söndag 29 september 2019

Lervälling ...

Många var regndropparna som föll det senaste dygnet över Tvåstadsområdet. 



Parkeringsåkern vid dagens tävling påminde mer om än sankig sankmark än en plats för grödor. Arrangörerna kämpade enormt för att skapa drägliga förhållanden för de närmare 600 deltagarna. Oj, vad man slet med att skapa ett någorlunda fast underlag när bilkaravanen drog hemåt. Lyckliga var sannolikt många av leverantörerna av biltvätt. Det var mycket leriga fordon som lämnade området strax söder om Upphärad.
Dock bjöds det på ett finfint arrangemang i bra och lättframkomlig terräng. Medeldistans stod på programmet och regnet gjorde uppehåll. Stundtals var det riktigt skönt när solstrålarna bröt igenom molntäcket. 

lördag 28 september 2019

Sportigt ...

Idag har det varit stor konsumtion av idrott. Dock inget eget utövande. Istället har det handlat om att följa World Cup i orientering samt VM i friidrott. Långa sändningar bägge två med spännande uppgörelser och en del dramatik.



Mellan tittandet har det handlat om att iordningställa garage och källarutrymme. Det har renoverats överallt, även där, och prylar har lagrats på alla möjliga ställen. Mycket kördes iväg till Röda korset och sopcontainern fick ytterligare påfyllning. Inte den minsta känslan av ångestseparation har dykt upp. Det känns skönt att inte vara ägd av tingen.
Imorgon väntar orientering igen och tävlingsområdet ligger inte så långt ifrån där vi hade ett sommarhus i många år. I nordvästra delen av området finns Ekhagen, en betesmark som varit ett smultronställe på många sätt. De pampiga och mäktiga ekarna har alltid fascinerat. Nu lär inga bansträckningar finnas i det området så någon ”hemmamark” kan man inte tala om. 

fredag 27 september 2019

Flackt, flackt ...

Gårdagen bjöd på soligt och härligt höstväder. Hantverkarna ockuperade lägenheten. Valet var inte svårt; det blev veteranrace även denna dag. Lidköpings VSK arrangerade i en stadsnära skog. Det var platt terräng. Inte en endaste liten kulle att springa uppför eller utför. Terrängen hade många svårframkomliga och täta områden. Även den ”vita” skogen var stundtals tät. Problemet var att man inte visste när det var god sikt eller inte. Många riktningsförändringar och folk över allt då de olika banorna korsade varandra.



Över 150 deltagare var på plats. Många hade bråttom hem. Pensionärer har uppenbarligen tajta scheman. Men vi dröjde oss kvar i solskenet över kaffekoppen. Ensam kvar stod bilen på parkeringsgärdet. Nu åker vi blev avskedshälsningen från dagens funktionärer när de låste dörren till värmestugan. Friden lägrade sig åter över Kartåsen i Vänerstaden. Det är skönt att inte alltid ha bråttom.



torsdag 26 september 2019

Fjällopp ...

I onsdagens arla morgonstund kom tre hantverkare för att lägga matta, spackla väggar och fixa till köksfläkt. Det var bara att dra från lägenheten och ratta till ”Fjället” norr om Uddevalla för dagens veteranorientering. Graderna var tvåsiffriga men en äcklig fuktig höstkyla hade dragit in över Trestadsområdet och gjorde tillvaron mindre behaglig.





Dock var terräng och banor för dagens lopp behagliga. Det bjöds på en för området lite ovanlig terräng; småkuperat, omväxlande och huvudsakligen lättframkomligt. Den långa banan var kul med vägvalssträckor och lite klurigare utmaningar. Det sedvanliga fikat och eftersnacket blev dock för ovanlighetens skull snabbt avklarat. Det småkyliga vädret var orsaken.

Istället bjöd eftermiddagen på fortsatt städning och rensning av svärmors lägenhet. Nu är det inte mycket som återstår. Gött det!

onsdag 25 september 2019

Flyttbestyr ...

Livet i kappsäck och bland spackel, burkar med målarfärg och hammarslag som ljudeffekt fortskrider. Nu byts även taket på hela fastigheten så det är många hantverkare igång. Stamrenoveringen och uppfräschningen av boendet drar ut på tiden, det var inte planerat men väntat. Fascineras av att de flesta göromål/planer/deadlines i de flesta branscher oftast kräver mer tid och överskrids. Någonstans måste det vara ett systemfel. Anar att det oftast handlar om bristande insikt samt till och med inkompetens högst upp i respektive organisationer typ chefs- och bossnivå med minimal verklighetskontakt. 

Som orienterare har man fått ta till sig 25%-regeln. Alltså ... om banlängden anges till fem kilometer ska man alltid lägga till ytterligare 25% för att få ett hum om den verkliga distansen. Så det goda rådet är att om något sägs eller utlovats ta två månader ska man alltid lägga till ytterligare åtminstone två veckor.





Samtidigt med renoveringen städar vi och rensar ut svärmors lägenhet då hon bytt till ett mindre boende. Det är mycket som slängs och släpkärran var full med saker som klassificerats som bråte/skräp av döttrarna. Nu återstår slutstädning innan en ny hyresgäst flyttar in och börjar fylla lägenheten med prylar och bra-att-ha-grejer.

måndag 23 september 2019

Magkänslan besannades ...

Idag var det bara att fly fältet. I arla morgonstund ringde det på dörren och hantverkarna var beredda att riva bort mattor och golv i tre rum. Vi hade räknat med att målarna skulle komma men de dyker kanske upp senare. Nåväl, planerna att sakta men säkert fixa till saker och ting fick justeras eller rättare sagt skrinläggas. Förstår att det är knivigt med all logistik särskilt när det är olika entreprenörer inblandade.


Dock har det funnits en känsla av att tidtabeller och ”deadlines” mer var av karaktären önsketänkande än realistiska. Nu är detta inte något större problem men lärdomen är att inte peta och ställa iordning för många saker. Risken är stor att man ändå måste lyfta och flytta på det mesta vid flera tillfällen.

lördag 21 september 2019

Solig OL ...

Graderna var runt 20, solen sken och himlen var blå när färden ställdes till Rannebergen och Alehofs långdistanstävling. Det bjöds på rejäl vildmarksterräng med utmanande tunglöpta banor. Oj, så hög vegetationen var i de blöta mossarna. Dock många plus för en fin långdistansbana.


Det var slitsamt före och efter loppet. Avståndet från parkering till arenan var superlångt och inte alls de 1500 meter arrangörerna angett utan betydligt längre. Dessutom var vägen dåligt markerad bland hyreshus och skogsområden. Det blev nååågggooottttt jäktigt att komma i tid till starten. Långt var det också till duschen så den sparades till hemkomsten. Det var tur att vädergudarna var snälla denna dag ... då står man ut med arrangemang som inte är på topp.

torsdag 19 september 2019

Gympass ...

Under sommarmånaderna brukar det inte bli så många besök på gymmet. Idag blev det dock höstpremiär med ett corepass och ett spinningpass under ledning av coach Malin. Det kändes klart skönt men träningsvärken lär komma om något dygn. Det blir straffet för att man "skolkat" några månader. 





Idag började också återflytten till Vänersborg. All restaurering är ännu inte klar men lägenheten är beboelig. Dock blir man rejält matt när saker ska ställas iordning och tillbaka. Många är också prylarna som slängs. Saker som någon gång klassificerats som bra-att-ha men som inte levt upp till bedömningen. Har inte, som tidigare i livet, separationsångest till tingen utan upplever mest välbehag när saker kan förpassas till sopcontainern. 

Det återstår många dagar och en hel del plockjobb innan allt är fixat. Dock är det inte förknippat med några "deadlines" så lusten får styra när och hur länge man håller på.

onsdag 18 september 2019

100 år sedan ...

Den artonde september 1919 föddes en son i hemmet i Hogdal beläget mellan Strömstad och Svinesund. Han döptes till Herman Olof August och fick efternamnet Gustavsson. Detta efter pappan som hette Gustav och som några år tidigare gift sig med Ida. Herman var min pappa och han lämnade jordelivet för sju år sedan. Han var äldst i syskonskaran på fem barn.

Han hade ett rikt liv och utmanade tillvaron. När åren närmade sig 30 och teologistudierna var avklarade drog han tillsammans med min mamma till Sydafrika som missionärer. Det blev närmare 15 år söder om ekvatorn.
Hundra år är en lång tid och man undrar emellanåt hur tillvaron då gestaltade sig. Gissar att det efter första världskriget ändå fanns ett hopp hos min farfar och farmor om en bättre tillvaro. Har hört att de båda hade en tuff  tillvaro som barn där den dagliga tillvaron handlade om att egentligen bara överleva. Kan därför ana att det var ett stort ögonblick torsdagen den 18 september 1919 när ett gossebarn slog upp sina blåa ögon.


tisdag 17 september 2019

Träningsrace ...

Förmiddagen ägnades åt att sätta ut kontroller inför kvällens och morgondagens orienteringar. Vädret var höstkyligt och det var blött i skogen nordväst om Vänersborg.


En nybakad svensk mästare fanns på plats vid den gemensamma starten under tidig tisdagskväll. Arvid Björk från Trollhättans SOK vann långdistansen på ungdoms-SM som avgjordes den gångna helgen strax utanför Oskarshamn. Dessutom tog han brons på sprintmästerskapet. Kul, välförtjänt och imponerande. Vilken förebild han är för alla yngre orienterare i närområdet.

Imorgon förmiddag invaderas samma terrängområde som under kvällen av ett 100-tal gamlingar. Då avgörs veckans sedvanliga veteranrace. 

måndag 16 september 2019

Höjdardagar ...

Två mycket välarrangerade orienteringstävlingar mötte oss i Alingsås. OK Skogshjortarna brukar bjuda på utmanande orientering med bra banor och det var inget undantag denna helg. Riktigt, riktigt kul!



På söndagseftermiddagen ställdes riktningen in på Smögen. Där väntade spavistelse med allt som därtill hör samt en ljusfestival bland klippor, sjöbodar och bryggor under förnattens timmar. Extra dramatiskt bland ljuskaskader och ljudupplevelser var den intensiva och kraftiga blåsten samtidigt som det var fullmåne.
När morgonen randades blev det en förflyttning till Lysekil och en vandring på Stångehuvud. Det var sol, sol, sol men vinden var ”cool”. Alltid fascinerande att vandra runt på de kala bohusklipporna och stanna till vid några av objekten som alla besökare fotograferar, så även vi.

lördag 14 september 2019

Julvibbar ...

Det är långt kvar till jul men redan nu råder högtryck bland alla barn som säljer "jultidningar". Nåja, bläddrar man i katalogerna så kan konstateras att innehållet har ändrat karaktär. Förr, när nu det var, lockades det med serietidningar, presentböcker och faktakalender. Nu har innehållet utökats med bra-ha-prylar av diverse slag samt läckra kakor och godis i presentförpackningar.





Naturligtvis vill man stötta ättlingarna i sin iver att sälja och uppnå bonusvinster. Därför blir det inköp av både det ena och andra. Självfallet blundar man för kostnaden. Snarlika produkter är klart billigare i stormarknadens prylbutiker om man nu inte väljer nätbutiken Wish.


Nu återstår att se hur mycket och ofta man kommer att använda universalficklampan och den praktiska grönsakshackaren. Stora påsen med julkolor kommer dock säkerligen komma till användning och njutning. Dock blir det leverans först om dryga tre månader. 

fredag 13 september 2019

Kustvandring ...

Regnet smattrade intensivt på rutorna under natten i det tillfälliga boendet i Lödöse. När klockan var morgon sken dock solen från klarblå himmel. Kyliga vindar friskade på från nordväst men det hindrade inte en tur till kustbandet. 




Tanken var att vandra runt Dyrön utanför Rönnäng på Tjörn men en båttur dit i krabb sjö lockade inte. Istället utforskades naturreservatet på Toftenäs halvö i Skärhamns omedelbara närhet. Halvön är ett naturskönt område, med en stor artrikedom av både växter och djur. De flesta av västkustens örter växer här. Här lever även det gamla jordbrukslandskapet, med ett aktivt jordbruk, gamla gårdar insprängda mellan bergsknallarna och strandängar och andra betesmarker hålls öppna av betande kor och får. De många stengärdesgårdarna är karakteristiska för området. Just nu finns det också massor av nypon, slånbär och rönnbär.


Det blev en skön vandring i det fina höstvädret även om viss möda krävdes för att hitta ett ställe i lä där fikat kunde intagas. 

Vid hemfärden under eftermiddagen noterades den intensiva och täta trafiken. Det byggs också nya bostäder i området så det är inte alls den lugna miljö som en gång präglade Tjörn.


torsdag 12 september 2019

Ridsport ...

Idag besöktes en ridskola tillsammans med barnbarn #4. Det var ett studiebesök då hon enligt egen utsago vill börja rida. Vi följde ridlektioner med både små barn och lite större barn.
Måste uttrycka min beundran för dessa tjejer som lär ut ridningens grunder. Det är mycket att tänka på när det är både människor och djur inblandade. Inte minst säkerhetsaspekten är en viktig faktor. Oj, vilket tålamod och vilken uthållighet de har, lektion efter lektion.



Nu är det inte bara att sätta igång. Många står på kö och därför är det en plats på väntelistan som gäller. Frågan är också när man åldersmässigt ska börja. Visst är det mysigt på alla sätt när 3-4-åringar sitter på hästryggen men det är inte mer än just "sitter". Har lite svårt att förstå varför och om det är någon mening med att låta små barn bli förflyttade runt manegen av som det verkar uttråkade hästar. Men, men det är alltid svårt att bedöma och avgöra vad som är den tändande gnistan. Det märks kanske inte utåt men inne i den lilla flickan hände det kanske något denna tidiga eftermiddag. Det får framtiden utvisa!

onsdag 11 september 2019

Uppläsning ...

Två orienteringar har hunnits med det senaste dygnet. Under gårdagskvällen var det sprint i Lilla Edet. OK Gipen hade sina klubbmästerskap mitt i samhället inte långt ifrån villaboendet i slutet på 70-talet.
Denna förmiddag var det som vanligt veteranrace och det kändes att hösten var kommen. Över 100 gamlingar mötte upp på Hunneberg i ett flackt och bitvis svårorienterat område.



Det blev ingen kulturaktivitet eller historisk vandring denna dag. Boendet i Lödöse går mot sitt slut så nu gäller det att beta av värt-att-beskåda-listan. Men, men det intensiva regnandet satte stopp för alla utflyktsplaner. Det var inte bara regnigt utan också blåsigt och höstkyligt. Det blev istället en eftermiddag med ljudbok i öronen. Jan Guillous "Den andra dödssynden" avlyssnas.

tisdag 10 september 2019

Ristningar spanades in ...

Denna förmiddag äntrades cyklarna för en tur några kilometer söderut från Lödöse till Alvhems Jätteberg. På en klippa på bergets södra sida seglar en 3000-årig flotta fram. Här har ristats 25 skepp, flera djur, en människofigur, 45 skålgropar, två fötter samt några svårtolkade figurer. 





När skeppen gjordes var Göta Älv en smal fjord och havet nådde ända upp till det som nu är orten Skepplanda. Skeppens upprättstående streck symboliserar antagligen människor ombord.

Människorna som gjorde ristningarna var enligt de som vet sannolikt jordbrukare och ofta hittar man hällristningarna i närheten av gamla odlingsmarker. Andra ligger nära vattendrag eller har figurer ristade på hällar med rinnande vatten.

Hällristningar skapades under bronsåldern, 1800 till 500 år f Kr, och de hör troligen ihop med periodens religion eller magi. Den fruktsamma jorden, det rinnande vattnet och den livgivande solen är ofta förekommande teman.





Ovan en skiss som visar hela klippan med alla ristningar på Jätteberget som i ärlighetens namn egentligen är en liten kulle.


måndag 9 september 2019

Intressant ...

Den tillfälliga hemvisten i Lödöse med sin intressanta historia utforskades ytterligare en gång. Idag ställdes vandringen till Spetalsberget. Vid foten av den branta sluttningen låg S:t Jörgens hospital under medeltiden. Spetälska eller lepra härjade stort och de som insjuknade isolerades i hospitalet. Vid platsen ligger nu Lödöse museum.

Berg ska bestigas så det var bara att gå uppför den slingrande stigen. Under medeltiden konstruerades vattendammar på berget som försåg kvarnen med drivkraft och några lämningar finns kvar sedan dess. Utsikten från toppen är magnifik med Göta älv som slingrar sig fram. 




I blickfånget finns en annan kulle som kallas Galgberget. Det var stadens avrättningsplats när det begav sig. Enligt sägnen var bergstoppen under medeltiden tre häraders avrättningsplats. 1857 användes den för sista gången. Den bestod av en cirkelrund yta med 30 meters diameter markerad med sju liggande stenblock. Vid de sista halshuggningarna 1854 och 1857 lär kropparna omedelbart ha grävts ner på platsen.

Män hängdes medan bränning på bål var den vanliga avrättningsformen för kvinnor av någon anledning. En mordbrännerska från Alvhem brändes här 1698.


Återstår att se om orten har ytterligare några intressanta lämningar som ska hedras med ett besök. 

söndag 8 september 2019

DM avklarat ...

Som förespeglat och som väntat var terrängen för DM i långdistans strax utanför Skövde ingen höjdare. Flackt, bushigt, hög undervegetation, mycket pors i sankmarkerna men det fanns också bitvis några fina partier. Dock var det ett fint arrangemang IF Hagen bjöd på. Vädret var klart behagligt med sol, blå himmel och grader inte så långt från 20.

Förutom att DM-plaketter delades ut till alla vinnare hade Västgötadistriktet för året inrättat en sammanlagd tävling för alla som deltagit i samtliga DM-tävlingar och detta i alla klasser. Gissar att detta är ett försök av distriktsförbundet att få fler att ställa upp i fler DM-arrangemang. Även om DM fortfarande lever inom skogssporten så är det helt klart att tävlingarna inte lockar så många deltagare som för två, tre decennier sedan. Tävlingsutbudet är stort idag med många alternativa och attraktiva arrangemang så det räcker uppenbarligen inte med att bara etikettera en tävling med "DM".

lördag 7 september 2019

DM söderut ...

Denna lördagsmorgon var det mesta blött utomhus efter nattens ihärdiga skyfall. Men det hindrade inte bilfärden söderut för deltagande i Göteborgs DM på medeldistans. Vi var bara tre från den egna klubben då det finns viss avoghet från andra att springa "Göteborgstävlingar". Genom åren har inte arrangemangen varit tipptopp och emellanåt har terrängen inte varit särskilt angenäm. Men denna dag bjöds det på ett höjdararrangemang av Sjövalla FK. 



Trots att löpare från andra distrikt inte får tävla om DM hamnade dock en segerplakett hos en Hogedalare. Yngste sonen som nu tävlar sista året i H35 kunde med 19 sekunders marginal bärga segern. Representerar nu Nödingeklubben OK Alehof.

fredag 6 september 2019

I fädrens spår ...

Den tillfälliga hemvisten när lägenheten stamrenoveras är Lödöse som också benämns Gamla Lödöse, Gamlöse eller Gammelös. Det är är en liten ort i Lilla Edets kommun och kyrkby i Sankt Peders socken belägen cirka fem mil norr om Göteborg. 

Lödöse har anor som en av Sveriges äldsta städer och under medeltiden mest betydande hamnar. Staden som förlorade sina stadsrättigheter 1646, räknas som den första av Göteborgs föregångare. Fartyg kunde nå Lödöse från havet utan hinder av fall eller slussar.




Denna förmiddag företogs en improviserad kultur- och historievandring på platsen som en gång i tiden sprudlade av liv och aktiviteter om man ska tro på historieböckerna.

Idag känns atmosfären sömnig och händelsefattig. En bra sammanfattning är beskriven på anslaget framför kyrkan.  


Närheten till Göteborg har dock gjort att nya villor och bostäder växer upp vilket kommer att vitalisera platsen.


torsdag 5 september 2019

Fordonsbyte ...

Mitt i sommaren var det bilbyte. Nu är det två månader sedan svenskt byttes mot japanskt. Nybilsdoften har nu tynat bort och ersatts med klassisk orienterarbilsodör. Det är en blandning av barrskogsdoft, lerigt gärde, pannbandssvett och skitiga stövlar. 
Valet att satsa på fyrhjulsdrift, hög frigång och rejält med lastutrymme var inte ens vågat, något annat hade varit en rejäl felbedömning och ett stort misstag.

Fordonet har redan fått bekänna färg när ett antal vattensjuka parkeringsgärden har äntrats. Fyrhjulsdriften satt gott när andra fordon försökte få fäste i lervälling. Lastutrymmet är oftast fullt utnyttjat när barn, barnbarn och annat packats in. Ett aktivt idrotts- och friluftsliv kräver transportkapacitet!

Drar mig till minnes tiden då barnen var små och husets fordon hette Toyota Corolla. Långresor företogs både sommar- och vintertid. Hur gick det till när det många gånger också handlade om tält, luftmadrasser etc som packades in i minimala utrymmen. Det är en gåta att det överhuvudtaget fungerade! 


onsdag 4 september 2019

Mitt-i-veckan-lopp ...

Hösten är här. Så kändes det i alla fall när dagens veteranorientering avverkades. Ljungskile FK arrangerade i skogarna öster om samhället vid Skarsjön.
Graderna var några och tio, grå himmel och duggregn. Detta var dock inget som hindrade ett bad eller rättare sagt ett dopp efter loppet.


Banläggare Clyde brukar bjuda på kul och omväxlande banor och det var inget undantag denna dag. Man kunde undvika de bushigaste och brantaste partierna.
Ett hundratal "vets" var på plats. Några var saliga efter Bohuslän-Dals DM på Orust. Andra hade fortfarande lite skräck i blicken när man samtalsämnet handlade om göteborgarnas veteranrace för en knapp vecka sedan. En del fasade för kommande helgs västgöta-DM som avgörs strax utanför Skövde. Några kommentarer från initierade:

- Kan man undvika att orientera i det området ska man göra det!
- Det gäller att få en sen starttid, annars har man ett helvete i all bush!
- Fattar inte varför man lägger en tävling där!

Ja, ska bli spännande att se vad som väntar. 😳😖🤨

tisdag 3 september 2019

Reflektion i tiden ...

Ställs man inför något eller överraskas av något som utmanar hur-det-är, värderingar eller förhållningssätt är det lätt att ropa efter, föreslå och införa åtgärder som exempelvis förbud, begränsningar, ökad kontroll eller sanktioner. Många gånger görs detta “i stridens hetta” utan en djupare analys eller med närmare eftertanke. Det är inte konstigt för om man upplevt något obehagligt eller anar att något kan bli läskigt så vill man naturligtvis förhindra och/eller minska konsekvenserna. 


Men ... det finns en risk att vi som individer eller organisationer gärna och alltför snabbt gör ingrepp, tar till åtgärder, begränsar eller vad det nu är. Det är OK men ett visst moment av besinning bör alltid finnas med för många gånger är farhågorna större än farorna.
Alltså, bör man en stund fundera på varför man ska göra det man avser att göra och fråga sig vilka konsekvenserna är/blir och vad det kan leda till. Innan man kastar stenen i vattnet ska man alltså fundera på såväl ”stänkrisker” som ”ringar på vattnet-effekter”. Livet och tillvaron har lärt oss att de flesta handlingar, åtgärder, ståndpunkter och så vidare har både positiva som negativa sidor.   

måndag 2 september 2019

Renovering ...

Nu har det gått en månad som vagabond eller att leva i kappsäck. Lägenheten stamrenoveras och fixas till vilket omöjliggör boende där. Men det går faktiskt utmärkt att leva med ett minimum av de prylar, kläder och annat som man vant sig vid. Den fasta punkten i tillvaron är nu en liten tvåa i Lödöse mittemellan Vänersborg och Göteborg. 
Beteendevetare hävdar att ska man ändra ett beteende, en vana eller en sedvänja tar det omkring tre veckor innan man accepterat och anpassat sig till det nya. Det stämmer sannolikt. Små utrymmen, kläder i resväskan och avsaknad av faciliteter som ger bekvämlighet typ diskmaskin känns nu helt OK.
Just avsaknad av diskmaskin väcker tankeställare. Med en diskmaskin nära tillhands blir det en hel del "okynnesdisk". Man tar ett glas med vatten och vips ställs glaset in för att genomgå en lång maskintvätt trots att det egentligen räcker med en kort krantvätt och sedan placering på torkstället.
Dock ska man vara medveten om att det är lättare att leva i kappsäck under sommarmånaderna. Graderna är oftast behagliga och man slipper ta på sig en massa vinterkläder som dessutom kräver en hel del förvaringsutrymme. 




Vi har haft tur då renoveringen genomförs just nu i vår trappuppgång och att vi har möjligheten att bo på annan plats. Det är inte alla som har de så förunnat.
Nu återstår ytterligare en knapp månad innan allt ska vara klart och då får man vänja sig vid att bo spacigt igen och ha tillgång till en "maskinpark" som underlättar vardagstillvaron ... men det kommer knappast ta tre veckor. 😉

söndag 1 september 2019

Mästerskap ...

Två mycket välarrangerade DM-tävlingar i Götene stod på helgprogrammet. Den flacka men bitvis detaljerade och svårforcerade "klyftamoterrängen" utmanade orienteringsskickligheten. Den senaste månaden har bjudit på tävlingar med stark kupering och därför var det som kontrast skönt att slippa forcera branta sluttningar.





Dock blev det en tävlingsfri söndag. Istället var det bara att glida omkring och vara hejarklack på stafetten. Det var spännande i ungdomsklasserna där den egna klubbens D12-lag vann överlägset medan H12-orna kom tvåa. Barnbarn #2 sprang inledningssträckan.

I övrigt var det en ganska så "gäspig" tillställning mellan åskskurarna. Inte särskilt mycket dramatik eller spännande uppgörelser.