Vid gårdens cykelorientering var en av kontrollerna placerade vid ett gammalt grått fallfärdigt hus. Det blev ett lite längre stopp här när det visade sig att byggnaden var en gammal järnvägsstation. Dock fanns det inte längre någon järnväg. Den revs upp och försvann för över femtio år sedan. Jag drar mig till minnes att jag under tonåren några gånger åkte tåg mellan Trollhättan och Nossebro och då passerades uppenbarligen Frambo.
Nyfikenheten kring denna byggnad krävde vid hemkomsten lite googlande. Då framkom att järnvägen stod klar och invigdes 1916 och var i drift fram till 1968. Bemanningen på stationen upphörde dock 1960. Det var den tidens krav på bättre infrastruktur och den ökade handeln med skogsprodukter som gjorde att järnvägen kom till stånd. Men behovet och kraven varade alltså bara i drygt ett halvsekel.
När det begav sig bestod godset från Frambo huvudsakligen av timmer och ved. Ankommande gods var varor till ortens affärer, tegelrör, kalk, och konstgödsel till lantbruket.
Då järnvägen byggdes, hade ingen i socknen bil, men det dröjde inte så många år förrän lastbilar började forsla varor och personbilar och bussar transporterade människor. Det var naturligtvis anledningen till att tåglinjen inte blev så gammal.
Medcyklande barnbarn fick sig nog en funderare när farfar kunde berätta att han en gång satt i en järnvägsvagn som passerade den nu gistna och luggslitna byggnaden.
