Ficktjuvseländet lever kvar. Var mycket medveten om detta under gårdagskvällen och hade därför bara några euro i en tunn plånbok instoppad i den knappförsedda bakfickan. I busskön till hotellet kände jag ett litet tafsande i backfickan. Anade vad som var på gång men behöll fattningen, väntade tills knappen kändes uppknäppt innan jag med full kraft drämde till den främmande handen. Den försvann snabbt och herr ficktjuv var mycket förvånad när vi fick ögonkontakt. Han frågade då vart bussen gick?!? Sedan gled han iväg med en polare som försökt öppna Gunillas väska men som förmodligen blivit överraskad när kompisen fick smäll på fingrarna. Tur ska man ha ibland!
