O-Ringen är över. Bilen med cyklar och all packning har kommit hem. Tvättmaskinen jobbar på för fullt.
På hemvägen kom sommarens hittills värsta åskskur. Oj, oj, oj så mycket vatten det forsade fram på vägen.
Klubbkamraten Tina har reflekterat om världens största orienteringstävling på detta sätt:
Det är sen kväll, 22 grader varmt och lugnet börjar falla över årets O-ringen camping. En fantastisk plats på många vis då alla ryms här; ungdomar, barnfamiljer och äldre i tält, husvagn anno 1980-tal, husvagn modell sprillans ny och husbil. Här bor den vane orienteraren tillsammans med nybörjaren, de ingifta, barnen och veteranerna. Det är spännande att vid disken höra alla historier från dagen eller från O-ringen från förr… det är många möten!
Mellan rader av husvagnar spelas det fotboll, badminton och kubb, det snackas och folk umgås, det äts långbord och jagas pokemon. Ett par hundra meter bort finns O-ringen staden och fullt med reklamstånd, bagheera-labyrint, föreläsningar, cirkusskola, butiker, aktiviteter och utomhuspool! Vi är ständigt sysselsatta!
Sannolikt är ”det här” grejen med hela O-ringen. Frågar vi ungdomarna om vad som är det bästa kommer svaren snabbt: – Att vara med alla kompisarna!
Detta är tröst för trötta föräldrar som bär vatten, tvättar, diskar och passar upp… allt för att få nya krafter till ytterligare ett pass i den varma skogen vid morgondagens etapp!
Tycker att hon fångat och ringat in O-Ringens signum på ett bra sätt. Upplever själv att det just är samvaron och umgänget som är det centrala.
Detta år bodde vi med barn och barnbarn samt några bekanta i ett stort hus på cykelavstånd till centralorten. Ett perfekt boende och sent ska man glömma kvällsmaten då alla var samlade. Äldste sonens tipstävling i fem etapper, vad annars, var en höjdare. Sedan måste man tillstå att det fina vädret bidrog till att göra tillvaron enkelt och lättsamt.
Allt detta "runtomkring" skapar ett mervärde till det som allt kretsar kring; fem orienteringstävlingar. Har egentligen aldrig tyckt O-Ringen varit en höjdare på grund av köer, väntan och långt-till-det-mesta. Dessutom trångt och mycket folk, även i skogen. Terräng och banor brukar dessutom präglas av kompromisser och eftergifter. Detta vet man om och de egna förväntningarna är anpassade till detta. Så därför är helhetsintrycket från årets arrangemang klart positivt. Visst hade östgötaklubbarna kunnat fixa till lite mer anpassade och utmanande banor och visst hade man kunna fixa till en bättre tävlingsarena på de tre etapperna strax utanför Norrköping men det allra mesta fungerade bara så bra mycket tack vare över tusen frivilligarbetare. En riktigt kul vecka läggs nu till handlingarna som det brukar heta!
