Han hade ett rikt liv och utmanade tillvaron. När åren närmade sig 30 och teologistudierna var avklarade drog han tillsammans med min mamma till Sydafrika som missionärer. Det blev närmare 15 år söder om ekvatorn.
Hundra år är en lång tid och man undrar emellanåt hur tillvaron då gestaltade sig. Gissar att det efter första världskriget ändå fanns ett hopp hos min farfar och farmor om en bättre tillvaro. Har hört att de båda hade en tuff tillvaro som barn där den dagliga tillvaron handlade om att egentligen bara överleva. Kan därför ana att det var ett stort ögonblick torsdagen den 18 september 1919 när ett gossebarn slog upp sina blåa ögon.
