Kustbad ...

Terrängen var tuff. Femmeterskurvorna var verkligen fem meter. På höjdplatåerna var terrängen så läcker. Det handlade om Veckans banor strax utanför Henån på Bohuskusten.

Vädergudarna valde att under gårdagen bjuda på blå himmel, sol som sken och behagliga 20 grader. Därför var det ingen tvekan om att efter loppet i skogen dra sig till saltvattnet och ett bad som kändes så skönt. På klipporna blev det en go stund med eftersnack och fika. Som vanligt kom barnbarn #2 med sköna inspel utifrån tidigare upplevelser som bara han så träffande och detaljerat kommer ihåg.

Examen ...

Igår var det "examendags" i banläggarskolan för äldsta barnbarnet. 13-åringen har handletts av två äldre generationer. Först banläggarteori, sedan den digitala fasen framför datorn och igår det viktigaste; terrängkoll och utsättning av kontroller.

Ynglingen imponerar. Han hajar detta med banläggning. Idag sattes ett 25-tal kontroller på plats i utmanande vildmarksterräng. Lärjungen fick hela tiden gå i täten och sedan stanna till vid varje kontrollpunkt och peka ut var skärmen exakt ska placeras. Då och då blev det ett lite längre stopp för diskussion om kontrollens placering och lämplighet. En del förändringar gjordes också då kartan på några ställen inte var helt OK. 

Passade också på att kolla upp hans kartläsningsförmåga. Jo, han har järnkoll och fixar svår kurvbildsläsning. Det blev inga bommar eller onödiga svängar. Tänk om han i tävlingssammanhang kunde tillämpa det han faktiskt kan och hitta den viktiga balansen mellan löpfarten och orienteringsskärpan.

Kommande vecka ska de många kontrollerna användas på Veckans banor och då ska det bli spännande att höra vad olika kategorier av löpare tycker.

Slutbetyget från banläggarskolan blir högt, riktigt högt! 

GUINAO ...

Det tokregnade under tisdagsförmiddagen. Dagen innan hade det bestämts att vi tillsammans med äldsta-barn-familjen skulle bege oss till Uddevalla och avverka "Veckans banor" där. Vi undrade när messet skulle komma om att skjuta upp det hela. Istället kom beskedet om att ladda ner kartor för kopiering inför dagens löp. Inte en rad om att dra sig ur, att avstå eller att försaka möjligheten att springa orientering. Att vika ner sig fanns inte på agendan - GUINAO; Giving up is not an option!

Vi mötte upp på grusplanen bakom Ishallen i Uddevallas norra stadsdel. Vi var inte ensamma. I skogsbrynet syntes några andra orienterare. Som genom ett trollslag upphörde regnet. Uppenbarligen gillar vädergudarna skogslöparna. Luften kändes så syrerik och graderna strax under 20 innebar perfekt löpväder. Den huvudsakligen flacka terrängen var överraskande löpvänlig och banorna lagom utmanande.

Inte en droppe regn föll under den knappa timman i skogen men det var ändå rejält blött. Löpkläderna var dyngsura! Så skönt det var att snabbt kunna dra på sig torra plagg. GPS-spåren laddades upp på Livelox för en snabbkoll, lite eftersnack och vägvalsdiskussioner. 

Idag var det huvudsakligen nöjda miner ... ingen behövde dra sig undan för att sura-av!

Skördetider ...

Den trägne odlaren ... det epitetet kan jag knappast sätta på mig själv. Visst har det funnits kortare odlarperioder tidigare i livet fast inte med stort och hängivet engagemang. Men detta år med mycket vistelse hemmavid har möjligheterna funnits och uppenbarat sig. Tid har också funnits denna sommar då utlands- och orienteringsresor kors och tvärs inte har varit aktuellt.

Under gårdagen provsmakades potatisskörden vilket utföll till belåtenhet. Även om jag inte tillhör släktet som vill ha eller kräver potatis dagligen på middagsfatet är det ändå mycket gott med färska sådana. 

Nu är det inte mer än potatis som odlats. Istället har det plockats en hel del blåbär - en syssla vi inte är ensamma om i dessa bärrika månader. Knappt tio minters cykeltur hemifrån dignar skogen av "Vaccinium myrtillus" som Linné en gång i tiden namngav bären. 

I tider med varannandagsväder har det också blivit plockning halvannan timma varannan dag. Det brukar räcka så då skörden också ska rensas. På hemväg efter plocket görs oftast ett uppehåll vid Vänerkanten för bad. De gångna veckorna har vattentemperaturen varit minst sagt låg och frånvaron av andra badande är påtaglig.

Nu återstår att se om det blir plock av svamp och lingon så småningom vilket blir bra komplement till all potatis.

Skolning ...

Äldsta barnbarnet går nu i banläggarskola. Han ska alltså få insikt och kunskaper om att lägga orienteringsbanor för olika kategorier av orienterare. Det kan tyckas vara en ganska så enkel sak när man själv tävlar och springer banor flera gånger i veckan. Men att lägga banor är en konst i sig. 

Plötsligt konfronteras man med utmaningar av olika slag typ att skapa vägvalssträckor, att välja kontrollpunkter, att formulera kontrollbeskrivningar med alla specialtecken, att placera ut kontrollställningar och att bereda allt digitalt så att banutskrifter etc kan göras. Han får jobba med ett verkligt uppdrag redan från början - att lägga Veckans banor för klubben vecka 31. Handledare, coacher och vägledare är far och farfar. Första steget den teoretiska banläggningen är avklarad och det blev klart godkänt. Under veckan väntar den praktiska delen med utsättning av kontrollerna. Då handlar det mycket om att göra bedömningar vad gäller lämplighet beroende på kartans kvalité och hur terrängen ser ut i verkligheten. Då gäller det att vara beredd på att göra förändringar och justeringar. Det avslutande steget handlar om att sitta framför datorn och jobba med banläggningsapplikationerna.

Det ska bli mycket intressant för de äldre generationerna att se utfallet.

Budskapsvarning ...

De fyra etapperna som ingick i Skaraborgs Hemdagars är avverkade. Etapper i varierande terrängområden och discipliner. Alltid skönt med kontraster, skönt att komma till Skaraborgsskogarna som skiljer sig rejält från västkustens kuperade och många gånger svårframkomliga terräng. Heder åt de fyra klubbarna som fixade till detta evenemang och man fixade till upplägget så att det var säkrat utifrån alla restriktioner och anvisningar.

På tal om restriktioner i dessa tider så är utbudet av "dubbla budskap" stort, alltså budskap som motsäger varandra; besöka djurparker ja men åka karusell nej ... teater utomhus ja om den är liten men nej om den är liten och samtidig med andra små utspridda teatrar ... viktigt med avståndet två meter, låt gå för en meter men OK med inga avstånd alls på bussen eller SJ-tåget. 

Just de dubbla budskapen eller man kanske ska säga de mångfaldiga budskapen är vanskliga om inte förödande. När man får många besked och dessutom budskap som är motsägelsefulla tror jag att de flesta med tiden blir likgiltiga, man bryr sig inte ... detta är den stora faran!

Hemdagars ...

När O-Ringen är inställt får det istället bli Skaraborgs "Hemdagars". Igår avgjordes Skärvaetappen i skogen utanför Sommarland. Anläggningen låg helt öde och den stora campingen var livlös. Orienterarna kom, sprang och försvann. Upplägget var "coronasäkrat" enligt alla konstens regler. Inte en tillstymmelse till folksamling om man nu inte räknar kärnfamiljen till en sådan. I skogen syntes knappt någon konkurrent. 

Terrängen var flack men underlaget var täckt av ris, pinnar och bush. Skogsbruket har verkligen ändrat karaktär. Nu låter man rester typ mindre grenar och ris ligga kvar på backen.

Ett 20-tal löpare från den egna klubben deltog, huvudsakligen ungdomar. Barnbarnen fanns där och den äldste tog ytterligare en seger denna härliga men något kylslagna sommardag. Den yngre junioren kunde inte upprepa sin vinst från dagen innan efter en miss redan till första kontrollen. Han lär ha varit riktigt arg/förbannad/ilsk vid målgång och drog direkt till skogs igen utan att prata med kompisar eller föräldrar. När han så återvände undrade naturligtvis supporterskaran vad som hade hänt. Jag hade inte lust att prata med någon ... man måste väl få sura-av-sig var förklaringen!

Firardag...

Idag fyller barnbarn #2 i ordningen 12 år. Oj, vad fort åren går. Han växer till sig denne underfundige och reflekterande kille. Hans minne är skarpt och han kan referera till detaljer, händelser och upplevelser som för länge sedan försvunnit ur andras minne. Hans kommentarer och inspel är härliga och framkallar många gånger så goa skratt.

Han inledde sitt födelsedagsfirande med orientering. Det brukar vara så då O-Ringen brukar avgöras denna vecka på året. I år är dock den stora tävlingen ersatt av "Hemdagars" i Skaraborg. I Vinningaskogen strax utanför Lidköping kunde han dagen till ära vinna den första etappen. Det firades med pizza och någon timma senare med glass på glassgården i Håle Täng. Den gårdsgjorda glassen "kryddad" med maränger går inte av för hackor.

Under kvällen blir det fortsatt firande. Det fina vädret möjliggör utesittning och det är bara så bra i dessa restriktionstider.

Skoj på hoj ...

Ytterligare en lång dag med cykelorientering. Det blev en början i småduggigt väder men sedan klarnade det upp och blev bara så skönt. Man upptäcker alltid något nytt allt ifrån stenhällar med skålgropar till minnesmärken typ flyghaveriet vid Lunden i närheten av Nossebro. Det inträffade den 23 september 1958 med en J 29 Tunnan, då fältflygaren Jan Bengtsson omkom. Minnesmärket utgörs av en del av olycksplanets landningsställ, monterat på ett stycke rostfri metall och utfört av konstnären Teo Pauckstadt, Främmestad. Det invigdes den 29 september 2008 alltså 50 år efter olyckan. 

Det var fjärde gången vi cykelorienterade i området Grästorp-Främmestad-Nossebro-Stora Mellby och nu är kontrollerna besökta. Sammantaget många härliga timmar med varierande innehåll och upplevelser. Det har verkligen varit Skoj-på-hoj!

Släktkontakt ...

En omväxlande fuktig, blöt och hyggligt varm söndag inleddes med ett par timmar framför datorn. Detta för iordningsställande av all digital materia inför nästa veckas orienteringsutbud i Vänersborg. I Onsjöterrängen har äldsta sonen och barnbarn #2 hängt ut hela 59 kontroller. Ett beting som tog drygt fyra timmar i anspråk.

Vid lunchtid rattades bilen till Uddevalla. Veckans banor fanns utsatta i rejält kuperad terräng i stadens västra delar.

Trots relativt enkla banor orienteringstekniskt blev det en fysisk utmaning. Den branta terrängen och den rikliga undervegetationen krävde stön och stånk, svett och möda. Äldsta-barn-familjen fanns naturligtvis på plats och juniorerna imponerar mer och mer.

Efter löpet blev det lunch på ett nyöppnat hamburgerhak. Konceptet är detsamma som på klassiska Mackedonken fast prisbilden är annorlunda = dyrare!

Under sen eftermiddag blev det två längre telefonsamtal till åldrande fastrar. De närmar sig de 90 åren men är fortfarande vitala och energiska. Det blev en uppdatering vad gäller dagsläget för kusiner och deras barn och barnbarn. "Hogedalarna" börjar bli riktigt många nu!

Ormmöte ...

Idag drog vi iväg till gamla svampställen vi hade nära det tidigare sommarboendet. Det är en bit dit och inte så lättillgängligt. Men, men där var det inte den minsta antydan till svamp. Sannolikt beroende på att vildsvin huserat i området och grävt upp det mesta av jorden och förmodligen nafsat i sig det mesta. Tillgången på blåbär var inte heller riklig i jämförelse med skogarna runt Vänersborg. Vi cyklade tomhänta därifrån i det sköna vädret. Det enda som störde och framkallade obehagskänslor var huggormen som slingrade sig över vägen. Den var rejält fet och hade förmodligen nyligen slukat en ödla eller kanske en groda. 

Jag och Indiana Jones har en stor likhet; äckelkänslor för orm. Under barndomsåren på södra halvklotet var det ofta närkontakt med dessa slingrande varelser. Klarade mig från att bli biten men minns alla varningar, säkerhetsåtgärder, plötsliga språngmarscher och människors uttalade skräck. Det sitter i fortfarande! Märkte det vid mötet idag. Usch och fy! Nu är huggormar inte tillnärmelsevis lika farliga som svart och grön mamba, puffadder och spottkobror men det förbättrar inte tycka-om-nivån.

Messade ovanstående foto till barn och barnbarn och fick snabbt tillbaka en kommentar: mamma och jag sprang på ett ormbo idag när vi var ute och tränade!

Blått, blått ...

Oj så mycket blåbär har vi konstaterat på orienteringslöpen de senaste två veckorna. De gångna två dagarna har ägnats åt att plocka dessa godsaker. Bara några minuters cykelväg hemifrån kan man hitta hur mycket som helst. Nu tokplockar vi inte, det blir någon timma eller två åt gången. Sedan ska också allt rensas. Själv föredrar jag bärplockaren även om det blir en del blad och kvistar som följer med.

Det hävdas att blåbär har en massa positiva egenskaper och det är ju bra men framförallt smakar de så gott. Alltså perfekta för smulpajen och som huvudingrediens i den hemmagjorda glassen. Det lär bli några fler plockarturer de närmaste veckorna!

Varför tiga ...

I dessa coronatider är det mycket som händer både i stort som i smått. En snackis för stunden är de kommuner som inte anger i vilken grad och omfattning äldreboenden har drabbats av det fruktansvärda viruset. Av någon anledning har exempelvis  den egna kommunen valt att inte berätta om läget på de olika hemmen. Man hänvisar till "patientsekretessen" så som om det var något som står över allt annat jordiskt och mänskligt. Det märkliga är att innan corona existerade basunerade man ut direkt om vinterkräksjuka hade brutit ut eller om någon avdelning hade drabbats av något annat som var smittsamt. Då hänvisades det inte till någon form av sekretess. Agerandet just nu är märkligt och ger upphov till olika konspirationsteorier. Bristen på transparens och öppenhet leder till spekulationer och gissningar som inte gagnar någon.

Man undrar vad det är som måste döljas och censureras. Är det tillkortakommanden och misskötsel som till varje måste döljas, mörkläggas och hemlighållas. Nu ska i alla fall 

IVO (Inspektionen för vård och omsorg) göra en särskild granskning vad gäller agerandet och det är bra. Förhoppningsvis är det bara allmän klantighet, oförstånd och enfald som är förklaringen.

Bush och kultur ...

Förväntningarna var fel. Av kartan att döma på Veckans banor i Flämslätt nordost om Skara trodde vi att det handlade om lättframkomlig terräng med god sikt. Men ... det var nästan som att befinna sig i en riktigt stor rishög. Oj så pinnigt och bushigt det var. Det var minst sagt besvärligt att förflytta sig då sommarväxtligheten var frodig! Men bra "pannbensträning" var det.

Efter loppet väntade bad i kall insjö innan det blev pizzalunch tillsammans med äldsta-son-familjen i Varnhem. Detta som förberedelse inför eftermiddagens kultur- och historielektionsaktivitet; besök i Varnhems klosterkyrka. Detta för att spana in några kungagravar och naturligtvis Birger Jarls vilorum. Viktigt att barnbarnen får en hint om hur det var för knappt tusen år sedan!

Skillnader ...

Kontraster: igår orientering på cykel, idag orientering till fots, igår långt typ 57 kilometer, idag kort knappt 4 kilometer, igår sol och blå himmel, idag regn och grått. Omväxlande var ordet.

Kontraster är det också i dessa coronatider vad gäller restriktioner och inskränkningar. Det rapporteras om fullsatta tåg och bussar, trångt på köpcentra och tätt på badstranden. Samtidigt måste arrangörer av orienteringstävlingar begränsa antalet deltagare till 50 trots att skogen är riktigt stor och avstånden mellan utövarna bara så stort. Man blir något konfunderad, minst sagt. 

Pedaltrampardag ...

Idag avverkades 57 kilometer på cykelsadeln i västra Skaraborg. Återigen handlade det om cykelorientering tillsammans med äldsta-sonen-familjen samt svåger och svägerska. Vi passerade bland annat Stumpebo där goa orienteringskompisarna Bengt och Birgitta huserar. Där blev det långpaus med kaffe och gött snack i skönt sommarväder.

Man upptäcker både det ena och andra under dessa cykelturer. Idag spanade vi in Kung Knuts grav som är en hällkista som delvis är förstörd och överväxt. Vi passerade även Västra Götalands mittpunkt samt rastplatsen Viggen där stridsflygplanet finns att beskåda.

Ytterligare en höjdardag kan fogas till upplevelsearkivet.

Söndagsspring ...

En orienteringsspäckad söndag. Förmiddagen inleddes med några timmar framför datorn. Det handlade om att publicera kommande veckas orienteringsbanor på Eventor, Livelox och den egna klubbens hemsidor. Lite extra tid tog det idag då det tidigt på morgonen kom en uppdaterad kartfil. Detta då geografin runt Onsjö Golfklubb hade förändrats. 

När detta var avklarat bar det iväg till vildmarksterrängen norr om Uddevalla. Målet var Hällerstugan där Uddevalla OK bjöd på Veckans banor. Vi trodde att det skulle vara många som sökte sig dit, inte bara orienterare utan också vandrare och andra friluftsentusiaster. Men så var det inte trots att sommardagen var underbart härlig med sol och klarblå himmel.

Vi inledde vistelsen där med att springa en bana som sträckte sig genom tunglöpt terräng och bitvis snabblöpta berghällar. Väl i mål var det bara så skönt att ta ett bad. Det var i samma sjö där utebadspremiären ägde rum den 21 april alltså för nästan tre månader sedan. Då var graderna inte många, mer än iskallt faktiskt. Idag var det däremot så behagligt skönt. Pastasallad och fika satt bra efter simturen och sedan väntade en välförtjänt tupplur under blå himmel.

Under tidig kvällstimma bar det iväg till klubbanläggningen för att kopiera kartor till utlåning för de som vill springa nästa veckas banor men som inte har möjlighet att fixa utskrifter själva. Servicenivån är hög och det känns så bra att skapa möjligheten för alla som vill att orientera.

Späckad dag ...

Dagen började tidigt idag. Våra kära kajaker som inköptes för 22-23 år sedan såldes till en smäländsk spekulant. Dessa flytetyg har genom åren varit till mycket nöje men när vi sålde sommarhuset för några år sedan har de i stort bara förvarats. Var sak har sin tid och nu var tiden inne för att göra sig av med dem. Imorse bytte de ägare.

Under förmiddagen inspekterades även potatisodlingen som nu blommade. Återstår att vänta och se om det blir några knölar under blasten.

Dock blev det denna dag årets första skörd av blåbär. Detta tillsammans med yngste son och barnbarnen. Vi höll på så där lagom länge för att slippa höra nu-räcker-det. Hade gärna fortsatt någon timma till men genom åren har livets skola lärt den äldre generationen att avbryta i tid. Dock blev det ett antal liter som landat i frysen. Fler lär det kanske bli då tillgången verkade god.

Eftermiddagen ägnades åt frisbbeegolf och inmundigande av glass tillsammans med båda barnfamiljerna i den vackra Skräckleparken (oj vilket namn). Nu kan man med gott samvete göra fredag!

Sommartider ...

Idag bar det iväg till Kållandsö där äldsta-barn-familjen mötte upp. Lidköpings VSK bjöd på orientering i skogarna söder om Läckö slott. Ett mycket bra arrangemang i fin och detaljrik skog. Kul banor som utmanade orienteringsskickligheten. Under loppet sken solen och sommarkänslan uppenbarade sig.

Efter loppet drog vi till sandstrand för bad och medhavd lunch. Vänern har nu återgått till sin vanliga status, alltså fullständigt iskallt. Ett snabbt bad (läs dopp) för att skölja bort skogens lämningar och svetten som lackat. Sedan satt fikat trots att mörka moln tornade upp sig. Några regndroppar började falla men som tur var brakade det först loss när vi satt i bilarna på väg hem. 

Noterade att det är trångt på vägarna i dessa sommartider. Husbilar överallt, i skogsdungar, på vägarna, på mötesplatser och gräsplättar. Men ...det finns inte den minsta längtan att framföra eller vistas i ett dylikt fordon.

Kallt igen ...

Efter gårdagens födelsedagsfirande passade det bra med ett orienteringslopp. Främmestads IK arrangerade sina Veckans banor strax utanför tätorten. Det bjöds på bra banor och detta i en terräng som huvudsakligen var flack och framkomligheten god. Vi passade också på att säkra förrådet av honung då banläggaren Bengt-Åke precis hade nyslungat till salu. Alltid kul att kunna köpa direkt från producenten utan en massa mellanhänder.

Frampå kvällen lyste solen och barnbarn #2 som är en ivrig badare inbjöd till kvällsdopp. Det var några dagar sedan och nu var det kallt efter allt regn de senaste dagarna. Inte särskilt förvånande och uppseendeväckande att vi var ensamma på badbryggan denna julikväll.

Firardag ...

Idag firades svärdotter Emelie. Det blev en "friluftsdag" regisserad av äldste sonen Jonas. Det blev också en överraskningarnas dag där födelsedagsbarnet inte hade en aning om vad som väntade.

I arla morgonstund "kidnappades" hon av två klubbkompisar för en joggingtur. Väl hemma väntade en överraskningarnas frukost fixad av Martin med familj.

Nästa överraskning blev en utmaning - en utmaning som handlade om att övervinna höjdrädsla. En lång, lång linbansfärd väntade i kanten av västerhavet - rädslan övervanns!

Så blev det ytterligare uteaktiviteter och delikat lunch fixad av Emelies föräldrar. Detta som förberedelse inför kvällens begivenhet. Det blir ett spadygn med bästa barndomskompisen Linda.

En innehållsrik dag som förhoppningsvis blir ett gött minne för tjejen som alltid är glad och positiv som alltid ställer upp och finns till hands!

Blött, blött ...

Det var pissigt värre när en av Veckans banor avverkades. Förhoppningsvis är nu alla som för någon vecka sedan uttryckte nu-behöver-det-komma-lite-regn nöjda och belåtna. Det är bara att njuta på för fullt i "solstolen" när regnet strilar, västan ligger på och graderna känns som senhöst.

Dock ... när man väl startat på en orientering har man inte ont av nederbörden. Det är värre med den rikliga undervegetationen och speciellt den som frodas i sankmarkerna väster om Vänersborg. Den är verkligen fartbegränsande denna tid på året. 

I dessa coronatider ligger inte alla orienteringsfrälsta på latsidan. Utbudet av Veckans banor är stort bland klubbarna i närområdet och arrangemangen utnyttjas! Den flitige och ivrige kan söka sig till flera olika terrängtyper med varierande banlängder och svårighetsgrad. 

De två äldsta barnbarnen har under helgen deltagit i en sprinttävling med tre etapper. Klart kul med tävlingslika förhållanden och ett bra initiativ av arrangörsklubben Uddevalla OK.

Lång tur igen ...

Lång tur denna fredag på cykelsadeln. Cykelorientering igen i området nordost och sydost om Grästorp. Lite kylslaget och en hel del vind. Jonas med familj samt svåger och svärgerska utgjorde sällskapet. Många var lantbruken som passerades och än en gång kunde vi konstatera att vägnätet är omfattande i västra Skaraborg. Genom åren har det också funnits många kyrkor eller kapell i trakten. Varje by har uppenbarligen haft sin egen lilla helgedom. Vet inte om skaraborgarna över tid varit särskilt gudfruktiga och andliga men det verkar så. 

Juniorerna drivs av "Skärmjakten" - en sommaraktivitet i klubben där man varje vecka ska samla ihop så många kontroller som möjligt. Huvudsakligen är det traditionell orientering som gäller men detta år har även den något annorlunda orienteringsaktiviteten på cykel gett möjligheten att tillgodoräkna sig kontroller.  

Dagens "matkontroll" passerades efter fyra mil. Där frossades det på räkmackor och gårdens egentillverkade glass. Ett skönt avbrott även om vädergudarna bjöd på grå himmel, blåst och grader en bra bit under tjugo.

Regnet hängde i luften den sista halvmilen men vi klarade oss från väta och kunde vid Flakebergs kyrka konstatera att gps-rutten visade på 49 avverkade kilometrar.

Lång sträcka ...

Äldsta sonen och äldsta barnbarnen meddelade att cykelorientering stod på onsdagens program. Det var bara att lasta cyklarna på bilen och fixa skaffning i ryggan. Vi mötte upp på torget i Nossebro. På vägen dit störtregnade det. När vi svängde in på torget hade regnet upphört men minst sagt mörka moln lurade i bakgrunden. Dock fanns det inte på agendan att ställa in. Att vika ner sig fanns inte i tankevärlden, det fick vi klart för oss!

Knappt fyra timmar senare var vi tillbaka. 17 kontroller hade passerats och 48 kilometer var avverkade. Vädret växlade. Störtskurar avlöstes av längre perioder med uppehåll och även solsken. Dock blåste det åt alla möjliga håll oavsett i vilket väderstreck man cyklade.

Det är en alldeles speciell upplevelse att cykla genom områden och på vägar man aldrig tidigare varit på. Mer eller mindre spännande saker finns alltid att upptäcka. Mellan kontroller uppstår emellanåt olika vägvalsalternativ. Plötsligt blir det tävling; högeralternativet som är längre fast med asfaltsunderlag kontra den kortare men tungcyklade grusvägen. Vilket är snabbast? 

Måste uttrycka min beundran för barnbarnen. Inte ett pip, inte en suck och inte en tillstymmelse till gnäll typ "jag orkar inte", "det är skit när det regnar" eller "det känns tungt". Det gör att man inte heller själv ojar sig när det känns lite motigt. Wow, vilken kul och härlig tur det blev även denna dag!

Fartfyllt ...

Utbudet av orienteringsarrangemang är stort för sommarlovslediga barn och ungdomar. Det är bra! Under gårdagskvällen arrangerades en sprintdistans i Vänersborgs västra stadsdelar. Det var full fart i villakvarteren och genom parkområden. 

Själv agerade jag åskådare/fotograf vid en av passagerna innan det var dags att själv bege sig ut i skogen. Nu handlade det inte om något lopp utan om att revidera/uppdatera ett terrängområde som kan/kunde vara aktuellt för ett kommande arrangemang. Men fick återvända hem med oförrättat värv som det heter. Området var inte bra och dessutom hade schaktmaskiner påbörjat ett arbete.