförs jämna år.

För Line och Björn väntar medel- och långdistans samt stafett i de kuperade och detaljrika skogarna runt Fredrikstad och Sarpsborg. Återstår att se vilka distanser de får springa.

Dock blir det inget junior-VM för syskonen Malin, Ida och Linus Agervig-Kristiansson från grannklubben Trollhättans SOK. De hade alla tre goda möjligheter att slå sig in i den danska truppen efter goda resultat under våren. Dock lyckades de inte helt på uttagningstävlingarna men Idas resultat räckte till för att bli uttagen som andra reserv.

Istället för junior-VM blir det ungdoms-EM i 18-årsklasserna för tvillingarna Malin och Linus. Mästerskapet avgörs i Grodno, Vitryssland sista helgen i juni. Över 400 löpare från 30 nationer tävlar då om EM-medaljerna i sprint, långdistans samt stafett.

Kul att lokala förmågor kvalificerar och riktigt kul skulle det bli om man lyckas när det verkligen gäller.

Lägerdagar ...

Denna vecka har Vänersborg invaderats av unga orienterare. De håller till på Ursands Resort och camping där ett stort orienteringsläger genomförs. 

O-CAMP är en aktivitet för orienterare i åldrarna 13-18 år, såväl nybörjare som mera erfarna. Lägret arrangeras av Västergötlands Orienteringsförbund. Det erbjuds träningstillfällen, spännande utmaningar och äventyr, roliga lekar, mycket gemenskap och en hel del spexigheter från de unga ledarna. 

Tycker att O-CAMP är en suveränt bra aktivitet med blandningen av både orienteringsträning, att ha kul och att mötas över klubb- och distriktsgränser. Äldsta barnbarnet deltar för första gången och det ska bli spännande att i slutet av veckan få höra om dagarnas upplevelser och händelser ... gissar att allt inte kommer att redovisas 🥴.

Det var lätt ...

Avslutningsetappen på sprintracet Tre Skåningar och en Dansk blev en mycket, mycket löpbetonad etapp. Inga som helst orienteringstekniska svårigheter utan det gällde bara att orka stå på för allt vad tygen höll. Föredrar själv lite mera avancerad orientering men ändå kul att då och då köra en superlätt bana ... fast nu räcker det för i år!

Den egna klubben hade många på plats och dominerade flera av ungdomsklasserna. Klubben blev också bästa ungdomsklubb och belönades med ett presentkort - kul!

Yngste sonen sprang trots sina 39 år i H21-klassen och lyckades bli tvåa. Seger blev det dock för den ena svärdottern som blev etta i D35 medan den andra svärdottern blev fyra i samma klass - bra insats!

Etapp 2 och 3 ...

En lång lördag med två lopp. Det första i Helsingör under förmiddagen. Denna dag var danskarna snälla. Banorna var inte alls så svåra och utmanande som andra år. Alltså, en ganska så löpbetonad historia trots att den gick i skogsterräng. Efter loppet började molnen dra ihop sig och så kom regnet. Lunch intogs på en Kro och det var en evighets väntan innan rödspättan toppad med räkor sattes fram. Så äntrades färjan och där inköptes de obligatoriska ”flaken”.

Väl återkomna till hemlandet blev det knappa timmans vila medan åskan dundrade och regnet öste ner innan det var dags att bege sig till den tredje etappen dryga 15 kilometer söder om Helsingborg. Där väntade en mycket lättorienterad etapp i ett flackt bostadsområde. Oj, så löpbetonat det var!

Det var ett hungrigt gäng som satte sig runt middagsbordet när klockan passerat åtta. Det mesta försvann från faten innan resultat och dagens banor fick den sedvanliga genomgången och analysen. Imorgon väntar den sista etappen med samma tävlingscentrum som på lördagskvällen. 

Etapp #1 ...

E6:an söderut var som vanligt en fredagseftermiddag vältrafikerad och som vanligt handlade det om åtminstone någon bilkö. Denna gång vid Halmstad där vi rullade fram under 45 minuter i en fart omkring 15-20 km/h. Sommaren gästspelade och termometern pendlade mellan 25 och 28 grader. I baksätet på bilen befann sig de två yngsta barnbarnen. De klarade nästan hela vägen till Helsingborg innan de behövde smälla på varandra en stund. Föräldrarna åkte senare från Göteborg och jag gissar att de tyckte det var skönt med barnfritt i baksätet.

Den första etappen av Tre Skåningar och En Dansk avgjordes i de östra delarna av Helsingborg. En snabblöpt etapp där inledningen gick i bostadsbebyggelse och andra halvan på gräsytor och skogsdungar. Det var inte särskilt orienteringsmässigt utmanande utan mera en löpbetonad bana. Imorgon väntar danmarksetappen och då lär svårighetsgraden snäppas upp betydligt.

Fyra race ...

Tävlingar kommer och går men "Tre Skåningar och En Dansk" består. Ja så skulle man kunna säga om sprinttävlingen med fyra etapper som årligen brukar samla omkring 1000 startande. Tävlingarna avgörs i Helsingborg och Helsingör. Det brukar bli två intensiva dygn på bägge sidor om sundet med inledningsetappen på fredagskvällen, sedan två etapper under lördagen och final på söndag förmiddag. Alla tävlingarna räknas ihop och sammantaget handlar det om 40-60 kontroller som ska passeras.

Från den egna klubben deltar i år 30-talet löpare. Många ungdomar men också några gamlingar. Bägge söner med familjer ska med vilket innebär tio personer. Vi våldgäster eller rättare sagt får utnyttja de goda vännerna Rolf och Maj-Britts lägenhet. Det är en ynnest att årligen känna denna gästfrihet.

Kanske inte så konstigt att Tre 🇸🇪🇸🇪🇸🇪 och En 🇩🇰 årligen prioriteras.

Brrrr ...

Ytterligare en dag med ruskväder. Trots detta blev det ett bad i sjön Trehörningen strax utanför Sjuntorp. Nu var det inte så att vattnet lockade till bad på något sätt utan det var ett substitut för en dusch efter dagens veteranorientering. Ett 100-tal daglediga hade som vanligt mött upp i det kylslagna vädret för att springa/lunka/gå någon av de fyra banorna som stod till buds.

Fikat efter loppet intogs i ett huttrande tillstånd men så kom eftersnacket igång. Dagens huvudtema var satsningar på militära ändamål. Lumparminnen ventilerades. Det handlade mest om pust och suck och stön. Uppenbarligen var det inte någon i sällskapet som hade några positiva erfarenheter.

Diskussionen avtog i takt med att regndropparna blev fler och större och plötsligt var den fina badplatsen helt öde.

Sprintstafett ...

Tisdagskvällen avsattes för en sprintstafett arrangerat av den egna klubben och där också grannklubbarna var inviterade. Två löpare per lag, två sträckor per löpare och banlängder på omkring två kilometer i bostadsbebyggelsen runt Onsjö skola. Jag och hustrun bildade lag och vi var klart jätteäldst i startfältet. 

Banorna var av högsta klass, både utslagsgivande och kluriga. Arrangemangen likaså. Sammantaget en riktigt kul närtävling. Ett 30-tal lag kom till start denna regniga kväll. 

Årsdag ...

Så är det idag exakt 41 år sedan äldste sonen för första gången slog upp sina blå ögon. Det var en lördagsmorgon och han föddes på Vänersborgs BB som numera är nedlagt. Efter uppväxtåren i Lilla Edet och Tibro hamnade han så småningom på födelseorten Vänersborg. Där har han slagit rot sedan snart två decennier med jobb, familj och villa.

Den särskilt stora passionen är bridge där hans matematiska och strategiska talang kommer väl till pass.

Regnland ...

Sommarlandssprinten med omkring 3000 deltagare avgjordes i en blandning av lite sol och mycket regn. Som vanligt var banorna lagda innanför staketet på anläggningen bland karuseller, lekredskap och vattenrutschbanor. På halvannan timma var allt överstökat. Imponerande hur väl allt fungerar och även om det stundtals är massor av folk så kan det på vissa sträckor vara ganska så ensamt.

Denna helg var det bara barnbarn #2 som var på plats och han fick farföräldrarnas totala uppmärksamhet. Barnet i fråga framkallar många skratt med sina reflektioner.  Han gillar också att bada och efter loppet roade han sig och drev på sina kompisar att testa så gott som alla vattenaktiviteter. Den äldre generationen tyckte det var gott att slippa närma sig de kylslagna bassängerna och forsarna.

Timmarna gick, solen sken till någon gång men annars var det rejält regn som gällde. Så småningom tyckte även barnbarnet att det var dags att dra sig hemåt. Han var inte ensam om den åsikten. Sakta men säkert tömdes anläggningen och bilar, bussar och husbilar drog sig hemåt. 

2 x sprint ...

Kosan ställdes idag till Götene för en tävling med två etapper. Lagom till start samlades mörka moln på himmelen och efter en stund började ösregnet. Paraplyer, regnrockar och vattenavvisande jackor kom snabbt fram. Klubbens allra minsta sattes långt in i barnvagnen.

Två sprintetapper avgjordes bland villabebyggelse och på gräsytor. Bra banor med många kontroller och riktningsförändringar. Det enda som störde var den lååååånnnnggggaaa väntan mellan etapperna speciellt när vädret trilskade.

Under sen eftermiddag bar det iväg till Skara för övernattning och uppladdning. Imorgon väntar en tävling till på Sommarland med närmare 3000 startande. Nu är det bara att hoppas och önska att regnet tar vilopaus.

Firardag ...

Nationaldagen presenterade sig med knallblå himmel, soligt solsken och många värmegrader. Ingen orientering på programmet. Istället blev det åter ett besök på Ramvikslandet denna vår. Denna gång med en specialframtagen karta i handen. En karta som tävlingskonkurrenten Gunnar B. fixat. Plötsligt blev det säregna stenlandskapet ännu intressantare och strövtåget mera innehållsrikt. Tänk vad en karta kan förhöja upplevelsen!

Dock blev det inget bad utan det sparades till nästa anhalt som var Kungshamn. Det salta västerhavet var kyligt denna dag men vad gjorde det annat än gott när lufttemperaturen närmade sig 30.

Sommartid undviks Smögen då det brukar vara minst sagt välbefolkat men så här i början på juni har den stora anhopningen av besökare inte kommit igång. På bryggan hade handlarna slagit upp sina bodar och plockade fram sommarens rikhaltiga prylutbud. Konstaterade att det är många saker man inte vill ha. Dock var det stor vill-ha-faktor då restauragerna rekommenderade mackor med berg av räkor. Ett tillbud som bara inte kan motstås. 

På hemmaplan var det många som firade nationaldagen på festivalen Aqua Blå. Dock ingen som helst längtan dit där karuseller, tombolor, brända mandlar, popcorn, heliumballonger och pilkastning stod på menyn. Det var förmodligen inget som konkurrerade med naturvandring (med karta i handen), bad i salta böljor och färska handpillade räkor.

Bad igen ..

Det blev årets andra utebad och detta i saltvatten efter onsdagens sedvanliga veteranorientering. Denna dag hade banläggaren valt Käringön. Det var inte första besöket där. Genom åren har det blivit åtskilliga besök även när det inte varit orientering.

Dock var det tveksamt att åka dit på morgonkvisten. Det tokregnade i Vänersborg klipporna. Men ... väderappen skvallrade om uppehåll och fint väder vid lunchtid. Så valet var enkelt, resan inleddes och appen hade rätt. Det blev en härlig dag på ön. Den långa banan sträckte sig kors och tvärs över hela ön vilket framgår av nedanstående gps-spår.

Skönt ...

Under tidig kvälstimma igår blev det årspremiär. Premiär för bad utomhus. Sjön Stendammen i Västerlandaskogen sydväst om Lilla Edet välkomnade med överraskande många grader. Nu ska erkännas att kroppen hade blivit uppvärmd genom ett orienteringslopp. OK Gipen avverkade tredje omgången i sitt Femdagars-på-hemmaplan och det gick inte att motstå då de yttre förutsättningarna var perfekta med solsken och runt tjugo grader.

Det blev inte bara ett snabbt och kort dopp utan en längre vistelse med flertalet simtag. Det var verkligen skönt och många andra tog tillfället i akt att göra årspremiär.

Orienteringen var tuff där de flesta bansträckningarna gick tvärs över branta bergspartier, pust, pust!

Illusion ...

Många är politikerna, företagarna och folk i allmänhet som tycks tro eller i alla fall hävdar att elektricitet är någon form av oändlig resurs. En källa som bara finns där i stickkontakten och kommer ur hål i väggen.

Detta märks i en tid då hejaropen på exempelvis elfordon, elcyklar etc ökar både i styrka och frekvens och detta på ett något yrvaket och okunnigt sätt.

Tolka nu inte detta som att bensin- och dieseldrift är OK utan mera med utgångspunkten att el inte är en naturresurs. Den måste också framställas/göras/produceras och det har miljökonsekvenser oavsett om man använder kärnkraft eller vattenkraft. Tycker att man ska ha respekt för detta och inte aningslöst hävda eller påstå eller driva tesen att elen bara finns. 

Är därför klart kritisk när så kallade miljövänliga riksdagspartier sjunger elens lovsång och subventionerar brukandet utan att i ens den minsta lilla bisatsen framföra farhågor, tvivel eller restriktivitet. Det finns inget som är gratis, inte ens el!

Hett lopp ...

Denna förmiddag avsattes för det månatliga besöket hos Viola. Med sina stenhårda nypor fixar hon den massage som krävs när muskler, senor och leder utsatts för härjningar av olika slag. Hon känner direkt när något inte är som det borde vara. Orienterarben utsätts ju för en hel del ansträngningar och den gångna helgens tävling på Marstrand hade satt sina spår. 

Nåväl, efter att hon frenetiskt jobbat igenom kroppen med salvor, oljor och flinka händer var månadens behandling avklarad. Det kändes skönt och skavankerna var minimerade så kroppen klarade eftermiddagens orientering. Denna avgjordes i Vargön och var av sprintkaraktär. Det var åska i luften och graderna var över 20. Svetten lackade och det kändes som om kroppen var inlindad i ett våtvarmt omslag.

Banan av toppklass med många riktningsförändringar och vägvalsalternativ, riktigt kul!

Lugn dag ...

Det blev även orientering denna söndagsförmiddag fast av det lugnare slaget. Satt tillbakalutad och följde under dryga timman SM i sprintstafett som avgjordes i Hudiksvall. Dagens webbproduktioner är högklassiga och informativa. Imponeras verkligen av proffsigheten vad gäller bildväxlingar, intervjuer och tidsrapporteringar.

Tävlingen i sig var så där lagom spännande. Tyvärr saknades västsvenska lag som IFK Göteborg och GMOK. Förstår inte riktigt varför man nedprioriterar svenska mästerskap.

Under sen eftermiddag körde gymmets favoritinstruktör Ellen ett så kallat corepass där fokus ligger på träning av balans samt mag- och ryggmuskulatur. Hon är suveränt skicklig, metodisk och stringent.

Passet är inte särskilt svettframkallande men kändes skönt och framförallt nyttigt. Varför har man inte tidigare regelbundet bedrivit coreträning är en berättigad fråga. 

Marigt på Marstrand ...

Årets hittills mest annorlunda och extrema orientering. På den klassiska och mytomspunna ön Marstrand med Karlstens fästning arrangerades en medeldistans i regnigt och blåsigt väder. Terrängen består huvudsakligen av kala branta klippor med massor av skrevor, raviner, branter, hålor, stup och stenblock. Av kartan nedan framgår detaljrikedom, fast bara en del. I verkligheten är mängden detaljer ännu fler. Det var mycket svårt att tyda kartan och dessutom hade banläggaren gjort det riktigt besvärligt genom att gömma flertalet kontroller i skrevor och buskage.

Det rådde förbud mot att använda skor med metalldubbar, varför kan man egentligen fråga sig? Konsekvensen blir att klipporna blir fullständigt snorhala när det regnat. Halkrisken var minst sagt påtaglig, ibland på gränsen till farlig. Många vittnade om rejäla vurpor och volter och kan räkna med blåmärken på armar och ben kommande vecka.

Start och mål var förlagt till kommendantängen på fästningen. En härlig och annorlunda inramning. Tyvärr medgav inte det trista vädret någon längre fikastund eller rundvandring bland de pampiga och storslagna stenbyggnaderna.

Istället blev snar återresa med färjan till fastlandet och då började plötsligt solen tränga fram. Hemresans reflektion var att orienteringssporten gör att man blir rik på upplevelser även om evenemanget kanske skulle haft "döskallemärkning" denna första dag i sommarmånaden juni.