På dagen för fjorton år sedan slog han upp sina blå ögon ... vårt första barnbarn! Åren går och han växer och frodas. Vi har haft närkontakt under alla år då äldsta-sonen-familjen bor i Vänersborg. Dessutom delar vi lusten/engagemanget/hängivenheten till orientering. Han är verkligen uppfylld av skogssporten!
Vilken ynnest det är att dela ett gemensamt intresse trots att det är mer än femtifem års åldersskillnad. Men det handlar inte bara om orientering utan också om semesterresor, vandringar, cykelturer och mycket annat. En toppenkille är han - "Lille kungen"!
Under tonåren går man från att vara barn till att bli vuxen. Man söker sin identitet och provar sig fram; vem är jag och vad vill jag vara? Som farföräldrar kan vi finnas där för att ge stöd, uppmuntran och ha stor förståelse för tonårsperioden som någon uttryckt med nedanstående rader:
Låt mig få vara en trotsig tonåring, jag kommer att bli vuxen.
Låt mig få skrika och springa min väg, jag kommer att återvända.
Låt mig få hitta en egen väg, jag kommer ändå att försöka.
Låt mig få deppa och vara sur, jag kommer att bli glad igen.
Låt mig få hitta mitt eget liv, jag kommer ändå att lämna er någon gång.
Låt mig få ha hemligheter, jag kommer att berätta dem sen.
Låt mig få gå när jag är redo, men släpp mig inte helt.
Låt mig få komma igen och vara liten, jag vill inte alltid vara stor.
