Höstkänning ...

Gårdagens kvällstur på hojen var en kylig upplevelse. Det kändes som en höstkväll och det var inga möten med andra cyklister och trädgårdarna som passerades var folktomma. Vilken kontrast i jämförelse med kvällen innan då graderna pendlade runt 30.

Samma var känslan denna förmiddag. Väderprognosen var svävande och därför blev det på vinst och förlust en tur till bohuskusten. Ju närmare vi kom desto gråare blev himlen. Den annars så välbefolkade badplatsen låg tom och öde. Det blev inget bad men fikat satt gott innan det började smådugga och det fanns inget annat alternativ än att dra hemåt igen. Där väntade städjobb och flyttbestyr ... ingen höjdare och inget energigivande men nu återstår inte så mycket!

Röjning ...

Pust ... idag röjdes källarutrymmet. Stamrenoveringen kräver tillgång till rör och ledningar som går rätt igenom förrådsrummet. Tänk att det på en relativt liten yta kan rymmas så mycket prylar. Prylar som lagrats lager på lager i tron eller chimären att de någon gång kommer till användning. Vissa saker har varit väl förpackade, oanvända och ej behövda i snart två decennier. Stor hjälp hade vi av äldsta sonen och äldsta barnbarnet. Oj, så de slet och jobbade!

Allt flyttades tillfälligt till garaget. Senare i höst väntar den stora utmaningen när en uppdelning ska ske i två högar, sparas respektive slängs. Ambitionen och föresatsen är att den sistnämnda blir störst. 

Dock känns det riktigt skönt att det mesta har förberetts så att hantverkarna kan gå loss för fullt kommande måndag.

Återställande ...

Idag en måndag som alla måndagar när man kommit hem efter en tids bortavaro. Dagen har handlat om att plocka iordning, fixa till, tvätta osv. Detta har gjorts parallellt med att boendet har förberetts inför kommande storrenovering. Möbler, tavlor och prylar har packats i lådor och flyttats. Kommande måndag anländer hantverkarna och de blir klara med sitt jobb om 6-8 veckor ... om tidsplanen håller.

Denna varma dag med omkring 30 grader inbjöd naturligtvis  till bad under sen eftermiddag. Vänerböljorna var överraskande varma och det blev mer än ett dopp.

Hemma igen ...

O-Ringen är över. Bilen med cyklar och all packning har kommit hem. Tvättmaskinen jobbar på för fullt. 

På hemvägen kom sommarens hittills värsta åskskur. Oj, oj, oj så mycket vatten det forsade fram på vägen.

Klubbkamraten Tina har reflekterat om världens största orienteringstävling på detta sätt:

Det är sen kväll, 22 grader varmt och lugnet börjar falla över årets O-ringen camping. En fantastisk plats på många vis då alla ryms här; ungdomar, barnfamiljer och äldre i tält, husvagn anno 1980-tal, husvagn modell sprillans ny och husbil. Här bor den vane orienteraren tillsammans med nybörjaren, de ingifta, barnen och veteranerna. Det är spännande att vid disken höra alla historier från dagen eller från O-ringen från förr… det är många möten!

Mellan rader av husvagnar spelas det fotboll, badminton och kubb, det snackas och folk umgås, det äts långbord och jagas pokemon. Ett par hundra meter bort finns O-ringen staden och fullt med reklamstånd, bagheera-labyrint, föreläsningar, cirkusskola, butiker, aktiviteter och utomhuspool! Vi är ständigt sysselsatta!

Sannolikt är ”det här” grejen med hela O-ringen. Frågar vi ungdomarna om vad som är det bästa kommer svaren snabbt: – Att vara med alla kompisarna!

Detta är tröst för trötta föräldrar som bär vatten, tvättar, diskar och passar upp… allt för att få nya krafter till ytterligare ett pass i den varma skogen vid morgondagens etapp!

Tycker att hon fångat och ringat in O-Ringens signum på ett bra sätt. Upplever själv att det just är samvaron och umgänget som är det centrala.

Detta år bodde vi med barn och barnbarn samt några bekanta i ett stort hus på cykelavstånd till centralorten. Ett perfekt boende och sent ska man glömma kvällsmaten då alla var samlade. Äldste sonens tipstävling i fem etapper, vad annars, var en höjdare. Sedan måste man tillstå att det fina vädret bidrog till att göra tillvaron enkelt och lättsamt.

Allt detta "runtomkring" skapar ett mervärde till det som allt kretsar kring; fem orienteringstävlingar. Har egentligen aldrig tyckt O-Ringen varit en höjdare på grund av köer, väntan och långt-till-det-mesta. Dessutom trångt och mycket folk, även i skogen. Terräng och banor brukar dessutom präglas av kompromisser och eftergifter. Detta vet man om och de egna förväntningarna är anpassade till detta. Så därför är helhetsintrycket från årets arrangemang klart positivt. Visst hade östgötaklubbarna  kunnat fixa till lite mer anpassade och utmanande banor och visst hade man kunna fixa till en bättre tävlingsarena på de tre etapperna strax utanför Norrköping men det allra mesta fungerade bara så bra mycket tack vare över tusen frivilligarbetare. En riktigt kul vecka läggs nu till handlingarna som det brukar heta!

Avklarat ...

Graderna pendlade runt 32-33 och solen sken även över O-Ringens avslutningsetapp. Idag var backarna ännu brantare och det kändes både i ben och lungor. Det var verkligen skönt att komma i mål och då kunna tömma inte bara en utan flera muggar vatten.

Veckan har gått snabbt och dagarna var som förväntat fulltecknade. Nu återstår ytterligare en natt i Norrköping innan det bär iväg hemåt. Så går det en dag eller två innan årets upplaga känns som historia. Nästa helg väntar nya utmaningar i Kinnatrakten.

Avklarat ...

Nästsista etappen ...

Ytterligare en etapp avverkad och även denna dag lyste solen het och detta riktigt ordentligt. Under den lååånnnngggaaa vägen till start blev det ett antal kortare samtal med både gamla och nya bekantskaper. Ett visst missnöje med olika delar av O-Ringen kunde skönjas typ bussningen, arena och banor. Kan till viss del hålla med även om det för egen del bara funkat bra. Är egentligen imponerad över hur allt ändå rullar på med tanke på tusenden och åter tusenden deltagare.

Det går aldrig att jämföra med det vanliga tävlingsutbudet där man på ett helt annat sätt kan säkerställa kvalité och inramning. På en O-Ringsetapp måste man kompromissa med många faktorer och då är det svårt att uppnå perfektion. Det handlar inte heller om någon mästerskaps- eller värdetävling och därför bör kraven egentligen vara måttfulla.

Imorgon väntar avslutningsetappen och då plötsligt och av någon anledning gäller inte längre "fri start" för de som valt dessa tävlingsklasser. Istället blir det jaktstart utifrån resultaten på de inledande fyra etapperna - märkligt!?!

Het dag ...

Den tredje etappen av O-Ringen blev en het tillställning. Vid målområdet lär graderna ha varit över 30 så det dracks en hel del denna dag. Under en dag avsätts mycket tid inför och efter tävlingsloppet alltså så kallad ställtid. Det innebär tid att ställa i ordning, ställa av och ställa om, det vill säga tiden mellan så kallad produktiv tid. Ordet tror man kommer från tryckeribranschen.

Timmarna blir en del om man räknar med cykel tur och retur till busskön, köa två gånger för en bussplats, förflytta sig tur och retur från bussavstigning till arenan, förflytta sig till start, efter målgång förflyttning tur och retur till duschen osv osv. Ställtiden suger oftast mycket mer kraft och energi än själva loppet.

Imorgon blir det samma tävlingsarena som idag och värmen lär bli lika het och ställtiden likaså!

Kulturdag ...

Vilodag på O-Ringen och då avsattes tid för att fylla på kulturförrådet. Marmorbruket är beläget på Bråvikens norrsida på en förkastningsbrant och Kolmårdsmarmor är känt över hela världen. Marmor har brutits här i omgångar från 1600-talet tills för drygt 40 år sedan.

Idag är området ett naturreservat med omväxlande natur och spännande flora och fauna. 

Det blev även bad i Bråviken och slappning med talbok i öronen. Under sen eftermiddag kollade vi elitens sprinttävling i centrala Norrköping. En skön stund med kall bärs i gröngräset då temperaturen närmade sig 27-28 grader och Tove Alexandersson passerade alldeles framför oss.

Andra etappen ...

Två etapper av O-Ringen avverkade! Arenan densamma som under gårdagen fast nytt och lite mera kuperat terrängområde. Det var gråmulet väder med lite, lite nederbörd.

Sammantaget en helt vanlig O-Ringenetapp. Det blir ganska snabbt spårbildning i terrängen. Oundvikligt med så många deltagare men också lite trist för det förtar orienteringsutmaningen och upplevelsen. En på kartan svår sträcka blir i verkligheten lätt och lite trist då det går ett väl upptrampat stråk från den ena kontrollen till den andra ... men det hör O-Ringen till.

Imorgon är det vilodag. Vanligtvis brukar den infalla efter tre etapper men nu ska terrängområde bytas från Finspång till Norrköpingstrakten. Alltså ingen tävling utan istället planeras bad om väderspåfolket siar rätt.

Första etappen ...

Första etappen av årets O-Ringen är avverkad i skogarna utanför Finspång. Ett bra arrangemang, härligt löpväder och fin inramning. Barnbarn #2 fyllde 11 år just idag och uppvaktades med sång och presenter innan det var bussfärd till tävlingsarenan.

Han gav sig själv en fin present genom att bli trea i H11-klassen. Tävlingarna tidigare under sommaren har inte varit några höjdare så därför kändes det säkert extra skönt med ett riktigt bra lopp.

Annars var det mesta sig likt denna första etapp. Procedurerna är desamma och invanda. Imorgon blir det ny etapp med samma arena fast i ett angränsande terrängområde.

Invigt ...

Så har då invigningen av O-Ringen klarats av. En fartfylld sådan med mycket sång- och dansinslag och allt inomhus i hockeyarenan där Vita Hästen spelar sina hemmamatcher.

Efter invigningen avverkades ungdomstävlingen Bagheerastafetten. Det blev en något rörig tillställning med många startande lag och korta sträckor men fullt ös på läktaren.

Norrköping har bjudit på regn större delen av dagen så nu är det bara att hoppas på sol och värme när tävlingarna kör igång.

På plats ...

Norrköping har intagits efter ett antal timmar i fullastad bil och enorm bilkö efter Jönköping. Inkvartering har skett i hyrd villa en knapp kilometer från C-orten. Detta till glädje för juniorerna som enkelt kan ta sig dit och till glädje för seniorerna som slipper att bo och vistas där.

Sedvanliga rutiner följdes under kvällen typ uthämtning av nummerlappar och programblad. En i gänget ska delta i öppen klass. Nöjet kostar nästan 300 kronor per dag. Det är svettigt dyrt, milt uttryckt!

Cyklarna har tagits med och det verkar som om alla andra deltagare också har gjort det. Cykeltjuvar lär ha/få gyllene dagar om man beger sig till Norrköping. 

I morgon väntar invigning och en distriktsstafett för ungdomar där barnbarn #1 ska vara med. Det var längesedan man närvarade vid öppningsceremonin så det ska bli kul. O-Ringen kan börja!

Kraftprov ...

Hojen bestegs idag för tur- och returfärd till Trollhättan där Fallens dagar inleddes. Nu kollades inte fallen in utan istället löptävlingen Kraftprovet. Barnbarn #2 ville springa 1800 meter som uppvärmning inför O-Ringen. Kollade även in några andra tävlingsklasser där det kämpades, svettades och slets.

Kul och avslappnande att bara agera åskådare och kunna växla några ord med gamla bekanta som också sökt sig Trollhättan. Grannklubben TSOK arrangerade och tävlingen är en viktig inkomstkälla för föreningen, på samma sätt som Vårruset är viktigt för den egna klubben. 

O-Ringen ...

O-Ringen närmar sig. Drygt 15 000 är anmälda till tävlingen som i år avgörs i Östergötland. Genom åren har jag själv varit med 35-40 gånger. Har inte så där noga koll. Förr var deltagande ett "måste" men genom åren har det inte blivit lika angeläget. Nu handlar det mycket om att barn och barnbarn är på hugget och då är det bara att hänga med. I år blir det åter igen storhushåll då vi hyrt en villa bara någon kilometer från centralorten i Norrköping.

Springer även i år så kallad kortklass i den egna åldersgruppen. Det beror inte på att banorna är något kortare utan enbart för att det är valfri starttid. Det är bara så bra och så skönt att inte behöva passa en speciell starttid och ibland tvingas gå upp i svinottan. Det är liksom inte min melodi längre. Under väldigt många år handlade det om mycket tidiga mornar vinter som sommar när yrkesarbete utfördes. Det räckte och väl det!

Minns också med visst obehag åren när man ledsagade barn och under senare år barnbarn innan det egna loppet och man slet och drog i de små stackarna runt inskolnings- och nybörjarbanan för att man själv skulle hinna till den egna fasta starttiden. Inte kul, usch och tvi och så tycker allt fler. De så kallade kortklasserna blir bara större och större år efter år. Ska bli intressant att se när "fri starttid" även kommer att vara en möjlighet på vanliga tävlingar.

På måndag går startskottet för den första etappen och då inleds en intensiv vecka med fulltecknat dagsprogram.

Förståeligt ...

Mötte en bekant på Hallands 3-dagars. Han var något irriterad. Det berodde inte på den nyss avverkade tävlingen utan på att O-Ringen inte i år har någon PreO. Nu bryr jag mig inte så mycket om den tävlingsgrenen bland annat för att den inte har särskilt mycket med orientering att göra. Visste inte vad jag skulle svara den bekante, det blev något i stil med det-var-ju-trist.

Har dock i efterhand kollat upp varför det inte blir något på O-Ringen. Orsaken var helt enkelt att man inte lyckats lösa bemanningen alltså funktionärer och banläggare och tvingades därför ställa in. Förutom bristen på funktionärer var också beslutet en konsekvens av ett lågt och minskande antal deltagare de senaste åren. 

Dock säger man att det kanske blir PreO på O-Ringen Uppsala nästa år och framåt och hoppas att grenen kan växa. Ett avgörande steg blir att balansera grenens utformning med tillgängliga funktionärer/utövare. Dessutom måste tävlingsformen anpassas och utvecklas.

Uppenbarligen har grenen svårt att locka nya skaror. Tycker också att aktiviteten borde kallas "Precisionskartläsning" istället. Det säger mera vad det faktiskt handlar om. 

Genom åren har också upplägget blivit allt mera komplicerat, invecklat och "mystificerat". Egentligen inte så konstigt att PreO har svårt att locka nya utövare men också i förlängningen rekryteringen av ledare och funktionärer.

I skenet av detta är det egentligen inte så uppseendeväckande att årets O-Ringen skippat PreO.

Trist minne ...

Det är bra när lägenheten ska stamrenoveras. Det leder till att man också kollar upp utrymmen och fullpackade kartonger som inte rörts på många år. I en skokartong hittade jag diverse hopplock typ nyckelringar, bleknande färgfoton, inträdesbiljetter till fotbollsmatch och annat smått och gott som egentligen skulle förpassats till soppåsen för många, många år sedan. 

Hittade dock ett pappersark som triggade igång minnet. Det var från juli 1970 alltså för nästan precis 49 år sedan. Gjorde då "lumpen" på det unkna regementet I 15 i Borås som numera, tack och lov, är nedlagt. 

Det handlade om en överklagan gällande att jag inte fått permission för deltagande i O-Ringen som detta år avgjordes i Skåne. Jag var inte ensam, även en del andra orienterare hade fått samma trista besked. Av en händelse fick vi dock reda på att kompisar som lumpade på andra regementen hade fått permissionen beviljad. Vi agerade och överklagade uppåt i systemet alltså till försvarsstaben eller vad det kallades. Förmodligen var det någon orienteringsintresserad handläggare eller övre underhuggare som jobbade där. Alla avslagna permissioner för deltagande i O-ringen blev plötsligt beviljade. Frid och fröjd och man var nöjd.

Men ... det skulle komma surt efter veckan i Skåne. Blev uppkallad till bataljonschefen. Undrade naturligtvis vad som var på gång. Konstaterade att den rödlätte majoren var förbannad. Han spottade och fräste, frustade och skrek, gestikulerade och orerade. Han undrar "hur i helvete jag hade fräckheten" att överklaga hans beslut om avslag. Uppenbarligen kände han att han fått smäll på fingrarna av högre instans. Det gick hans ära förnär. 

Ja, så gick det till för snart 50 år sedan. Förhoppningsvis möter de som gör lumpen idag befäl och chefer av annan karaktär och med en annan attityd.

Etapp 3 ...

Så har årets Hallands 3-dagars avverkats. Ett helt OK arrangemang även om det finns en del saker som man som tävlande kan ha synpunkter på. Kartkvalitén var inte helt OK. Redovisningen av de risiga/bökiga/pinniga/svårframkomliga partierna var klart undermålig. Detta knappast beroende på kartritaren som sannolikt rekognoscerade området när det inte var frodig växtlighet. Snarare är det banläggarna som inte hade gjort en uppdatering. I verkligheten var det betydligt ”grönare” och detta i strategiska passager. Det gällde att ha lite extra tur! Huvuddelen av banorna sträckte sig dock i finfin och utmanande terräng.

Flerdagarstävlingarna är många under semestermånaderna. O-Ringen är naturligtvis störst som i år lockar minst 15 000 deltagare. Sedan är frågan om inte Hallandsevenemanget blir tvåa 2019 med över 2000 startande. Imponeras av att det lilla distriktet årligen lyckas fixa till arrangemanget. Förstår att man sliter hårt för att få ihop det hela. Dock tror jag att förfiningar måste till. Speakerfunktionen kan/bör utvecklas för att skapa lite mera stämning, det var så jag uppfattade några ungdomliga röster i kön till duschen. Vidare bör startdjupet minskas, det var onödigt utdraget i flertalet klasser. Noterade att barn och yngre tonåringar bara suckar och stönar när man måste vänta sååå läääänge på att föräldrar ska komma i mål. Av gammal vana (?) låter man alltid ungdomsklasserna starta först/tidigt. Deras banor är korta så för flertalet blir det en evighetsväntan innan prisutdelning och hemresa. Kanske borde barn och ungdomar starta under senare delen av tävlingen? Så ... då var det slutgnällt för stunden. Sammantaget var det en kul om än intensiv helg tillsammans med barn och barnbarn. Kul samvaro och många skratt i samband med underfundiga reflektioner. Om en vecka är det dags att komma samman igen då O-Ringen i Norrköpingstrakten väntar. 

Etapp 2 ...

Bergen var branta och terrängen ganska så bökig och pinnig på den andra etappen, en långdistans. Solen sken och värmde över Halland denna dag och många ojade sig över att det var tufft. Nu återstår finaletappen och då blir det jaktstart. Har aldrig riktigt förstått charmen eller tjusningen med detta upplägg. Det beror kanske på att det många gånger handlar om ”Följa John” och springa på varandras ryggar. Men det är bara att gilla läget som det brukar heta.

Eftermiddagen ägnade sig många orienterare och tusentals andra semesterfirare åt att att shoppa loss. Korgarna var vällastade och välfyllda. Själv slog jag till med en laddningssladd till mobilen och en ryggkliare i plast till hustrun. Hon föredrog att inte hedra köpcentrat med sin närvaro utan stannade kvar i gröngräset.

Etapp 1 ...

På väg ner till Halland var det varmt. Graderna var över 25 och man förväntade sig en svettig inledningsetapp. Men, men molnen tornade upp sig, himlen blev blåsvart och dropparna kom. Dock blev det inte särskilt intensivt, huvudsakligen ett lätt regn. Terrängen var bitvis pinnig och bushig men ändå helt OK.

Över 2000 startande varav ett 30-tal från den egna klubben. Sommartävlingar brukar vara ett bra tillfälle att träffa vänner och bekanta från när och fjärran. Inledningsreplikerna är desamma år efter år typ hur löpformen är och svaren är också desamma typ ”inget vidare” och ”jag vill men kroppen säger nej”.

Denna helg blir det övernattning i ett av många boenden runt Ullared. Oj, så mycket kringverksamheten Gekås genererar och oj så många människor som spenderar ett antal semesterdagar här. Bilarna är fullastade med stora gula plastbagar som vittnar om att köplusten är stor. Imorgon efter den andra etappen planeras ett besök ... sannolikt investerar man då i något som man just nu inte har en aning om eller känner behov av.

Saltbad ...

Solen sken och graderna var omkring 20. Valet var enkelt, ut till Bohuskusten. Där väntade salta böljor som dessutom var över 20 grader. Härligt, härligt!

Ljudbok i öronen, fikakorgen på näravstånd och då och då kollades liveresultaten från junior-VM i orientering. Det blev ett svenskt guld genom Isa Envall.  Riktigt kul!

Imorgon bär det av till Halland tillsammans med äldsta sonen och familjen. Där väntar tre dagars orientering mellan Varberg och Ullared. Gissar att det också blir ett besök på köpcentrat.

5-kvällars ...

Många är orienteringstävlingarna och träningsevenemangen under juliveckorna. Idag blev det en tur till Skaraborg och tredje deltävlingen av den lokala aktiviteten5-kvällars. Ett 100-tal löpare deltog denna vackra sommarkväll. Terrängen var förvånansvärt fin och öppen vilket inte brukar vara ett signum för skogarna söder om Vara. Det var också flackt vilket var en rejäl kontrast till förra veckans tävlingar i Dolomiterna.

Fick en hälsning från veteran-VM i Riga. Där hände det saker under sprintfinalen vilket ledde till att flera klasser blev strukna. En på kartan öppen grind visade sig i verkligheten vara stängd och tävlingsledningen kunde inte göra annat än att ogiltigförklara tävlingen. Usch så trist både för löpare som arrangörer. Men andra discipliner väntar nu för de mer än 3000 deltagarna. Medel- och långdistans i en flack men detaljrik strandskog.

Ingen nedskärning ...

Ett bilbyte har varit på gång under våren. V70:an hade samlat på sig ett tiotal år och många mil. Naturligtvis har samtal förts vad gäller bilmärken och storlek. Hustrun hävdade med bestämdhet att vi inte längre behövde en stor bil med rejält tilltaget bagageutrymme. Jag var inte lika övertygad. Genom åren har många väskor pusslats och packats in under en och annan svordom och mycket pust och suck. Det handlar då inte bara om de egna väskorna utan om barn, barnbarns och andras väskor och orienteringsryggor. I ärlighetens namn har jag hittills aldrig upplevt att det blivit gott om plats över någon enda gång. Därför bidade jag min tid tills det var dags att fatta beslut. Detta råkade inträffa när det var dubbelsprinttävling i Götene. Fotade aktern på bilen och bilden bekräftade tesen att en bild säger mer än tusen ord.

Idag har det nya fordonet anlänt ... med ett rejält tilltaget lastutrymme!

Mellandag ...

En söndag som mycket handlat om att göra en massa i tiden vardagliga bestyr typ plocka iordning prylar efter flera dagars bortavaro, pumpa cykeldäck, tömma den till åren gångna Volvon som imorgon får annan ägare osv.

Dock är den 7:e juli den första svärdotterns födelsedag. Den firades naturligtvis på kvällen tillsammans med föräldrar och syskon. Det blev en mysig och avslappnad kväll i hyggligt väder och i ett Vänersborg som andas semestertider.

Eufori ...

Höjden var hög, solen var het och Dolomiterna visade sig från sin finaste sida så gott som dagligen. Efter dryga två veckor i norra Italien är vi tillbaka på hemmaplan. Många intensiva, fantastiska och innehållsrika dagar gör att man nu känner sig något matt. Fortfarande blir det euforikänslor när man blickar tillbaka och kollar in foton från vandringen.

Så återstår uppackning och tvätt av kläder men en hel del av plaggen behöver inte saneras tack vare det fina vädret som rådde. 

Under bortavistelsen har också elsystemet i lägenheten bytts ut. Många är förlängningssladdarna och armaturerna som måste förnyas. Dock känns det skönt med uppgraderingen typ jordade kontakter överallt.

Nu blir det en vecka på hemmaplan trots att tävlingsutbudet är stort runt om i landet. Alldeles speciellt intressant blir det att följa junior-VM som avgörs i Danmark.

Mot nya mål ...

Noterade vid gårdagens avslutning av Italy 5-days att en del inte fullföljde tävlingen och avstod sista etappen. Istället valde man att dra vidare till Riga eller att ladda upp inför tävlingarna där. Där väntar kommande vecka VM för veteraner och närmare 4000 gamlingar från hela världen har sökt sig dit. Man tävlar i sprint, medel- och långdistans. 
Själv har jag aldrig lockats av evenemanget. Var dock med när mästerskapen avgjordes i Brasilien för några år sedan. Det var helt OK förutom att det åtgick mycket, mycket tid åt att förflytta sig till tävlingarna och man tillbringade i stort hela dagar på en arena belägen mitt ute i ingenstans.
Förstår dock att arrangemanget betraktas som "heligt" för många veteraner. Det är uppenbarligen något av en höjdpunkt varje år. Har dock lite svårt att begripa denna fascination. Har alltid tyckt att VM-etiketten ska vara förbehållet den absoluta världseliten i junior- och senioråldrarna. Men det positiva är att Internationella Orienteringsförbundet (IOF) genom tävlingsinkomsterna kan finansiera utvecklingsarbeten av olika slag.



Så det blir inte något Veteran-VM i år heller. Istället planeras att vara på plats som åskådare i Norge om någon månad när "riktiga" VM avgörs. Två tidigare klubbkamrater finns då på plats, Line och Björn Cederberg, som ska tävla i den danska landslagsdressen.

Avklarat ...

Så har den sista tävlingen av fem avverkats med målet mitt i den lilla byn Padola. Det var återigen varmt med het sol och det kändes i de branta sluttningarna. Idag var det tufft, många knäade och fem dagars orientering i den här terrängtypen tar ut sin rätt.

Sammantaget har det varit mycket välarrangerade tävlingar med vackra vyer och fin inramning. Terrängen är som den är. Det är bökigt och stenigt i de branta sluttningarna. Banorna var tuffa och minst sagt krävande. Det framgår tydligt i resultatlistorna där det oftast är stor spridning i alla klasser.

Barnbarn #3 vann nybörjarklassen, hans mamma vann Öppen bana #1 och pappa blev tvåa i H35 bara en handfull sekunder från guldmedaljen. Kul!

Uschligt regn ...

Målplatsen låg vackert inbäddad mellan höga berg på den fjärde etappen i Italien. Terrängen var något snällare än under tidigare dagar men ändå bitvis svårorienterat.

Dock blev det inte någon längre njutning efter målgång. Molnen tornade upp sig och sedan kom regnet som inte gav med sig. Det var bara att åka tillbaka den knappa timman till hotellet i Misurina. Än en gång är tacksamheten så stor för att förra veckans bergsvandringar kunde genomföras i solsken och vackert väder. Vilken tur vi hade!

Enligt alla prognoser blir det en fortsatt regning eftermiddag och kväll. Knappast läge för några utomhusaktiviteter. Det får istället bli uppladdning inför matchen Sverige-Nederländerna i fotbolls-VM för damer.

Pust och stön ...

Dagens tävlingsområde låg bara några stenkast från hotellet där vi bor. Det var huvudsakligen brant och kuperat i den skogsbeklädda delen och absolut inte lättframkomligt på grund av mycket undervegetation. 

Idag var det enligt programmet medeldistans men i den egna klassen handlade det om en bana som var längre och mera kuperad än gårdagens långdistans. Vet inte hur banläggarna tänkte ... jo, man hade gjort det lätt för sig och slagit ihop banorna med några andra klasser som var ägnade åt yngre kategorier. Det blev väl tufft och slitsamt!

Man hinner inte med så mycket annat än tävlingarna dessa dagar. Det skulle vara helt omöjligt att dessutom göra bergsvandringar som förra veckan. Orken skulle inte finnas där. Känns skönt att vi satsade först på en vandringsvecka och sedan 5-dagars. Nu återstår två etapper som är av samma karaktär som gårdagens och dagens. Efter dessa har säkert årets dos av stark kupering, klättring och tokbranta sluttningar med råge uppnåtts!

Brant och tufft ...

På den andra etappen av Italiens 5-dagars bjöds det på tuff och mycket starkt kuperad terräng. Oj, vad tungt det var. Det var åskvärme och i slutet på tävlingen började det smådroppa. Det var bara en föraning till vad som skulle komma. Som tur var nådde vi hotellet innan hagelstormen kom med rejäla iskulor. Vilken scenförändring i jämförelse med den gångna veckan som bara varit solig och het.

Från den egna klubben är vi nio som deltar. Alltid kul att mötas och umgås på utlandstävlingar. Imorgon väntar ytterligare ett lopp i samma typ av terräng som idag, pust!