Det är bra när lägenheten ska stamrenoveras. Det leder till att man också kollar upp utrymmen och fullpackade kartonger som inte rörts på många år. I en skokartong hittade jag diverse hopplock typ nyckelringar, bleknande färgfoton, inträdesbiljetter till fotbollsmatch och annat smått och gott som egentligen skulle förpassats till soppåsen för många, många år sedan.
Hittade dock ett pappersark som triggade igång minnet. Det var från juli 1970 alltså för nästan precis 49 år sedan. Gjorde då "lumpen" på det unkna regementet I 15 i Borås som numera, tack och lov, är nedlagt.
Det handlade om en överklagan gällande att jag inte fått permission för deltagande i O-Ringen som detta år avgjordes i Skåne. Jag var inte ensam, även en del andra orienterare hade fått samma trista besked. Av en händelse fick vi dock reda på att kompisar som lumpade på andra regementen hade fått permissionen beviljad. Vi agerade och överklagade uppåt i systemet alltså till försvarsstaben eller vad det kallades. Förmodligen var det någon orienteringsintresserad handläggare eller övre underhuggare som jobbade där. Alla avslagna permissioner för deltagande i O-ringen blev plötsligt beviljade. Frid och fröjd och man var nöjd.
Men ... det skulle komma surt efter veckan i Skåne. Blev uppkallad till bataljonschefen. Undrade naturligtvis vad som var på gång. Konstaterade att den rödlätte majoren var förbannad. Han spottade och fräste, frustade och skrek, gestikulerade och orerade. Han undrar "hur i helvete jag hade fräckheten" att överklaga hans beslut om avslag. Uppenbarligen kände han att han fått smäll på fingrarna av högre instans. Det gick hans ära förnär.
Ja, så gick det till för snart 50 år sedan. Förhoppningsvis möter de som gör lumpen idag befäl och chefer av annan karaktär och med en annan attityd.
