Den trägne odlaren ... det epitetet kan jag knappast sätta på mig själv. Visst har det funnits kortare odlarperioder tidigare i livet fast inte med stort och hängivet engagemang. Men detta år med mycket vistelse hemmavid har möjligheterna funnits och uppenbarat sig. Tid har också funnits denna sommar då utlands- och orienteringsresor kors och tvärs inte har varit aktuellt.
Under gårdagen provsmakades potatisskörden vilket utföll till belåtenhet. Även om jag inte tillhör släktet som vill ha eller kräver potatis dagligen på middagsfatet är det ändå mycket gott med färska sådana.
Nu är det inte mer än potatis som odlats. Istället har det plockats en hel del blåbär - en syssla vi inte är ensamma om i dessa bärrika månader. Knappt tio minters cykeltur hemifrån dignar skogen av "Vaccinium myrtillus" som Linné en gång i tiden namngav bären.
I tider med varannandagsväder har det också blivit plockning halvannan timma varannan dag. Det brukar räcka så då skörden också ska rensas. På hemväg efter plocket görs oftast ett uppehåll vid Vänerkanten för bad. De gångna veckorna har vattentemperaturen varit minst sagt låg och frånvaron av andra badande är påtaglig.
Nu återstår att se om det blir plock av svamp och lingon så småningom vilket blir bra komplement till all potatis.
