Avslut ...

Idag gjorde vi slut med STC. Vi har inte besökt gymmet sedan coronapandemin på allvar tog fart för snart fyra månader sedan. Medlemskapet kostar och nu känns det inte riktigt så bra att göda gymägarna. Det lär förmodligen ta ytterligare en tid innan smittan stagnerar så några gymbesök lär inte bli aktuella på flera månader.

STC-gymmet i Vänersborg har också hanterat restriktioner och påbud från myndigheter på ett nonchalant sätt. Kritiken från olika medlemsgrupper har varit stark och detta gjorde det ännu lättare att säga upp medlemskapet. En stor artikel i lokaltidningen speglade tillvaron där just nu och det var en något skrämmande läsning.

Nu råder det ingen brist på gym i Vänersborg och när det blir aktuellt igen så kan det alltid vara kul att testa en ny kedja. Nu gäller det bara att hitta alternativa träningspass så att den fysiska statusen upprätthålls.

Little Love ...

Igår fyllde det minsta barnbarnet sju år. Denna lilla självständiga och företagsamma tjej såg verkligen till att njuta av allt som händer när man har födelsedagskalas. Det var första gången "på riktigt". De senaste åren har hon firats utomlands typ på ett hotell eller på en bergstopp i södra europa. 

Presenterna var många och man kan bara ana att många timmar under sommaren kommer att ägnas åt lek och pyssel typ att kamma och frisera Barbie och hennes hästs långa man och svans.

Anten runt ...

Mmmmm... en het och solig dag till! Graderna pendlade 30 när vi tillsammans med svåger och svärgerska trampade runt sjön Anten sydost om Vänersborg. En mycket trevlig cykeltur  där vi halvvägs njöt av bad och salladslunch. Vi påbörjade och avslutade trippen vid Gräfsnäs slottsruin.

Slottet var en gång i tiden hemvist för ätten Leijonhufvud, och möjligen födelseplats för Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud), som i och med giftermålet med Gustav Vasa 1536 blev svensk drottning. Slottet har brunnit vid tre tillfällen, med hundra års mellanrum: 1634, 1734 och 1834. Efter sista branden byggdes det aldrig upp igen, utan fick förfalla, men har under 1900-talet konserverats.

Nu är platsen ett omtyckt utflyktsmål med möjligheter till bad och att kolla in museijärnvägen.

Spårminne ...

Vid gårdens cykelorientering var en av kontrollerna placerade vid ett gammalt grått fallfärdigt hus. Det blev ett lite längre stopp här när det visade sig att byggnaden var en gammal järnvägsstation. Dock fanns det inte längre någon järnväg. Den revs upp och försvann för över femtio år sedan. Jag drar mig till minnes att jag under tonåren några gånger åkte tåg mellan Trollhättan och Nossebro och då passerades uppenbarligen Frambo.

Nyfikenheten kring denna byggnad krävde vid hemkomsten lite googlande. Då framkom att järnvägen stod klar och invigdes 1916 och var i drift fram till 1968. Bemanningen på stationen upphörde dock 1960. Det var den tidens krav på bättre infrastruktur och den ökade handeln med skogsprodukter som gjorde att järnvägen kom till stånd. Men behovet och kraven varade alltså bara i drygt ett halvsekel. 

När det begav sig bestod godset från Frambo huvudsakligen av timmer och ved. Ankommande gods var varor till ortens affärer, tegelrör, kalk, och konstgödsel till lantbruket.

Då järnvägen byggdes, hade ingen i socknen bil, men det dröjde inte så många år förrän lastbilar började forsla varor och personbilar och bussar transporterade människor. Det var naturligtvis anledningen till att tåglinjen inte blev så gammal.

Medcyklande barnbarn fick sig nog en funderare när farfar kunde berätta att han en gång satt i en järnvägsvagn som passerade den nu gistna och luggslitna byggnaden.

På cykeln ...

Skoj på hoj; cykelorientering stod på programmet denna soliga och heta onsdag. Oj så skönt det är med denna sommarvärme! Främmestads IK med Robert och Ingrid har fixat till denna speciella aktivitet. Många är kontrollerna som är utplacerade på västra delen av "schlätta" i Skaraborg. Det rika vägnätet med både asfalt- och grusvägar i en huvudsakligen flack terräng passar utmärkt för denna orienteringsform. Vi cyklade i grupp tillsammans med barn och barnbarn i nästan tre timmar. Det blev verkligen en kul eftermiddag och kväll som gav mersmak. Det lär bli ytterligare några pass med Skoj på hoj.

Man förundras ...

Läser att våra statliga byråkrater har en del att pyssla med dessa dagar. Nu är det inte egna hitte-på-grejer utan konsekvensen av politiska beslut. Miljöpartiet, vars politik jag aldrig har riktigt förstått eller begipit mig på, har drivit igenom den omdiskuterade plastskatten för affärernas bärkassar. Bevekelsegrunden var att minska mängden plast som slängdes i den svenska naturen men den egentliga orsaken var att få in mer skattepengar. Det är enligt studier och undersökningar mycket få plastkassar som hamnar i den svenska naturen. Men skatteinkomster krävs naturligtvis om man ska subventionera elcyklar och stora SUV:ar.

Plastskatten gjorde butikernas vanliga bärkassar i plast tre kronor dyrare från den 1 maj. Dock gjordes undantag för bärkassar för varaktigt bruk, så kallade flergångskassar. Men, men exakt hur en flergångskasse ska vara utformad framgår inte av den nya lagen.

En av landets största tillverkare av plastkassar har nu utvecklat en tjockare och extra hållbar kasse av spill från tillverkningen av balplast. Detta med förhoppningen att den inte ska vara skattebelagd. 

Men, men byråkraterna på Skatteverket vill inte gå med på detta eftersom den ser ut som en plastbärkasse och då spelar tjockleken och hållbarheten ingen roll!

Beslutet ska naturligtvis överklagas och nu ska byråkraterna på Högsta förvaltningsdomstolen ta sig an ärendet. Undrar hur resonemanget kommer gå och vilket beslut man kommer fram till så att bärkassetillverkaren kan göra en hållbar kasse som inte ser ut som en bärkasse. 

Man häpnar och förvånas över hur det går till. Min egen lilla protest består i att jag numera använder andra skattebefriade bärkassar av plast för att slippa betala dessa extra kronor till statskassan.

Lärande i tiden ...

Midsommarhelgen är över. En annorlunda helg i jämförelse med de senaste åren och detta inte bara beroende på coronapandemin. Då var det utlandet som gällde ... Neapel, Barcelona och Venedig.  Detta i kombination med bergsvandringar och orienteringstävlingar. I år blev det bad i Vänern, orientering i närområdet och minimalt med social samvaro. Helt OK i tider när det är "gilla läget" som gäller. Har full förståelse för att många känner frustration och några portioner vanmakt och då inte minst unga generationer. Brukar inte hävda att det-var-bättre-förr men just nu känns det så.

Vissa positiva effekter kan dock noteras. Har haft tid och tagit mig tid att lära mer om bland annat orienteringsrelaterade digitala applikationer. Utmaningarna har funnits på någon form av "bucket-list" men de senaste månaderna har tankar blivit handlingar och orden har fått liv. Som alltid när man ska lära av, lära om och lära nytt så blir det emellanåt jobbigt ... det jävlas ... det krånglar ... det trasslar till sig. Men så hittar man lösningen och kommer förbi problemen. Än en gång blir man varse att den gamla tankeramsan "kunskapens rötter är bittra men frukterna ljuvliga" stämmer så väl. 

Blött, blött ...

Det krävdes två försök att springa "micosprint" under gårdagen. På förmiddagens cykeltur till terrängen i anslutning till Ursands Resort började molnen dra ihop sig. Det blev också mörkare och vinden tog i. Några minuter senare mullrade åskan och så kom skyfallet. Det blev snabb cykling till Skidstugan där vi fick skydd. Tanken var att vänta där tills regnet upphörde men så blev det inte. Beslutet blev att åka hem och bli torra. Kanske skulle vädret bättra sig och då kunde vi få dagens orienteringslöp.

Under sen eftermiddag klarnade det upp, himlen blev blå, solstrålarna värmde och graderna var behagliga. Upp på cyklarna igen ... mot Ursandsskogen! Två korta men kontrollrika banor stod på programmet. Begreppet "sprint" kan tolkas på olika sätt. Det kan dels betyda "kort sträcka" dels att det handlar om "högt tempo och fartfylld framfart". Det var det förstnämnda som gällde. Terrängen var bitvis svårframkomlig och orienteringen mycket tekniskt krävande vilket sänkte förflyttningshastigheten. 

Trots korta banor lackade svetten och därför var det skönt att få kliva i vänervattnet efter loppen. En blick mot sydost skapade dock obehagliga oroskänslor. Ett nytt oväder verkade vara på gång och så var det. Det blev ett frenetiskt cyklande hem igen och så blev man genomblöt igen! 

Repriser ...

Ena dagen är det si och den andra dagen är det likadant. Ja, så skulle man kunna rubricera de senaste dagarna. Mycket sol och blå himmel. Bad varenda dag med behagliga vattengrader. Orientering. Cykelturer.  

Vi deltog i grannklubben, Främmestads IK:s, poängorientering. Detta i härlig skogsterräng på banor lagda av Bengt-Åke. En helt underbar kväll och alltid trevligt att möta och träffa andra klubbar. Genom åren har många bekantskaper etablerats och det känns alltid lika trevligt att bli välkomnad med hälsningen: kul att ni kommit hit!

Sjöarna är inte många på Skaraslätten och efter loppet bar det hemåt igen. Barnbarnen meddelade att kvällsbad stod på programmet och då var det bara att sätta sig på cykeln under sen kvällstimma. Målet var Vassbotten. Det blev ett härligt dopp med solnedgången som magisk kuliss.

Midsommaraftonen randades och under tidig morgontimma kändes det att dagen skulle bli solig och het. Men innan något firande var aktuellt så gällde det att beta av det obligatoriska fredagsbestyret; städning ... den ena fredagen är det si och nästa fredag är det likadant!

Det blev en lång dag med utevistelse med både rörelse och vila. Dock inga svenska jordgubbar på menyn. Det kändes väl häftigt att pytsa upp 85 kronor för en liten ask "svenka gubar" som det stod på försäljarens skylt med spretig handstil. 

Sol och OL ...

I dagarna två har det varit högsommar. Innehållet har handlat om vänerbad och orientering. Oj vilket ynnest det är att bara ha några minuters cykelväg till inte bara en utan flera fina badställen. 

Under förmiddagen drog vi med cyklarna till Grönviks båt- och badplats som bara ligger några stenkast från Ursands Resort & Camping. Där var det rejäla avstånd mellan badande och solbadande par och mindre sällskap. Kontrasten var stor när resorten passerades. Oj, vilken mängd husvagnar och husbilar. Det går ingen nöd på campingägarna, verkligen inte. Vi mötte dessutom många ekipage som körde in mot Ursand så där lär det inte finnas något utrymme när midsommarhelgen inleds.

Väderprognosen pekar mot en solig midsommar så det lär bli fler bad när graderna nu ligger runt 20-strecket. Orientering blir det också. Nu när det är tävlingsstopp är Veckans banor på olika ställen i närområdet bara så bra. Detta är bara ett provisorium i dessa pandemitider men undrar om det inte kommer utvecklas och finna framtida former som komplement eller kanske konkurrent till det traditionella tävlingsutbudet.

Höjdardag på Dal ...

Cyklarna lastades på bilen och färden ställdes till Dalsland. Det blev en dag med branta backar och fartfyllda nerfarter. Tre sevärdheter betades av. Högbyns hällristningar ligger vid sjön Råvarpen i ett naturskönt kulturlandskap som också är ett naturreservat. 

Hällristningarna är Dalslands största och märkligaste fornminne. Här finns mer än 50 hällar med över 2000 figurer och tecken. De flesta av ristningarna i Högsbyn gjordes under bronsålder för 2500 till 3000 år sedan.

Naturligtvis kollades akvedukten i Håverud in. Det är Dalslands mest populära turistmål med omkring 300 000 besökare årligen. Vi noterade att även kronprinsessan Victoria har avsynat denna speciella vattenkanal.

Invid sjön Nären i Dalsland ligger en av som det sägs Sveriges vackraste kyrkor - en rödmålad träkyrka med sina äldsta delar från slutet av 1500-talet. Skålleruds kyrka var verkligen värd ett besök.

Sammantaget blev det en varierad höjdardag med blandat väder; sol, regnskurar, blå himmel och gråa moln. 

Förberedelser ...

Ytterligare en lång dag med utevistelse i högsommarvärme och bad i Vänern där vattengraderna nu kan kallas behagliga.

Under sen eftermiddag inspekterades den planerade startplatsen för ett tävlingsarrangemang i slutet på augusti. Detta om nu upplägget inte strider mot de bestämmelser och påbud som finns med anledning av coronapandemin.

Det blir självfallet inte som en traditionell tävling utan allt anpassas till det rådande läget vad gäller storleken på folksamlingar,  avstånd till andra samt hygien. Det leder naturligtvis till undantag och förändringar men ambitionen är naturligtvis att skapa en bra och sportsligt rättvis tävling. Deltagarna kommer att möta en i tid utdragen tävling, fria starttider samt avsaknad av arena/tävlingscentrum, duschar och resultattavlor. All information och resultatgivning ska ske digitalt via mobiltelefoner. Som arrangörer har vi ett ansvar för att undvika alla risker för att deltagare kommer nära varandra. Deltagarna har också ett ansvar så att man inte överträder och utmanar de bestämmelser som gäller. Tillsammans fixar vi förhoppningsvis detta!

Intressant ...

En lång varm och solig dag tillbringades på en udde vid Vänern. Cykling dit på bitvis smala skoggsstigar, en plats dit inte särskilt många andra söker sig. Bad blev det naturligtvis och ett par timmars lyssnande på ljudbok. Efter upplösningen (?!?) av Palmemordet fanns det naturligtvis anledning att beta av "Den osannolika mördaren" av Thomas Pettersson. Klart intressant och en bok i tiden. Boken utkom för drygt ett år sedan och där han själv kom fram till vem som antagligen mördat den förre statsministern - Stig Engström!

Intressant läsning trots att man de senaste åren inte orkat att ta till sig nya teorier och spekulationer. Polisen och hela utredningen får verkligen på tafsen och med ett utifrånperspektiv undrar man hur det står till med professionaliteten inom rättsväsendet. Undrar om sista ordet nu är sagt och fastslaget.

Manetrikt ...

Idag var det högsommarvärme och även västerhavets saltvatten kändes skönt. Dock blev det inte någon längre simtur. Maneterna, varav många brännmaneter, höll de flesta badande i schack ... alltså ingen längre vistelse i vattnet denna dag!

Innan kustbesöket avverkades en orientering i krävande bohusberg strax utanför Stenungsund. Upplägget var "så där" vad gäller terrängval och kartstandard. Kontrollmarkeringarna varierade från enstaka snitslar, platta inplastade pappersark och riktiga kontrollskrmar. Inte helt lätt för den yngsta generationen att ha koll på. 

Notera r att standarden på Veckans banor varierar. En del klubbar tar det lite för lättvindigt kan tyckas. Men ingen kan eller ska klandras, deltagandet är gratis i och med att man får ladda ner och skriva ut sin karta själv. Dock kan man förstå att vissa arrangemang ratas.

Äldsta sonen med familj mötte också upp och det blev umgänge utomhus i anslutning till badet som kallas Hawaii.

Fixardag ...

Gårdagen var späckad med orientering dels i form av att fixa till arrangemang men också ett löp. 

Sedan flera år tillbaka har det funnits fasta kontroller utsatta i terrängen mellan Skidstugan och Ursand. Genom åren har ett antal kontrollmarkeringar försvunnit och terrängen har förändrats. Med hjälp av barnbarnen Liam och Gabriel har alla kontroller kollats upp och en uppdatering har gjorts. De 25 kontrollerna har sammanställts på en karta som också har reviderats bland annat med flera nya stigar. Dessutom har tio olika banor av varierande längd och svårighetsgrad lagts med de fasta kontrollerna som utgångspunkt.

Kartorna finns nu på internet för nedladdning och man kan nu när som helst under sommarmånaderna dra till skogs.

Under torsdagskvällen bar det så iväg till Främmestad och Råglannaparken som var start- och målplats för en kvällsorientering. Kul banor i huvudsakligen flack terräng. Blåbärsriset var högt så löpfarten blev inte hög. Det var huvudsakligen löpare från Främmestads IK som var där men en och annan "utsocknes" skymtades också.

Grattisdag ...

Den 10 juni 1978 var en lördag. Då föddes äldste sonen på Vänersborgs BB. Vilken lycko- och höjdardag det var! Idag är det 42 år sedan. Tiden går rasande snabbt. Minns det som igår. 

Sedan dess har mycket hänt och nu är Jonas "gubbe" och familjefar. Han hade tur att få en så underbar tjej som Emelie till sambo och deras två killar Liam och Gabbe är bara så härliga. 

Kusttur ...

Ytterligare en dag vid kustbandet. Ett antal timmar tillbringades på Skaftölandet med både cykel och apostlahästar som transportmedel. Vi började vid Vägerödsdalar och sedan bar det till Islandsbergs huvud via Fiskebäckskil och Grundsund. 

Mysigt väder och så gott som vindstilla. Men ... något saltbad blev det inte. Västerhavet var fullt med öronmaneter. En mycket ovanlig företeeelse. Dessa blötdjur bränns inte men är klart äckliga och slippriga. 

Många var sommarhusen längs våra stråk och dessa väntar nu bara på sommarinvasionen. Det lär förmodligen snart bli fullpackat vid kusten när många semesterfirare inte kan dra utomlands. 

Vi passerade också den gamla kolerakyrkogården söder om Fiskebäckskil. Det blev en påminnelse och koppling till de tider vi lever i nu med många dödsoffer och naturligtvis skräck för smittan.  Varje århundrade tycks ha sin farsot.

Österut ...

Under måndagskvällen genomfördes vårsäsongens sista omgång av korporientering i GKN.s regi. Färden ställdes till Skaraborg och Grästorp. Där bjöds det på flack terräng sönderskuret av många åkrar och fält. 

Den senaste tiden har det varit en hel del av karaktären kuperat, risigt och bushigt och därför var det en skön kontrast att få löpa i en ”snällare” terräng. Banan var kul och omväxlande även om kartstandarden inte var en höjdare. Förhoppningsvis blir det fler turer till Skaraborg under kommande sommarveckor.

Vildmark idag ...

Idag drog vi till vägs ände vid Vargfjället öster om Ljungskile. Asfaltsväg blev större grusväg som blev mindre grusväg med tvättbrädeunderlag och slutligen något mellanting av grusväg och knagglig bred stig innan start- och målplatsen nåddes. Konstaterade att det inte var helt fel att investera i en hög Subaru för snart ett år sedan! På plats även Jonas med familj och polarna Åhlunds. 

Arrangörerna bjöd på vildmarksterräng med pinnigt underlag som krävde höga knälyft. Kul och utmanande bohusorientering! Vi såg en och annan orienterare som liksom vi inte kunde avstå orientering denna halvsoliga söndag. 

Under hemfärden kom trista rapporter från Göteborg. En demonstration som lockade tusentals deltagare trots alla uppmaningar/påbud/restriktioner om "social distansering". När så polisen upplöser demonstrationen sätter vissa igång med stenkastning och tråkiga upptåg. Skrev i fredagens blogginlägg att jag inte riktigt begrep varför man gjorde som man gjorde. Det klarnade inte precis efter dagens nyheter.

Fler borde kanske orientera. Man har fullt upp med kartläsning och fysisk ansträngning och efter loppet orkar man inte att kasta sten och visa långfingret!

Nationaldag ...

Nationaldagen manifesterades som sig bör med orientering i Västerlandaskogarna söder om Lilla Edet. Dagen till ära var det blågul mundering och det handlade om Veckans bana med OK Gipen som arrangör. Just denna förmiddag var det bara fem Hogedalare på plats samt en Svalinare och en Åhlundare. Tidigare i veckan har det under dygnens olika timmar varit ett antal som sprungit de olika banorna. Det syntes en del spår i terrängen.

Terrängen slukar kraft. Den är huvudsakligen tunglöpt på grund av pinnigt underlag och högt blåbärsris. Barnbarnen Liam och Gabriel imponerar. De blir allt löpmässigt starkare och även orienteringstekniskt har de gjort framsteg denna tävlingsfria vårsäsong. Löpmässigt hänger man definitivt inte längre med och snart är man också orienteringsmässigt en "underdog". 

Det är kanske emellanåt nyttigt för juniorerna att "bara" nöta in och träna tekniska moment och detaljer. Under en tävlingssäsong blir det oftast väldigt många tävlingar och förhållandevis få teknikträningar. Hoppas nu bara att tävlingsarrangemangen snart kan komma igång. Tävlingar är trots allt "kryddan" i allt idrottande.

Man undrar ...

Är det jag som inte begriper eller är det tusentals demonstranter som inte begriper? Det finns anledning att reflektera och ställa sig frågan. De två senaste dagarna har tusentals människor samlats på gator och torg i Stockholm och Malmö för att uttrycka sin vrede för rasförföljelser i USA. I dessa manifestationer har den "sociala distansen" uppenbarligen helt ignorerats.

Jag tycker mig ha begripit att myndigheternas råd och anvisningar i dessa coronatider handlar om att undvika folksamlingar och att hålla tvåmetersavstånd. Det handlar om att dels inte utsätta sig själv för smittorisk men också att minimera risken att smitta ner andra. Jag har förstått att åtgärden också handlar om hänsyn till sjukvården så att de ska mäkta med och klara av vård och omhändertagande på ett anständigt sätt.

Hur tänker då alla som gett sig ut på gatorna och varför trotsar man myndigheters rekommendationer och uppmaningar? Är det för att man inte begripit eller inte förstått eller har man annan insikt och kunskap? Jag bara inte fattar! Är det jag som inte begriper?

Utmaning ...

Snart är det sommarlov. Det blir en annorlunda sommar. Inga orienteringstävlingar. Inga mysiga flerdagarsarrangemang. Det blir för de flesta en sommar på hemmaplan. Den egna klubben lanserar nu SKÄRMJAKTEN för barn och tonåringar. 

Måndagen den 15 juni kör aktiviteten igång och under hela sju veckor pågår "jakten". Förhoppningsvis ett initiativ som håller orienteringslågan brinnande.

Oj, oj, oj ...

Cyklarna lastades på bilen. Bilen åkte till Hällekis. Cyklarna lastades av. En heldag på och runt Kinnekulle stod på programmet. Vilken höjdardag det blev med olika intryck, svett och möda upp till den allra högsta toppen, middagsvila under den knotiga syrénen, färd genom skogsmattor av blommande ramslök, svalkande fartvind vid den snabba nerfarten, badet i Vänern och besöket i Lasses grotta i kvällsskymningen. Oj, vilken dag på näravstånd hemifrån. Sverige är fantastiskt var det visst någon som sa ...

50 lopp ...

Vilken dag gårdagen var! Många sköna värmegrader, vindstilla, blå himmel och sol. Därför blev det på den första sommarmånadens första dag två bad i Vänerböljorna. Det handlade om bad och inte dopp då vattentemperaturen var osedvanligt skön.

Under sen eftermiddag bar det av till Trollhättan för korporientering i företaget GKN:s regi. Ett 50-tal löpare mötte upp i den sköna naturen och den ljumma kvällen. Väl hemma fylldes årets karthög med ytterligare en karta. Den växer till nu. En av husets "grundlagar" säger att man inte slänger eller kasserar en orienteringskarta - så är det!

Det visade sig att gårdagens lopp var det femtionde sedan årsskiftet. Fem av dessa var riktiga tävlingar. Säsongen inleddes tidigt, redan i mitten på januari, på atlantön Madeira. Där blev det tre tävlingar i varierande terräng. Då fanns det inte en tillstymmelse till coronapandemi. Två månader senare var det Sverigepremiär med två tävlingar i Halland. Då fanns det bara ett samtalsämne;  corona! Den 9:e mars brakade det så loss med inskränkningar, restriktioner, inställda tävlingar osv.

Karthögen skvallrar om 45 orienteringslopp i form av Nattcuper, Vinterrace, Veckans banor och Veteranrace. Så lär det även bli de närmaste månaderna. Dock är det fantastiskt att skogssportens klubbar har kunnat erbjuda dessa alternativa aktiviteter. Orienteringens karaktär och upplägg som uteaktivitet och ett "naturligt" avstånd till andra ligger helt i linje med de förhållningssätt som myndigheterna proklamerat. Detta känns bra och jag är övertygad om att det snart arrangeras "riktiga" tävlingar naturligtvis präglade av rådande direktiv och anvisningar.

Satsa, nu!

Många är reportagen och vittnesmålen om hur idrottsrörelsen drabbats av coronapandemin. Inställda tävlingar, inställda träningsläger, inställt, inställt, inställt! Förstår att särskilt många idrottande tonåringar känner rejäl olust ... inget att se framemot under sommaren ... trist att bara vara hemma ... usch, tråkigt!

Därför tycker jag det är alldeles speciellt viktigt att idrottsklubbarna verkligen försöker skapa  alternativa aktiviteter, tävlingar under andra former, olika aktiviteter som kittlar och lockar osv. Det är naturligtvis lite jobbigt för ledare att tänka om, att göra annorlunda och att tänka nytt. Men de investeringar man gör i form av extra insatser och annorlunda aktiviteter kommer att betala sig långsiktigt. Alltså bör det även få kosta. Det är ju ingen större hemlighet att de positiva erfarenheter och upplevelser man får som ung människa hänger med resten av livet. Det är oftast under tonåren man får den tändande gnistan som leder till ett livslångt engagemang. Jag är därför övertygad om att de klubbar som just nu tänker proaktivt och är proaktiva på sikt kommer att bli "vinnare". 

Alltså blir uppmaningen och utmaningen: satsa extra energi och resurser just nu, denna sommar, på ungdomsverksamheten!