Det krävdes två försök att springa "micosprint" under gårdagen. På förmiddagens cykeltur till terrängen i anslutning till Ursands Resort började molnen dra ihop sig. Det blev också mörkare och vinden tog i. Några minuter senare mullrade åskan och så kom skyfallet. Det blev snabb cykling till Skidstugan där vi fick skydd. Tanken var att vänta där tills regnet upphörde men så blev det inte. Beslutet blev att åka hem och bli torra. Kanske skulle vädret bättra sig och då kunde vi få dagens orienteringslöp.
Under sen eftermiddag klarnade det upp, himlen blev blå, solstrålarna värmde och graderna var behagliga. Upp på cyklarna igen ... mot Ursandsskogen! Två korta men kontrollrika banor stod på programmet. Begreppet "sprint" kan tolkas på olika sätt. Det kan dels betyda "kort sträcka" dels att det handlar om "högt tempo och fartfylld framfart". Det var det förstnämnda som gällde. Terrängen var bitvis svårframkomlig och orienteringen mycket tekniskt krävande vilket sänkte förflyttningshastigheten.
Trots korta banor lackade svetten och därför var det skönt att få kliva i vänervattnet efter loppen. En blick mot sydost skapade dock obehagliga oroskänslor. Ett nytt oväder verkade vara på gång och så var det. Det blev ett frenetiskt cyklande hem igen och så blev man genomblöt igen!
